Utbildning med Jägarförbundet med åsikter från 70-talet

[Christensen1]

Folk som förespråkar "veta hut"-modellen upplever jag. De använder gärna "läskiga" raser med stort driv som "tror du det räcker att trycka in köttbullar i den, va!?"-exempel. Malle, schäfer, rottis (som jag däremot skulle säga är hård) är nog de vanligaste exemplen jag får höra, om det inte är jaktfolk.

Dessa "förespråkare" har sannolikt inte stor erfarenhet av malle. Sedan är det förstås också en definitionsfråga vad vederbörande menar med hård. Angående detta har jag hört olika tolkningar.

 

[Monstermom]

Dessa "förespråkare" har sannolikt inte stor erfarenhet av malle. Sedan är det förstås också en definitionsfråga vad vederbörande menar med hård. Angående detta har jag hört olika tolkningar.

Nej, att de ofta inte har stor erfarenhet av malle tror jag också. Det är även typen som gärna uttalar sig självsäkert om polishundar utan att ha mer än sett en någon gång...

Vad gäller hård så betyder det för mig att den inte låter sig påverkas av obehag särskilt lätt. Men en hund kan vara hård mot yttre obehag men samtidigt väldigt förarvek (vilket är min uppfattning av mallar?), så ingen egenskap kan väl egentligen helt isoleras tänker jag mig. Man måste oavsett se till helheten.

 

[Migo]

Nej, att de ofta inte har stor erfarenhet av malle tror jag också. Det är även typen som gärna uttalar sig självsäkert om polishundar utan att ha mer än sett en någon gång...

Vad gäller hård så betyder det för mig att den inte låter sig påverkas av obehag särskilt lätt. Men en hund kan vara hård mot yttre obehag men samtidigt väldigt förarvek (vilket är min uppfattning av mallar?), så ingen egenskap kan väl egentligen helt isoleras tänker jag mig. Man måste oavsett se till helheten.

Det här har jag funderat lite på ett tag nu. BC betraktas ju generellt som väldigt förarmjuka. Jag ser många som blir väldigt mentalt belastade av press, men ändå inte förändrar sitt agerande. Med "rätt" retning kan du slå en BC halvt till döds med enda resultatet att svansen är limmad längs magen men utan att den ens släpper blicken från retningen.

Det betyder ju inte att de inte skapar negativa minnesbilder, bara att de väldigt ofta lägger den känslan mot relationen till föraren istället för att modifiera sitt agerande.

Är de då "hårda" eller "mjuka"?

 

[Monstermom]

Det här har jag funderat lite på ett tag nu. BC betraktas ju generellt som väldigt förarmjuka. Jag ser många som blir väldigt mentalt belastade av press, men ändå inte förändrar sitt agerande. Med "rätt" retning kan du slå en BC halvt till döds med enda resultatet att svansen är limmad längs magen men utan att den ens släpper blicken från retningen.

Det betyder ju inte att de inte skapar negativa minnesbilder, bara att de väldigt ofta lägger den känslan mot relationen till föraren istället för att modifiera sitt agerande.

Är de då "hårda" eller "mjuka"?

Frågan är väl inte vad de egentligen gör i stressen och pressen just där och då, utan hur det påverkar dem nästa gång de utsätts för samma situation? Sen "slå halvt till döds" så har vi väl lämnat hård vs vek hund oavsett?
(Eftersom en vek hund inte behöver så starka obehag för att påverkas.)

Men jag tror väl att jag skulle säga att hunden är vek om den lätt påverkas av obehaget, oavsett om den påverkan yttrar sig utåt eller mot föraren?

 

[Christensen1]

Det här har jag funderat lite på ett tag nu. BC betraktas ju generellt som väldigt förarmjuka. Jag ser många som blir väldigt mentalt belastade av press, men ändå inte förändrar sitt agerande. Med "rätt" retning kan du slå en BC halvt till döds med enda resultatet att svansen är limmad längs magen men utan att den ens släpper blicken från retningen.

Det betyder ju inte att de inte skapar negativa minnesbilder, bara att de väldigt ofta lägger den känslan mot relationen till föraren istället för att modifiera sitt agerande.

Är de då "hårda" eller "mjuka"?

Med rätt retning kan jag också slå ihjäl min hund utan att den släpper blicken från retningen, men i andra fall är hunden förarvek. Jag tror det är många hundar som är på det sättet.

 

[Milosari]

Det här har jag funderat lite på ett tag nu. BC betraktas ju generellt som väldigt förarmjuka. Jag ser många som blir väldigt mentalt belastade av press, men ändå inte förändrar sitt agerande. Med "rätt" retning kan du slå en BC halvt till döds med enda resultatet att svansen är limmad längs magen men utan att den ens släpper blicken från retningen.

Det betyder ju inte att de inte skapar negativa minnesbilder, bara att de väldigt ofta lägger den känslan mot relationen till föraren istället för att modifiera sitt agerande.

Är de då "hårda" eller "mjuka"?

Jag tycker inte att "det gills" med situationer där hunden är fixerad. Så är de lätta att påverka i neutralt läge så säger jag att de är förarveka. Ett annat test är ju hur fort de lär sig. En pappskalle till hund är inte särskilt vek. Den minns inte vilket beteende som gav utdelning/det krävs mååånga upprepningar. Medan den veka hunden bara behöver prova ett par gånger för att börja ändra sitt beteende.

Jag har haft en stenhård labbe, han var helt hopplös att försöka påverka. Kelpiesarna är väldigt förarveka i jämförelse. Tränas mkt mindre men har kommit längre.

Dock blandas hundens hårdhet ibland ihop med dess mod. Då blir det tokigt. Det är ju två olika egenskaper.

 

[AraSlei]

Jag tycker inte att "det gills" med situationer där hunden är fixerad. Så är de lätta att påverka i neutralt läge så säger jag att de är förarveka. Ett annat test är ju hur fort de lär sig. En pappskalle till hund är inte särskilt vek. Den minns inte vilket beteende som gav utdelning/det krävs mååånga upprepningar. Medan den veka hunden bara behöver prova ett par gånger för att börja ändra sitt beteende.

Jag har haft en stenhård labbe, han var helt hopplös att försöka påverka. Kelpiesarna är väldigt förarveka i jämförelse. Tränas mkt mindre men har kommit längre.

Dock blandas hundens hårdhet ibland ihop med dess mod. Då blir det tokigt. Det är ju två olika egenskaper.

Ja, jag håller nog med dig.
Vår äldsta hane t ex är ganska hård (och svårlärd...), men egentligen inte särskilt modig eftersom han sällan blir rädd och behöver övervinna sin rädsla. Jag tror aldrig jag har sett honom bli riktigt rädd. När han någon gång fått en fysisk korrigering (utan fixering på annat) så är han tämligen oberörd. För att kunna korrigera honom med effekt skulle man förmodligen behöva misshandla hunden, vilket jag inte är särskilt intresserad av.
Det är en av anledningarna till att belöningstänk gett väldigt bra effekt på honom.

Tiken är tvärt om, väldigt mjuk, förig och lättlärd - men å andra sidan ganska modig och övervinner snabbt sina rädslor. Men om jag så bara höjer rösten till henne blir hon fjäskig, även om jag egentligen inte tror att hon tar åt sig. Jag har aldrig behövt korrigera henne hårdare än så.