Asa_S
Trådstartare
Har ett nordsv sto som uppenbart blir mycket provocerad av att cirkla i trav runt mig. Så länge hon får vara rak och titta på naturen runt omkring bryr hon sig inte, men när jag vill ha uppmärksamhet och böjning, ormar hon in huvudet mot mig med öronen tätt strukna mot halsen och gör vågrörelser med det, men med bibehållen trav och fortfarande med bogen bort från mig.
När hon kom, var hon rätt svårhanterad, som ett ånglok med noll uppmärksamhet på oss och hela tiden färdig till försvar. Hon har taggat ner något enormt och är nu glad, positiv och nyfiken, även om hon har nära till kärringtendenserna när hon brunstar och kosparkarna alltid ligger precis under ytan.
Hon töltar hellre än travar, har förmodligen aldrig haft någon ordentlig trav ens på banan, och det är väldigt jobbigt för henne att trava på volt, och när hon får jobba så hårt blir volterna rätt små. Därför ligger det nära till hands för mig att tro att detta beteende är hennes sätt att visa att det är för jobbigt. Jag låter henne gå kanske 2 varv åt gången, och så fort hon får räta ut sig (och stanna) är hon sitt vanliga jag igen.
Hon har blivit väldigt angelägen om att vara till lags, och jag känner mig inte reellt hotad av hennes beteende, men undrar om ni som håller på mera vet mer generellt om man triggar saker mer eller mindre med olika övningar. Detta händer alltså när jag pekar på fram- eller bakdel för att få henne att flytta dem längre bort. Då jag har fokus på hennes kropp var detta något jag bara såg i ögonvrån tills jag tittade ordentligt på henne och var tvungen att skratta för hon var verkligen vansinnigt sur på mig.
Tycker att jag ser resultat på traven av detta, och det är ändå bara en liten del av ett helt träningspass, men då jag samtidigt vet att hon inte är 100 pålitlig ännu kanske det är dumt? Har varit i lägen där det känts som att hon mycket väl hade kunnat sparka, om hon inte varit fullt upptagen med att trava... Men hade det varit från början, så hade jag inte ens kommit i närheten av detta, det hade smällt från början, så hon "låter mig" ju faktiskt be henne... Ja, svamligt, men vad säger ni?
När hon kom, var hon rätt svårhanterad, som ett ånglok med noll uppmärksamhet på oss och hela tiden färdig till försvar. Hon har taggat ner något enormt och är nu glad, positiv och nyfiken, även om hon har nära till kärringtendenserna när hon brunstar och kosparkarna alltid ligger precis under ytan.
Hon töltar hellre än travar, har förmodligen aldrig haft någon ordentlig trav ens på banan, och det är väldigt jobbigt för henne att trava på volt, och när hon får jobba så hårt blir volterna rätt små. Därför ligger det nära till hands för mig att tro att detta beteende är hennes sätt att visa att det är för jobbigt. Jag låter henne gå kanske 2 varv åt gången, och så fort hon får räta ut sig (och stanna) är hon sitt vanliga jag igen.
Hon har blivit väldigt angelägen om att vara till lags, och jag känner mig inte reellt hotad av hennes beteende, men undrar om ni som håller på mera vet mer generellt om man triggar saker mer eller mindre med olika övningar. Detta händer alltså när jag pekar på fram- eller bakdel för att få henne att flytta dem längre bort. Då jag har fokus på hennes kropp var detta något jag bara såg i ögonvrån tills jag tittade ordentligt på henne och var tvungen att skratta för hon var verkligen vansinnigt sur på mig.
Tycker att jag ser resultat på traven av detta, och det är ändå bara en liten del av ett helt träningspass, men då jag samtidigt vet att hon inte är 100 pålitlig ännu kanske det är dumt? Har varit i lägen där det känts som att hon mycket väl hade kunnat sparka, om hon inte varit fullt upptagen med att trava... Men hade det varit från början, så hade jag inte ens kommit i närheten av detta, det hade smällt från början, så hon "låter mig" ju faktiskt be henne... Ja, svamligt, men vad säger ni?
