Uppdateringstråd 26

[Bison]

Men frös dom inte nu? Är ju riktigt kallt på nätterna.

Hade nog anmält om jag varit du, jag har sällskapshundar och aldrig träffat en uppfödare som bara förvarat hundarna låter hemskt.

Antar att de är i uterummet på nätterna. Jag frågade faktiskt inte, valparna såg välmående ut och var pigga och glada.

 

[Nepenthe]

Haft telefonsamtal med en uppfödare som har valpar.
Hen har även mailat bilder på underverken och man blir ju helt nipprig av valpbilder
Bokat ett besök för att ses 18de

 

[AraSlei]

Haft telefonsamtal med en uppfödare som har valpar.
Hen har även mailat bilder på underverken och man blir ju helt nipprig av valpbilder
Bokat ett besök för att ses 18de

Jaktlabrador?

 

[Nepenthe]

Jaktlabrador?

ja trodde inte jag skulle hitta en så snabbt

 

[Nepenthe]

ja trodde inte jag skulle hitta en så snabbt

Eller alltså inget är klart än men ska få komma dit o kika iaf
Finns två hanar otingade och uppfödaren väljer valp åt en, vilket är nytt för mig!
Men alla är jättefina

 

[AraSlei]

ja trodde inte jag skulle hitta en så snabbt

Spännande PM:a gärna kenneln till en nyfiken om du vill så klart!

 

[Tiffany]

Promenaderna med Virrpannan går mycket bättre nu. Men det är fortfarande jobbigt bitvis. Vi bor i förort med gott om harar, rådjur, katter och sällskapshundar.
Typisk promenad idag. Första mötet är två st cockerspaniels kopplade med viftande svansar. En vill leka. Jag ser dom i tid tar en sväng runt och ber Virrpannan skärpa sig. Vi går förbi utan incidenter.
Nästa möte är två staffar som kommer rakt emot oss jag gör en sväng ner i diket och staffarnas matte går upp i skogen. Det går bra Virrpannan skärper sig och lyssnar på mig.
Sen cyklist som dyker upp oväntat. Virrpannan måste larma så klart hoppar fram och tokskäller jag får be om ursäkt men cyklisten tog som tur var inte åt sig.
Nästa prövning är en liten kopplad hund som vill leka och dyker upp snabbt utan förvarning Virrpannan vill också leka, orkar inte skärpa sig och tokskäller och rycker i kopplet med viftande svans. Hon är inte arg hon vill hälsa och leka. Jag släpar med henne.
Sista prövningen är den värsta. Hare dyker upp 50 meter bort. Hon ser ju allt och hare är absolut det roligaste som finns. Hon får spel men jag kan bryta efter en stund och får med henne.
Så här ser våra promenader ut. Det går bättre efter skvallerträning och annan träning. Hon drar inte så mycket i kopplet längre. Men det känns som jag aldrig kommer någonstans. Hon är tre år och det känns som vi kommer att fortsätta så här hela hundens liv.
Hur går det för er som har hundar som ser allt, märker allt, hittar en katt under en buske på 50 meters håll, spårar harar, rådjur, katter? Spanar ständigt efter något ( hon vet ju att hararna finns där) hon hör allt. Vill undersöka allt.
Längtar efter att en lugnare promenad någon gång. Att hundmötena ska funka så jag bara kan gå förbi mötande hund utan att gå över på andra sidan gatan...

 

[Mineur]

Promenaderna med Virrpannan går mycket bättre nu. Men det är fortfarande jobbigt bitvis. Vi bor i förort med gott om harar, rådjur, katter och sällskapshundar.
Typisk promenad idag. Första mötet är två st cockerspaniels kopplade med viftande svansar. En vill leka. Jag ser dom i tid tar en sväng runt och ber Virrpannan skärpa sig. Vi går förbi utan incidenter.
Nästa möte är två staffar som kommer rakt emot oss jag gör en sväng ner i diket och staffarnas matte går upp i skogen. Det går bra Virrpannan skärper sig och lyssnar på mig.
Sen cyklist som dyker upp oväntat. Virrpannan måste larma så klart hoppar fram och tokskäller jag får be om ursäkt men cyklisten tog som tur var inte åt sig.
Nästa prövning är en liten kopplad hund som vill leka och dyker upp snabbt utan förvarning Virrpannan vill också leka, orkar inte skärpa sig och tokskäller och rycker i kopplet med viftande svans. Hon är inte arg hon vill hälsa och leka. Jag släpar med henne.
Sista prövningen är den värsta. Hare dyker upp 50 meter bort. Hon ser ju allt och hare är absolut det roligaste som finns. Hon får spel men jag kan bryta efter en stund och får med henne.
Så här ser våra promenader ut. Det går bättre efter skvallerträning och annan träning. Hon drar inte så mycket i kopplet längre. Men det känns som jag aldrig kommer någonstans. Hon är tre år och det känns som vi kommer att fortsätta så här hela hundens liv.
Hur går det för er som har hundar som ser allt, märker allt, hittar en katt under en buske på 50 meters håll, spårar harar, rådjur, katter? Spanar ständigt efter något ( hon vet ju att hararna finns där) hon hör allt. Vill undersöka allt.
Längtar efter att en lugnare promenad någon gång. Att hundmötena ska funka så jag bara kan gå förbi mötande hund utan att gå över på andra sidan gatan...

