Upplägg nybörjarlektioner ridskola

[Habina]

Det var sisådär 35 år sen jag var nybörjare. Dessutom är minnet därifrån lite oklart, men jag minns iaf att vi red med ledare iaf ett halvår och att vi inte galopperade första året. Hoppning började vi med när alla i gruppen kunde galoppera i lätt sits och styra hästen.

Har en bekant vars barn börjat rida på ridskola i höstas. Bekantingen är oerhört stolt och har skickat några filmer. Där rider barnet själv i trav och skuttar över ett hinder. Ingen skugga ska falla på barnet, hen är bara sju år, men jag blev förvånad då barnet absolut inte har balans i traven (håller balansen i tyglarna) och skumpar rätt hårt på ponnyns rygg.

Hur ser upplägget ut på ridskolor numera? Är det viktigare att barnen har roligt än att de lär sig att faktiskt balansera sig själv på hästryggen?

Vi hade tex voltige första gångerna vi skulle galoppera, för att kunna sitta och bara känna efter hur det skulle kännas samt ha handtag att hålla i tills man hittat rytmen.

 

[literealistisk]

Beror helt på vilken ridskola det handlar om skulle jag säga. Jag har sett bägge delar. Tyvärr måste ju de med vettigare (långsammare) upplägg konkurrera med de ”roligare” där man får göra mer vilket nog är klurigt…

 

[MiniLi]

Mina brorsdöttrar har gått på ridskola senaste åren. De har haft "hoppning" långt innan de behärskar varken balans eller galopp, men det har ju handlat om att trava över väldigt låga hinder och öva på att stå i lätt sits innan, under och efter hindret. Hästarna tar väl generellt inte ens några språng utan de kliver över hindrena, så skulle inte säga att det är någon större skillnad för hästens del jämfört med att bara trava rakt fram. Kanske till och med lite bekvämare för hästarna eftersom barnen försöker stå i lätt sits, jämfört med när de försöker rida lätt

Det ena utesluter ju inte det andra. Jag tänker att det mina brorsdöttrar fått göra definitivt stärker deras balans i sadeln, samtidigt som de (och hästarna) har roligt.

Voltige för att prova galopp känns lite överdrivet? Mina brorsdöttrar fick prova galopp med ledare typ bara några språng på en långsida första gången. Då kunde de ju hålla i sadeln. Framöver på lektionerna lades det in galopp ibland men mer så att det fick bli galopp om det blev, blev det inte galopp så fortsatte de bara att trava. Vissa hästar fattar gärna galopp så fort de får chansen, andra inte

 

[escodobe]

Min systerdotter gick väl två terminer på en ridskola jag tyvärr inte hade koll på innan jag blev inkallad som ledare ett par gånger, jag tror inte att hon lärde sig ett endaste dugg. De åkte verkligen bara häst. Jag tror förvisso att hon inte var särskilt engagerad själv heller, men de fick verkligen inga individuella instruktioner alls mer typ "gör snett igenom", "stanna vid A genom att dra lite i tyglarna". Ponnysarna var färdiga när man började rida och lämnades tillbaka på samma sätt.
Hon slutade rida sen.
Jag är lite sur på att jag inte propsade mer på att hon skulle ha börjat på något bättre ställe från början, men det var närhetsprincipen som gällde.

 

[fickan]

Mina nybörjare rider med ledare tills jag tror att det finns någon form av chans att dom sitter kvar i en situation där hästarna blir skrämda och hoppar till/tar nåt språng i galopp och förstår att dom måste bromsa i en situation som kräver det. Det kan vara allt ifrån nån månad till flera år beroende på ålder och förmåga hos eleven.

Första galoppen sker oftast vid voltige. Galoppera med ledare är förbjudet på mina lektioner. Är man inte redo att galoppera själv så är man inte redo att galoppera. Ställer så oerhörda krav på ledarna att springa med i galopp, vad händer om ledaren snubblar/ blir översprungen? Föräldrarna/ ledarna hänger ju knappt med i traven. Mina elever rider ganska länge med ledare men jag tycker generellt har folk har så jäkla bråttom med att släppa sina barn själva. Jag vill inte ha på mitt ansvar att elever blir jätterädda/skadar sig allvarligt (eller i värsta fall dör) för för att jag har haft för bråttom. Det går utmärkt att göra lektionerna givande och utvecklande även om någon håller i grimskaftet. Innan eleverna har börjat hitta någon form av koordination och balans tycker jag dessutom att det är oschysst mot hästarna.

