Slänger in en artikel från en tidning.. Bara för att det är intressant..delar av det tycker jag är sant-andra saker hoppas jag verkligen inte är sant
Att springa för livet
Den svenska trav- (och dess lillasyster) galoppsporten omsatte 2007 nästan 12 miljarder kronor. Samma år fanns 65 000 travhästar i det här landet. Travsporten är en sluten värld. Ingen offentlig statistik finns på skador eller på hur många travhästar som går till slakt varje år. Det är mycket vi inte vet. Men frågan är hur mycket mer vi egentligen behöver veta?
Hästar är flyktdjur, de undkommer rovdjur genom att fly. En travhäst ska fås att springa så fort det är möjligt utan att använda sin snabbaste gångart. För att detta ska gå måste hästens rörelsemönster, syn och hörsel starkt begränsas. En häst i ett travlopp har huvudet fixerat i upprest ställning, fixerat i riktning rakt fram, skygglappar och öronproppar, som ofta viks undan/dras ur för att hästen ska bli skrämd på upploppet och följaktligen springa fortare. Ett skydd hindrar hästen från att se marken framför hovarna och därigenom skrämmas av skuggor.
Hälften av hästarna har dessutom tungorna fastbundna i underkäken, så att de inte ska lägga tungan över bettet för att undkomma trycket i munnen. Hos dessa hästar ser en halsbygel till att hästen inte kan dra bak huvudet för att skydda munnen, och därmed få svårt att andas. Hur detta sammantaget måste kännas för ett flyktdjur kan vi bara fantisera om.
Omkring vart tionde sto inom travsporten har dessutom fått sitt underliv hopsytt (med endast en liten öppning för urinen att passera igenom). Detta för att hon inte ska dra in luft i underlivet och därmed bli ovillig att springa.
Travhästkarriären är kort med intensiv. Hårdträningen påbörjas redan vid ett års ålder, när hästarna är långt ifrån fullvuxna. Vid två års ålder börjar de flesta tävla. Detta är ett år innan ridhästar – som tidigast– rids in. Det är dyrt att ha travhästar i träning och ägarna vill ha betalt så fort som möjligt. En travhäst kan tävla under en tredjedel till halva livet. Därefter har vi en häst vars barndom tagits ifrån den, som lärt sig att inte gallopera, som oerhört ofta har skador. Det är inte en sådan häst de flesta vill köpa. Enligt en rapport från Svenska travsportens centralförbund skickar många travhästägare kategoriskt hästarna till slakt efter avslutad karriär.
Enligt djurskyddslagen får djur inte tränas för eller användas vid tävling på ett sådant sätt att de utsätts för lidande. Det låter ju bra. Men 70 procent av Sveriges travhästar har magsår. Vanligt är också: lungblödning, munskador, hovbölder, knä- och ledproblem. Uppenbarligen strider travsporten mot djurskyddslagen.
Men mest grundläggande är ändå frågan om hur långt vi kan gå i vår vana att se djur som varor att konsumera, som förbrukningsartiklar. Någonting vi, bättre lämpade, är fria att använda till det vi vill, behöver, eller har lust till. Handlar det om att travsporten tillför stadskassan 1,3 miljarder på ett år (2007)? Jag tror inte det. Jag tror det handlar om oreflekterade vanor. Vi är vana att använda djur. Vi är vana att se travhästar springa på tv, med sulkys och kuskar. Vi är så vana att vi ingenting ser.
Ps.Att tro att det var SLU som hade forskat räcker inte.Du får faktiskt säga var den finns att läsa om jag överhuvudtaget ska bry mig,men jag tycker ändå att det är fel att tävla med en tvååring-det har ridsporten fattat för längesedan (utom galoppen då,som lever kvar i urtiden)