Hoppar in som smygläsare och undrar om du sett SVT:s program Hundskolan? Det ligger på SVT Play annars, båda säsongerna. I första säsongen medverkar en border collie som beter sig på ett liknande sätt (av vad jag kan utläsa av det du skriver alltså) och får väldigt bra hjälp. Även i andra säsongen är det en hel del som får hjälp med just hundmöten, så du kanske kan få lite inspiration där. Överlag ett väldigt trevligt och vettigt program tycker jag! Jag blev riktigt inspirerad, och då äger jag inte ens någon hund!

 

[Tiffany]

Hoppar in som smygläsare och undrar om du sett SVT:s program Hundskolan? Det ligger på SVT Play annars, båda säsongerna. I första säsongen medverkar en border collie som beter sig på ett liknande sätt (av vad jag kan utläsa av det du skriver alltså) och får väldigt bra hjälp. Även i andra säsongen är det en hel del som får hjälp med just hundmöten, så du kanske kan få lite inspiration där. Överlag ett väldigt trevligt och vettigt program tycker jag! Jag blev riktigt inspirerad, och då äger jag inte ens någon hund!

Jag tycker det är jättefina program. Men Virrpannans problem är inte i närheten av border collien i programmet som tur är

 

[Mineur]

Jag tycker det är jättefina program. Men Virrpannans problem är inte i närheten av border collien i programmet som tur är

Skönt att höra!

 

[Red_Chili]

Promenaderna med Virrpannan går mycket bättre nu. Men det är fortfarande jobbigt bitvis. Vi bor i förort med gott om harar, rådjur, katter och sällskapshundar.
Typisk promenad idag. Första mötet är två st cockerspaniels kopplade med viftande svansar. En vill leka. Jag ser dom i tid tar en sväng runt och ber Virrpannan skärpa sig. Vi går förbi utan incidenter.
Nästa möte är två staffar som kommer rakt emot oss jag gör en sväng ner i diket och staffarnas matte går upp i skogen. Det går bra Virrpannan skärper sig och lyssnar på mig.
Sen cyklist som dyker upp oväntat. Virrpannan måste larma så klart hoppar fram och tokskäller jag får be om ursäkt men cyklisten tog som tur var inte åt sig.
Nästa prövning är en liten kopplad hund som vill leka och dyker upp snabbt utan förvarning Virrpannan vill också leka, orkar inte skärpa sig och tokskäller och rycker i kopplet med viftande svans. Hon är inte arg hon vill hälsa och leka. Jag släpar med henne.
Sista prövningen är den värsta. Hare dyker upp 50 meter bort. Hon ser ju allt och hare är absolut det roligaste som finns. Hon får spel men jag kan bryta efter en stund och får med henne.
Så här ser våra promenader ut. Det går bättre efter skvallerträning och annan träning. Hon drar inte så mycket i kopplet längre. Men det känns som jag aldrig kommer någonstans. Hon är tre år och det känns som vi kommer att fortsätta så här hela hundens liv.
Hur går det för er som har hundar som ser allt, märker allt, hittar en katt under en buske på 50 meters håll, spårar harar, rådjur, katter? Spanar ständigt efter något ( hon vet ju att hararna finns där) hon hör allt. Vill undersöka allt.
Längtar efter att en lugnare promenad någon gång. Att hundmötena ska funka så jag bara kan gå förbi mötande hund utan att gå över på andra sidan gatan...