Jag tror att jag själv red med ledare i ett halvår när jag började rida, men när jag började var man tvungen att vara 8 år, nu har vi minihästis från 3 år vilket ju i sig är stor skillnad.

Händer varje vecka att jag får be föräldrar till små barn att inte släppa hästarna, det spelar liksom ingen roll hur begåvad 4 åring du har och att jag har dösnälla ridskolehästar, ett så litet barn ska inte rida själv på en dponny.

 

[Islandshästryttare]

Jag kan tycka det är generellt oansvarigt av de ridskolor som släpper iväg eleverna för fort. Ridning blir roligare om man hittar lite sits och balans först och det är snällare mot hästen. Att ha ledare relativt länge förhindrar dessutom onödiga olyckor.

När jag började rida för 40 år sen fick vi inte ens hålla i tyglarna första året. Vi fick göra massa balansövningar,
skritta och trava och öva på vår egen sits och balans. Galopp var det inte tal om första året men däremot fick vi rida mycket över bommar som låg på marken stå i fältsits m.m.

Det kanske ingen hade accepterat idag att betala pengar för men nog fick jag en bra grund där jag lärde mig direkt att inte hålla balansen i tyglarna för det kunde man helt enkelt inte. Vi red mycket utan stigbyglar , med armarna rakt ut men också med stigbyglar. Efter det året var man verkligen redo för att rida på riktigt. Sen kunde man som duktigare elev vara med och leda hästar på de lektionerna och få stämplar i ett kort . När man fått stämplar fick man rida en extra lektion.

Gillar ditt tänk och upplägg @fickan

 

[Hoarfrost]

På min ridskola har jag aldrig sett att någon nybörjare "hoppat" utan att vara redo.
Vi börjar med ledare i skritt och trav tills styrning och gas och broms funkar, och nybörjaren har fått sig lite balans och självförtroende.
Sedan börjar ledarna släppa och bara springa med, redo att ta tag om något händer (typ nybörjaren tappar lite balans eller ser lite osäker ut)
Sedan får de rida själva utan ledare och testa lite smågalopp i kontrollerad form. Är nybörjaren osäker kan ridläraren springa med under galoppen eller kanske bara under fattningen eller något.

Den första "hoppningen" kommer efter en hel del markarbete. Trav över bommar på marken alltså. "Hoppningen" är då snarare upphöjda bommar som hästarna kliver över. Det kommer alltså efter att ridläraren sett att det finns helt okej balans över bommar på marken. Kan se något vingligt ut de första 4 ish gångerna de travar över men så måste det kunna få vara när de håller på och lär sig. Det är även mantag som gäller så att man inte lär sig balansera med tyglarna.

Galoppen behöver inte alltid sitta helt innan de får börja "hoppa", bara de har balansen i traven.
Däremot sitter galoppen generellt rätt bra innan de får börja hoppa där hästarna faktiskt tar ett litet språng. Då är det ofta trav fram till hindret, skutt, och landar hästen i galopp bryta av vid en kon. Annars gör det inget om hästen landar i trav.
Sen bygger man på efter det men då är man ju inte riktigt nybörjare längre

 

[Rosett]

Lära sig galoppera i voltige är ju skitsvårt. Jag vågade aldrig galoppera när vi hade voltige eftersom att då gjorde centrifugalkraften sitt ...
Vågade knappt galoppera även efter några år på ridskola, det var först när jag slutat på ridskola och blivit medryttare som jag kunde, på egen hand, lära mig att galoppera och känna att jag satt stadigt.
Hatar vad ridskolan gjorde, ridlärarna kunde springa bakifrån och jaga hästar för att de skulle trava snabbare, hur kul är det när man är oförberedd. Plötsligt rusar hästen framåt och man blir skiträdd.

