Sv: Triangelmärka pga fång?
Jag hade faktiskt en som pga lindrig fång fick nedsatt användbarhet. Dock inte efter ETT lindrigt fånganfall, utan det var det tredje lindriga.
Fick fång första gången 1999, jag fick tag i det direkt (fick bråka lite med DV om det ens var fång) och hon behandlades och blev bra.
Höll sig bra tills 2000, då jag underskattade hur lömskt fång är och trodde det skulle gå bra med lite gräs om jag gjorde en låååång invänjning. Det gick inte alls bra. Liiindrigt igen, behandlad direkt, helt återställd.
Sen var det tji gräs, men trots det (kanske pga åldern?) så fick hon oförklarligt fång hösten samma år (00). Behandlad direkt, återställd, däremot märkte jag att hon kunde reagera med att bli tassig på HÅRT underlag. (Skodd med vanlig sko, ingen sula etc, utan 'bara' kort, tvär tå)
I januari (!) 2001 var det klippt igen. Där gick till och med en av Sveriges bästa veterinärer på just fång bet på VARFÖR. Men ett nytt lindrigt anfall. Efter det var hon tassig 'permanent' på allt utom mjukt underlag. Ohalt och glad i hagen, hade yttepytteytte hovbensförsänkning men så lite att det föll inom normalvariationen, hade vi inte verkligen LETAT efter det hade det inte ens noterats.
Vi letade igenom 'resten av hästen' noga noga för att se om det fanns annan anledning till tassigheten men nix. Fick sjukbeslag (glömt typ, inget speciellt konstigt, vanlig sko men minns inte exakt vad som gjordes med den), med hel sula samt nån sorts cushion support-grej (minns inte hela namnet). Nån mjuk tvåkomponentsgrej som blev halvfast och elastisk. Stod många långa veckor på boxvila. Trots detta så tassade hon fram på annat än mjukt underlag.
Veterinären ansåg förvisso att hon kunde bli helt återställd, men jag valde att hagpensionera henne. Tanken var att hon skulle få gå här och njuta av pensionen och promenixas lite av dåvarande hästskötaren. Hon reagerade dock fortfarande på annat än mjukt underlag under ryttare, även i skritt. Veterinären tyckte att avvakta, upp till 6 månader, men då hon efter några månader började visa tydliga tecken på att hon pyskiskt HATADE livet som hagpensionär, så valde jag att efter att ha utvärderat vad det var för liv kvar att erbjuda henne - utan hennes två största intressen i livet, glufsa mat och ridas, att tacka henne för trogen tjänst genom att låta henne somna.
Jag hade alldeles säkert fått henne utdömd till sommaren om jag velat (jag tog bort i april, då fanns ingen förbättring på tassandet), och kunnat T-märka pga upphörd användbarhet.
