Umgås med chefen på fritiden?

[Sel]

Jag har hängt med två chefer när jag jobbade på ett litet företag med 3 anställda och en extrajobbare. Vi hade mycket skoj ihop.
Såg inget problem i det.
På en stor arbetsplats kanske det blir mer komplicerat och kan leda till misstänksamhet om extra favörer.

Sambon är svintajt med sina chefer. De har varit bästisar i 20 år ca.

Jag tänker mer att det är på en mycket liten arbetsplats man måste vara väldigt medveten om att sköta det snyggt. Så att det inte surras och snackas om det där hänget på arbetsplatsen.

 

[sjoberga]

Hmmm....Hur ställer ni er till det? Big no-no?Tänker då enskilt, inte på grupp- AW eller dyl.Blev lite småobekväm då min chef undrade om jag kanske ville följa med på en dagsresa ( ej jobbrelaterat). Jag tycker hon är rolig och lättsam och resan kunde säkert bli kul men det känns ändå konstigt att umgås med just sin chef! Vi är sammanlagt 6 pers i arbetsgruppen.

Jag avstår aktivt den typen av relationer, eftersom de kan vara svåra att hantera oavsett om det finns någon grund i svårigheten eller inte.

Sen tycker jag inte att det är något fel att följa med på en dagsresa ändå om man känner för det, det är mer om det blir något djupare och återkommande det som det riskerar att bli fel. Men då kan man ju göra nya aktiva val som att exempelvis sära på sig en armlängd så att man inte har en sån relation med direkt lönesättande chef längre.

 

[Milosari]

Jag förutsätter att min chef är professionell nog att kunna skilja på jobb och fritid, och hade alltså inte tvekat en sekund.

 

[manda]

Jag umgås med min chef men vi har känt varandra i över 20 år, jobbat tillsammans i typ 15 år och hon har nog varit chef i kanske 10 år. Vi är knappt 100 personer i företaget och även när jag började och vi bara var åtta personer så fanns privat umgänge mellan chef och anställda även om det då inte rörde mig. Min bransch är liten och folk rekryterar ofta kursare eller anställdas kursare så vänskapsrelationer kommer att förekomma men jag har aldrig upplevt några problem av det.

Om min chef inte kunde skilja på privat relation och yrkesrelation så är jag tveksam till om jag varit bekväm med den i någondera. Tror jag.

 

[Sassy]

Jag förutsätter att min chef är professionell nog att kunna skilja på jobb och fritid, och hade alltså inte tvekat en sekund.

Jag tänker snarare att det är som när jag hanterar jäv i många andra jobbsituationer; det handlar inte bara om att jag ska kunna fatta ett opartiskt beslut, utan om att det inte ska finnas någon tvivel för andra om att jag är opartisk.

Jag har haft chefer som haft klart mer privata relationer med vissa medarbetare (fullt begripligt, det var så redan innan hen började på arbetsplatsen som chef för oss), och det är rätt olyckligt när chefen tex måste medla i en konflikt eller göra ett val mellan kollegor som kommer bli väldigt mycket mer gynnsamt för den ena än för den andra.

 

[Fetaost]

Jag tänker mer att det är på en mycket liten arbetsplats man måste vara väldigt medveten om att sköta det snyggt. Så att det inte surras och snackas om det där hänget på arbetsplatsen.

På små arbetsplatser har man ofta väldigt olika funktioner så man konkurrerar inte på samma sätt med varandra.
På sambons arbetsplats gör i princip ingen samma sak och har därför skilda löner, tider, uppdrag, ev resor osv vilket gör det omöjligt att jämföra sig med varandra.
Jag jobbar nu på stor arbetsplats där alla ska vara jämnställda i tid, uppdrag och löneskillnader är små, där skulle absolut det bli ett problem om chefen hade en nära vän i personalen.

 

[Pilot]

Beror på chef och arbetsplats.
Jag hade en chef som jag ibland tog en öl med eller fika.

Väldigt trevlig chef där jag nog var den som bromsade från att vi skulle umgås mer än vad vi gjorde.

 

[Manji]

Tycker jag har en mycket bra privat relation med min chef. Vi har delvis gemensamma intressen och jag skulle absolut kunna åka iväg på en privat dagsresa med hen!

Jag har inga problem alls att se när vi är vänner-vänner och när vi är anställd-chef.

