Umgås med chefen på fritiden?

[Lingon]

Tror du missuppfattar, det handlar inte om hierarki utan snarare att inte sticka ut, ganska typiskt svenskt. Man umgås inte med chefen för om man gör det riskerar man att stöta sig med de runt omkring sig.

Tillbaka till frågan, min nuvarande chef är en mycket bra chef men vi har noll gemensamt på ett privat plan så jag har svårt att se att vi skulle umgås.

Sen beror det på vad man menar med chef, det finns andra som ingår i ledningsgruppen och har högre positioner än mig men de har inget personalansvar och där finns det flera jag umgås privat med. Vi har mycket gemensamt och mycket att prata om som inte har med jobb att göra.

Men det var ju nån som skrev att hen inte kunde vara vän med stallchefen för att det var för många steg upp

Jag får verkligen hierarkivibbar av en del inlägg här. Jag har bara aldrig tänkt att svenskar var så brydda över sånt.

 

[Lickety]

Men det var ju nån som skrev att hen inte kunde vara vän med stallchefen för att det var för många steg upp

Jag får verkligen hierarkivibbar av en del inlägg här. Jag har bara aldrig tänkt att svenskar var så brydda över sånt.

Inte heller där behöver det ha koppling till hierarki i första hand.

I det fallet handlar det exempelvis för min del om att man har ett affärsavtal med en person som hyr ut stallplats. Har både hyrt och hyrt ut i många år, och detta gäller åt båda hållen oavsett. Jag vill kunna ha en affärsmässig relation till de personer jag gör affärer med. Jag har snarare en starkare relation som kund eller anställd, eller whatever, om jag inte blandar in vän eller annat känslomässigt i leken. Avtal hålls, eller bryts, eller fungerar olika väl, och då kan båda parter lättare göra en bättre deal på annat håll om det gnisslar.

 

[sjoberga]

I många organisationer är kärleksrelationer mellan chef och dess direkt underställda mot reglerna och jag ser inte nödvändigtvis att en sådan är mer korrumperande och lämplig än en vänskapsrelation.

 

[Lingon]

I många organisationer är kärleksrelationer mellan chef och dess direkt underställda mot reglerna och jag ser inte nödvändigtvis att en sådan är mer korrumperande och lämplig än en vänskapsrelation.

Jo, det kan jag nog tycka att de är. Nog är jag närmre min man än mina vänner. Min mans ekonomi påverkar mig definitivt medan mina vänners ekonomi inte alls. Så om en chef och en direkt underställd har en kärleksrelation så blir ju en löneförhöjning till den underställde en indirekt till chefen. Det blir det inte om chefen och den underställde är vänner.

 

[sjoberga]

Jo, det kan jag nog tycka att de är. Nog är jag närmre min man än mina vänner. Min mans ekonomi påverkar mig definitivt medan mina vänners ekonomi inte alls. Så om en chef och en direkt underställd har en kärleksrelation så blir ju en löneförhöjning till den underställde en indirekt till chefen. Det blir det inte om chefen och den underställde är vänner.

Nä, nu lägger du in kärleksrelation som giftermål och det var inte vad jag avsåg. Då finns det en distinkt skillnad.

 

[Lingon]

Nä, nu lägger du in kärleksrelation som giftermål och det var inte vad jag avsåg. Då finns det en distinkt skillnad.

Nä, jag tänker som i att ett par till viss del delar ekonomi eller iaf påverkas av den andras ekonomi t.ex. som sambos eller val av semester, gemensamma inköp osv.

 

[Sassy]

Jo, det kan jag nog tycka att de är. Nog är jag närmre min man än mina vänner. Min mans ekonomi påverkar mig definitivt medan mina vänners ekonomi inte alls. Så om en chef och en direkt underställd har en kärleksrelation så blir ju en löneförhöjning till den underställde en indirekt till chefen. Det blir det inte om chefen och den underställde är vänner.

