Uppfödare: hur resonerar ni kring avelsdjurs fel och brister?

[Lattematte]

Håller med, och jag backar på mitt egna uttalande om att en hund som ger uttryck för osäkerhet är reserverad - en reserverad hund är mina ögon en hund som inte kastar sig fram och vill hälsa, men inte för den sakens skull är rädd. Rädsla och reservation är ju verkligen två olika saker.

Jag har en rädd och osäker hund, som tycker människor är det läskigaste som finns, och det är så fruktansvärt jobbigt. För mig blir det så otroligt oetiskt mot både hundar och presumtiva köpare att inte göra allt man kan för att INTE avla fram osäkerhet.
Hade det inte varit för att det "bara" är människor min hund är rädd för, hade jag nog inte orkat. Hon är miljöstark i övrigt vilket är räddningen för att jag ska orka hålla ihop det.

Håller med dig, och tycker att ordet reserverad ska bytas ut mot ordet neutral, när hundmentalitet diskuteras. Då skulle det bli svårare att maskera rädslor med ett ord ur rasbeskrivningen.

 

[Dentaku]

Jag svarar eftersom jag precis lånat ut min tik till avel. Uppfödaren bad mig fundera på det redan när jag köpte henne om det skulle visa sig att det kullen blev bra, eftersom hon inte sparade någon tik. Redan då sa jag att det i så fall skulle bli under förutsättning att jag gillade hanen, så hon fick leta lite extra innan jag tyckte att kombinationen var bra nog.
Rasen är korthårig collie och inlägget lär bli långt som tusan. Varning utfärdas...

Min grundtanke är att jag skulle vilja ha en exakt likadan hund som den som går i avel, med alla dess fel och brister. Även om kombinationen ska göras med målet att kullen som helhet ska bli snäppet bättre än sina föräldrar ska det inte göra något om de ligger kvar på samma nivå, både vad gäller hälsa och mentalitet. Det ska även gälla när man tittar hur det ser ut överlag på kullarna som föräldrarna kommer från. Där kan det finnas sämre individer, men generellt ska det se bra ut.

Mentalitet är det allra första som jag tittade på, både när det gällde min Healey och hanen hon parades med. Viktigast av allt är att det ser bra ut när det kommer till rädslor/osäkerhet eftersom det kan bli mycket plågsamt både för hund och ägare.
Där underlättar att hela kullar går MI och jag ser också gärna att hundar kommer ut på MT, för att se hur de utvecklats mentalt inte minst vad gäller skottet. Det är tyvärr inte ovanligt i rasen att de utvecklar skotträdsla. I en kull är det sällan det inte finns någon individ med sämre MI, men det ska vara undantag som bekräftar regeln. Bland Healeys syskon är det t ex 1 av 7 som har 5 på skott. Ingen i kullen har stora kvarstående rädslor(alla ligger på 1-2).
Hanens kull ser inte lika bra ut i det avseendet - 3 har kommit ut på MH och en bröts vid skottet. Hanens sticker ut åt andra hållet och är riktigt, riktigt bra men det hjälper ju inte - hade jag bara haft den kullen att bedöma utifrån hade jag inte lånat ut min tik med honom som hane. MEN - han är så pass gammal att han redan fått en kull där 5 av 5 hunnit mentalbeskrivas; ett par har även gått MT, 2 av 3 med godkänt resultat. Och inte nog med att den kullen ser trevlig ut på papperet, jag har även träffat ett par av dem(en är Healeys partner in crime hos uppfödaren).
Jag känner också att jag har bra koll på flera av Healeys syskon och att de fungerar i vardagen(inkl tiken som fick 5 på skott på MH).

När det kommer till MT anser jag att det är del 2 som är viktigast, inte minst Avreaktion, Minnesbilder, Rädsla och Skott. Jag bryr mig inte särskilt mycket om att Healey inte blev godkänd eftersom det såg ok ut på de delarna och jag hade även tyckt det var ok även om hanen inte var godkänd om det såg bra ut på del 2(nu är han godkänd med 437 poäng). Det kan t o m vara så att jag föredrar en hund där totalpoängen inte räcker till godkänd framför en som lyckats ta sig över gränsen för godkänd men med låga poäng på del 2.

Eftersom det är en bruksras ser jag väldigt gärna att de också visat fin kamplust, och helst varit ute och tävlat i bruks eller lydnad med vettigt resultat. Här brister tyvärr Healey, men har kamplust till husbehov så att det är en uppskattad belöning vid träning(på MT fick hon förutom kommentaren "är hon döv?" också "jaha DÄR kom kampen!" av beskrivaren). Hanen har visat bra med kamp på både MH och MT och är uppflyttad till högre spår.

