- Svar: 20
- Visningar: 5 240
Jag har egentligen aldrig tyckt att jag (vi) har så många djur. Jag umgås ju med andra djurälskare och där är det aldrig något konstigt. Men visst, enligt ”vanliga dödliga” så har jag många. Jag har i nuläget två ponnys, fyra katter och två små hundar.
De senaste åren har jag dock minskat ner på djur. Jag har resonerat att det är för dyrt med djur och istället prioriterat att kunna gå ner i arbetstid för att ha tid för återhämtning.
Vid jul gick båda kaninerna bort i gulsot, vilket såklart var väldigt sorgligt men samtidigt var beslutet lätt: det blir inga fler kaniner igen. Det innebar två djur mindre och två ansvar mindre.
Den senaste tiden har varit tufft, sett till djur. Skadad ponny, ponny som fått diagnosen astma, hundar som inte kommer överens och måste hållas isär, katt som blivit felbehandlad av veterinär som resulterat i stora veterinärräkningar och flertalet veterinärbesök, en katt som utvecklat allergi och nu ska behandlas för det, kaninerna som dog och en katt med konstaterad cancer med spridning.
Jag har sedan 15 år tillbaka haft en drömhästras. I veckan som var fick jag helt plötsligt ”anledning” att köpa en, som sällskap till min ene ponny som är lite utstött. Men när jag satt där och mailade olika uppfödare så fick jag plötsligt ett tryck över bröstet. Hjärtat slog väldigt fort. Jag tänkte: ”jag går in och sätter mig hos mina kollegor ifall jag svimmar”. Sedan la det sig.
Efter denna episod så är en sak väldigt tydlig: jag är utbränd på djur. Jag får panik av tanken av att ha ansvar över fler djur. Jag har känt detta ganska länge och även tagit upp det med min man som också känner att det räcker med de djuren vi har. Så några fler katter kommer det aldrig bli, det är vi säkra på. Den yngsta vi har är fem år så det är ett tag tills vi är kattfria, men gud vad skönt det ska bli!
Några fler hundar blir det aldrig. Man blir helt otroligt låst som hundägare och när hundarna väl får somna in så kommer jag gå sönder. Så det valet är också lätt. Det kommer dock dröja säkert tio år tills vi är hundfria - tack och lov!
Hästar är svårare att sluta med, räknar med cirka 15 år till med mina hästar så vid det laget så känner jag säkert annorlunda.
Nu vill jag bara att det ska bli lite lugnare runt omkring djuren så att jag kan återhämta mig.
De senaste åren har jag dock minskat ner på djur. Jag har resonerat att det är för dyrt med djur och istället prioriterat att kunna gå ner i arbetstid för att ha tid för återhämtning.
Vid jul gick båda kaninerna bort i gulsot, vilket såklart var väldigt sorgligt men samtidigt var beslutet lätt: det blir inga fler kaniner igen. Det innebar två djur mindre och två ansvar mindre.
Den senaste tiden har varit tufft, sett till djur. Skadad ponny, ponny som fått diagnosen astma, hundar som inte kommer överens och måste hållas isär, katt som blivit felbehandlad av veterinär som resulterat i stora veterinärräkningar och flertalet veterinärbesök, en katt som utvecklat allergi och nu ska behandlas för det, kaninerna som dog och en katt med konstaterad cancer med spridning.
Jag har sedan 15 år tillbaka haft en drömhästras. I veckan som var fick jag helt plötsligt ”anledning” att köpa en, som sällskap till min ene ponny som är lite utstött. Men när jag satt där och mailade olika uppfödare så fick jag plötsligt ett tryck över bröstet. Hjärtat slog väldigt fort. Jag tänkte: ”jag går in och sätter mig hos mina kollegor ifall jag svimmar”. Sedan la det sig.
Efter denna episod så är en sak väldigt tydlig: jag är utbränd på djur. Jag får panik av tanken av att ha ansvar över fler djur. Jag har känt detta ganska länge och även tagit upp det med min man som också känner att det räcker med de djuren vi har. Så några fler katter kommer det aldrig bli, det är vi säkra på. Den yngsta vi har är fem år så det är ett tag tills vi är kattfria, men gud vad skönt det ska bli!
Några fler hundar blir det aldrig. Man blir helt otroligt låst som hundägare och när hundarna väl får somna in så kommer jag gå sönder. Så det valet är också lätt. Det kommer dock dröja säkert tio år tills vi är hundfria - tack och lov!
Hästar är svårare att sluta med, räknar med cirka 15 år till med mina hästar så vid det laget så känner jag säkert annorlunda.
Nu vill jag bara att det ska bli lite lugnare runt omkring djuren så att jag kan återhämta mig.
Jag har tyvärr inga tips, vill bara säga att du inte är ensam och jag hoppas verkligen att det håller sig lugnt med dina djur så du får den återhämtning du behöver 
hund som bitit av tänder, felbehandlad katt (med tillhörande erinran av ansvarsnämnden), kolik på ponnyn osv. I vardagen är den enda specialbehandlingen att njurkatten äter för sig själv. Det är mest energin jag är trött på att lägga på att oroa mig, boka veterinärbesök, skicka in kvitton till försäkringsbolag osv. Men främst är det oron. Önskar att jag kunde betala någon för att sköta veterinärbesök och allt som hör till 
Vill inte jinxa, men kanske kan jag slappna av lite nu?
