Uppdateringstråd 26

[Red_Chili]

Det kanske är en bra idé Jag har flexikoppel men använder det inte för jag blir så irriterad på alla med småhundar som har flexi och går och kollar i mobllen och så får man flexikopplet runt benen rätt var det är. Ska testa.

Ja gud, sånt är minst sagt störande. När mina har flexi så tänker jag att de är lösa, men att jag kan få stopp på dem om de inte lyssnar. Då tränar vi alla "vara lös"-kommandon, att vänta innan vi korsar vägar, att gå bredvid mig när vi får möte osv. Upplever ändå våra promenader som mycket mer avslappnade när jag har flexi än med fast koppel.

 

[Nepenthe]

Tänker på detta med att hunden får utlopp för sin energi allmänt.
Vad jag märkt är de lite olika hur de vill få ur sig energin, endel lågaffektivt(heter de så?) med en 2 timmars promenad där vi har tempo men går hela tiden.
Endel kasta boll där någon annan bara blir stressad.
Ja, vet inte vad jag vill komma fram till men måste erkänna att jag gillar dessa långdragna men ändå lugnare sätt. Alltså ut o gå i skogen några timmar

Min pojkvän är väldigt på om riktiga pulshöjjare i kortare pass t.ex

Hundarna är ju olika men med våra har jag kännt att vissa saker gör bara att de går upp i stress.

 

[Red_Chili]

Tänker på detta med att hunden får utlopp för sin energi allmänt.
Vad jag märkt är de lite olika hur de vill få ur sig energin, endel lågaffektivt(heter de så?) med en 2 timmars promenad där vi har tempo men går hela tiden.
Endel kasta boll där någon annan bara blir stressad.
Ja, vet inte vad jag vill komma fram till men måste erkänna att jag gillar dessa långdragna men ändå lugnare sätt. Alltså ut o gå i skogen några timmar

Min pojkvän är väldigt på om riktiga pulshöjjare i kortare pass t.ex

Hundarna är ju olika men med våra har jag kännt att vissa saker gör bara att de går upp i stress.

Just det där med att kasta boll är intressant. Det är ju sådant som snudd på alltid räknas upp som stressande aktivitet. Häromdagen när Lily var rastlös, då gick vi till rastgården just för att kasta boll. Jag hade med bollkastare också.

Vi har ungefär 15 minuter promenad till rastgården, så väl på plats är hundarna hyfsat uppvärmda. Är det kallt ute eller att de av annan anledning kan tänkas behöva mer uppvärmning så går jag en liten omväg. I rastgården den här gången så lät jag Lily först gå runt på egen hand, nosa och skutta lite osv, jag försökte också busa lite med henne utan leksaker. Jag märkte dock att hon saknade att jaga någon eller att bli jagad (och jag kan inte riktigt ersätta en hund, vilt eller trasa på den fronten)

Då tog jag fram bollen + bollkastaren. Jag lockade henne till mig och lurade henne lite att den skulle kastas åt motsatt håll så att hon inte skulle försöka genskjuta den, sedan kastade jag den så att den hann landa på marken innan hon var framme vid den. Hon for efter i full fart, tog bollen och sedan sprang jag iväg åt annat håll för att få henne att springa runt lite med bollen och kanske jaga mig lite. När hon väl kom till mig med den så kastade jag igen på samma sätt.

På det sättet fick hon dels någon form av utlopp för sitt behov av fysisk motion. Hon fick lite utlopp för jaktlusten. Hon fick också lite träning i att hålla ordning på var jag befann mig och träning i att om hon kommer till mig, då blir det roligt igen. Jag kastade bollen så länge hon var superpepp på det, sedan slutade vi, även om hon nog gärna hade fortsatt tills hon var trött på riktigt.

Efter promenaden var hon nöjd och glad, gick och la sig hemma och verkade öht väldigt tillfreds med allt. Och på vägen hemåt var hon betydligt mer uppmärksam på mig än vad hon var på vägen mot rastgården.