Collie är dessutom en ras där man tagit fram ett mentalindex baserat på MH, med skattat avelsvärde för hundar avseende egenskaperna Nyfikenhet/Orädsla, Socialitet, Lek, Jakt(som jag egentligen inte bryr mig om), och Skott. Det fungerar precis som index för HD; 100 är rasens medelvärde och primärt ska collieuppfödare sträva efter att göra kombinationer som ligger över 100 på Nyfikenhet/Orädsla(N/O) eftersom det är där rasen har problem. Tanken är att mentalindex ska införas även för andra raser där mentaliteten behöver förbättras. Att medelvärdet ska ligga över 100, utom möjligtvis för jaktlusten, är självklart för mig.
Medelvärdet för den här kombinationen är:

N/O - 113,5
Soc - 108
Lek - 116
Jakt - 115,5
Skott - 116

Index underlättar väldigt mycket; det går snabbt att få en första överblick av en hunds avelvärde. Jag tycker att man ska vara väldigt tacksam om det finns index i den ras man avlar på och se till att använda det! Långhårig collie har index även för HD, men hos korthårig collie är HD inget problem. AD tittar jag på, men inte heller det är särskilt vanligt.

Det för mig över till hälsa. CEA(Collie Eye Abnormality) är dels så utbredd i rasen, dels inget som påverkar hunden, att jag bryr mig om det om det inte finns ytterligare defekter, t ex colobom eller än värre näthinneavlossning. MDR1, som innebär överkänslighet mot vissa läkemedel, är inget jag ens testar för. Jag tycker det är mycket lättare att helt enkelt undvika de läkemedel som kan orsaka reaktion. Det är verkligen inte svårt och det finns så mycket viktigare saker att tänka på i aveln.
Överlag är jag skeptisk till gentester. Där är framlidne genetikern Per-Erik Sundgren min mentor och hans åsikter kan man läsa HÄR.

Andra sjukdomar som jag tittar efter är epilepsi och atopi. Jag har(jobbigt nog) koll på måååånga generationer, stamtavlemässigt finns det hundar som lever idag där jag vet anfäder ända bak till 1800-talet. Så jag kommer garanterat kunna hitta sjukdomsfall om jag tittar på syskon eller syskons avkommor till vissa hundar som finns många generationer bak, men det får inte finnas i de närmsta generationerna.

För att minimera risken för sjukdom och kanske framför allt för rasens bästa tycker jag att man ska hålla inavelsgraden så låg som möjligt. Det är nog faktiskt där jag känner att jag gjort ett avsteg från mina principer. Den här kullen ligger på 3,5% och det tycker jag är väl högt, även om jag inte skulle ha några problem med att köpa en valp från en sådan kull. Det var också något jag funderade över innan jag sa ja till att låna ut min tik med den här hanen som pappa. Det som fällde avgörandet var att det såg så bra ut på mentalitetssidan.

Ni som orkat läsa hit är välkomna att ställa frågor om det är något jag missat...

 

[Malibu_Stacy]

Jag svarar eftersom jag precis lånat ut min tik till avel. Uppfödaren bad mig fundera på det redan när jag köpte henne om det skulle visa sig att det kullen blev bra, eftersom hon inte sparade någon tik. Redan då sa jag att det i så fall skulle bli under förutsättning att jag gillade hanen, så hon fick leta lite extra innan jag tyckte att kombinationen var bra nog.
Rasen är korthårig collie och inlägget lär bli långt som tusan. Varning utfärdas...

Min grundtanke är att jag skulle vilja ha en exakt likadan hund som den som går i avel, med alla dess fel och brister. Även om kombinationen ska göras med målet att kullen som helhet ska bli snäppet bättre än sina föräldrar ska det inte göra något om de ligger kvar på samma nivå, både vad gäller hälsa och mentalitet. Det ska även gälla när man tittar hur det ser ut överlag på kullarna som föräldrarna kommer från. Där kan det finnas sämre individer, men generellt ska det se bra ut.

