Sv: Unikt att föda utan epidural?
Med nr 1 var jag så överrumplad, drogad på insomningstablett och rädd att jag behövde epidural för att klara av de mycket täta och intensiva värkarna. Trots vad alla hade sagt om äldre förstagångsföderskor var han ute på aningen drygt 4 timmar. Jag spände mig av rädsla och hamnade i otakt och allt blev jättejobbigt pga de intensiva smärtorna. Förmodligen hade jag klarat av det bättre om huvudet varit mindre groggy pga insomningstabletten jag fick strax före. De trodde inte det var på gång och skickade hem mig med sömnmedel som jag fick ta på plats.
Med nr 2 blev jag fylleillamående av lustgasen så jag fimpade den raskt. Andade mig igenom värkarna, även den här gången mycket täta och intensiva direkt från början. Men nu var jag pigg och klar i huvudet! Klarade av att äta ca en halv portion lunch mellan förlossningsvärkarna, kokt kyckling med ris och currysås. När en värk kom fick jag antingen svälja fort som attan eller bara sluta tugga och andas istället. De varar ju max 90 sekunder i taget, även om man tror man ska dö snart när det börjar närma sig.
Satt en stund på pilatesbollen och det var synnerligen effektivt! När jag inte pallade mer och ringde på barnmorskorna och krävde epidural, så undersökte de mig snabbt och sa sen åt mig att krysta. Först blev jag chockad och förvånad över att det redan var dags, sen krystade jag i 15 min liggandes på sidan. Nr 2 var ute på ca 2½ timme, kl 14:15. Helt utan bedövning. Och den bästa av mina två förlossningar! Är så stolt över mig själv. Sov över en natt med min nyföding, ensam.
Sen körde jag bilen hem själv, knappt ett dygn efteråt. Vi hade lyckats köra dubbelt och min man tyckte det var för jobbigt att försöka ordna med någon som kunde hjälpa till att hämta den andra bilen i efterhand och jag var pigg och fräsch, om dock lite trött kanske. Jag sprack ju inget alls och behövde inte sys. Första gången fick jag två ytliga stygn. Å andra sidan spräckte jag svanskotan första gången.
Vad är eran uppfattning och vad använde ni för smärtlindring?
Med nr 1 var jag så överrumplad, drogad på insomningstablett och rädd att jag behövde epidural för att klara av de mycket täta och intensiva värkarna. Trots vad alla hade sagt om äldre förstagångsföderskor var han ute på aningen drygt 4 timmar. Jag spände mig av rädsla och hamnade i otakt och allt blev jättejobbigt pga de intensiva smärtorna. Förmodligen hade jag klarat av det bättre om huvudet varit mindre groggy pga insomningstabletten jag fick strax före. De trodde inte det var på gång och skickade hem mig med sömnmedel som jag fick ta på plats.
Med nr 2 blev jag fylleillamående av lustgasen så jag fimpade den raskt. Andade mig igenom värkarna, även den här gången mycket täta och intensiva direkt från början. Men nu var jag pigg och klar i huvudet! Klarade av att äta ca en halv portion lunch mellan förlossningsvärkarna, kokt kyckling med ris och currysås. När en värk kom fick jag antingen svälja fort som attan eller bara sluta tugga och andas istället. De varar ju max 90 sekunder i taget, även om man tror man ska dö snart när det börjar närma sig.
Satt en stund på pilatesbollen och det var synnerligen effektivt! När jag inte pallade mer och ringde på barnmorskorna och krävde epidural, så undersökte de mig snabbt och sa sen åt mig att krysta. Först blev jag chockad och förvånad över att det redan var dags, sen krystade jag i 15 min liggandes på sidan. Nr 2 var ute på ca 2½ timme, kl 14:15. Helt utan bedövning. Och den bästa av mina två förlossningar! Är så stolt över mig själv. Sov över en natt med min nyföding, ensam.
Sen körde jag bilen hem själv, knappt ett dygn efteråt. Vi hade lyckats köra dubbelt och min man tyckte det var för jobbigt att försöka ordna med någon som kunde hjälpa till att hämta den andra bilen i efterhand och jag var pigg och fräsch, om dock lite trött kanske. Jag sprack ju inget alls och behövde inte sys. Första gången fick jag två ytliga stygn. Å andra sidan spräckte jag svanskotan första gången.