Jag tycker det låter som en ganska normal promenad Största anledningen till att jag tar omvägar runt mötande hundar är dock för att jag inte litar på dem (de vi möter alltså). Att hundarna flyger för att försöka fånga fåglar som sitter uppe på lyktstolpar och skriker så att halva kvarteret tror att någon blir misshandlad när det kommer en hare, det har jag vant mig vid, det är därför jag har koppel på. De reagerar dock inte på cyklar, skateboards eller liknande som tur är.

MEN med skvallerträning har jag fått ordning på det till stor del med den äldsta (inte den unga än). Att jag alls bryr mig är främst för att jag inte vill ha armarna avslitna. Hundarna mår ju inte dåligt av att reagera på "allt". Så länge de har bekväm utrustning som inte skadar dem när de hoppar runt såklart.

Sedan har skvallerträningen som bonus gett att det även går att ha dem lösa. När jag började skvallerträna mina första salukis så var det enbart i hopp om att de inte skulle dra omkull mig när det kom en hare. Efter mycket träning så kunde jag t.o.m. kalla in dem när de var lösa och det dök upp vilt. Inget jag räknar med att ska fungera, men det känns bra för mig att tänka på som motivation när det känns tufft.

Jag märker dock att det som spelar mest roll är hur nöjda de är med situationen i stort. Är de understimulerade och dessutom på hemmaplan runt huset vi bor i, då är de asjobbiga. Har de fått rejält med motion regelbundet, så som de gillar, och vi har kommit en liten bit bort från hemmet, då är de otroligt enkla. Så grunden för mig är alltid att hålla hundarna väl aktiverade och nöjda, såväl fysiskt som mentalt och där får man ju anpassa efter hund vad som behövs. Jag har medvetet hundar som behöver främst fysisk motion istället för mental träning, för det passar min livsstil bäst.

Kan tillägga att jag aldrig fått skvallerträningen så bra att de faktiskt skvallrar på saker, däremot har själva reaktionstiden förlängts så att jag har möjlighet att stoppa upp oönskat beteende.

 

[AraSlei]

Promenaderna med Virrpannan går mycket bättre nu. Men det är fortfarande jobbigt bitvis. Vi bor i förort med gott om harar, rådjur, katter och sällskapshundar.
Typisk promenad idag. Första mötet är två st cockerspaniels kopplade med viftande svansar. En vill leka. Jag ser dom i tid tar en sväng runt och ber Virrpannan skärpa sig. Vi går förbi utan incidenter.
Nästa möte är två staffar som kommer rakt emot oss jag gör en sväng ner i diket och staffarnas matte går upp i skogen. Det går bra Virrpannan skärper sig och lyssnar på mig.
Sen cyklist som dyker upp oväntat. Virrpannan måste larma så klart hoppar fram och tokskäller jag får be om ursäkt men cyklisten tog som tur var inte åt sig.
Nästa prövning är en liten kopplad hund som vill leka och dyker upp snabbt utan förvarning Virrpannan vill också leka, orkar inte skärpa sig och tokskäller och rycker i kopplet med viftande svans. Hon är inte arg hon vill hälsa och leka. Jag släpar med henne.
Sista prövningen är den värsta. Hare dyker upp 50 meter bort. Hon ser ju allt och hare är absolut det roligaste som finns. Hon får spel men jag kan bryta efter en stund och får med henne.
Så här ser våra promenader ut. Det går bättre efter skvallerträning och annan träning. Hon drar inte så mycket i kopplet längre. Men det känns som jag aldrig kommer någonstans. Hon är tre år och det känns som vi kommer att fortsätta så här hela hundens liv.
Hur går det för er som har hundar som ser allt, märker allt, hittar en katt under en buske på 50 meters håll, spårar harar, rådjur, katter? Spanar ständigt efter något ( hon vet ju att hararna finns där) hon hör allt. Vill undersöka allt.
Längtar efter att en lugnare promenad någon gång. Att hundmötena ska funka så jag bara kan gå förbi mötande hund utan att gå över på andra sidan gatan...

Hur ofta får hon jobba sig rejält trött, fysiskt?
Den här typen av problem kommer nästan bara fram hos mina hundar när de inte fått köra ur kroppen ordentligt. Då hittar de liksom andra sätt att göra av med överskottsenergin

 

[Tiffany]

Jag tycker det låter som en ganska normal promenad Största anledningen till att jag tar omvägar runt mötande hundar är dock för att jag inte litar på dem (de vi möter alltså). Att hundarna flyger för att försöka fånga fåglar som sitter uppe på lyktstolpar och skriker så att halva kvarteret tror att någon blir misshandlad när det kommer en hare, det har jag vant mig vid, det är därför jag har koppel på. De reagerar dock inte på cyklar, skateboards eller liknande som tur är.