Mentalitet är det allra första som jag tittade på, både när det gällde min Healey och hanen hon parades med. Viktigast av allt är att det ser bra ut när det kommer till rädslor/osäkerhet eftersom det kan bli mycket plågsamt både för hund och ägare.
Där underlättar att hela kullar går MI och jag ser också gärna att hundar kommer ut på MT, för att se hur de utvecklats mentalt inte minst vad gäller skottet. Det är tyvärr inte ovanligt i rasen att de utvecklar skotträdsla. I en kull är det sällan det inte finns någon individ med sämre MI, men det ska vara undantag som bekräftar regeln. Bland Healeys syskon är det t ex 1 av 7 som har 5 på skott. Ingen i kullen har stora kvarstående rädslor(alla ligger på 1-2).
Hanens kull ser inte lika bra ut i det avseendet - 3 har kommit ut på MH och en bröts vid skottet. Hanens sticker ut åt andra hållet och är riktigt, riktigt bra men det hjälper ju inte - hade jag bara haft den kullen att bedöma utifrån hade jag inte lånat ut min tik med honom som hane. MEN - han är så pass gammal att han redan fått en kull där 5 av 5 hunnit mentalbeskrivas; ett par har även gått MT, 2 av 3 med godkänt resultat. Och inte nog med att den kullen ser trevlig ut på papperet, jag har även träffat ett par av dem(en är Healeys partner in crime hos uppfödaren).
Jag känner också att jag har bra koll på flera av Healeys syskon och att de fungerar i vardagen(inkl tiken som fick 5 på skott på MH).

När det kommer till MT anser jag att det är del 2 som är viktigast, inte minst Avreaktion, Minnesbilder, Rädsla och Skott. Jag bryr mig inte särskilt mycket om att Healey inte blev godkänd eftersom det såg ok ut på de delarna och jag hade även tyckt det var ok även om hanen inte var godkänd om det såg bra ut på del 2(nu är han godkänd med 437 poäng). Det kan t o m vara så att jag föredrar en hund där totalpoängen inte räcker till godkänd framför en som lyckats ta sig över gränsen för godkänd men med låga poäng på del 2.

Eftersom det är en bruksras ser jag väldigt gärna att de också visat fin kamplust, och helst varit ute och tävlat i bruks eller lydnad med vettigt resultat. Här brister tyvärr Healey, men har kamplust till husbehov så att det är en uppskattad belöning vid träning(på MT fick hon förutom kommentaren "är hon döv?" också "jaha DÄR kom kampen!" av beskrivaren). Hanen har visat bra med kamp på både MH och MT och är uppflyttad till högre spår.

Collie är dessutom en ras där man tagit fram ett mentalindex baserat på MH, med skattat avelsvärde för hundar avseende egenskaperna Nyfikenhet/Orädsla, Socialitet, Lek, Jakt(som jag egentligen inte bryr mig om), och Skott. Det fungerar precis som index för HD; 100 är rasens medelvärde och primärt ska collieuppfödare sträva efter att göra kombinationer som ligger över 100 på Nyfikenhet/Orädsla(N/O) eftersom det är där rasen har problem. Tanken är att mentalindex ska införas även för andra raser där mentaliteten behöver förbättras. Att medelvärdet ska ligga över 100, utom möjligtvis för jaktlusten, är självklart för mig.
Medelvärdet för den här kombinationen är:

N/O - 113,5
Soc - 108
Lek - 116
Jakt - 115,5
Skott - 116

Index underlättar väldigt mycket; det går snabbt att få en första överblick av en hunds avelvärde. Jag tycker att man ska vara väldigt tacksam om det finns index i den ras man avlar på och se till att använda det! Långhårig collie har index även för HD, men hos korthårig collie är HD inget problem. AD tittar jag på, men inte heller det är särskilt vanligt.

Det för mig över till hälsa. CEA(Collie Eye Abnormality) är dels så utbredd i rasen, dels inget som påverkar hunden, att jag bryr mig om det om det inte finns ytterligare defekter, t ex colobom eller än värre näthinneavlossning. MDR1, som innebär överkänslighet mot vissa läkemedel, är inget jag ens testar för. Jag tycker det är mycket lättare att helt enkelt undvika de läkemedel som kan orsaka reaktion. Det är verkligen inte svårt och det finns så mycket viktigare saker att tänka på i aveln.
Överlag är jag skeptisk till gentester. Där är framlidne genetikern Per-Erik Sundgren min mentor och hans åsikter kan man läsa HÄR.

Andra sjukdomar som jag tittar efter är epilepsi och atopi. Jag har(jobbigt nog) koll på måååånga generationer, stamtavlemässigt finns det hundar som lever idag där jag vet anfäder ända bak till 1800-talet. Så jag kommer garanterat kunna hitta sjukdomsfall om jag tittar på syskon eller syskons avkommor till vissa hundar som finns många generationer bak, men det får inte finnas i de närmsta generationerna.