 

[MimmiNO]

Jeg mener vi fikk galoppere siste gangen på første halvårs kurs. Jeg red aldri med leder, og vi red også uten stigbøyler hele første halvåret, om vi ikke skulle øve på lettridning. Vi red også barbak innimellom.
Rideskolen jeg gikk på hadde bare fjordhester som alle gikk i flokk. De var sånn at når man gikk på sporet så kunne man helt fint slippe tøylen (bortsett fra et par stykker) for de fulgte hesten foran. Det var sånn vi prøvde voltige første gangene også. Hadde gjord og innspenning på hestene og de bare skrittet og travet på sporet etter kommando fra ridelæreren... i galopp hadde de 2 som gikk på lonsje. Føler at jeg fikk en god grund der, det eneste var når vi skulle ri lett uten stigbøyler og fikk beskjed om å knipe oss fast med knærne for å komme opp fra salen... jobbet i flere år for å fjerne den uvanen.

 

[Mabuse]

Det var sisådär 35 år sen jag var nybörjare. Dessutom är minnet därifrån lite oklart, men jag minns iaf att vi red med ledare iaf ett halvår och att vi inte galopperade första året. Hoppning började vi med när alla i gruppen kunde galoppera i lätt sits och styra hästen.

Har en bekant vars barn börjat rida på ridskola i höstas. Bekantingen är oerhört stolt och har skickat några filmer. Där rider barnet själv i trav och skuttar över ett hinder. Ingen skugga ska falla på barnet, hen är bara sju år, men jag blev förvånad då barnet absolut inte har balans i traven (håller balansen i tyglarna) och skumpar rätt hårt på ponnyns rygg.

Hur ser upplägget ut på ridskolor numera? Är det viktigare att barnen har roligt än att de lär sig att faktiskt balansera sig själv på hästryggen?

Vi hade tex voltige första gångerna vi skulle galoppera, för att kunna sitta och bara känna efter hur det skulle kännas samt ha handtag att hålla i tills man hittat rytmen.

När du säger att ni hade voltige, menar du att ni red med voltigeutrustning istället för sadel då?

Eller menar du att ni blev longerade?

Jag har blivit longerad i galopp för att träna sitsen, men då har det varit med sadel. Voltige har haft egna träningar med annan utrustning.

 

[Sirap]

Har inte koll på exakt upplägg hos oss, men det tar låååång tid innan de får galoppera eller hoppa. Absolut inte innan de är redo för det.

 

[Praefatio]

Jag red tre år på större ridskola, fyra terminer, innan jag hamnade hos min tränare. Det här var i millenieskiftet. På ridskolan hoppade jag 120 cm, klarade att rida även de svårare hästarna på ett avslappnat sätt i alla gångarter och ansågs vara en ganska duktig ryttare (för att vara 13 år).

När jag kom till min tränare tittade hon på mig och sa: ”Ja, jag ser att du sitter tryggt i alla gångarter, har en bra grundkänsla och rider mjukt och fint. Men jag tycker att ridning är mer än så, så vi börjar i skritt.”

Det tog bara en lektion för henne innan jag märkte att jag kunde ganska lite om att rida på riktigt. Jag hade aldrig förväntats ä få hästen att arbeta i rätt form (kröka på nacken var tillräckligt), flytta sidledes i någon större omfattning eller göra något annat finlirigt. På den stora ridskolan var man en duktig ryttare om man kunde påverka tempot i alla gångarter, böja och ställa och hoppa högt.

Det tog lång, lång tid innan vi började trava i någon större omfattning, och galoppera på lektion gjorde jag först typ ett år senare och då bara några steg. Men jäklar vad jag lärde mig! Och så fick jag låna ponnyer av tränaren att rida ut på själv, i alla gångarter: ”hästarna tycker bara att det är skönt att få sträcka ut lite!”

Den tränaren arbetar fortfarande likadant. Man ska behärska en gångart innan man går över på nästa. Men på de större ridskolorna känns det som att det blivit svårare att få dit folk (?) för där tycks många, både barn och vuxna, vara mer intresserade av att det ska vara kul än att man ska lära sig konsten att rida.

 

[Islandshästryttare]

Jag red tre år på större ridskola, fyra terminer, innan jag hamnade hos min tränare. Det här var i millenieskiftet. På ridskolan hoppade jag 120 cm, klarade att rida även de svårare hästarna på ett avslappnat sätt i alla gångarter och ansågs vara en ganska duktig ryttare (för att vara 13 år).