MEN med skvallerträning har jag fått ordning på det till stor del med den äldsta (inte den unga än). Att jag alls bryr mig är främst för att jag inte vill ha armarna avslitna. Hundarna mår ju inte dåligt av att reagera på "allt". Så länge de har bekväm utrustning som inte skadar dem när de hoppar runt såklart.

Sedan har skvallerträningen som bonus gett att det även går att ha dem lösa. När jag började skvallerträna mina första salukis så var det enbart i hopp om att de inte skulle dra omkull mig när det kom en hare. Efter mycket träning så kunde jag t.o.m. kalla in dem när de var lösa och det dök upp vilt. Inget jag räknar med att ska fungera, men det känns bra för mig att tänka på som motivation när det känns tufft.

Jag märker dock att det som spelar mest roll är hur nöjda de är med situationen i stort. Är de understimulerade och dessutom på hemmaplan runt huset vi bor i, då är de asjobbiga. Har de fått rejält med motion regelbundet, så som de gillar, och vi har kommit en liten bit bort från hemmet, då är de otroligt enkla. Så grunden för mig är alltid att hålla hundarna väl aktiverade och nöjda, såväl fysiskt som mentalt och där får man ju anpassa efter hund vad som behövs. Jag har medvetet hundar som behöver främst fysisk motion istället för mental träning, för det passar min livsstil bäst.

Kan tillägga att jag aldrig fått skvallerträningen så bra att de faktiskt skvallrar på saker, däremot har själva reaktionstiden förlängts så att jag har möjlighet att stoppa upp oönskat beteende.

Tack Skönt att höra att det låter som en ganska normal promenad. Jag håller med om att det är viktigt att hunden hålls igång och stimuleras. Tar nu nya tag med skvallerträningen och ska försöka med en kort stund med trick - och annan träning varje kväll.
Grejen är att om hon är lös fungerar hon jättebra med andra hundar hälsar, leker lite om andra hunden vill går därifrån om vi möter någon hund som är mer reserverad.
Men jag kan inte ha henne lös för nästan alla människor med sällskapshundar häromkring drar in sina hundar i flexikoppel och är rädda att hon ska komma fram.
Men när hon är lös så har hon ett mycket bra hundspråk och klarar av hundmötena bättre.
Och det är svårt att få inkallning att funka till 100% när det dyker upp hundar oväntat runt hörnet för nära inpå oss hela tiden.
Ibland önskar jag att fler gick med sina hundar lösa ( häromkring är det mest små sällskapshundar) då skulle hundmötena bli mer avslappnade. Nu är det ofta folk som står och drar i flexikopplet medan hunden inte får hälsa samtidigt som dom inte talar om för hunden vad den ska göra istället ...det blir skäll och utfall och frustration.
Hararna och katterna är svårare men tack vare skvallerträningen så får jag inte armarna avdragna längre. Men jag skulle vilja att det blev ännu bättre.
Jaja har jag köpt en hund med jakt i får jag väl skylla mig själv. Och det svåraste med hundträningen är att vara konsekvent tycker jag. Om jag varit det hade hon säkert varit superlydig nu

 

[Red_Chili]

Tack Skönt att höra att det låter som en ganska normal promenad. Jag håller med om att det är viktigt att hunden hålls igång och stimuleras. Tar nu nya tag med skvallerträningen och ska försöka med en kort stund med trick - och annan träning varje kväll.
Grejen är att om hon är lös fungerar hon jättebra med andra hundar hälsar, leker lite om andra hunden vill går därifrån om vi möter någon hund som är mer reserverad.
Men jag kan inte ha henne lös för nästan alla människor med sällskapshundar häromkring drar in sina hundar i flexikoppel och är rädda att hon ska komma fram.
Men när hon är lös så har hon ett mycket bra hundspråk och klarar av hundmötena bättre.
Och det är svårt att få inkallning att funka till 100% när det dyker upp hundar oväntat runt hörnet för nära inpå oss hela tiden.
Ibland önskar jag att fler gick med sina hundar lösa ( häromkring är det mest små sällskapshundar) då skulle hundmötena bli mer avslappnade. Nu är det ofta folk som står och drar i flexikopplet medan hunden inte får hälsa samtidigt som dom inte talar om för hunden vad den ska göra istället ...det blir skäll och utfall och frustration.
Hararna och katterna är svårare men tack vare skvallerträningen så får jag inte armarna avdragna längre. Men jag skulle vilja att det blev ännu bättre.
Jaja har jag köpt en hund med jakt i får jag väl skylla mig själv. Och det svåraste med hundträningen är att vara konsekvent tycker jag. Om jag varit det hade hon säkert varit superlydig nu

