Justja, idag fyller mitt monster 2 år!
Helt tokigt. Det känns som om hon alltid varit här, samtidigt som hon bara blir mer och mer fantastisk för varje dag som går. Hur nu det ens är möjligt, för jäklar vad bra hon börjar bli på alla sätt och vis (även om hon just för tillfället glömt bort det där med att gå fint i koppel..).
Vilken extrem tur jag hade, att det var just henne jag fick hem! Jag har såklart följt syskonen och hållit koll på andra jämngamla salukikullar och det känns hela tiden som att just jag fick den allra bästa saluki som var möjlig att få
(förhoppningsvis tänker väl de andra hundägarna likadant, men ändå
)
Dessutom känns det som att jag fått en till uppfödare på köpet ungefär, för Ebrahs pappa är SÅ otroligt engagerad i hela kullen, vill alltid veta allt om alla syskonen, bryr sig verkligen om dem och jag känner hela vägen hit hur hon hejar på oss när vi är iväg på tävlingar osv. Jag gillar verkligen när det är tight sammanhållning i hundvärlden, när man blir som ett stort team som alla hjälps åt för hundarnas bästa osv. Det har verkligen blivit så med den här kullen.
Ebrah firade på bästa möjliga sätt
Såhär liten var hon första gången vi träffades:
Ett tag kunde hon gå på fönsterbrädan också:
Hon var mycket mindre än Aysu
Men hon växte:
Och plötsligt en dag var hon jättestor! Sådär jättetstor att hon fick springa lure coursing, ta tävlingslicens och börja tävla!
Min underbara tok, min snabba, smidiga, vilda och alltid lika glada Ebrah. Tänk att ha skyhöga förhoppningar kring vad det ska bli av ens lilla valp, och sedan få en hund som med råge överträffar allt man kunnat föreställa sig. Precis där är vi nu. En liten saluki som är enkel och positiv i vardagen och en fantastisk tävlingshund. Jag kan inte önska mig mer. I en evighet har hon varit här och många fler evigheter ska det bli. Tänk så mycket kul vi kommer hinna hitta på
