Uppdatering från oss

[Reperis]

På "begäran" är jag tillbaka på Buke efter flera års uppehåll för en uppdatering.
Fått två olika meddelanden på Facebook ang. den tråden om "bukehästar vi minns", att det finns de som minns och frågat efter både Babe och Reperis, kul att ni minns oss!
Var längesen jag hängde på Buke nu, får se om jag minns hur man gör... Men tänkte vara snäll och uppdatera er lite om hur det är med oss nu, för de som undrar.


Babe såldes ju från mig år 2007, jag hade henne på foder mars 2006-oktober 2007 men ordnade med försäljning åt ägarna. Hon hamnade då hos en tjej på Tjörn i ett par år innan hon flyttade till en tjej i Gislaved. Den tjejen äger fortfarande Babe men har nu lånat ut henne på foder och nuvarande fodervärden har ju dykt upp i "bukehästar vi minns-tråden", så som ni vet mår Babe bra.
Hon har inte tävlat så supermycket efter att jag hade henne, upp till LB+5 som mest tror jag. Men hon är pigg och fräsch och har nu världens sötaste fodervärd och bor inte alltför långt från mig, så jag ska förhoppningsvis kunna ha regelbunden kontakt och även hjälpa till med lite träningar. Har hälsat på en gång i höst nu och ska snart dit igen är tanken. Fodervärden får själv välja om hon vill lägga ut bilder på Babe, jag har ändå inga nya själv utan bara mina gamla.

För er som inte minns oss så är Babe korsningsponny fjording/new forest, 143cm hög och tävlade med mig tom. MSVB hopp och hoppade enstaka språng på 150cm. En riktigt häftig ponny med ett hjärta av guld! Såhär såg vi ut då:
http://www.youtube.com/watch?v=IKIVUIUEyjk&list=PLq-OEh4CL29mw_umyCBu4z44oQG3oPfVL&index=40



Och Reperis då, jo honom köpte jag oktober 2007 och han är fortfarande i min ägo, lika pigg och glad som alltid men han är numera en mogen man på 17 år, fyller 18 i juni. Vi har tyvärr lagt hoppningen lite på hyllan och det blir inget mer tävlande för oss... Reperis har nu en hagkompis i form av en liten shettis och de två leker konstant, utöver det rids han, mest dressyr/akademiskt och uteritter, hoppar några enstaka språng ibland men inte mer än så.
Han fotas fortfarande flitigt så ska bjuda på ett gäng med bilder.

För er som inte minns Reperis så är han en budjonny (rysk hästras), valack på 168cm i mkh. Han är född i Ryssland, har tidigare tävlat Svår hoppning, med mig tom. 130cm. Varit godkänd avelshingst, kastrerades när han var runt 9/10 år gammal. En häst med väldigt mycket karaktär, energi och hetta och inte helt lättväxlad i ridningen, men världens snällaste och mysigaste. Han har alltid öronen spetsade framåt och en mer ambitiös och arbetsvillig häst får man leta efter! =)

Jag själv har som nämnts i den andra tråden också gått igenom en stor operation, stelopererade nacken i Iran för snart 3 år sen (februari 2011), åren innan operationen var riktigt tunga och fyllda med otaliga ambulansfärder och sjukhusvistelser, tunga mediciner i maxdoser och jag var helt enkelt rejält dålig, efter operationen mår jag fantastiskt mycket bättre men är fortfarande sjukskriven.
Vad som hände är att jag först en gång när jag var runt 14 år ramlade av min dåvarande ponny och fick en whiplash-skada. År 2008 sen ramlade jag i en trappa, halkade på översta trappsteget och ramlade nästan en hel våning innan jag fångade mig i ledstången och mina då redan utslitna ligament sen min whiplash gick av. Så jag slet helt enkelt av arlarligamenten längst upp i nacken samt fick diverse andra skador i muskler, ligament och någon lite ihoptryckt disk osv (dock inga skelettskador), och detta är nu fixat med två titanplattor, 12 skruvar och ett bentransplantat ifrån bäckenkammen, stelopererat c0-c3 efter att nerverna som var i kläm frilagts. Har en skada kvar mellan c4-c5 som vi håller i schack mha sjukgymnastik samt lite andra problem med kroppen, men jag mår som sagt väldigt mycket bättre efter operationen, den har förändrat mitt liv. Utan operationen hade jag nog inte levt idag, så även om jag inte är frisk är jag väldigt mycket bättre än innan den gjordes =)



Så, det var en "liten" uppdatering från oss, så nu vet ni hur det ser ut i dagsläget.