 

[Tonto]

Promenaderna med Virrpannan går mycket bättre nu. Men det är fortfarande jobbigt bitvis. Vi bor i förort med gott om harar, rådjur, katter och sällskapshundar.
Typisk promenad idag. Första mötet är två st cockerspaniels kopplade med viftande svansar. En vill leka. Jag ser dom i tid tar en sväng runt och ber Virrpannan skärpa sig. Vi går förbi utan incidenter.
Nästa möte är två staffar som kommer rakt emot oss jag gör en sväng ner i diket och staffarnas matte går upp i skogen. Det går bra Virrpannan skärper sig och lyssnar på mig.
Sen cyklist som dyker upp oväntat. Virrpannan måste larma så klart hoppar fram och tokskäller jag får be om ursäkt men cyklisten tog som tur var inte åt sig.
Nästa prövning är en liten kopplad hund som vill leka och dyker upp snabbt utan förvarning Virrpannan vill också leka, orkar inte skärpa sig och tokskäller och rycker i kopplet med viftande svans. Hon är inte arg hon vill hälsa och leka. Jag släpar med henne.
Sista prövningen är den värsta. Hare dyker upp 50 meter bort. Hon ser ju allt och hare är absolut det roligaste som finns. Hon får spel men jag kan bryta efter en stund och får med henne.
Så här ser våra promenader ut. Det går bättre efter skvallerträning och annan träning. Hon drar inte så mycket i kopplet längre. Men det känns som jag aldrig kommer någonstans. Hon är tre år och det känns som vi kommer att fortsätta så här hela hundens liv.
Hur går det för er som har hundar som ser allt, märker allt, hittar en katt under en buske på 50 meters håll, spårar harar, rådjur, katter? Spanar ständigt efter något ( hon vet ju att hararna finns där) hon hör allt. Vill undersöka allt.
Längtar efter att en lugnare promenad någon gång. Att hundmötena ska funka så jag bara kan gå förbi mötande hund utan att gå över på andra sidan gatan...

Min Aussie blir 8 nästa år och beter sig fortfarande som att han var 1 år och ser allt spännande... får tokryck på allt. Han är totalt hopplös.

Min BC är 5 år och är reaktiv på andra hundar, han är rädd, men har lärt honom ett "gå bort" kommando som betyder att han inte ska titta på dom andra hundarna och så skyndar vi oss åt ett annat håll så att han slipper vara i det jobbiga. Men tänker att det är svårare att träna in det på en hund som är glad och faktiskt tycker det är kul/spännande med hundmöten!

 

[tanten]

Torsten har börjat kissa inne på nätterna. Uppenbarligen är det något som stör honom.
Misstänker att det är rådjuren. Det är gott om dem här och om kvällarna vill han gå ut och då far han iväg oh kör bort dem från tomten. Vilket resulterar i att de sticker in i slyn och skäller.

Han rastas innan vi lägger oss och han får sina - om än just nu ganska korta - promenader.

Söker inte nån lösning utan vill mest bara gnälla....

 

[em-pirre]

Torsten har börjat kissa inne på nätterna. Uppenbarligen är det något som stör honom.
Misstänker att det är rådjuren. Det är gott om dem här och om kvällarna vill han gå ut och då far han iväg oh kör bort dem från tomten. Vilket resulterar i att de sticker in i slyn och skäller.

Han rastas innan vi lägger oss och han får sina - om än just nu ganska korta - promenader.

Söker inte nån lösning utan vill mest bara gnälla....

Ger dig ändå lösningen att begränsa området inomhus. Så att han inte kan vandra iväg och kissa. Om det är en Ivana vill säga. Jag antar att du har koll så att det inte är någon sjukdom osv

 

[Bulldoozer]

Varit på privatlektion för E med Tay, så otroligt nyttigt! Vi tränade hämt (korta) då vi inte haft möjligheter till det än och framförallt så är det skönt att ha stadiga får när man skickar ut hunden på avstånd när matte tänker katastrof tankar . E förstod inte alls problemet han är ju jättelydig och har ett bra stopp men jag sa att jag vill ogärna sätta oss i skarpt läge och testa det på egen hand. Vi har mycket att ta tag i där men nu vet jag hur vi ska fortsätta framåt.
Det bra med tränare som peppar och bostar en och får en att känna sig duktig när hunden går fint i en 25a sen är det bra att ha E som sätter ner en på jorden och rycker av stödhjulen så man inte fegar runt bara .

Inspirerad av morgonpasset så fick Spock gå lite på ankorna när vi kom hem, utan större krav mer än att stanna och att komma. Jag känner ju att jag är mycket coolare själv med honom än när Tay var ung.. Man lär sig ju hela tiden och blir bättre själv (förhoppningsvis iallafall).

Tay

 

[Tiffany]

Just det där med att kasta boll är intressant. Det är ju sådant som snudd på alltid räknas upp som stressande aktivitet. Häromdagen när Lily var rastlös, då gick vi till rastgården just för att kasta boll. Jag hade med bollkastare också.