För att minimera risken för sjukdom och kanske framför allt för rasens bästa tycker jag att man ska hålla inavelsgraden så låg som möjligt. Det är nog faktiskt där jag känner att jag gjort ett avsteg från mina principer. Den här kullen ligger på 3,5% och det tycker jag är väl högt, även om jag inte skulle ha några problem med att köpa en valp från en sådan kull. Det var också något jag funderade över innan jag sa ja till att låna ut min tik med den här hanen som pappa. Det som fällde avgörandet var att det såg så bra ut på mentalitetssidan.

Ni som orkat läsa hit är välkomna att ställa frågor om det är något jag missat...

Jag önskar verkligen att mentalindex ska vara standard inom alla raser!
Det underlättar så himla mycket.

 

[Dentaku]

Jag önskar verkligen att mentalindex ska vara standard inom alla raser!
Det underlättar så himla mycket.

Jag tycker inte att det ska vara standard inom ALLA raser, bara de där det finns utbredda problem med mentaliteten. Annars får man samma problem som om HD-index skulle införas för korthårscollien - medelmåttor skulle riskera att få låga index och försvinna ur avel. Och som nämnts tidigare i diskussionen behövs i de flesta raser att FLER hundar går i avel, inte färre.
När SKK första gången testade att lägga upp HD-index för collie på Avelsdata var det någon som gjorde en miss så att index las upp även för korthåren. Då kunde man se hur illa index kan fungera. B-höfter räckte för att få ett index långt under 100, även hundar med A-höfter kunde ligga under 100 om de hade syskon med B eller var importer där det inte fanns röntgade släktingar. Healey var inte född när detta skedde, men hon skulle nog ligga så lågt att det skulle vara svårt att avla på henne och få en kombination över 100, trots att hon är fri på höfterna. Hon har en syster med B, en syster med C, och en moster med B. Alltså inget att höja på ögonbrynen över. Men detta är en ras där andelen hundar röntgade med A som resultat har legat på mellan 83 och 93 procent de senaste 10 åren. Även om rasen haft något högre andel HD vore det farligt att införa index med tanke på vikten av att få fler hundar att gå i avel och att hålla inavelsgraden nere.

Sedan måste BPH förstås få ordentligt fäste så att man har ett underlag i de där det inte redan finns utbredd användning av mental utvärdering.

 

[Malibu_Stacy]

Jag tycker inte att det ska vara standard inom ALLA raser, bara de där det finns utbredda problem med mentaliteten. Annars får man samma problem som om HD-index skulle införas för korthårscollien - medelmåttor skulle riskera att få låga index och försvinna ur avel. Och som nämnts tidigare i diskussionen behövs i de flesta raser att FLER hundar går i avel, inte färre.
När SKK första gången testade att lägga upp HD-index för collie på Avelsdata var det någon som gjorde en miss så att index las upp även för korthåren. Då kunde man se hur illa index kan fungera. B-höfter räckte för att få ett index långt under 100, även hundar med A-höfter kunde ligga under 100 om de hade syskon med B eller var importer där det inte fanns röntgade släktingar. Healey var inte född när detta skedde, men hon skulle nog ligga så lågt att det skulle vara svårt att avla på henne och få en kombination över 100, trots att hon är fri på höfterna. Hon har en syster med B, en syster med C, och en moster med B. Alltså inget att höja på ögonbrynen över. Men detta är en ras där andelen hundar röntgade med A som resultat har legat på mellan 83 och 93 procent de senaste 10 åren. Även om rasen haft något högre andel HD vore det farligt att införa index med tanke på vikten av att få fler hundar att gå i avel och att hålla inavelsgraden nere.

Sedan måste BPH förstås få ordentligt fäste så att man har ett underlag i de där det inte redan finns utbredd användning av mental utvärdering.

Jag tänkte mer att vi redan idag jobbar efter ett ”osynligt” index när vi aktivt väljer linjer med det vi är ute efter i just den rasen ex få rädslor, mycket nyfikenhet, hög socialitet etc men att index hjälper till att få det svart på vitt och som ett snabbt verktyg att ta till för att få en överblick vad en linje eller kombination kan tänkas nedärva och att man kan använda det som verktyg när vi vill förhindra att mentaliteten i rasen blir sämre, istället för att ta till det när det redan gått åt skogen.
Men jag är inte alls insatt utan kanske tänker fel

 

[Migo]

Jag tänkte mer att vi redan idag jobbar efter ett ”osynligt” index när vi aktivt väljer linjer med det vi är ute efter i just den rasen ex få rädslor, mycket nyfikenhet, hög socialitet etc men att index hjälper till att få det svart på vitt och som ett snabbt verktyg att ta till för att få en överblick vad en linje eller kombination kan tänkas nedärva och att man kan använda det som verktyg när vi vill förhindra att mentaliteten i rasen blir sämre, istället för att ta till det när det redan gått åt skogen.
Men jag är inte alls insatt utan kanske tänker fel

Min ras ska absolut -inte- ha mentalindex!!

