Trött på att vara rädd

[Whatahotgirl]

Sv: Trött på att vara rädd

Jag var också rädd för att rida ut förut. Men jag red mycket med andra ryttare så det blev fler hästar och det hjälpte.
Tränade också på att skritta av ute....
Lycka till

 

[Arbogamarre]

Sv: Trött på att vara rädd

Vad jag känner igen mig och jag tar gärna tips och råd.

Mitt problem började egentligen för massor av år sedan då jag var med om en otäck olycka som gjorde att jag inte kunde rida på massor av år. Sen tog jag upp det igen, red massor på ridskola och fick upp intresset rejält. Skaffade mig tillslut världens underbaraste häst på långfoder (för alltid hoppas jag) och allt var frid och fröjd.

Sen nu, rätt var det var, för några månader sen började han bralla i vissa situationer...och vips kom rädslan tillbaka. Jag blev så himla ledsen...
Ridläraren hade tidigare i år berömt mig för att jag red på mer och var lite tuffare...
Jag vet att min pålle inte är elak, det finns inte i honom, han blir bara glad och han blir uppspelt när det är tex galoppövningar på lektionen. Mest när det är galoppövningar på rakt spår...då blir det fart! Men hur mycket jag än tänker och vill att jag inte ska bry mig, tänker att det går ju över om ett par skutt så...jag blir stel och ledsen och tappar allt självförtroende...jag sänker mig själv massor och fixar inte att rida bara...trots att jag älskar hästen..har massor av ambition och vill verkligen komma vidare och framåt...
Det blir ju omedvetet så att jag spänner mig, kanske håller honom fast han borde gå fram och så när väl galoppfattningen kommer så självklart blir det brall VM...blir någon annan häst rädd eller uppspelt så smittar det av sig på min pålle...men han är ju bara glad och kanske ibland lite trotsig...och jag sitter som en liten ynk bara och blir rädd...
Till saken hör också att det mest är så här på vintern och vid köldgrader...när våren kommer och värmen så lugnar han ner sig och det blir frid igen..

Vid utridning är han rätt cool tack och lov..om jag inte ökar takten förståss då blir han glad igen och vill bralla..
Det jag inte förstår i allt detta är varför jag blir så här. Jag vet ju att han inte är dum och jag vet ju att det går över och jag kan ju rida honom bra.. Jag vet att det till stor del beror på mig själv att han blir sån....men jag sänker mig så himla snabbt så jag tror det mer och mer har med självförtroendet att göra i mitt fall..
Genast tänker man på vad alla andra tycker om en och hur löjlig de tycker man är...även om det inte alls är så...

Vad tror ni?
Och vad gör man för att komma förbi detta för det begränsar en ju jätte mycket!

Skönt att höra att fler lider av detta iaf....man är inte ensam..

Jag pm:ar gärna med nån med samma probel mså kanske man kan hitta lösningar!

Kramar på er alla rädisor och god jul!!

 

[lizan]

Sv: Trött på att vara rädd

jag blir också rädd när jag rider!

på inhängnade områden är jag för det mesta hur lugn som helst. på banan kan hästen bocka o bralla (i lite lagom mängd) utan att jag gör annat än skrattar åt det.
men ute blir det en helt annan sak.

jag är dock enveten, o första gången jag sitter på en häst blir jag aldrig rädd. kan rida ut på långturer i höga tempon på en häst jag inte känner utan problem alls. men sen är det inte säkert att jag vågar hoppa upp på hästen igen.

fast främst är det runt stallet där fd delfoderhästen och nya medryttarhästen står som är problemet. där var jag när jag började bli rädd och blev riktigt rädd, så det sitter väl i. ingenting hände egentligen. så jag förstår inte alls varför jag är så rädd. och min lilla foderhäst var snällast i världen mot mig, han kände min rädlsa och tog hand om mig! det blev mycket bättre och jag kände mig hyffsat "botad" när jag slutade rida där i mars förra året.

har ridit där enstaka gånger sen dess, bla på stallets buse, gick hur bra som helst. och nu ska jag börja rida en annan häst där. en ny en. jag hoppas att det ska bli som en nystart!

jag litar inte alls på mig själv och min förmåga att sitta kvar på hästen och lyckas reda upp situationen. jag har nog egentligen både bra balans och är rätt duktig på det hela, men jag tror att jag kommer åka av för minsta lilla och att något då ska hända med hästen.

men jag tänker vägra ge mig!

 

[Casteloro]

Sv: Trött på att vara rädd

jag är dock enveten, o första gången jag sitter på en häst blir jag aldrig rädd. kan rida ut på långturer i höga tempon på en häst jag inte känner utan problem alls. men sen är det inte säkert att jag vågar hoppa upp på hästen igen.

Jag är precis lika dan! Medryttarhästen till exempel, är jag väldigt osäker på att rida ut nu. Första gången var det inte alls någon fara, men jag tror dels på att det är för att jag skrämmer upp mig rejält.

Hästen jag hjälper till att rida nu är helt underbar, i ridhuset. Gammal ridskolehäst i och för sig, så det lär ju sitta i därifrån. Men när man rider henne ute kan hon explodera när som helst. Minsta lilla ljud, ingenting egentligen. Spelar ingen roll om det är skritt eller inte, hör hon något så är det upp i galopp som gäller (Inte vanlig galopp, men ni vet hur jag menar). Men ändå har jag uppfattat henne som säker att rida trots detta. En stor rid-olycka har gjort mig så här osäker, och jag skrämmer väl upp mig själv när jag tänker efter vad som hämnt. Vi får se hur detta utvecklar sig...

 

[chrysler]

Sv: Trött på att vara rädd

Det bästa hade varit att låna en lugn häst som du kan rida ut på, sedan kan du testa andra hästar oxå å så småningom kommer det inte kännas så hemskt mer.
Det är bra om man kan få rida en häst man litar på, då kommer man över rädslan å nervositeten.

 

[Lejonelle]

Sv: Trött på att vara rädd

Jag vill tacka er alla för era svar och tips. Det är skönt att se att man inte är ensam och jag har fått många bra råd som jag tror kommer hjälpa. Förresten skrittade jag ut efter ridpasset idag
mvh
Lejonelle