När jag kom till min tränare tittade hon på mig och sa: ”Ja, jag ser att du sitter tryggt i alla gångarter, har en bra grundkänsla och rider mjukt och fint. Men jag tycker att ridning är mer än så, så vi börjar i skritt.”

Det tog bara en lektion för henne innan jag märkte att jag kunde ganska lite om att rida på riktigt. Jag hade aldrig förväntats ä få hästen att arbeta i rätt form (kröka på nacken var tillräckligt), flytta sidledes i någon större omfattning eller göra något annat finlirigt. På den stora ridskolan var man en duktig ryttare om man kunde påverka tempot i alla gångarter, böja och ställa och hoppa högt.

Det tog lång, lång tid innan vi började trava i någon större omfattning, och galoppera på lektion gjorde jag först typ ett år senare och då bara några steg. Men jäklar vad jag lärde mig! Och så fick jag låna ponnyer av tränaren att rida ut på själv, i alla gångarter: ”hästarna tycker bara att det är skönt att få sträcka ut lite!”

Den tränaren arbetar fortfarande likadant. Man ska behärska en gångart innan man går över på nästa. Men på de större ridskolorna känns det som att det blivit svårare att få dit folk (?) för där tycks många, både barn och vuxna, vara mer intresserade av att det ska vara kul än att man ska lära sig konsten att rida.

Oj vad olika det är på den ridskolan jag red som barn så var både rida hästen i form och skolorna en självklarhet i undervisningen. Men vet inte om det berodde på att vi hade en ridlärare som själv tävlade högt i klasserna i dressyr och tyckte det var viktigt. Så kanske beror det på enskilda ridlärares intresse. Jag minns verkligen känslan när jag för första gången verkligen red en häst i form, den höjde ryggen och trampade under sig med bakbenen. Helt otrolig känsla som jag burit med mig genom hela ridlivet. Jag var också väldigt glad och svävade på små molnr esten av den veckan.

 

[Habina]

När du säger att ni hade voltige, menar du att ni red med voltigeutrustning istället för sadel då?

Eller menar du att ni blev longerade?

Jag har blivit longerad i galopp för att träna sitsen, men då har det varit med sadel. Voltige har haft egna träningar med annan utrustning.

Med voltigegjord på stor volt. Givetvis behövde man inte galoppera om man inte ville, man kunde lika gärna träna att vara följsam i skritt och trav. Dock hade vi ingen padd som på riktig voltige, utan man satt barbacka och kunde hålla i handtagen på gjorden.

 

[Lingon]

En stor skillnad som jag inte tyckte om när min dotter red på ridskola var att de red med stigbyglar från första lektionen. När jag lärde mig rida fick man inte ha stigbyglar förrän balansen var tillräckligt bra! Det tyckte jag var bättre! Med stigbyglar från början tycker jag att barnen lär sig att ha balansen i fötterna vilket leder till att deras tyngdpunkt blir högre och allt blir mer obalanserat.

 

[Lingon]

Min första galopp skedde förövrigt när jag var 7-8 år gammal på ett underbart halvblod. En kronhäst som gick på ridskolan hela livet. En fantastisk individ!!! Ingen ledare. Galoppen var på volt. Och jag var rädd. Ridläraren sa att om jag inte vågar galoppera på stallets snällaste häst så kunde jag lika gärna lägga ner. Så jag galopperade och fina hästen tog så väl hand om mig!

Jag började rida som 3 åring. Så det tog ju naturligtvis några år innan jag var redo för galopp.

 

[Badger]

Det var sisådär 35 år sen jag var nybörjare. Dessutom är minnet därifrån lite oklart, men jag minns iaf att vi red med ledare iaf ett halvår och att vi inte galopperade första året. Hoppning började vi med när alla i gruppen kunde galoppera i lätt sits och styra hästen.

Har en bekant vars barn börjat rida på ridskola i höstas. Bekantingen är oerhört stolt och har skickat några filmer. Där rider barnet själv i trav och skuttar över ett hinder. Ingen skugga ska falla på barnet, hen är bara sju år, men jag blev förvånad då barnet absolut inte har balans i traven (håller balansen i tyglarna) och skumpar rätt hårt på ponnyns rygg.

