Fibusen
Trådstartare
Att få det på recept vore ju toppen, men nu så har jag ingen mer kontakt med vården, sagt ifrån mig både samtal och medicin eftersom jag mår bra psykiskt, det är ju "bara" sömnen som börjat krångla igen. Mår bra på dagarna, jobbar heltid, är ganska aktiv med hund, häst några dagar i veckan, och renoveringar på huset. Känner mig liksom nöjd när jag går och lägger mig, och somnar relativt snabbt. Sen vaknar jag och kan må skit. Ibland av sig självt, ibland av nån mardröm. Sen blir jag såklart stressad när jag inte kan somna om när jag vet att klockan ringer om si och så många timmar.
Tankarna snurrar på ALLT och jag kan inte stoppa det, det kan vara något så onödigt som hur jag ska bygga upp den där väggen, eller om jag ska anlita en firma att måla huset i sommar eller göra det själv, om jag ska göra kalops i morgon, och vad behöver jag handla då, alltså helt onödiga grejer som inte ens är aktuella här och nu, Sen kan ångesten komma, pulsen ökar och en oroskänsla och frustation tar över, kan kallsvettas och vrider och vänder.
Går igenom saker som hände för flera flera år sen, ångra att jag inte gjorde annorlunda, saker som sårat mig, kan repetera varenda ord och händelse för flera år sen, sen ligger jag där skitledsen och känner mig ensammast i världen, och tänker att jag förstår att den gjorde si och så, för jag är ju fan inte bra på nått. Spelar upp scenarion i mitt huvud som jag är livrädd för att det ska hända, slumrar till en stund, vaknar av att jag drömt just det där och då känns det så verkligt! Gråter i sömnen för att det är så himla jobbigt. Sen vaknar jag på morgonen och har en bra dag?
Jag vill ju inte medicinera mig igen bara för att det är kaos många nätter. Det är som om hjärnan kopplar på något dåligt när jag somnat, för jag har inte i närheten av det där karastroftänket under dagarna...
Tankarna snurrar på ALLT och jag kan inte stoppa det, det kan vara något så onödigt som hur jag ska bygga upp den där väggen, eller om jag ska anlita en firma att måla huset i sommar eller göra det själv, om jag ska göra kalops i morgon, och vad behöver jag handla då, alltså helt onödiga grejer som inte ens är aktuella här och nu, Sen kan ångesten komma, pulsen ökar och en oroskänsla och frustation tar över, kan kallsvettas och vrider och vänder.
Går igenom saker som hände för flera flera år sen, ångra att jag inte gjorde annorlunda, saker som sårat mig, kan repetera varenda ord och händelse för flera år sen, sen ligger jag där skitledsen och känner mig ensammast i världen, och tänker att jag förstår att den gjorde si och så, för jag är ju fan inte bra på nått. Spelar upp scenarion i mitt huvud som jag är livrädd för att det ska hända, slumrar till en stund, vaknar av att jag drömt just det där och då känns det så verkligt! Gråter i sömnen för att det är så himla jobbigt. Sen vaknar jag på morgonen och har en bra dag?
Jag vill ju inte medicinera mig igen bara för att det är kaos många nätter. Det är som om hjärnan kopplar på något dåligt när jag somnat, för jag har inte i närheten av det där karastroftänket under dagarna...