 

[Fetaost]

Jag skulle vilja skilja på svagheter och brister i diskussionen.

En brist i en egenskap är för mig när det är så undermåligt att det krackilerar/inte håller ihop. Fattas helt eller näst intill helt. I mitt tänk är det inte avelsdugligt och så undermåligt att det är inget man ska lura sig med att tro att det kan kompenseras upp.

En svaghet däremot är en egenskap där nivån är något lägre än önskat men går att höja med träning och där kompensationsavel har stor chans att höja. Grundpotensialen finns.

Svagheter finns i alla individer och är ofta just individuella medans brister ofta syns tydligt som en röd tråd i syskon och föräldrar.

 

[Dentaku]

Jag tänkte mer att vi redan idag jobbar efter ett ”osynligt” index när vi aktivt väljer linjer med det vi är ute efter i just den rasen ex få rädslor, mycket nyfikenhet, hög socialitet etc men att index hjälper till att få det svart på vitt och som ett snabbt verktyg att ta till för att få en överblick vad en linje eller kombination kan tänkas nedärva och att man kan använda det som verktyg när vi vill förhindra att mentaliteten i rasen blir sämre, istället för att ta till det när det redan gått åt skogen.
Men jag är inte alls insatt utan kanske tänker fel

Problemet är när snittet i rasen inte är dåligt även om det absolut finns hundar som inte bör gå i avel p g a rädslor. Då kan hundar som absolut kan ha stort värde i aveln väljas bort bara för att de är medelmåttor - men absolut inte med rädslor eller andra mentala problem. Det är lättare att marknadsföra en kull med toppsiffror på index än med att den är viktig för rasen på sikt. Index är ett enkelt verktyg att använda - och enkelt är inte alltid bra.

Jag skulle vilja skilja på svagheter och brister i diskussionen.

En brist i en egenskap är för mig när det är så undermåligt att det krackilerar/inte håller ihop. Fattas helt eller näst intill helt. I mitt tänk är det inte avelsdugligt och så undermåligt att det är inget man ska lura sig med att tro att det kan kompenseras upp.

En svaghet däremot är en egenskap där nivån är något lägre än önskat men går att höja med träning och där kompensationsavel har stor chans att höja. Grundpotensialen finns.

Svagheter finns i alla individer och är ofta just individuella medans brister ofta syns tydligt som en röd tråd i syskon och föräldrar.

Oerhört bra formulerat! Om du postat det här inlägget innan min uppsats hade jag använt mig av de termerna men det känns som om jag skrivit tillräckligt redan...

 

[Fetaost]

Problemet är när snittet i rasen inte är dåligt även om det absolut finns hundar som inte bör gå i avel p g a rädslor. Då kan hundar som absolut kan ha stort värde i aveln väljas bort bara för att de är medelmåttor - men absolut inte med rädslor eller andra mentala problem. Det är lättare att marknadsföra en kull med toppsiffror på index än med att den är viktig för rasen på sikt. Index är ett enkelt verktyg att använda - och enkelt är inte alltid bra.





Oerhört bra formulerat! Om du postat det här inlägget innan min uppsats hade jag använt mig av de termerna men det känns som om jag skrivit tillräckligt redan...

Väntade ut dig

 

[WildWilma]

Ett annat problem med mentalindex är att rädslor och nyfikenhet slås ihop även om de eg. inte har så mycket med varandra att göra. En hund som har stora rädslor men också står nyfikenhet hamnar på samma MI för rädsla/nyfikenhet som en hund med mindre rädslor men lägre nyfikenhet men det kommer vara två väldigt olika hundar mentalt.

Mentalindex skulle behöva vässas en del för att vara användbart i alla raser. För en ras med store mentala problem som collie är et säkert till nytta men i raser med genomsnittligt bättre mentalitet ger det nog inte alls lika mycket.

 

[Fruentimber]

Kom och tänka på denna tråd igår när en av mina uppfödare hörde av sig och förvånat skrev att hen blivit kontaktad av en etablerad och erfaren uppfödare som frågade om denne fick använda Gibbs.

