I helgen åkte vi ner till ett vildsvinshägn i Jönköpingstrakten. Kryza fick för första gången möta levande vildsvin. Vi hade inga höga förhoppningar, hon är ju mjuk och lite försiktig ibland men hon tog sig an grisarna betydligt självständigare än vad vi trodde.
Hon höll bra avstånd, skällde på fint och sökte knappt stöd från oss människor. Sen har hon ju noll sök, men hon ska ju inte jobba löst på det sättet så det kändes bra ändå. Grisarna stog mest och tittade på henne innan de gick ner och la sig i sitt gyttjehål igen.
Ivar brukar vara för het på grisarna så han fick bara släppas på en permo-älg. Han där emot var betydligt försiktigare än vanligt och inte alls så på som han brukar. Han är så svår att förutse, ibland är han tuff och hård och andra dagar är han världens mjukis. Trots att han fyller tre i sommar känns om det som det fortfarande är rörigt i huvudet på honom.
Hon höll bra avstånd, skällde på fint och sökte knappt stöd från oss människor. Sen har hon ju noll sök, men hon ska ju inte jobba löst på det sättet så det kändes bra ändå. Grisarna stog mest och tittade på henne innan de gick ner och la sig i sitt gyttjehål igen.
Ivar brukar vara för het på grisarna så han fick bara släppas på en permo-älg. Han där emot var betydligt försiktigare än vanligt och inte alls så på som han brukar. Han är så svår att förutse, ibland är han tuff och hård och andra dagar är han världens mjukis. Trots att han fyller tre i sommar känns om det som det fortfarande är rörigt i huvudet på honom.