Vi har ungefär 15 minuter promenad till rastgården, så väl på plats är hundarna hyfsat uppvärmda. Är det kallt ute eller att de av annan anledning kan tänkas behöva mer uppvärmning så går jag en liten omväg. I rastgården den här gången så lät jag Lily först gå runt på egen hand, nosa och skutta lite osv, jag försökte också busa lite med henne utan leksaker. Jag märkte dock att hon saknade att jaga någon eller att bli jagad (och jag kan inte riktigt ersätta en hund, vilt eller trasa på den fronten)

Då tog jag fram bollen + bollkastaren. Jag lockade henne till mig och lurade henne lite att den skulle kastas åt motsatt håll så att hon inte skulle försöka genskjuta den, sedan kastade jag den så att den hann landa på marken innan hon var framme vid den. Hon for efter i full fart, tog bollen och sedan sprang jag iväg åt annat håll för att få henne att springa runt lite med bollen och kanske jaga mig lite. När hon väl kom till mig med den så kastade jag igen på samma sätt.

På det sättet fick hon dels någon form av utlopp för sitt behov av fysisk motion. Hon fick lite utlopp för jaktlusten. Hon fick också lite träning i att hålla ordning på var jag befann mig och träning i att om hon kommer till mig, då blir det roligt igen. Jag kastade bollen så länge hon var superpepp på det, sedan slutade vi, även om hon nog gärna hade fortsatt tills hon var trött på riktigt.

Efter promenaden var hon nöjd och glad, gick och la sig hemma och verkade öht väldigt tillfreds med allt. Och på vägen hemåt var hon betydligt mer uppmärksam på mig än vad hon var på vägen mot rastgården.

Jag tar också med bollen ibland. Ibland har jag använt den när hon är lös för att rikta fokus på något annat än omgivningen. Hon älskar bollkastning ute men kommer det en tillräckligt intressant doft kan hon släppa bollen och börja spåra istället.
Det ger mycket fysisk motion men jag har varit lite försiktig för jag vill inte ha en bolltokig hund.

 

[Tiffany]

Har ni några hundar som hon får leka med? Som ni träffar och hon kan hänga lite med?

Vet inte varför jag aldrig haft problem med hundmöten med mina/familjens hundar men de har alltid haft en egen flock att leka med hemma. Sen är de alltid i bäst balans när de får utlopp för all sin energi och i våra fall med jakthundar är de att de får springa, rejält. Vi har dem lösa, kastar boll, cyklar eller joggar med dem.
Då när man väl möter någon bryr de sig inte.
Eller långa (minst 2 timmars) promenader i ett bra tempo. Då kortar jag inte ens kopplet när vi passerar andra hundar utan blickar bara framåt.
Sen är det mycket värt att gå ihop med en hundkompis som är lugn vid hundmöten som kan vara en förebild.

Förstår att man bygger upp en frustration själv och även oro (fast man kanske inte tror det) och en sån promenad du beskriver blir utdränerade psykiskt. Det blir en ond cirkel med när ni kämpat med de länge.
Jag blir trött bara jag läser texten

Nej vi har inga hundkompisar på nära håll. Bara småhundar som inte får vara lösa och leka. Tyvärr hon skulle behöva hundkompisar.
Jag vill cykla med henne men törs inte för jag är rädd för att bli omkulldragen.
Vill gärna ha en hund till men en till av samma sort orkar jag inte ens tänka på

 

[Lillefrun]

Angående valpar,det finns en uppfödare jag besökt som hade ca 30 hundar i köket. Jag frågade om hon var ute mycket med dom. Fick svaret 1-2 gånger om året. Då släppte hon ut dom i trädgården.Hundarna, även dom vuxna kissade på möbler och spisen och min stol när jag satt där.

Jag hade egentligen blivit inbjuden som någon sorts välkomnande i kinesvärlden. Alla uppfödare i trakten tog emot mig när jag köpte Alvin. Men hon ångande mest tid på att klaga på alla Alvins fel. Hon avlar på andra linjer än min uppfödare så hon kunde inte låta bli . Hennes hundar är mycket mindre, tyvärr är det många häromkring som köper hos henne, nära= bra antar jag att många tycker. Jag har varit hos min uppfödare flera gånger trots långdistans för att jag visste vad jag ville ha och ville inte kompromissa med det.

