Kära dagbok,
Det vände tillslut, tack och lov. Det var riktigt illa förra veckan, och jag har sagt till mig själv att det inte får bli så illa igen. Det får inte. Då måste jag söka hjälp.
Den här veckan har varit bättre. Jag tror det började vända i tisdags, och sedan dess har jag varit närvarande igen. Mått ganska bra tycker jag, med tvångstankarna tillbaka på min vanliga nivå igen. Vissa saker har varit jobbiga och min hjärna har jobbat för fullt med att visa mig saker jag inte vill se. Jag har stått emot ganska bra tycker jag.
Idag.. Jag tycker ju att idag är en ganska bra dag, jag är närvarande liksom. Däremot är allt tvång så starkt idag, det är nästan så det sticker och pirrar i kroppen av det. Värst var det vid lunch, nu har det börjat gå ner igen. Vid lunch var det inte kul, jag både räknade i huvudet och på fingrarna och satt och skrev saker på mitt uppdelade sätt. Jag hakade ständigt upp mig på ord och meningar också, och jag stod tillochmed och tvättade armarna för att försöka bli av med det värsta. Inte kul.
Nu går vi mot helg, helgerna som alltid är tuffast. För mycket tid, för lite struktur. Jag ska göra mitt bästa för att göra helgen så bra den bara går och jag ska absolut inte låta det bli så illa igen, för det får jag inte.
Håll tummarna för mig, kära dagbok.
Det vände tillslut, tack och lov. Det var riktigt illa förra veckan, och jag har sagt till mig själv att det inte får bli så illa igen. Det får inte. Då måste jag söka hjälp.
Den här veckan har varit bättre. Jag tror det började vända i tisdags, och sedan dess har jag varit närvarande igen. Mått ganska bra tycker jag, med tvångstankarna tillbaka på min vanliga nivå igen. Vissa saker har varit jobbiga och min hjärna har jobbat för fullt med att visa mig saker jag inte vill se. Jag har stått emot ganska bra tycker jag.
Idag.. Jag tycker ju att idag är en ganska bra dag, jag är närvarande liksom. Däremot är allt tvång så starkt idag, det är nästan så det sticker och pirrar i kroppen av det. Värst var det vid lunch, nu har det börjat gå ner igen. Vid lunch var det inte kul, jag både räknade i huvudet och på fingrarna och satt och skrev saker på mitt uppdelade sätt. Jag hakade ständigt upp mig på ord och meningar också, och jag stod tillochmed och tvättade armarna för att försöka bli av med det värsta. Inte kul.
Nu går vi mot helg, helgerna som alltid är tuffast. För mycket tid, för lite struktur. Jag ska göra mitt bästa för att göra helgen så bra den bara går och jag ska absolut inte låta det bli så illa igen, för det får jag inte.
Håll tummarna för mig, kära dagbok.