Det är ju väldigt långt ifrån alla kärleksrelationer som leder till att man lever tillsammans.

Jag delar lika mycket ekonomiskt med mina närmaste vänner som jag gör med en partner åtminstone de första åren av relationen. Jag och mina vänner reser tillsammans, bjuder varandra på utemiddagar och liknande, ger varandra spontana presenter när andan faller på. Det har helt klart gynnat mig när en vän gått upp i lön.

 

[FengurLaugar]

Jag kände min chef privat innan han anställde mig. Hans fru, som också jobbar i företaget, är en av mina bästa vänner. Det har hittills inte varit några problem alls och vi umgås både privat och i jobbsammanhang. Vi är alla rätt bra på att skilja jobb från fritid och har liksom våra roller. Kan man göra det så ser jag inte att det skulle vara några problem.

 

[Holdyourhorses]

I många organisationer är kärleksrelationer mellan chef och dess direkt underställda mot reglerna och jag ser inte nödvändigtvis att en sådan är mer korrumperande och lämplig än en vänskapsrelation.

Jag håller med om att det i vissa lägen kan vara precis lika olämpligt. Jag jobbade under ett antal år på revisionsbyrå och det är en väldigt hierarkisk miljö där olika nivåer utvärderar varandra och där dessa utvärderingar spelar stor roll i karriärutvecklingen. Man var väldigt noga med att de som var släkt eller hade en kärleksrelation inte skulle arbeta i samma team, men att folk var bästisar privat tyckte man inte påverkade möjligheten att ge ett objektivt betyg.

 

[animalasia]

Jag skulle inte åka iväg på en privat resa med chefen. Som någon skrev tidigare i tråden, det handlar inte bara om min och chefens uppfattning utan även hur det uppfattas av andra. Jag tror mycket konflikter och mobbning på arbetsplatser hade kunnat undvikas om fler tänkte så.

 

[chiiliacanth]

Jag tycker inte det är något konstigt med o umgås med chefen, bara man är bra på att växla mellan rollerna " nu är vi privata / nu är vi i vår profession". Jag har varit på aw flera ggr med min förra chef, varit på gröna lund o annat ( i grupp) . Bara positivt!

 

[Sel]

Men det var ju nån som skrev att hen inte kunde vara vän med stallchefen för att det var för många steg upp

Jag får verkligen hierarkivibbar av en del inlägg här. Jag har bara aldrig tänkt att svenskar var så brydda över sånt.

Det var stallet jag jobbade i, alltså min chef. Jag var god vän med managern (som också jobbade i stallet) men skulle inte vara det med stallägaren - min arbetsgivare, som fattar beslut rörande min lön och liknande.

Sedan kan man ju vara vänskaplig och umgås ute på kurser, AW och liknande utan att inleda en privat vänskapsrelation.

 

[Roheryn]

Inte heller där behöver det ha koppling till hierarki i första hand.

I det fallet handlar det exempelvis för min del om att man har ett affärsavtal med en person som hyr ut stallplats. Har både hyrt och hyrt ut i många år, och detta gäller åt båda hållen oavsett. Jag vill kunna ha en affärsmässig relation till de personer jag gör affärer med. Jag har snarare en starkare relation som kund eller anställd, eller whatever, om jag inte blandar in vän eller annat känslomässigt i leken. Avtal hålls, eller bryts, eller fungerar olika väl, och då kan båda parter lättare göra en bättre deal på annat håll om det gnisslar.

Oj! Man kan verkligen se olika på saker!

Jag hade häst(ar) inhyrd(a) på samma ställe i över 20 år. Under den tiden hann jag bli ganska nära vän med hyresvärden med familj - vi umgicks familjerna emellan under många år. Känner inte att jag var i någon direkt beroendeställning - hade det inte funkat i stallet och med hästen/hästarna, så hade jag ju flyttat liksom. Jag vill personligen inte heller ha sådär vattentäta skott i livet - jag umgås med vem jag vill, men ser såklart till att ha papper, juridik och ekonomi i ordning oavsett.