 

[hastflicka]

En familj som vi umgatts med mest som familj och som par under manga fast vi bott pa olika platser och rest for att traffa varandra ar min fore detta chef. Han var rektor pa skolan jag jobbade, hon var larare for ett av mina barn ... och vi blev fantastiskt goda vanner och ar sa an i dag.
Det beror helt pa personerna!

 

[cambodia]

Nuvarande chef? Nej, det hade varit jättekonstigt
Men mest för vi är så olika!

Föregående chef? Absolut! Kanske inte “one on one” men hon var en himla kul person!

Så jag känner att det beror på person.
Likaså med kollegor.
De flesta vill jag inte se på fritiden
Vissa messar jag med och skickar roliga bilder och videor till då och då.
(Andra kan jag inte få nog av )

 

[Pegasus63]

Åkte gärna i väg på aktiviteter med min förre chef, han hade flygcertifikat och jag åkte med några gånger på flygtur och fick även styra planet själv, åkte även på mässor och försvarets flyguppvisning med honom.

Min nuvarande chef umgås jag med när vi åker på företagsträffar samt någon helg till och från när jag behöver fixa något på lastbilen inför nästkommande vecka (bjuds alltid på grillad korv)

 

[Sel]

På små arbetsplatser har man ofta väldigt olika funktioner så man konkurrerar inte på samma sätt med varandra.
På sambons arbetsplats gör i princip ingen samma sak och har därför skilda löner, tider, uppdrag, ev resor osv vilket gör det omöjligt att jämföra sig med varandra.
Jag jobbar nu på stor arbetsplats där alla ska vara jämnställda i tid, uppdrag och löneskillnader är små, där skulle absolut det bli ett problem om chefen hade en nära vän i personalen.

Jag tänker tvärtom. På en liten arbetsplats blir små problem stora. Låt säga att en personal av tre har problem med chefens nära relation med en kollega? Det blir jättebesvärligt.
På en arbetsplats med 120 anställda är det fortfarande ett problem om En kollega har problem med relationen, men inte ett som pajar hela arbetssituationen.
Jag personligen skulle också vara mycket mer obekväm i en relation med en chef som är "mycket högre" än mig i ansvar och lön än en som kändes mer som en jämbördig kollega - men det ligger givetvis på mig.

 

[Fetaost]

Jag tänker tvärtom. På en liten arbetsplats blir små problem stora. Låt säga att en personal av tre har problem med chefens nära relation med en kollega? Det blir jättebesvärligt.
På en arbetsplats med 120 anställda är det fortfarande ett problem om En kollega har problem med relationen, men inte ett som pajar hela arbetssituationen.
Jag personligen skulle också vara mycket mer obekväm i en relation med en chef som är "mycket högre" än mig i ansvar och lön än en som kändes mer som en jämbördig kollega - men det ligger givetvis på mig.

Jag har iaf inte upplevt det så. På små arbetsplatser har det fallit sig naturligt att man kommit alla nämare och har mer förståelse för olika konstellationer.
Upplever mycket mer grupperingar, tissel och tassel, avundsjuka, gissningar, utanförskap osv ju större arbetsplatsen blir.

 

[Sel]

Jag har iaf inte upplevt det så. På små arbetsplatser har det fallit sig naturligt att man kommit alla nämare och har mer förståelse för olika konstellationer.
Upplever mycket mer grupperingar, tissel och tassel, avundsjuka, gissningar, utanförskap osv ju större arbetsplatsen blir.

Vi har olika upplevelser helt enkelt. Sedan beror det ju mycket på hur brant hierarkin är.
Jag var mycket god vän med min stallchef (vi var alla goda vänner) på tre anställda till exempel även om vi inte umgicks privat, men jag skulle aldrig någonsin varit "kompis" med stallägaren till exempel. Steget var för stort där.

Nuvarande plats är liknande men annorlunda. Stor arbetsplats. Mellancheferna känns som kollegor och det är flera som umgås på fritiden även om de också får vara lite försiktiga och hålla det kort på själv arbetsplatsen, men ovanför den nivån känns det nästan direkt olämpligt. Det är också en väldigt brant stigande trappa.

Edit: generellt hade jag varit obekväm med att ha en nära privat relation med någon som var ansvarig för min lön och mina skift.