Det hemskaste var att hon pga att hennes små hundar var rädda för stora hundar att hon köpte en saluki som tog ut sin frustration att inte få vara ute och springa högg ihjäl en av kineserna. Den hade legat under bordet och plötsligt fått ett ryck och bet ihjäl den lilla,

 

[Nepenthe]

Just det där med att kasta boll är intressant. Det är ju sådant som snudd på alltid räknas upp som stressande aktivitet. Häromdagen när Lily var rastlös, då gick vi till rastgården just för att kasta boll. Jag hade med bollkastare också.

Vi har ungefär 15 minuter promenad till rastgården, så väl på plats är hundarna hyfsat uppvärmda. Är det kallt ute eller att de av annan anledning kan tänkas behöva mer uppvärmning så går jag en liten omväg. I rastgården den här gången så lät jag Lily först gå runt på egen hand, nosa och skutta lite osv, jag försökte också busa lite med henne utan leksaker. Jag märkte dock att hon saknade att jaga någon eller att bli jagad (och jag kan inte riktigt ersätta en hund, vilt eller trasa på den fronten)

Då tog jag fram bollen + bollkastaren. Jag lockade henne till mig och lurade henne lite att den skulle kastas åt motsatt håll så att hon inte skulle försöka genskjuta den, sedan kastade jag den så att den hann landa på marken innan hon var framme vid den. Hon for efter i full fart, tog bollen och sedan sprang jag iväg åt annat håll för att få henne att springa runt lite med bollen och kanske jaga mig lite. När hon väl kom till mig med den så kastade jag igen på samma sätt.

På det sättet fick hon dels någon form av utlopp för sitt behov av fysisk motion. Hon fick lite utlopp för jaktlusten. Hon fick också lite träning i att hålla ordning på var jag befann mig och träning i att om hon kommer till mig, då blir det roligt igen. Jag kastade bollen så länge hon var superpepp på det, sedan slutade vi, även om hon nog gärna hade fortsatt tills hon var trött på riktigt.

Efter promenaden var hon nöjd och glad, gick och la sig hemma och verkade öht väldigt tillfreds med allt. Och på vägen hemåt var hon betydligt mer uppmärksam på mig än vad hon var på vägen mot rastgården.

Den typen gillar jag med och beter de sig som din hund är det ju en bra träning

Jag gillar inte när de står o skäller t.ex när man ska kasta bollen. Då tycker jag de gått äver gränsen och brukar avbryta
Men de är säkert skillnad där med, på skall och om de är glada eller stressade.
Det är väl de som är knepigt att se på sin hund vart gränsen går i olika situationer.
Blir som triggerstapling som man pratar om med hästar

 

[Red_Chili]

Den typen gillar jag med och beter de sig som din hund är det ju en bra träning

Jag gillar inte när de står o skäller t.ex när man ska kasta bollen. Då tycker jag de gått äver gränsen och brukar avbryta
Men de är säkert skillnad där med, på skall och om de är glada eller stressade.
Det är väl de som är knepigt att se på sin hund vart gränsen går i olika situationer.
Blir som triggerstapling som man pratar om med hästar

Ja, jag gissar att det också beror på hundtyp och vad den har för behov. För mina är det ju genom jaktlekar de får utlopp för sina behov, sedan om det är att jaga trasa eller boll påverkar mest genom att det är olika jobbigt fysiskt. Jobbigast för mina brukar vara att jaga varandra, för det är först då de kommer åt momentet med att jaga något som rör sig oförutsägbart och växlar underlag osv. 800m trasa på platt fält gör dem inte i närheten av lika trötta som 40 minuter i kuperad hage

 

[Nepenthe]

Min Aussie blir 8 nästa år och beter sig fortfarande som att han var 1 år och ser allt spännande... får tokryck på allt. Han är totalt hopplös.

Min BC är 5 år och är reaktiv på andra hundar, han är rädd, men har lärt honom ett "gå bort" kommando som betyder att han inte ska titta på dom andra hundarna och så skyndar vi oss åt ett annat håll så att han slipper vara i det jobbiga. Men tänker att det är svårare att träna in det på en hund som är glad och faktiskt tycker det är kul/spännande med hundmöten!

Men då känns det som någon uppdämd frustration?