Hur ser upplägget ut på ridskolor numera? Är det viktigare att barnen har roligt än att de lär sig att faktiskt balansera sig själv på hästryggen?

Vi hade tex voltige första gångerna vi skulle galoppera, för att kunna sitta och bara känna efter hur det skulle kännas samt ha handtag att hålla i tills man hittat rytmen.

Tar ju evigheter för små barn att få (synligt snygg) balans ibland, speciellt på en gång i veckan. Att använda olika gångarter och kliva över en bom tror jag är sådana övningar som hjälper barn att skaffa balansen.

Har suttit och sett på nybörjarlektioner i fyra år nu och "hoppar" gör de ju var fjärde gång. Även efter fyra år är det ett eller annat barn som ser ganska instabilt ut vid en första anblick. Speciellt det minsta barnet, ingen aning om hur gammal hen är. Men hen är faktiskt egentligen jätteduktig när man ser till helheten. Det är bara det att barn kan se okoordinerade och obalanserade ut länge även om de faktiskt ändå har hyggligt effektiv ridning om man ser hela lektionen. O ponnyn ser glad o nöjd ut.

(att ett annat barn som har privat ponny och rider tre gånger i veckan eller ett barn som är från Argentina och rider varje dag till skolan sedan hen fyllde 3 har jättebra balans på en ponny är ju inte en bra jämförelse. )

Sedan kanske ridläraren säger ta mantag men barnen glömmer (det gör de hela tiden, de jag sett) eller så vill ridläraren att barnen ska få egen balans över hindret och följa med handen snart, men det är på väg liksom.

(man skulle också kunna undra över om de verkligen haft många hela lektioner i att sadla och tränsa, men det har de, halva första terminen. Barns koordination är faktiskt dock inte så himla strålande alla gånger. Man kan ju bara se tillbaka på hur svårt det var att kasta en boll i en ring-lite av en utmaning när man var ett gäng sjuåringar och om man är ett gäng 30 åringar -långtråkigt.)

(Detta är orsaken till att privatryttare som slutat rida på ridskola när de är tweenie eller under minns ridskoleridning som dra i snöret, vifta med benen, putta med trollspöet, snabbare och håll i manen, hästen ska titta inåt, men inte för mycket. För att de inte är så starka, ganska okoordinerade och inte har helt utvecklat språk relaterat till ridning. (vink, det är inte det språk en ridlärare använder om hen har tio tonåringar/vuxna personer som ridit många år på lektion, eller ett gäng 50+ personer som ridit i 40+ år .)

 

[Badger]

Tar ju evigheter för små barn att få (synligt snygg) balans ibland, speciellt på en gång i veckan. Att använda olika gångarter och kliva över en bom tror jag är sådana övningar som hjälper barn att skaffa balansen.

Har suttit och sett på nybörjarlektioner i fyra år nu och "hoppar" gör de ju var fjärde gång. Även efter fyra år är det ett eller annat barn som ser ganska instabilt ut vid en första anblick. Speciellt det minsta barnet, ingen aning om hur gammal hen är. Men hen är faktiskt egentligen jätteduktig när man ser till helheten. Det är bara det att barn kan se okoordinerade och obalanserade ut länge även om de faktiskt ändå har hyggligt effektiv ridning om man ser hela lektionen. O ponnyn ser glad o nöjd ut.

(att ett annat barn som har privat ponny och rider tre gånger i veckan eller ett barn som är från Argentina och rider varje dag till skolan sedan hen fyllde 3 har jättebra balans på en ponny är ju inte en bra jämförelse. )

Sedan kanske ridläraren säger ta mantag men barnen glömmer (det gör de hela tiden, de jag sett) eller så vill ridläraren att barnen ska få egen balans över hindret och följa med handen snart, men det är på väg liksom.

(man skulle också kunna undra över om de verkligen haft många hela lektioner i att sadla och tränsa, men det har de, halva första terminen. Barns koordination är faktiskt dock inte så himla strålande alla gånger. Man kan ju bara se tillbaka på hur svårt det var att kasta en boll i en ring-lite av en utmaning när man var ett gäng sjuåringar och om man är ett gäng 30 åringar -långtråkigt.)