 

[Mearas]

Är chef på arbetsplats där jag tidigare arbetat vanligt. Försöker begränsa privat umgänge med mina medarbetare, men de som jag umgicks med tidigare som jag nu är ansvarig för fortsätter jag såklart att umgås med. Skiljer tydligt på privat och jobb. Väldigt sparsam med att kommentera ngt på sociala medier då jag sen gammalt är vän med iaf 50% av medarbetarna. Blir så lätt att någon känner sig orättvist behandlad och mindre sedd.
Åker på en del mässor tillsammans med mina medarbetare och då umgås vi lite mer friare.
I vår blir det en intressant tripp. Min chef, min medarbetare och min chefskollega och jag ska åka på samma mässa

Jag har ju fått nya kollegor som jag delar mkt med -chefskollegor. Men det tror jag inte alltid att man som medarbetare tänker på. Så inte är det synd om en

 

[Lingon]

Jag blir lite förvånad över att så många ser så hierarkiskt på saker och ting. Jag hade inte förväntat mig det från svenskar faktiskt. Här är det mer platt hierarki som gäller jämfört med en del andra länder. Hade det varit tyskar som svarade hade jag absolut förväntat mig det! Vi hade anställda i Tyskland innan och de hade olika lunchrum för olika grupper och den som ingick i en grupp som hade lägre status fick absolut inte äta lunch i den gruppen med högre status lunchrum!

 

[Lickety]

Jag blir lite förvånad över att så många ser så hierarkiskt på saker och ting. Jag hade inte förväntat mig det från svenskar faktiskt. Här är det mer platt hierarki som gäller jämfört med en del andra länder. Hade det varit tyskar som svarade hade jag absolut förväntat mig det! Vi hade anställda i Tyskland innan och de hade olika lunchrum för olika grupper och den som ingick i en grupp som hade lägre status fick absolut inte äta lunch i den gruppen med högre status lunchrum!

För mig handlar avståendet om jag att vill ha en professionell tillvaro på jobbet, inte om hierarki. Av samma orsak så gör jag sällan affärer med pengar inblandade med mina vänner. Jag skulle exvis ogärna varken köpa eller sälja en bil/häst/hus eller dyl till en vän.
Det handlar om att hålla vissa saker ifrån varandra i livet, som annars lätt skapar problem på ett eller annat sätt. Chefen vill jag inte ska ha massa känslomässiga band till mig som påverkar agerandet, utan jag vill ha en rak jobbrelation utan drama så långt det går.

 

[Dorinda]

Min nuvarande chef och jag har typ inget gemensamt. Så att vi ska umgås mer är på de resor jag förväntas åka på är högst osannolikt.

Men det är ju mycket roligare att arbeta med folk jag vill umgås med och blir glad av att träffa…

 

[cirkus]

Jag umgås med vem jag vill och om jag gillar min chef och hen gillar mig så umgås vi. Det har jag gjort i olika perioder på olika arbetsplatser. Det där med fördelar för att man har en relation utanför jobb är verkligen inte något jag har märkt alls åt något håll. Jag har tur som varit omgiven av trevliga människor både chefer och kollegor som jag gärna hänger med.

 

[Snurrfian]

Jag blir lite förvånad över att så många ser så hierarkiskt på saker och ting. Jag hade inte förväntat mig det från svenskar faktiskt. Här är det mer platt hierarki som gäller jämfört med en del andra länder. Hade det varit tyskar som svarade hade jag absolut förväntat mig det! Vi hade anställda i Tyskland innan och de hade olika lunchrum för olika grupper och den som ingick i en grupp som hade lägre status fick absolut inte äta lunch i den gruppen med högre status lunchrum!

Tror du missuppfattar, det handlar inte om hierarki utan snarare att inte sticka ut, ganska typiskt svenskt. Man umgås inte med chefen för om man gör det riskerar man att stöta sig med de runt omkring sig.

Tillbaka till frågan, min nuvarande chef är en mycket bra chef men vi har noll gemensamt på ett privat plan så jag har svårt att se att vi skulle umgås.

Sen beror det på vad man menar med chef, det finns andra som ingår i ledningsgruppen och har högre positioner än mig men de har inget personalansvar och där finns det flera jag umgås privat med. Vi har mycket gemensamt och mycket att prata om som inte har med jobb att göra.