Usch, jag blir så LEDSEN

[BebbeBaby]

Jag har varit på släktträff denna helgen (lördag-söndag) & det var den värsta helgen i hela mitt liv. Med på släktträffen var min ena kusins 2 veckor gammal bebbe, hur grymt underbar & söt va inte den då. Givetvis satt jag & gullade med den en stor del av helgen, den va helt underbar, jag lekte även med dom 'äldre' barnen 1-7 år, så grymt underbara är dom. Jag tycker verkligen om barn & sa vid flera tillfällen att jag vill ha mitt första barn inom en snar framtid. Men det skulle jag inte ha sagt. Rätt som det va 'haglade' det massa 'skit' mot mej. Fasen vad ledsen jag blev och är fortfarande.

Jag fick bl.a. höra:
'Tänk den 19 årige tjejen som är gravid med den där 27 årige killen, hon har ju inte ens jobb & har inte gått ut gymnasiet & dom bor ju inte ens ihop, hennes föräldrar får ju försörja dom'

'Man måste utbilda sej innan man skaffar barn'

'Man måste ju ut & resa & se världen innan man skaffar barn'

'Man kan inte skaffa barn innan båda har fast jobb'

'Man bör vara 28 innan man skaffar barn'

'Man ska köpa hus & gifta sej innan man skaffar barn'

Jag orkar inte dra upp allt vad dom sa, men jag blir såååå ledsen.

Jag är 20, fästmannen 22, fast förhållande sedan 3 år (älskar han sååå), är förlovade, bor inte tillsammans för tillfället, bor på olika orter (ska flytta ihop i höst igen), jag pluggar tom hösten, har även ett vikariejobb, han har fast jobb. Jag vill, han vill, vi SKA ha vårt första barn inom 1-3 år. Jag SKA & jag VILL vara en ung mamma (hoppas bara att jag kan få barn). Jag har nämligen en mamma som är 60 nu & jag tycker att det har varit/är HEMSKT att ha en sådan gammal mamma, vi har INGET gemensamt, hon är sååå GAMMALMODIG så att det finns inte. Jag vill att mitt blivande barn ska ha en ung mamma & jag själv vill vara en ung mamma. Är det fel att tänka så???? Är det för ungt att vara 21-23 år när man får sitt första barn???? Man måste väl inte utbilda sej????? Man måste väl inte resa??? Jag vill INTE göra det, det viktigaste för mej är att bilda familj. Att ingen kan inse det & stötta oss

Jag läääängtar såååå MYCKET efter en egen bebbe.

 

[Lazza]

Sv: Usch, jag blir så LEDSEN

Usch, vilka dumma människor det finns. Det är väl inte deras val om ni vill skaffa barn tidigt i livet? Och vad är det som säger att unga föräldrar skulle vara något dåligt?
Utbilda sig kan man alltid göra efter att man fött barn, och resa går ju faktiskt alldeles utmärkt att göra tillsammans med barnen.

Det finns alltid folk som tror att de skulle kunna leva ens liv bättre än vad man själv kan. Ingen vet väl bättre än du själv vad du klarar och inte klarar!

Klart att ni själva ska bestämma när ni vill skaffa barn. Stå på dig!

 

[BebbeBaby]

Sv: Usch, jag blir så LEDSEN

Usch ja, & detta ska föreställa MIN släkt, ingen vill ge oss stöd. Den enda som stöder oss är min fästmans mamma. Hon vill mer än gärna bli farmor inom en snar framtid. Fast sedan är det 70 pers emot oss, fast alla är väl inte emot oss, med det vart iallafall 10 pers som satt & snackade om det. Nä, jag anser att det är VÅRAT val om vi vill skaffa barn tidigt. Men det känns jobbigt när man inte får stöd från sin släkt & familj. Precis, unga föräldrar kan väl lika bra som gamla, om inte bättre. Du har såå rätt så, tack för kloka ord!! Jag ska stå på mej, men jobbigt när man har 'hela' släkten & familjen mot sej.