(Detta är orsaken till att privatryttare som slutat rida på ridskola när de är tweenie eller under minns ridskoleridning som dra i snöret, vifta med benen, putta med trollspöet, snabbare och håll i manen, hästen ska titta inåt, men inte för mycket. För att de inte är så starka, ganska okoordinerade och inte har helt utvecklat språk relaterat till ridning. (vink, det är inte det språk en ridlärare använder om hen har tio tonåringar/vuxna personer som ridit många år på lektion, eller ett gäng 50+ personer som ridit i 40+ år .)

O btw, de hade inte voltige första gången de skulle galoppera. De fick börja försöka efter ett år? tror jag, eller 1,5. Men eftersom de knappt fick någon galopp eftersom ponnierna är så snälla fick de bara enstaka steg i början. Så de fick balans på så sätt med tiden. Och hade hygglig lagom balans och mod tills de faktiskt lyckades få galopp en långsida. De fick börja "hoppa" innan de hade bra galopp. De använde tex en bom på 5 cm höjd för att få ett par steg galopp efter bommen.

Är lite osäker på om alla barnen skulle ha vågat bli longerade i galopp faktiskt när de fick börja försöka om de ville. Det skulle tagit säkert runt tre lektioner för tio barn. Och osäker på om alla skulle suttit kvar också. Ett hasplande halvsteg i galopp är ju vad som räknades som perfekt första försök.

 

[Badger]

Beror helt på vilken ridskola det handlar om skulle jag säga. Jag har sett bägge delar. Tyvärr måste ju de med vettigare (långsammare) upplägg konkurrera med de ”roligare” där man får göra mer vilket nog är klurigt…

Onekligen, det var mycket prat på läktaren första året om inte småsyskonet eller vännen fick göra mer på ridskolan X eller Y.

 

[Badger]

Mina nybörjare rider med ledare tills jag tror att det finns någon form av chans att dom sitter kvar i en situation där hästarna blir skrämda och hoppar till/tar nåt språng i galopp och förstår att dom måste bromsa i en situation som kräver det. Det kan vara allt ifrån nån månad till flera år beroende på ålder och förmåga hos eleven.

Första galoppen sker oftast vid voltige. Galoppera med ledare är förbjudet på mina lektioner. Är man inte redo att galoppera själv så är man inte redo att galoppera. Ställer så oerhörda krav på ledarna att springa med i galopp, vad händer om ledaren snubblar/ blir översprungen? Föräldrarna/ ledarna hänger ju knappt med i traven. Mina elever rider ganska länge med ledare men jag tycker generellt har folk har så jäkla bråttom med att släppa sina barn själva. Jag vill inte ha på mitt ansvar att elever blir jätterädda/skadar sig allvarligt (eller i värsta fall dör) för för att jag har haft för bråttom. Det går utmärkt att göra lektionerna givande och utvecklande även om någon håller i grimskaftet. Innan eleverna har börjat hitta någon form av koordination och balans tycker jag dessutom att det är oschysst mot hästarna.

Jag tror att jag själv red med ledare i ett halvår när jag började rida, men när jag började var man tvungen att vara 8 år, nu har vi minihästis från 3 år vilket ju i sig är stor skillnad.

Händer varje vecka att jag får be föräldrar till små barn att inte släppa hästarna, det spelar liksom ingen roll hur begåvad 4 åring du har och att jag har dösnälla ridskolehästar, ett så litet barn ska inte rida själv på en dponny.

Det är synd att alla aktiviteter blir tidigare och tidigare och sporterna måste börja ha aktiviteter för jättesmå barn eftersom de annars blir helt utan barn i högre ålder. Tror jag började rida vid 8-9 år och det var normalt då. Gjorde några försök med mitt barn vid 4 och 7 men 9 år visade sig vara perfekta åldern. Dock så ligger man ju sedan två år äldre än alla andra i gruppen och det barn som var 11 som nybörjare lärde sig så snabbt att hon direkt fick hoppa till en bättre grupp efter ett halvår. Hörde att scouterna hade det problemet också, tidigare började man vid 8-9 men det är omöjigt nuförtiden, då får man inga barn eftersom de är låsta på andra aktiviteter.