 

[Lickety]

Oj! Man kan verkligen se olika på saker!

Jag hade häst(ar) inhyrd(a) på samma ställe i över 20 år. Under den tiden hann jag bli ganska nära vän med hyresvärden med familj - vi umgicks familjerna emellan under många år. Känner inte att jag var i någon direkt beroendeställning - hade det inte funkat i stallet och med hästen/hästarna, så hade jag ju flyttat liksom. Jag vill personligen inte heller ha sådär vattentäta skott i livet - jag umgås med vem jag vill, men ser såklart till att ha papper, juridik och ekonomi i ordning oavsett.

Ja, alla tänker nog lite olika här. Jag är en såndär "vattentäta-skott-person" överlag tror jag, jämför med de flesta. Men ingen regel utan undantag! Hade en som ensam hyrde stallplats i flera år som jag betraktar som vän. Men det ska fasen mycket till innan grundreglerna ruckas på.

 

[Sassy]

Sedan kan man ju vara vänskaplig och umgås ute på kurser, AW och liknande utan att inleda en privat vänskapsrelation.

Ja, precis. Vi umgås gladeligen i "jobbnöjen", och jag har flera fd chefer som vänner i sociala medier och liknande. Det är att sätta sig själv i en situation där man har en särställning gentemot andra i teamet som jag har något emot. Även där beror det såklart på omständigheter, har man en arbetsplats där det är lätt att byta arbetsgrupp vid behov eller ett jobb där det finns många andra likvärdiga tjänster att gå till hade jag kanske inte sett det på samma sätt.

Nu har jag ett jobb där man är högt specialiserad och där ett beslut från närmsta chef kan ge en enorm skjuts uppåt i karriären utan någon större anledning än att man var den som fick åka på en viss konferens eller leda ett visst projekt. Samtidigt finns det för många av oss ytterst få tjänster hos andra arbetsgivare i landet, än mindre i samma region. Det gör att det blir extremt viktigt att chefens beslut inte får verka det minste grundade på fel anledningar.

 

[Texaz]

Jag umgås med mina anställda, både i grupp och ensamma. Nu hade vi iofs etablerat vänskapsrelationer redan innan jag blev chef, men har aldrig upplevt det som ett problem.

 

[manda]

Tråden får mig verkligen att känna att det beror extremt mycket på vilken typ av jobb och arbetsplats samt -kultur. Hur tätt en jobbar med chef och andra kollegor, hur stor möjlighet till löneutveckling och karriär det finns. I mitt yrke finns exakt noll karriärsmöjligheter. Det går att bli specialist men det gör sällan skillnad varken i lönekuvertet eller arbetsuppgifterna och löneutvecklingen ligger långt under inflationen. Det finns liksom inga fördelar att vinna från chefen och då blir situationen såklart mindre exponerad för alla. Dessutom jobbar ingen med chefen. Vi träffas två gånger om året och eventuellt några tillfällen virtuellt utöver det.

Jag kan definitivt se omständigheter då jag skulle tycka vänskap med chefen var olämpligt både sett till personlig kemi och till risk för fördelar men det senare tror jag också är beroende av övrig policy och kultur på arbetsplatsen.

 

[sjoberga]

Tråden får mig verkligen att känna att det beror extremt mycket på vilken typ av jobb och arbetsplats samt -kultur. Hur tätt en jobbar med chef och andra kollegor, hur stor möjlighet till löneutveckling och karriär det finns. I mitt yrke finns exakt noll karriärsmöjligheter. Det går att bli specialist men det gör sällan skillnad varken i lönekuvertet eller arbetsuppgifterna och löneutvecklingen ligger långt under inflationen. Det finns liksom inga fördelar att vinna från chefen och då blir situationen såklart mindre exponerad för alla. Dessutom jobbar ingen med chefen. Vi träffas två gånger om året och eventuellt några tillfällen virtuellt utöver det.