 

[Sar]

Sv: Usch, jag blir så LEDSEN

Jag tror inte din släkt menade sina kommentarer som att "kasta skit" på dig, de var säkert bara mån om att du inte ska göra något du senare ångrar. Angående barnaskaffandet så är det ju så att du inte behöver din släkts gillande eller tillåtande, det är helt ditt eget och din sambos beslut. Man måste inte utbilda sig, man måste inte resa, man får faktiskt göra precis som man vill!
MEN, man bör också betänka sina alternativ, om man inte utbildar sig kanske man inte får det jobb man önskar och kanske inte tjänar så mycket pengar som man skulle vilja för att kunna ge sina barn det man önskar. Reser man inte så finns det en risk att man kanske ångrar sig när det väl är för sent och man inte längre har möjligehet.
Vad händer om man blir lämnad? Även de bästa förhållandena kan börja knaka. ...
Jag tycker själv inte att åldern spelar någon större roll, det är hur ung man känner sig som räknas. Det finns totalt förstockade 20- åringar som är nyblivna mammor och det finns 40-åriga mammor som är unga i sinnet, det följer inga regler.
Jag har själv just passerat 30 och väntar mina första barn, jag är fullt nöjd med att ha väntat så länge eftersom jag behövde en lååång "lektid" och ville kunna satsa helhjärtat på både utbildning, hästeri, karriär, husrenovering och samboliv (inte nödvändigtvis i den ordningen;-) ). Nu går vi in i en annan fas där allt som tidigare var viktigt ryms men det får ta mindre plats och vi får göra en hel del kompromisser. Det är dock helt o.k. eftersom barnen känns som det absolut viktigaste och det känns också som att jag inte behöver vara bitter senare i livet för att jag inte provat på annat än att bara vara mamma.
Jag önskar dig all lycka!

 

[Lazza]

Sv: Usch, jag blir så LEDSEN

Det fåniga är att jag kan garantera dig att när ni väl står där med er lill* bebis så kommer ingen av dina släktingar att komma ihåg att de var så fördömande mot dig tidigare..... Då kommer det bara att gullas o pratas om hur underbart det är att vara föräldrar.

Folk är ofta bra på att vända kappan efter vinden.

Go girl, go!

 

[moondance]

Sv: Usch, jag blir så LEDSEN

10 tecken ...........

 

[moondance]

Sv: Usch, jag blir så LEDSEN

10 tecken ........

 

[moondance]

Sv: Usch, jag blir så LEDSEN

10 tecken .......

 

[BebbeBaby]

Sv: Usch, jag blir så LEDSEN

Det känns iallafall som om dom 'kastar massa skit' mot mej. Då dom började babbla om det efter att jag sagt att jag vill ha barn inom en snar framtid. Det är klart att dom ska vara mån om att det inte är något jag ångrar. Men sedan är det ju VÅRAT liv ändå. Jag tycker att dom kan stötta oss. Jag har varit säker på detta i några år nu & även min fästman har blivit mer & mer intresserad!! Klart att man inte behöver deras tillåtande, men det underlättar ju lite om dom stödjer oss. Klart att man får göra som man själv vill, men det är såå jobbigt när andra säger att man ska göra ditt & datt. Jo, det finns mycket man kan fundera på. Visst kan dom bästa förhållanderna börja knaka, men det är ju inte som säger att det är säkert bara för att man är 28!!! Men man märker att det är olika när man vill skaffa barn, men det viktigaste för mej är att vara en ung mamma & skaffa familj tidigt. Jag är inte ett dugg intresserad av plugga & resa!!

Tack så mycket, lycka till själv med dom små liven!!

 

[BebbeBaby]

Sv: Usch, jag blir så LEDSEN

Det har jag faktiskt tänkt på. Att undrar vad dom tänker/säger när vi väl står där med våran lill* bebbe i famnen. Då kan dom inte mer än le.