Jag håller med i precis allt du skriver Har du testat att ha flexikoppel på själv och försöka ge henne mer space vid hundmöten? När jag började med det så upptäckte jag att mina hundar självmant ökade avståndet och det blev mer avslappnat, de kunde då agera ungefär som när de är lösa, men jag hade "livlina" i form av koppel ändå så att jag kunde stoppa upp vid behov. Nu är flexi mitt standardkoppel.

 

[Tiffany]

Hur ofta får hon jobba sig rejält trött, fysiskt?
Den här typen av problem kommer nästan bara fram hos mina hundar när de inte fått köra ur kroppen ordentligt. Då hittar de liksom andra sätt att göra av med överskottsenergin

Hon får massor med motion. Hon är ute och får röra på sig ordentligt ett par timmar om dagen. Alla dar. Får springa lös på platser där det fungerar.
Mannen springer med henne ibland.

 

[Tiffany]

Jag håller med i precis allt du skriver Har du testat att ha flexikoppel på själv och försöka ge henne mer space vid hundmöten? När jag började med det så upptäckte jag att mina hundar självmant ökade avståndet och det blev mer avslappnat, de kunde då agera ungefär som när de är lösa, men jag hade "livlina" i form av koppel ändå så att jag kunde stoppa upp vid behov. Nu är flexi mitt standardkoppel.

Det kanske är en bra idé Jag har flexikoppel men använder det inte för jag blir så irriterad på alla med småhundar som har flexi och går och kollar i mobllen och så får man flexikopplet runt benen rätt var det är. Ska testa.

 

[Bulldoozer]

@Tiffany att hundarna inte får hälsa på andra hundar är precis för att man ska slippa problematiken du har, alltså hög förväntan vid hundmöten. Mina hundar har lärt sig (hyfsat) att i koppel ignorerar vi andra hundar, de får sällan ens hälsa på kompisarna i koppel och då möjligen en sniff utan de får lattja när de är lösa.

 

[Tiffany]

@Tiffany att hundarna inte får hälsa på andra hundar är precis för att man ska slippa problematiken du har, alltså hög förväntan vid hundmöten. Mina hundar har lärt sig (hyfsat) att i koppel ignorerar vi andra hundar, de får sällan ens hälsa på kompisarna i koppel och då möjligen en sniff utan de får lattja när de är lösa.

Jag är medveten om det tänket Hade stora planer när hon var valp men vi har haft svårt att vara konsekventa. Men normalt hälsar hon bara på grannhundarna.
Men ibland kommer det oväntade möten.

 

[AraSlei]

Hon får massor med motion. Hon är ute och får röra på sig ordentligt ett par timmar om dagen. Alla dar. Får springa lös på platser där det fungerar.
Mannen springer med henne ibland.

Vad bra, då verkar det ju inte vara det

 

[Nepenthe]

Jag är medveten om det tänket Hade stora planer när hon var valp men vi har haft svårt att vara konsekventa. Men normalt hälsar hon bara på grannhundarna.
Men ibland kommer det oväntade möten.

Har ni några hundar som hon får leka med? Som ni träffar och hon kan hänga lite med?

Vet inte varför jag aldrig haft problem med hundmöten med mina/familjens hundar men de har alltid haft en egen flock att leka med hemma. Sen är de alltid i bäst balans när de får utlopp för all sin energi och i våra fall med jakthundar är de att de får springa, rejält. Vi har dem lösa, kastar boll, cyklar eller joggar med dem.
Då när man väl möter någon bryr de sig inte.
Eller långa (minst 2 timmars) promenader i ett bra tempo. Då kortar jag inte ens kopplet när vi passerar andra hundar utan blickar bara framåt.
Sen är det mycket värt att gå ihop med en hundkompis som är lugn vid hundmöten som kan vara en förebild.

Förstår att man bygger upp en frustration själv och även oro (fast man kanske inte tror det) och en sån promenad du beskriver blir utdränerade psykiskt. Det blir en ond cirkel med när ni kämpat med de länge.
Jag blir trött bara jag läser texten