Min poäng med att inte ha med hunden är att hon inte ska behöva utsättas för situationer där hon behöver morra. Du skriver att hon gick undan och gömde sig - mycket klokt av hunden och precis det jag menar att ni skulle hjälpa henne med i förebyggande syfte.
Vad skulle hon ha att vara osäker för om hon var själv i ett annat rum? Eftersom du skriver att hon inte är rädd, utan inte uppskattar när någon tar direktkontakt med henne antar jag att hon inte blir osäker av nya miljöer eller av att höra nya människors röster. Då finns det inget att vara osäker över om hon är själv i ett annat rum.
Det jag tänker är specifikt när din far är med, eftersom det låter på dig som att han är nyfiken på hunden och gärna vill ha hennes uppmärksamhet. Då är det allra lättast att undvika situationen överhuvudtaget.
Att sätta henne i ett rum på en främmande plats gör henne tio gånger mer stressad än att vara med oss och kanske behöva stå ut med att någon vill ta kontakt med henne.
Menar du att man aldrig ska utsätta en reserverad hund för nya människor? Hon har varit med mig och "miljötränat" mer än med sambon som haft henne i tre år och hon är betydligt bättre nu än innan. Även om hon är osäker tror jag inte hon mår dåligt av att utsättas för dessa situationer nån gång ibland.
Även om min pappa vill hälsa och klappa på henne släpper hon det en stund senare. Jag tror inte att man ska dalta för mycket med henne för SÅ osäker är hon inte.