 

[sassiball]

Sv: Uppdatering från oss

Välkommen tillbaka! Vad roligt att du uppdaterade! kommer aldrig glömma din foderponny, hur häftig som helst, och alla filmerna du lade upp på er.

Tråkigt att höra om din skada, men så skönt att du i alla fall blivit bättre.

Reperis är ju precis lika vacker fortfarande !

 

[Messy]

Sv: Uppdatering från oss

åh vad roligt att du ÄNTLIGEN uppdaterade lite

Har till å med googlat dig bara () för jag undra hur det gick med hästen å din skada!!

skönt att du är så mkt bättre igen, å OJ vad gammal han har blivit! Ser fin ut!

 

[Pica]

Sv: Uppdatering från oss

Äntligen!

han är så snygg

 

[Myzan87]

Sv: Uppdatering från oss

Ni är så fina ihop!

 

[Heulwen]

Sv: Uppdatering från oss

Just det ja, minns speciellt Reperis. Välkommen tillbaka.

 

[mysboll]

Sv: Uppdatering från oss

Härligt att se er igen!

 

[Pancakes]

Sv: Uppdatering från oss

Trevligt återseende!

 

[Fragile]

Sv: Uppdatering från oss

Va kul med en uppdatering! Reperis är riktigt snygg

 

[Zakuro]

Sv: Uppdatering från oss

Jag är ganska ny här, så jag visste inte vilka ni var.
Intressant läsning, och riktigt häftiga hästar!

Reperis är otroligt snygg (så vacker färg!),
och jäklar vad Babe kan hoppa!

 

[Zakuro]

Sv: Uppdatering från oss

Det låter förresten oerhört jobbigt det där med nackskadan!
Jag har också en whiplash-skada, men den är mycket mildare.
Jag har i och för sig ont jämt och ständigt, men klarar mig utan operation.

Jag fick min whiplash-skada när jag blev nersprungen av en häst.
Två månader senare var jag med i en bilolycka, och då förvärrades skadan.

 

[Isituss]

Sv: Uppdatering från oss

Trodde att du var någon jag hade missat här ifrån buke, men när jag läser om din skada och operation så tror jag att jag minns dig. Är det du som blev nekad en operation i sverige och därför opererades i Iran? Träffade du någon med samma skada, men som blivit ordinerad nackkrage och därför mådde avsevärt mycket sämre än dig? Är det ens här ifrån jag minns dig? Jag vill minnas det som om det var en blogg jag läste, men så var det kanske inte.

I vilket fall som helst är det beundransvärt att du kämpat så pass att du ändå mår bra idag och jag är glad för din skull. Skönt för dig

 

[*tove*]

Sv: Uppdatering från oss

Skrev ju att folk skulle bli glada .
Jättefina bilder. Men oj, vad fort tiden går!
Har ni kvar Alice? Och Äpplet?

 

[aleksis]

Sv: Uppdatering från oss

Så roligt att se er igen

 

[aprilia]

Sv: Uppdatering från oss

Vad kul med uppdatering från dig! Ni är så underbart fina tillsammans! Jag visste inte om din skada, vad skönt att operationen gick bra och att du mår bättre idag.

 

[TeamLundVer]

Sv: Uppdatering från oss

Åh fina Reperis

 

[cambodia]

Sv: Uppdatering från oss

Sällar mig till kören, så kul att höra från er igen!
Reperis är verkligen fruktansvärt vacker

 

[Reperis]

Sv: Uppdatering från oss

*svarar till alla*


Tack så mycket, vad kul att det var uppskattat med ett livstecken från oss

Och Tack till alla som skrivit ang skadan, jag är väldigt glad att ha blivit så mycket bättre efter några rejält tuffa år. Min kroniska huvudvärk, kroniska magont och mina ständsigt återkommande inflammationer (lunginflammationer, luftsäcksinflammationer, tarminflammationer, inflammaerade hjärnhinnor osv) är borta. Det är verkligen en befrielse!

