pernilla_s
Trådstartare
Skulle för ca tre veckor sedan sätta in en hormonapiral, det var lite mindre än 4 månader efter att jag fått barn. Har en till på ca 18 månader nu också. BM hade sagt att det skulle inte vara några problem att sätta in en spiral på någon som fått två barn och dessutom så tätt... Har jag inte lärt mig något från min förlossning? När någon säger så blir det inte så... Min förbaskade kropp jäklas med mig.
När hon skulle mäta min livmoder så krampade livmoderhalsen så hon fick försöka vänta ut den. Men det gjorde skit ont på mig. Det gjorde lika ont som under förlossningen då de grävde runt för att förlossningen skulle gå snabbare. Tillslut fick vi avbryta för det gjorde för ont på mig. Vi satte oss och pratade och ca tio minuter senare svimmar jag. EFter detta mådde jag väldgt dåligt psykiskt då jag fick upp mycket om min förlossning. Jag mår fortfarande rätt dåligt över den. Jag kan inte släppa den, den var så jag har inte riktigt ord för det mer än otäck.
Fick tid till en läkare för ett nytt försök till insättning. Var där i måndags, han hann inte mer än på börja innan jag fick sådana panikkänslor att jag fick be honom avbryta. Det gjorde inte så ont, men jag var panikslagen.
Så nu har jag fått tid till sjukhuset för att sätta in den under narkos. Jag är nervös, men detta är det bästa preventivmedlet jag kan komma på. Det är oerhört säkert och jag vill absolut inte ha ett barn till just nu. Det räcker med två små.
Har snart gått fem månader sedan förlossningen och jag har inte varit i närheten av att vilja ha sex. Jag känner mig färdig med den biten. Tanken på sex gör att jag känner mig äcklad.Sambon försöker inte få mig att ha sex med honom utan säger bara att vi gör det när jag känner mig mogen, vilket gör att jag får ännu mer skuldkänslor...
Förlåt för långt och rörigt inlägg....
När hon skulle mäta min livmoder så krampade livmoderhalsen så hon fick försöka vänta ut den. Men det gjorde skit ont på mig. Det gjorde lika ont som under förlossningen då de grävde runt för att förlossningen skulle gå snabbare. Tillslut fick vi avbryta för det gjorde för ont på mig. Vi satte oss och pratade och ca tio minuter senare svimmar jag. EFter detta mådde jag väldgt dåligt psykiskt då jag fick upp mycket om min förlossning. Jag mår fortfarande rätt dåligt över den. Jag kan inte släppa den, den var så jag har inte riktigt ord för det mer än otäck.
Fick tid till en läkare för ett nytt försök till insättning. Var där i måndags, han hann inte mer än på börja innan jag fick sådana panikkänslor att jag fick be honom avbryta. Det gjorde inte så ont, men jag var panikslagen.
Så nu har jag fått tid till sjukhuset för att sätta in den under narkos. Jag är nervös, men detta är det bästa preventivmedlet jag kan komma på. Det är oerhört säkert och jag vill absolut inte ha ett barn till just nu. Det räcker med två små.
Har snart gått fem månader sedan förlossningen och jag har inte varit i närheten av att vilja ha sex. Jag känner mig färdig med den biten. Tanken på sex gör att jag känner mig äcklad.Sambon försöker inte få mig att ha sex med honom utan säger bara att vi gör det när jag känner mig mogen, vilket gör att jag får ännu mer skuldkänslor...
Förlåt för långt och rörigt inlägg....