Jag har märkt att det är som att vissa ämnen söker upp mig vid olika tidpunkter. Efter min stresskrasch så har jag sökt kunskap om hälsa, och det har slagit mig att det egentligen inte bara är jag som helt och hållet har styrt mina vindlande färder i jakten på kunskap, utan saker och ting har kommit till mig. Det är som att kurser, behandlingar, utbildningar, böcker, ämnen och information har sökt upp mig och liksom bara hamnat framför min näsa, och kombinerat med att jag plötsligt har känt ett starkt intresse för just det ämnet, eller kanske ibland till och med mer som ett kall eller en okänd inre drivkraft - ”jag bara måste göra detta”, så har det fallit sig så att jag steg för steg har utvecklats och utvidgat mina kunskapsområden om hälsa och mig själv.
Och jag vet att vissa saker som har sökt upp mig men som jag inte har nappat på första gången för att jag inte hade tillräckligt med tid eller intresse, faktiskt har återkommit i min väg igen och igen. Tills tiden plötsligt är rätt och jag uppmärksammar dom. Det är fascinerande!
Något som har kommit i min väg nu på senaste tiden är högkänslighet. Jag vet vad det är och har läst lite om det tidigare, men nu har det pockat på min uppmärksamhet igen och nu känner jag mig mer intresserad. Jag har redan sedan tidigare konstaterat att jag är en högkänslig person. Nu har jag lärt mig även om ”sensationssökande högkänslig personlighet”, vilket jag verkar vara. Såhär står det:
”Ja, det är helt möjligt att vara både högkänslig och nyhetssökande. Enligt forskningen är 30% av alla högkänsliga personer så kallade nyhets- eller sensationssökande. Bildligt talat motsvarar det att leva med en fot på bromsen och en på gasen, vilket kan vara mycket påfrestande. Högkänsliga människor som också är nyhetssökande vill inte leva ett för skyddat liv. De trivs med utmaningar men kan ha extra svårt att känna var gränserna går och blir lätt utmattade och utbrända. Därför bör de vara särskilt noga med att hitta rätt balans i vardagen mellan stimulans och vila.”
Som jag skrattade när jag läste det. Vaddå känner mig träffad – jag??! Det var verkligen klockrent!
Jag har också dom senaste veckorna blivit uppvaktad av informationen om studier som har visat att människor med en viss genvariant som i kombination med händelser i livet/miljön löper ökad risk att drabbas av psykiatriska problem. Det känns väldigt bekräftande för min ”sneda-ryggsäcks-teori” som jag har om mig själv, dvs att mina signalsubstanser har en benägenhet att väldigt lätt hamna i obalans och kasta in mig i depression, därför måste jag vara extra noga med att hela tiden välja mitt liv, mina situationer, mitt fokus och mitt förhållningssätt, för att motarbeta obalansen. Som att ständigt behöva spjärna emot för att väga upp en snedlastad ryggsäck. Om jag inte hela tiden gör medvetna val för att stötta mitt välmående utan bara ”flyter med” i livet, så störtdyker jag ganska omedelbart och mår jättedåligt. Jag måste hela tiden aktivt stödfodra den ”goda sidan” i mina handlingar för att bibehålla måbraet.
Nu har jag hittat (eller ja – det var ju inte så att jag letade utan det var mer som att den plötsligt föll ner framför mina fötter och bara låg där och var helt oemotståndlig) en kurs som kombinerar både information om högkänslighet, yoga och andra övningar som aktiverar det parasympatiska nervsystemet, samt att arbeta med att kunna hantera sina känslor. Känns ganska träffande för mig måste jag säga... Men samtidigt enormt obehagligt. Det känns som att delta på den kursen skulle vara som att kasta in mig själv i ett getingbo eller delta i en skräckfilm... Jag ser dock obehagskänslorna som en bekräftelse på att jag verkligen borde gå kursen. Motstånd och obehag är väl perfekta tillfällen att utforska och utvecklas genom.
Och jag vet att vissa saker som har sökt upp mig men som jag inte har nappat på första gången för att jag inte hade tillräckligt med tid eller intresse, faktiskt har återkommit i min väg igen och igen. Tills tiden plötsligt är rätt och jag uppmärksammar dom. Det är fascinerande!
Något som har kommit i min väg nu på senaste tiden är högkänslighet. Jag vet vad det är och har läst lite om det tidigare, men nu har det pockat på min uppmärksamhet igen och nu känner jag mig mer intresserad. Jag har redan sedan tidigare konstaterat att jag är en högkänslig person. Nu har jag lärt mig även om ”sensationssökande högkänslig personlighet”, vilket jag verkar vara. Såhär står det:
”Ja, det är helt möjligt att vara både högkänslig och nyhetssökande. Enligt forskningen är 30% av alla högkänsliga personer så kallade nyhets- eller sensationssökande. Bildligt talat motsvarar det att leva med en fot på bromsen och en på gasen, vilket kan vara mycket påfrestande. Högkänsliga människor som också är nyhetssökande vill inte leva ett för skyddat liv. De trivs med utmaningar men kan ha extra svårt att känna var gränserna går och blir lätt utmattade och utbrända. Därför bör de vara särskilt noga med att hitta rätt balans i vardagen mellan stimulans och vila.”
Som jag skrattade när jag läste det. Vaddå känner mig träffad – jag??! Det var verkligen klockrent!
Jag har också dom senaste veckorna blivit uppvaktad av informationen om studier som har visat att människor med en viss genvariant som i kombination med händelser i livet/miljön löper ökad risk att drabbas av psykiatriska problem. Det känns väldigt bekräftande för min ”sneda-ryggsäcks-teori” som jag har om mig själv, dvs att mina signalsubstanser har en benägenhet att väldigt lätt hamna i obalans och kasta in mig i depression, därför måste jag vara extra noga med att hela tiden välja mitt liv, mina situationer, mitt fokus och mitt förhållningssätt, för att motarbeta obalansen. Som att ständigt behöva spjärna emot för att väga upp en snedlastad ryggsäck. Om jag inte hela tiden gör medvetna val för att stötta mitt välmående utan bara ”flyter med” i livet, så störtdyker jag ganska omedelbart och mår jättedåligt. Jag måste hela tiden aktivt stödfodra den ”goda sidan” i mina handlingar för att bibehålla måbraet.
Nu har jag hittat (eller ja – det var ju inte så att jag letade utan det var mer som att den plötsligt föll ner framför mina fötter och bara låg där och var helt oemotståndlig) en kurs som kombinerar både information om högkänslighet, yoga och andra övningar som aktiverar det parasympatiska nervsystemet, samt att arbeta med att kunna hantera sina känslor. Känns ganska träffande för mig måste jag säga... Men samtidigt enormt obehagligt. Det känns som att delta på den kursen skulle vara som att kasta in mig själv i ett getingbo eller delta i en skräckfilm...
Jag ser dock obehagskänslorna som en bekräftelse på att jag verkligen borde gå kursen. Motstånd och obehag är väl perfekta tillfällen att utforska och utvecklas genom. 
