S
smyg
Hej,
jag är medryttare på ett 7årigt halvblod, hur go som helst. Lyssnar bra på både röst och skänkel, snäll och framåt (ej het). Lite tittig, kan hoppa till lite grann när det kommer en läskig fågel eller en skum plastpåse som prasslar. Drar aldrig, eller jo.. en gång när en annan häst fick hoppa och inte hon haha..
Nu till mitt problem: Jag vågar inte rida ut själv. Detta är något som plågar mig så otroligt mycket. Jag har alltid längtat efter att ha en medryttarhäst, för att en dag kanske kunna skaffa en egen. Jag älskar att rida ut, och vet hur mycket hon tycker om att rida ut. Men jag är så fruktansvärt feg! Det är så otroligt frusterande, men jag blir nästan skakis i händerna vid tanken på att rida ut själv. Med andra är det absolut inga problem, men det är just att jag ska rida ut själv.
Ska väl lägga till att jag endast ridit kontinuerligt sen i augusti 2007 , men allt går jättebra och inom "stängda dörrar" dvs paddock etc är jag inte alls feg. Men att rida ut själv.. Jag tänker bara på att hon ska skena, kasta av mig, att jag ska göra mig otroligt illa etc. Hur ska jag komma över det här?? Jag vet ju att man absolut inte ska bara sitta och nöta i en paddock, man måste ju komma ut också och ha lite kul ihop. Men hur ska jag bli lugn över det utan att tänka att jag kommer skadas svårt och att något hemskt ska hända?? Blev inte bätter heller när en av mina vänner nyligen blev avkastad vid en enmans-uteritt och ligger nedsövd med 12 st revben brutna.. Blev ett långt inlägg, men jag är så ledsen och frustrerad nu att jag behöver all hjälp jag kan få..
jag är medryttare på ett 7årigt halvblod, hur go som helst. Lyssnar bra på både röst och skänkel, snäll och framåt (ej het). Lite tittig, kan hoppa till lite grann när det kommer en läskig fågel eller en skum plastpåse som prasslar. Drar aldrig, eller jo.. en gång när en annan häst fick hoppa och inte hon haha..
Nu till mitt problem: Jag vågar inte rida ut själv. Detta är något som plågar mig så otroligt mycket. Jag har alltid längtat efter att ha en medryttarhäst, för att en dag kanske kunna skaffa en egen. Jag älskar att rida ut, och vet hur mycket hon tycker om att rida ut. Men jag är så fruktansvärt feg! Det är så otroligt frusterande, men jag blir nästan skakis i händerna vid tanken på att rida ut själv. Med andra är det absolut inga problem, men det är just att jag ska rida ut själv.
Ska väl lägga till att jag endast ridit kontinuerligt sen i augusti 2007 , men allt går jättebra och inom "stängda dörrar" dvs paddock etc är jag inte alls feg. Men att rida ut själv.. Jag tänker bara på att hon ska skena, kasta av mig, att jag ska göra mig otroligt illa etc. Hur ska jag komma över det här?? Jag vet ju att man absolut inte ska bara sitta och nöta i en paddock, man måste ju komma ut också och ha lite kul ihop. Men hur ska jag bli lugn över det utan att tänka att jag kommer skadas svårt och att något hemskt ska hända?? Blev inte bätter heller när en av mina vänner nyligen blev avkastad vid en enmans-uteritt och ligger nedsövd med 12 st revben brutna.. Blev ett långt inlägg, men jag är så ledsen och frustrerad nu att jag behöver all hjälp jag kan få..