Utbrottshantering

[mandalaki]

Gick och botaniserade i en inredningsbutik häromdan och insåg plötsligt att det där barnvrålet hade jag hört rätt länge nu. På vägen ut såg jag vad det handlade om:

En batting i röd overall låg på golvet och hade ett äkta utbrott. Precis som en tecknad figur låg h*n på mage, dunkade med knytnävarna, sparkade med benen och vrålade. HÖGT. Ett magnifikt vredesutbrott, alltså.

Intill stod mamman vid barnets kärra och gjorde - ingenting. Inte ett smack. Trots att ungens decibel bara ökade stod hon helt still med blicken i fjärran. Hur cool som helst. Uppenbarligen väntade hon bara ut barnet.

Jag ville inte lägga mig i så jag frågade inte mamman - men jag frågar er: Ligger det nån särskild hanteringsstrategi bakom det här? Gissar att det kan vara så, i tider då det finns böcker som heter t ex Ditt kompetenta barn.

OBS jag är inte kritisk mot mamman, jag tyckte hon var cool. Jag är bara nyfiken på tänket bakom hanteringen - om det nu finns ett sånt.

 

[Petruska]

Sv: Utbrottshantering

Jag hanterade ett antal utbrott på det viset för en hel del år sedan. Jag hade ingen teoretisk övertygelse bakom det hela, utan jag kom helt enkelt inte på något bättre. Dagis- och fritidspersonal berömde mig enormt mycket för mitt lugn i de här situationerna, men jag var nog snarare rådlös än lugn. Samt fast övertygad att det inte hjälper barn att man spelar med i deras känsloutspel.

 

[Thelma]

Sv: Utbrottshantering

går helt enkelt ut på att barnet inte ska lära sig att det lönar sig att vara j-vlig.

Tack och lov har det inte hänt mig än. Mycket för att jag lärt mig att om mitt barn är trött och hungrigt, så vill jag INTE stå vid godishyllan.. därför har vi undvikit det. När (inte OM) det händer mig, så hoppas jag att folk förstår att det inte är för att jag är uttråkad som jag inte låtsas om mitt barn, utan att vi är mitt i en maktkamp.

 

[Yamaha]

Sv: Utbrottshantering

När (inte OM) det händer mig,

Det BEHÖVER faktiskt inte hända. Mig har det aldrig hänt. Barn är olika.

 

[Thelma]

Sv: Utbrottshantering

jag har en 3-åring och en 1,5-åring. Kan tänka mig att det är mer sannolikt att det händer mer nr 2. Hon är skrämmande envis. Storasyster är mild och vän... när hon är utvilad *S*

Hoppas du har rätt

 

[Girasol]

Sv: Utbrottshantering

:smirk: Jodå, jag har en sådan liten kille. Vi använder samma strategi. Det går fortast. Han inser ganska omgående att det inte hjälper att ligga på golvet och illvråla.
DET som stör mig är andra i affären som då ska gå fram och prata med barnet alt. försöka busa etc. Eller ännu värre, men lilla vän varför ligger du här?

Efter att ha testat detta några gånger bytte gossen strategi -Mina ben fungerar inte, bär mig.
Jag kan omöjligt bära en då 3½-4 åring när jag har tre andra barn att hålla reda på och sedan handla. Han försökte stå på samma ställe och illvråla istället för ligga på golvet och gasta. -Jag kan inte vänta på dej så jag går nu... Så gick jag! (förvisso inte så långt,stod sedan med ryggen vänd åt honom och låtsades som om det regnade,men det gav effekt.) Idag har jag en gosse som snällt följer med och hjälper till att plocka varor.
Han frågar ofta om godis och leksaker.
På A svarar jag: det är inte lördag idag. Sedan kan det skilja lite. Har vi godis hemma så säger jag att vi har hemma så det finns till på lördag. Har vi inte hemma så ber jag honom välja ut den sort han vill ha samt talar om att vi äter inte det nu, utan på lördag. Sen väntar vi med godisväljandet tills vi handlat klart det övriga.

På B: När han tjatar om leksaker kan jag lugnt konstatera att du får önska dig det tills du fyller år alt. julklapp. Har jag tid, låter jag gärna barnen titta en stund på leksaksavdelningen.

Detta har funkat så himla bra för oss vad gäller alla barn som varit mindre roliga i affären etc.. Numera är det ofta vi får kommentarer av andra kunder, samt personal om att vi har så trevliga ungar som uppför sig!



Gira , vars barn är med allt som oftast.

 

[mandalaki]

Sv: Utbrottshantering

DET som stör mig är andra i affären som då ska gå fram och prata med barnet alt. försöka busa etc. Eller ännu värre, men lilla vän varför ligger du här?

Ungefär så tänkte jag när jag lät bli att fråga mamman vad det gick ut på. Möjligen hade hennes pedagogiska poäng gått förlorad om barnet hört mamma säga "jag väntar tills lilla Knytt vrålat färdigt så lär h*n sig att det där inte lönar sig".

Thelma - skit i vad folk tror. De kanske reagerar som jag gjorde: fan vilken cool förälder som inte trissar upp ungen ännu mer. Tänker precis som Petruska där.