Jag kan definitivt se omständigheter då jag skulle tycka vänskap med chefen var olämpligt både sett till personlig kemi och till risk för fördelar men det senare tror jag också är beroende av övrig policy och kultur på arbetsplatsen.

Jag tror istället att många är naiva inför den form av ”korruption” som uppstår.

Ibland måste chefer fatta svåra beslut och jag tycker det är naivt att tänka att man ska kunna bortse från en djup vänskap , där man känner vederbörandes innersta och närmaste, umgås med hens barn och vet att det vore en katastrof för hens och hela familjens ekonomi om hen blev uppsagd i en situation där man ska säga upp 20% av gruppen.

Såna ubermenschen existerar inte tänker jag. Men kanske finns det nån enstaka som kan ha vattentäta skott i sin hjärna, men få kommer att tro på det om beslutet blir att vännen får behålla arbetet.

Så jag tänker att det är för allas bästa att man inte har en djup vänskap eller annan relation med just de man har i direkt beroendeställning på sin arbetsplats just nu. Det lär ju inte vara fler än 3-20 i de allra flesta fall i varje stund, komplementerande mängd människor räcker väl till?

 

[Lickety]

Jag tror istället att många är naiva inför den form av ”korruption” som uppstår.

Ibland måste chefer fatta svåra beslut och jag tycker det är naivt att tänka att man ska kunna bortse från en djup vänskap , där man känner vederbörandes innersta och närmaste, umgås med hens barn och vet att det vore en katastrof för hens och hela familjens ekonomi om hen blev uppsagd i en situation där man ska säga upp 20% av gruppen.

Såna ubermenschen existerar inte tänker jag. Men kanske finns det nån enstaka som kan ha vattentäta skott i sin hjärna, men få kommer att tro på det om beslutet blir att vännen får behålla arbetet.

Så jag tänker att det är för allas bästa att man inte har en djup vänskap eller annan relation med just de man har i direkt beroendeställning på sin arbetsplats just nu. Det lär ju inte vara fler än 3-20 i de allra flesta fall i varje stund, komplementerande mängd människor räcker väl till?

Håller med! Det finns ju hur många exempel som helst där vänskapskorruption ställer till det. Stockholms läns landsting och övningar inom vården är ett exempel. Vissa övningar inom Ridsportsförbundet ett annat exempel. Det finns ju otaliga härvor och soppor i många arbetsplatser, klubbar och verksamheter.
Man kan väl bara låta bli att bli kompis med de man har bussines med? Det finns ju gott om andra folk man kan vara kompis med, tänker jag.

 

[manda]

Jag tror istället att många är naiva inför den form av ”korruption” som uppstår.

Ibland måste chefer fatta svåra beslut och jag tycker det är naivt att tänka att man ska kunna bortse från en djup vänskap , där man känner vederbörandes innersta och närmaste, umgås med hens barn och vet att det vore en katastrof för hens och hela familjens ekonomi om hen blev uppsagd i en situation där man ska säga upp 20% av gruppen.

Såna ubermenschen existerar inte tänker jag. Men kanske finns det nån enstaka som kan ha vattentäta skott i sin hjärna, men få kommer att tro på det om beslutet blir att vännen får behålla arbetet.

Så jag tänker att det är för allas bästa att man inte har en djup vänskap eller annan relation med just de man har i direkt beroendeställning på sin arbetsplats just nu. Det lär ju inte vara fler än 3-20 i de allra flesta fall i varje stund, komplementerande mängd människor räcker väl till?

Jag har fullt förtroende för att min chef skulle låta mig gå i en situation där det var det rätta, trots 20 års vänskap. Jag är också övertygad om att vår vänskap skulle klara det. Var lägst annorlunda skulle jag såklart välja annorlunda.