Gibbs är alltså min andra hane som till att börja med har ett avbrutet MH och även blivit opererad för short ulna. Vad hen såg i Gibbs går bara att filosofera över...

 

[inverterad]

Ett annat problem med mentalindex är att rädslor och nyfikenhet slås ihop även om de eg. inte har så mycket med varandra att göra. En hund som har stora rädslor men också står nyfikenhet hamnar på samma MI för rädsla/nyfikenhet som en hund med mindre rädslor men lägre nyfikenhet men det kommer vara två väldigt olika hundar mentalt.

Mentalindex skulle behöva vässas en del för att vara användbart i alla raser. För en ras med store mentala problem som collie är et säkert till nytta men i raser med genomsnittligt bättre mentalitet ger det nog inte alls lika mycket.

Enligt forskarna som tagit fram MI så fungerar arvbarheten på det viset när det gäller rädsla och nyfikenhet utifrån momenten på MH, att de hänger ihop. Jag är osäker på om det skulle gå att göra på något annat sätt för någon annan ras, men det kanske går. Det en annars kan göra är ju att sätta idealet en bra bit över 100. Inom collie fokuserar vi ju på N/O främst, men i en annan ras kan ju socialiteten eller leken kanske vara prioriterade områden istället.

 

[WildWilma]

Enligt forskarna som tagit fram MI så fungerar arvbarheten på det viset när det gäller rädsla och nyfikenhet utifrån momenten på MH, att de hänger ihop. Jag är osäker på om det skulle gå att göra på något annat sätt för någon annan ras, men det kanske går. Det en annars kan göra är ju att sätta idealet en bra bit över 100. Inom collie fokuserar vi ju på N/O främst, men i en annan ras kan ju socialiteten eller leken kanske vara prioriterade områden istället.

Ok, så de anser att en hund med låg nyfikenhet och låg rädsla har samma genetiska predisposition för rädsla som en hund med hög rädsla och hög nyfikenhet (de senare är inte ovanliga i vår ras men säkert ovanligare i collierasen)?

Känner en mycket erfaren mentalbeskrivare som tycker att MI är ett för trubbigt verktyg och denne har diskuterat detta med de som jobbar med MI och de har inte kunnat förklara för denne varför de sätter rädsla mot nyfikenhet. Det är ju en del moment som inte räknas med också har jag förstått.

 

[inverterad]

Ok, så de anser att en hund med låg nyfikenhet och låg rädsla har samma genetiska predisposition för rädsla som en hund med hög rädsla och hög nyfikenhet (de senare är inte ovanliga i vår ras men säkert ovanligare i collierasen)?

Känner en mycket erfaren mentalbeskrivare som tycker att MI är ett för trubbigt verktyg och denne har diskuterat detta med de som jobbar med MI och de har inte kunnat förklara för denne varför de sätter rädsla mot nyfikenhet. Det är ju en del moment som inte räknas med också har jag förstått.

Den förklaring jag fått är att egenskaperna hänger ihop och inte går att särskilja så som momenten på MH är sammansatta, men exakt hur eller om de är viktade på något sätt är jag osäker på. Jag vet att vi också fått en genomgång om vilka moment som räknats in på de olika egenskapsvärdena men jag hittar den inte just nu. Den hundtyp du beskriver med stora rädsloreaktioner och stor nyfikenhet finns också i collie men som du säger så är de mer ovanliga än i andra raser. Det görs ju nu test med MI på andra raser, det ska bli intressant att läsa utvärderingarna och vilka egenskaper de fokuserat på. Som sagt blir kanske N/O irrelevant att titta på för vissa raser, medan andra delar av MI blir mer i fokus och säger mer om förbättringsområden i rasen.

Edit: det går ju att maila Arvelius och ställa frågor om detta.

 

[Dentaku]

Ok, så de anser att en hund med låg nyfikenhet och låg rädsla har samma genetiska predisposition för rädsla som en hund med hög rädsla och hög nyfikenhet (de senare är inte ovanliga i vår ras men säkert ovanligare i collierasen)?

Känner en mycket erfaren mentalbeskrivare som tycker att MI är ett för trubbigt verktyg och denne har diskuterat detta med de som jobbar med MI och de har inte kunnat förklara för denne varför de sätter rädsla mot nyfikenhet. Det är ju en del moment som inte räknas med också har jag förstått.