*tove*: Alice och Äpplet är kvar ja, men min syster äger nu båda två helt själv. Äpplet tog hon ju över helt till sin egen för många år sen, Alice blev enbart hennes i oktober då jag bad om att bli utköpt. I somras red jag Alice en hel del dock och vi var på väg mot tävlingsdebut men sen sträckte hon sig när hon halkade på stallgången och efter det tappade jag motivationen och sen helt intresset och orken till att äga två hästar, det räcker med Reperis för mig

Äpplet (som vi köpte år 2001) är numera 25 år.
Alice fyller 7 år i år, hon är för tillfället inte igång för att min syster inte hinner, men får väl se om hon kan hitta medryttare eller något så hon kan komma igång och hållas igång samt få ge sig ut o tävla,


Isituss:
Jag skrev väldigt mycket på bilddagboken/dayviews om det kanske var där du läste? Annars har jag också bloggat ett par ggr i lite omgångar men tröttnat.

I Sverige har de fruktasnvärt dålig kunskap om nackskador och jag har fått ytterst lite häjlp av svenska sjukvården, genom Nackskadeförbundet träffade jag en annan nackskadad i närheten av mig ja, han hade nackkrage dygnet runt och det hade försvagat musklerna så nu kunde han inte vara utan, sen opererades han i Iran och blev så himla mycket bättre och då blev det bara ännu mer självklart för mig att det var rätt alternativ så februari 2011 flög jag dit och opererades.

I Sverige hade jag eventuellt kunnat "tjata" mig till en operation, det var en kirurg på Sahlgrenska som funderade på att operera mig men det var vid det tillfället 3 utförda operationer med den metoden, och alla hade gått dåligt och alla som opererats mådde sämre så jag ville inte vara nummer 4... DÅ kändes Iran som ett klart bättre alternativ.


Zakuro; Har du varit i kontakt med Nackskadeförbundet?
Om inte så rekommenderar jag dig verkligen att kontakta dem, bättre hjälp än jag fått där tror jag inte går att få. Även om du inte behöver operation kanske de kan hjälpa dig hitta annan hjälp för att lindra smärtorna?
Det är lurigt med nackskador och så lätt hänt... Usch. Krya på dig, och hoppas din skada inte förvärras mer.

 

[IngelaH]

Sv: Uppdatering från oss

I Sverige har de fruktasnvärt dålig kunskap om nackskador och jag har fått ytterst lite häjlp av svenska sjukvården, genom Nackskadeförbundet träffade jag en annan nackskadad i närheten av mig ja, han hade nackkrage dygnet runt och det hade försvagat musklerna så nu kunde han inte vara utan, sen opererades han i Iran och blev så himla mycket bättre och då blev det bara ännu mer självklart för mig att det var rätt alternativ så februari 2011 flög jag dit och opererades.

I Sverige hade jag eventuellt kunnat "tjata" mig till en operation, det var en kirurg på Sahlgrenska som funderade på att operera mig men det var vid det tillfället 3 utförda operationer med den metoden, och alla hade gått dåligt och alla som opererats mådde sämre så jag ville inte vara nummer 4... DÅ kändes Iran som ett klart bättre alternativ..

Jag som blev nockad under hakan av häst i stallet 1999 och fick femte halskotan krossad, hade problem under akuta tiden. Det tog tre veckor innan akuten tog mig på allvar...

Då blev det 9 v på neurologen, cortisonbehandling, rollator, dagvård med rehabiliteringsgymnastik. En av Sveriges främsta neurokirurger Anders Holtz plockades in och sa att man KAN operera, men det förbättrar inget, utan förhindrar bara att skadan inte förvärras. Men de brukar inte vilja göra det pga risken för att man blir förlamad helt är 1 på 200 och att man dör 1 på 150 eller om det var tvärtom...

