Mirre
Trådstartare
Nu kan väl eg bara en läkare svara på detta, men har varit på vc och får ingen att lyssna på mig.
Är så satans trött jämt, skulle lätt kunna sova bort hela dagarna och ändå sova på nätterna. Kommer knappt ur sängen på morgnarna, har ingen ork att göra saker och känner mig bara utpumpad.
Till och från (men mest till sista tiden) känns det tungt att andas (vilket läkaren avfärdade med en hånfull kommentar att "man vet faktiskt om man har ångest, det har du inte") nej det sade jag inte heller, jag försökte däremot beskriva hur det känns innan han avbröt mig. Jag kan ju andas men jag får anstränga mig för att dra djupa andetag, får liksom inte ner luften hela vägen. (Svårt att förklara) Det har jag haft sedan gymnasiet, blev bättre ett tag men nu har det börjat igen. Om det är fysikt eller psykiskt vet jag inte.
Trodde ett tag att jag var deprimerad pga allt som varit, men humöret är det inget fel på egentligen, förutom att man blir lättirriterad för att jag är så jäkla orkeslös.
Ofta huvudvärk vilket även sätter sig i nacken. Börjar alltid i nacken och ger en grym huvudvärk och trötthet. Det enda som hjälper då är värktablett och sömn.
Märker själv att jag inte alltid hänger med som jag önskar, vissa dagar är det inga problem men andra dagar vill jag bara sitta still och vara själv för att jag inte orkar vara social.
Idag ska vi julpynta är det tänkt, har disk att ta reda på också men har hitills inte gjort ett förbannade dugg. Noll matlust, gör mat för att ungarna behöver äta och då äter även jag. Men när jag är själv kan jag lätt gå en dag utan att äta.
Fick järntabletter utskrivna för att blodvärdet var för lågt, visst värdet har ökat men jag är inte piggare för det. Är lika slut ändå.
Är så trött på att inte orka det jag borde orka, kommer inte iväg på det jag borde på morgonen (jo vissa dagar men inte varje dag som jag ska) för att jag är så trött att jag bara somnar om innan jag hinner gå upp. Fast jag sovit på natten. Idag kom jag inte upp förrän halv elva, kul för ungarna
Är så satans trött jämt, skulle lätt kunna sova bort hela dagarna och ändå sova på nätterna. Kommer knappt ur sängen på morgnarna, har ingen ork att göra saker och känner mig bara utpumpad.
Till och från (men mest till sista tiden) känns det tungt att andas (vilket läkaren avfärdade med en hånfull kommentar att "man vet faktiskt om man har ångest, det har du inte") nej det sade jag inte heller, jag försökte däremot beskriva hur det känns innan han avbröt mig. Jag kan ju andas men jag får anstränga mig för att dra djupa andetag, får liksom inte ner luften hela vägen. (Svårt att förklara) Det har jag haft sedan gymnasiet, blev bättre ett tag men nu har det börjat igen. Om det är fysikt eller psykiskt vet jag inte.
Trodde ett tag att jag var deprimerad pga allt som varit, men humöret är det inget fel på egentligen, förutom att man blir lättirriterad för att jag är så jäkla orkeslös.
Ofta huvudvärk vilket även sätter sig i nacken. Börjar alltid i nacken och ger en grym huvudvärk och trötthet. Det enda som hjälper då är värktablett och sömn.
Märker själv att jag inte alltid hänger med som jag önskar, vissa dagar är det inga problem men andra dagar vill jag bara sitta still och vara själv för att jag inte orkar vara social.
Idag ska vi julpynta är det tänkt, har disk att ta reda på också men har hitills inte gjort ett förbannade dugg. Noll matlust, gör mat för att ungarna behöver äta och då äter även jag. Men när jag är själv kan jag lätt gå en dag utan att äta.
Fick järntabletter utskrivna för att blodvärdet var för lågt, visst värdet har ökat men jag är inte piggare för det. Är lika slut ändå.
Är så trött på att inte orka det jag borde orka, kommer inte iväg på det jag borde på morgonen (jo vissa dagar men inte varje dag som jag ska) för att jag är så trött att jag bara somnar om innan jag hinner gå upp. Fast jag sovit på natten. Idag kom jag inte upp förrän halv elva, kul för ungarna