Det är viktigt att komma ihåg att en hunds mentalindex inte handlar om hunden själv, utan är ett statistiskt mått på vad den beräknas nedärva utifrån en formel som är så komplicerad att den fortfarande bara görs två gånger per år av de som tog fram index. Det är knappast så enkelt som att en hund med liten rädsla och liten nyfikenhet hamnar på samma index som en med stor rädsla och stor nyfikenhet. Att ta med nyfikenhet som ett mått på orädsla är för övrigt inget nytt som kommit med index - det gjorde t ex Kenth Svartberg redan för 20 år sedan.

Jag rekommenderar också att maila Per Arvelius om det är något man undrar över. Han har varit delaktig i framtagandet av BPH och är också delaktig i framtagandet av ett nytt MT, så det är inte bara index han jobbat med utan själva utvärderingen av hundars mentalitet.
Hans doktorsavhandling handlar om genetiska parametrar och arvbarhet för olika egenskaper och även deras relation till hundens beteende i vardagen. Beräknad utifrån MH just för collie men även detsamma när det gällde border collie och vallprov, engelsk setter och fältprov samt schäfer och försvarets lämplighetstest. Den finns på pdf här om man är nyfiken: https://pub.epsilon.slu.se/11612/

 

[LaMagia]

Jag föder upp chow chow sedan 23 år tillbaka (haft tio kullar under den tiden) och målet för min del är mentalt och fysiskt friska och sunda hundar som svarar bra mot rasstandarden.
Som uppfödare så måste man förstå att den perfekta hunden inte finns, aldrig har funnits och aldrig kommer finnas. Alltså kommer de hundar man använder i avel alltid ha brister. Frågan är dock vilka bristerna är och kanske ännu viktigare: vilka förtjänsterna är.

Jag har som minimumkrav att hundarna ska vara HD-fria (A eller B alltså), helst ED-fria, men jag kan acceptera ED 1 hos den ena parten i en kombination. Min ras har så pass utbredd ED att det är omöjligt att vara helt strikt gällande ED 0 om man vill bedriva någon form av målinriktad avel. SKK kräver dessutom inte ens röntgen av armbågarna på rasen och fler och fler uppfödare inom rasen har slutat röntga armbågar, så det blir svårare och svårare att hitta lämpliga hanar att para med. För min del så blir det till att söka sig utomlands, t ex Finland där man är betydligt bättre på att röntga än vad man är i Sverige. Dock är det svårt att åka utomlands och para nu och det har även blivit betydligt besvärligare att importera sperma...

Andra hälsosaker är att jag inte avlar på hundar som haft korsbandsskador. Jag har genom åren avstått avel på två HD/ED-fria tikar med utmärkt exteriör (ena var champion och den andra certvinnare) och härlig mentalitet då de inte hade bra knän. Båda var inköpta just för att jag tänkte att de skulle kunna bidra med gott till min avel, men nu blev det alltså inte så.

Jag har gjort BPH med några av mina hundar, men det är inget krav jag har för avel. Väldigt få chowar har gjort BPH, så skulle jag ha även det kravet, tillsammans med rimliga röntgenresultat så skulle jag inte kunna bedriva någon avel alls. Chowarna har sällan mentala problem och de av mina som inte gjort BPH är ändå väl fungerande hundar i alla situationer. Gällande inställning till främmande människor så har jag alla sorter från den sociala typen till den reserverade som inte har något intresse av att umgås med okända människor

Jag har inga krav gällande utställningsmeriter, men då jag är mycket road av utställning så har alltid mina egna hundar meriter. Idag är två av mina fyra vuxna champions, en har cert och en har Excellent. Meriterna är ju praktiskt för att slippa den högre registreringavgiften, men när det gäller hundens faktiska exteriör så har jag kunskap nog att själv kunna avgöra om hundar är bra nog rent exteriört för vad jag vill ha fram i en avelskombination. Jag vet vilken typ av chow chow jag vill ha, jag vet hur en välkonstruerad hund ser ut och jag försöker passa ihop tik och hane så att resultatet ska bli så bra som möjligt. Jag läser stamtavlor, inte nödvändigtvis för att ha 0% i inavelsgrad, utan för att se vad det är för hundar som finns där och vad jag kan förvänta mig att få. Jag har inga problem med viss släktskapsavel, så länge det är bevisat bra hundar som dubblas.