Men jag pluggade och hjälpte till att sadla och tränsa svårhanterliga hästar åt ryttare som inte var så vana på ridskolan... "parkerade rollatorn utanför spiltan* och skickade mejl, med foton till sjukhuset och inom 2 år nämligen 2001, gjorde jag den operationen du tydligen gjort i Iran.

Fortsatt rehabiliterig, sjukgymnastik och numera bassängträning två gånger i veckan. Nu ett antal år senare har jag träffat läkare igen, då jag efter höftledsartros och höftledsbyte blivit sämre i kroppen och önskat genomgång av mig igen. Så jag står på kö till magnetröntgen, via rehabiliteringsmedicinska mottagningen i Örebro. Då Anders Holtz med flera startade upp ryggspecialistgruppen Spinalis på USÖ.

Så jag tycker inte svenska sjukvården är så mkt efter. Men jag kan hålla med om att det kan vara väntetid.

Skönt att allt har gått bra i alla fall och att du liksom jag har kunnat fortsätta dig att ägna dig åt hästar. Nu får vi väl iofs se om jag lagt hästandet på hyllan, då Fatima fick somna in 12 november 2013, 29 år ung.

Med vänliga hälsningar

IngelaH

 

[Reperis]

Sv: Uppdatering från oss

Frågan är dock om det verkligen är samma sorts operation, de använder en speciell teknik som inte används, såvitt jag vet, någon annan stans i världen. Det finns liknande sätt men inte med riktigt samma metod. I Iran opereras man som så att de placerar patienten i en viss ställning där sedan huvudet sänks och nacken sträcks ut så kotorna "dras isär" och sen friläggs alla nerver, efter det stelopereras man för att hindra den överrörlighet som blir av att ligamenten inte kan hålla kotorna på plats längre.
De flesta andra metoder har inte samma sätt att sträcka ut nacken och på så sätt komma åt alla klämda nerver, därav att många "permanentar problemen" eller som sagt opereras så läget inte ska förvärras ytterligare, men den smärtan och de problemen de redan har av består.

Sen hade jag som sagt inga skelettskador, sånt är de mkt bättre på här i Sverige än den typen av nackskada jag har med ligamentskador, det håller man bara på med på försöksnivå än i Sverige eller gjorde iaf då för ett par år sen. Jag har genom nackskadeförbundet fått hjälp att hitta rätt hjälp efter att ha blivit förkastligt bemött av många svenska läkare och de få som velat hjälpa har inte haft kunskapen. Den hjälp som lett mig framåt är främst den jag fått utomlands. Jag har gjort röntgen i Finland och Norge (fMRI i Finland och c-båge i Norge) c-båge röntgen hade de på försök börjat använda för nackproblem på Sahlgrenska, annars används c-bågen mest till annat i Sverige, men det var så jag hamnade där för utredning på försök men det höll på att bli min död pga okunnighet om den typen av skadan jag har/hade.
Jag blev nekad remiss från Skövde när jag bad att få komma till Uppsala där de kan mer, men även där var det mest på forskningsnivå och svårt att komma intill pga de väldigt specifika kriterierna de hade för de patienter de tar in och det stora antalet nackskadade som söker hjälp.

Jag är jätteglad att det finns de med nackskador som får bra hjälp i Sverige och jag vet att de är bra på att fixa tex diskbråck och kotfrakturer mm här, men jag är inte ensam med min typ av skada och jag är långt ifrån ensam om att ha fått väldigt dålig hjälp för mina problem. Det finns för lite kunskap här om det än.

Jag är 100% övertygad om att jag inte hade blivit såhär bra om jag opererats i Sverige, men det hade jag högst troligt inte heller blivit av någon av de andra metoderna som används i tex Polen, Spanien eller USA dit många andra reser, utan just detta var det bästa för mig och genom nackskadeförbundet, återigen, vet jag att av de som rest utomlands och opererat sig är de som varit i Iran de som upplevt störst förbättring. Så jag står fast vid min åsikt att kunskapen om denna typen av nackskador är dålig här i Sverige, de är bättre på annat.



Ja, nu blev det världens längsta inlägg och det var egentligen inte det tråden skulle handla om, men det blir så lätt när man kommer in i ämnet att det rullar på.