Eller så har jag helt enkelt aldrig haft en sån hund som är SÅ glad i andra hundar just.
Kan bli intressant nu när jag vill köpa en labrador

 

[Huggorm]

På tal om det skall jag åka till sjön nu och kasta boll ut i vattnet så hunden får simma sig trött, det är bland det roligaste en Labbe vet

 

[Nepenthe]

Ja, jag gissar att det också beror på hundtyp och vad den har för behov. För mina är det ju genom jaktlekar de får utlopp för sina behov, sedan om det är att jaga trasa eller boll påverkar mest genom att det är olika jobbigt fysiskt. Jobbigast för mina brukar vara att jaga varandra, för det är först då de kommer åt momentet med att jaga något som rör sig oförutsägbart och växlar underlag osv. 800m trasa på platt fält gör dem inte i närheten av lika trötta som 40 minuter i kuperad hage

Ja vi har haft settrar som knappt vill apportera som blir galna av bollen och tvärtom, de som är jättebra på apport men bryr sig inte om en boll.
Men de ska rent avelsmässigt inte gå efter vilt utan stå och avvakta kommando att resa.

Märker du då när de jagar varandra när de börjar gå över till att eventuellt nafsa efter någon?
Det går från lek till jakt liksom

 

[AraSlei]

Med mina två raser som lätt blir bolltokiga (labrador och wachtel), kastar jag aldrig något förutom under uppstyrda former
Få saker får dem att varva upp så otroligt som genom att kasta bollar och dylikt under lek.
Det är inte den känslan jag vill att de ska ha när de hämtar saker.

 

[Red_Chili]

Märker du då när de jagar varandra när de börjar gå över till att eventuellt nafsa efter någon?
Det går från lek till jakt liksom

Aldrig. Finns inte på kartan att de skulle nafsa. De kan ge varandra något litet tjuvnyp ibland för att försöka få den andra att springa snabbare, men det är bara när mina två leker med varandra, aldrig i livet(!) att de skulle göra det med någon hund utanför flocken, oavsett vad det var för hund och när det väl hänt så blir den som blir nypt sur och säger ifrån och så händer inte det på någon månad.

Det är där det blir skillnad på just den mentala inställningen på LC och springa lös med annan hund. Med annan hund är det så tydligt bara lek hela tiden, oavsett hur mycket energi de har och oavsett hur mycket de springer. Med LC så är det mer jaktläge på en gång. Då har de inte tid för att titta på någon annan hund ens om andra hunden gör lekinvit (då kan de bli griniga, om de upplever att någon stör deras fokus på trasan).

Inte ens om jag jämför när jag bara har dem lösa en och en och den kopplade vill springa efter den lösa så blir det i närheten av hur de beter sig när de väntar på att få springa på LC. De är mycket mer seriösa på LCn än i leken.

 

[Wingates]

Den typen gillar jag med och beter de sig som din hund är det ju en bra träning

Jag gillar inte när de står o skäller t.ex när man ska kasta bollen. Då tycker jag de gått äver gränsen och brukar avbryta
Men de är säkert skillnad där med, på skall och om de är glada eller stressade.
Det är väl de som är knepigt att se på sin hund vart gränsen går i olika situationer.
Blir som triggerstapling som man pratar om med hästar

Ja, om skall är stress eller inte är helt beroende på hund. Alltså skallet kommer ju säkert ur en del frustration ("kom igen, kasta bollen") men det är ju inte nödvändigtvis stress sas. Det kan ju till viss del vara inlärt med. Skyddshundarna ska ju skälla på figgen (bevaka) och jag tycker samma beteende ofta kommer om de sitter framför en o man har boll tex.
Ammo tar ju gärna till skall i alla situationer, han gillar att höra sin egen röst, men man hör tydligt skillnad på om han är glad, frustrerad, upprörd, förbannad etc.

 

[Linda_A]

Ja, om skall är stress eller inte är helt beroende på hund. Alltså skallet kommer ju säkert ur en del frustration ("kom igen, kasta bollen") men det är ju inte nödvändigtvis stress sas. Det kan ju till viss del vara inlärt med. Skyddshundarna ska ju skälla på figgen (bevaka) och jag tycker samma beteende ofta kommer om de sitter framför en o man har boll tex.

Winter är ju något så ovanligt som en boxer som gillar att skälla och trots att vi bara kört bitövningar en 3-4 gångar så sätter han gärna igång så fort någon står framför med en boll. Håller just nu på att försöka få honom att sluta med det på utställningar.

 

[_Zacke_]

Alltså jag dör vad roligt det är med agilityn
Igår hade instruktören med båda sina hundar för att visa momenten och man blir ju så inspirerad att fortsätta och komma till den nivån!
Och suget efter en till hund blir såklart ännu större. Jack tycker att det är jätteroligt och utvecklas väldigt bra. Men känner ändå att det finns ju ingen möjlighet att "satsa" med tanke på hans ålder. Men jag vet ju i alla fall vad jag vill i framtiden och kan välja nästa hund utefter det