Jag är lyckligt lottad som haft mentorer bland de gamla (numer utdöda) uppfödarna vilket gjort att jag fått lära mig mycket. Jag lär fortfarande enormt mycket från andra uppfödare både i Sverige och utomlands samt både inom min ras och bland andra raser. Idag är det lite ute att ha en mentor när man ska bli uppfödare. Man tycker att man kan bäst själv och det trista är ju att mycket kunskap går förlorad när de gamla och erfarna inte anses kunna bidra med något. Alla ska på något sätt göra sina egna misstag, även om det är samma misstag. Man ska uppfinna hjulet på nytt hela tiden. Nya uppfödare idag förlitar sig på internet och sociala medier för att lära sig. Problemet med att ställa alla sina frågor på sociala medier är att man aldrig vet vem som svarar, vem som ger svar utifrån kunskap och erfarenhet och vem som bara tycker en massa väldigt övertygande. Dessutom blir många nybörjare helt idiotförklarade när de ställer frågor, som andra anser att de borde veta om de ska bli uppfödare. En mentor är ju en kunnig person som man kan ställa alla sina frågor till utan att bli dömd, någon som kan hjälpa och stötta både rent handgripligt och med information. Någon man har ett telefonsamtal bort när man har frågor under en pågående valpning, någon man kan bolla tankar med när man letar hane till sin tik etc.

 

[Dentaku]

Det är viktigt att komma ihåg att en hunds mentalindex inte handlar om hunden själv, utan är ett statistiskt mått på vad den beräknas nedärva utifrån en formel som är så komplicerad att den fortfarande bara görs två gånger per år av de som tog fram index. Det är knappast så enkelt som att en hund med liten rädsla och liten nyfikenhet hamnar på samma index som en med stor rädsla och stor nyfikenhet. Att ta med nyfikenhet som ett mått på orädsla är för övrigt inget nytt som kommit med index - det gjorde t ex Kenth Svartberg redan för 20 år sedan.

Fortsätter på detta eftersom jag själv är intresserad och läst på lite mer.

The genetic contribution to canine personality (går att läsa direkt eller ladda ner via länken) är en artikel från 2006 som tar upp och gör beräkningar utifrån den forskning som fanns då, både svensk och internationell. Där tar man upp Svartbergs boldness-begrepp(där nyfikenhet/orädsla ingår) och utgår från samma indelning av moment som man gör av MH. Där är ju också nyfikenhet/orädsla är ett av de fem delmomenten eftersom MH bygger på Svartbergs avhandling.
I beräkningarna visas just att resultatet i en viss testsituation genetiskt korrelerar med resultatet i andra testsituationer, med undantag för aggressivitet(som inte heller finns med i index). Artikeln finns f ö listad bland källorna till Arvelius avhandling.

 

[inverterad]

@WildWilma här finns Svartbergs (et al.s) artikel från 2002 som identifierade fem grundpersonlighetsegenskaper i data från 15 000 hundar: nyfikenhet/orädsla, socialitet, jaktlust, leklust och aggressivitet. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0168159102001211

 

[inverterad]

Fortsätter på detta eftersom jag själv är intresserad och läst på lite mer.

The genetic contribution to canine personality (går att läsa direkt eller ladda ner via länken) är en artikel från 2006 som tar upp och gör beräkningar utifrån den forskning som fanns då, både svensk och internationell. Där tar man upp Svartbergs boldness-begrepp(där nyfikenhet/orädsla ingår) och utgår från samma indelning av moment som man gör av MH. Där är ju också nyfikenhet/orädsla är ett av de fem delmomenten eftersom MH bygger på Svartbergs avhandling.
I beräkningarna visas just att resultatet i en viss testsituation genetiskt korrelerar med resultatet i andra testsituationer, med undantag för aggressivitet(som inte heller finns med i index). Artikeln finns f ö listad bland källorna till Arvelius avhandling.

Lägger till att i boldness ingår socialitet, lekfullhet och jaktlust förutom nyfikenhet/orädsla.

/mvh läser Svartbergs avhandling och rapporten om utvärderingen av MH istället för jobbar med min egen avhandling...

 

[Dentaku]

Lägger till att i boldness ingår socialitet, lekfullhet och jaktlust förutom nyfikenhet/orädsla.

/mvh läser Svartbergs avhandling och rapporten om utvärderingen av MH istället för jobbar med min egen avhandling...

Japp. Och när det gäller Svarberg tar han i sin tur upp att begreppet boldness kommer från "shy-bold continuum" eller "shyness-boldness axis", termer som använts av andra forskare för att beskriva ett personlighetsdrag. Detta drag har tydligen identifierats hos många arter, inte bara däggdjur utan t ex fåglar, fiskar och kräftdjur.

(Misstänker att vi kan nörda ner oss helt, sitta och bolla fakta som vi tycker är superintressant hela dagen och inte få något vettigt gjort. Medan övriga bukefalister suckar och blockar.)