 

[mimmipigg]

Sv: Usch, jag blir så LEDSEN

Folk tycker så mycket, är ni normalt funtade och vet vad ni tar på er är det väl inget som någon annan ska bry sig i.
Däremot unga tjejer (och killar) som tror att de ska cementera ett taskigt förhållande med en bebba ska tänka lite till.
Har en kompis som fick sitt nionde i julas hon var 18 år när första kom nu är hon 37 år.
Har fungerat bara fint för de visste vad de ville!

 

[Olius]

Sv: Usch, jag blir så LEDSEN

Det är just den synen som håller på att sänka hela sverige. Att man måste va gift, ha hus och två fasta jobb för att skaffa barn.
Göra "karriär först", tja karriär är inget man gör tills man är 35 och sen struntar i det och skaffar barn. Blir lika struligt o va ledig då som när man är 20 kan jag lova.

Bara o börja baka säger jag!!

 

[chrysler]

Sv: Usch, jag blir så LEDSEN

Undrar varför man ska vara just 28 år innan man skaffar barn :smirk:
Din släkt skulle träffa min sambos syster, 31 år som är gravid.Det enda hon tänker på är sitt utseende, att festa å att dricka.Hur bra mamma kommer hon bli tro?

 

[Snurrfian]

Sv: Usch, jag blir så LEDSEN

Jag tror att en del har svårt att se "barnen" växa upp och bli stora och själva skaffa barn... När min mamma fick reda på att jag var gravid med elin så var hennes första ord " Nej inte än" " Jag har inte tid"... Det kändes inte så vidare... Då var jag 23 år... Men det det handlade om var att hon kände sig inte tillräckligt gamal för att bli mormor, en mormor skulle ju vara pensionär och vara hemma och baka bullar... Min mamma har nog inte bakat bullar sen hon gick på hemkunskapen i skolan...

Och visst hon har inte så mycket tid att "bara" hälsa på, men försöker nästan alltid ställa upp om vi behöver barnvakt av någon speciell andledning, eller för att hon tycker att vi behöver komma iväg på egen hand ibland...

Hon älskar elin överallt annat och tycker nu när jag väntar andra barnet att det bara är roligt, för nu börjar hon inse att hon är inte ensam om att vara mormor/farmor som jobbar och inte kan baka bullar...

 

[Welsh]

Sv: Usch, jag blir så LEDSEN

Stackare, i min familj har det varit tvärtom, vi fick höra tjatet om att vi SKULLE skaffa barn innan det blev försent.Vi var 25 resp 24 när första barnen kom. Nu har vi hämnats med att skaffa 4 st (min bror har 4, syrran har 3 och småbröderna har inte börjat producera ännu )Känner nu med 4an att det var lättare att ta nattvaken när man var yngre.........Har lite svårt att förstå dem som väntar tills de blir 35 innan de skaffar första barnet. En de kanske inte hittar rätt man innan dess men de som sätter karriären först......

 

[lenae]

Sv: Usch, jag blir så LEDSEN

Påpeka gärna för släkten att kvinnokroppen är som mest lämpad för graviditet och förlossning i 20-årsåldern. Fär 30 år sedan ansåg barnmorskorna att gränsen för "äldre" förstföderskor gick vid 23 år! Fertiliteten minskar och riskerna för barnet ökar ju äldre man blir, och ska man vänta med barn tills det "passar in" i ens liv med jobb osv så är risken att man får vänta tills det är för sent.

Många 20-åringar är mogna att bli föräldrar, medan många 35-åringar inte är det.

 

[Najtan Tabac]

Sv: Usch, jag blir så LEDSEN

Om du och din sambo känner er redo för att skaffa barn så är det väl inte så mycket att fundera på?
Själv fick jag reda på att jag är gravid igår .
Jag är skapligt splittarad. Vet att både min familj och min killes familj skulle stötta oss till 300%. Men jag vet inte alls vad jag ska göra. Jag är 23 och min kille är 20. Vi har inte varit tillsammans längre än en månad så det är en rätt jobbig sits måste jag säga.. Jag har alltid sagt att jag inte vill ha barn men nu sitter man här. Gravid. Helt sjukt. Vet varken ut lr in just nu. Ska få träffa en kurator på fredag och prata lite. Hjälp. Har inte en aning om vad som ska hända. Ena stunden gillar jag läget för att i nästa bryta ihop och börja gråta.
Önskar att jag var i din sits så jag iaf visste vad jag skulle göra. "pappa" stöttar mig och är helt underbar. Men hur ska man kunna bestämma sig? Går världen under om man skaffar barn? Klarar jag av att ta hand om ett barn? Vad kommer hända med min häst?
Tusen frågor och ett enda virrvarr i hjärnan..
Det här hör inte hit men jag var tvungen att skriva av mig
Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till.

 

[Luff]

Sv: Usch, jag blir så LEDSEN

Knapplån
Det finns väl både för och emot. Självklart är det väl bra om du har ett fast jobb när du blir gravid. En hyfsad föräldrapenning är inte dumt. Men det betyder ju inte att du behöver vänta i flera år till.
Min syrra fick sitt första barn när hon var 19, sitt andra när hon var 20 och tredje blev en sladdis, hela 27 år var syster då. Hon har samma gubbe än och nu är dom ute och flänger runt halva Europa, ibland med sina vuxna barn. Inget av barnen har dock skaffat barn tidigt - undrar vad det kommer sig. Dom har satsat på utbildning istället.

 

[taccotad]

Sv: Usch, jag blir så LEDSEN

Låter inte kul alls, men samtidigt ska ni ju inte skaffa barn för släktens skull utan för er egen...

Just det här med att man vill vara ung mamma känner jag igen. Har sedan jag var 18 haft mkt starka känslor, funderingar och drömmar om att förhoppningsvis försöka skaffa barn inom snar framtid. Ville inte ens gå ut gymnasiet. Nu var det min pojkvän som ansåg att jag borde gå ut gymnasiet innan vi ens försöker. Idag är jag 22 och vill mer än någonsin, sambon också. Men när vi ser ekonomiskt finns det inga stora möjligheter att vi ska kunna bo kvar på gården. Utan jag måste se till att hitta ett jobb och höja min årsinkomst för att kunna få ut nån vettig föräldrapenning.
Hade det inte varit för pengarnas skull hade vi nog redan försökt.
Som det ser ut nu så har jag sökt in på en utbildning på 1 år, efter det kan jag förhoppningsvis få jobb, SEN ska vi försöka.
Alla har inte de drömmarna att göra karriär, resa, festa mm.

Jag förstår inte hur vi skulle klarat oss om jag bara skulle fått runt 2500 kr i föräldrapenning, det är väl ungefär det man kan få om man är arbetslös eller sjukskriven under ett års tid? Sen skulle det inte finnas någon möjlighet för sambon att vara hemma eftersom han förlorar väldigt många tusenlappar på att vara hemma. Trist, men jag inser ju att vi måste vänta tills jag jobbat ett tag.

 

[Snurrfian]

Sv: Usch, jag blir så LEDSEN

Stackare, i min familj har det varit tvärtom, vi fick höra tjatet om att vi SKULLE skaffa barn innan det blev försent.Vi var 25 resp 24 när första barnen kom. Nu har vi hämnats med att skaffa 4 st (min bror har 4, syrran har 3 och småbröderna har inte börjat producera ännu )Känner nu med 4an att det var lättare att ta nattvaken när man var yngre.........Har lite svårt att förstå dem som väntar tills de blir 35 innan de skaffar första barnet. En de kanske inte hittar rätt man innan dess men de som sätter karriären först......

Jag var ganska så ledsen på min mamma en tid efter det där, men det har hon fått äta upp så många gånger nu... Vi har en bättre relation idag, jag tror att hon behövde inse att jag faktiskt var vuxen och inte längre liten och inte klarade mig själv.

Det är rätt det där med att hämnas genom att skaffa fyra! Fast jag tror inte att jag skulle orka med fyra graviditeter... Inte som det känns just nu ialla fall...