Träning-tränare-galopp

[Lobelia]

Jag har flera gånger stött på tränare där galopp inte tycks existera i deras träning, eller bara om man tränat många gånger. För mig känns det direkt frustrerande då min häst både har bra galopp, den är lätt och fatta, den lösgör hästen och dessutom älskar hon att galoppera så den ger en positiv vilja. Galoppen är på nivån att det går att öka och minska, galoppera på volt även mindre, fatta på valfritt ställe, byta till valfri gångart och på valfritt ställe ( okej det tar några steg att komma till skritt), jag har även för min dressyrtänare både ridit öppna och sluta i galopp (ingen topp kvalitet).

Jag har påpekat att jag vill använda galoppen och varför för flera islandshästtränare men inte direkt insisterat men någon galopp har det inte varit tal om oftast. En gång blev det lite antiklimax med en ny tränare på kurs. Tjoho, jag fick rida i galopp, varv på varv med galopp fattning att halvt var i galopp och sedan snett ignom för att bryta av och upprepa. Vi höll på medan tränaren ägnade sig helt åt andra eleven, efter några vändor slutade jag att kräva något jobb och till slut vägrade jag. Det blev till slut bara fläng och ingen kvalitet alls när man galopperar 10 minuter i sträck mer eller mindre.

Jag förstår mycket väl att man måste jobba i alla gångarter, även skritt, det är inte tal om att bara galoppera eller så men varifrån kommer oviljan till att använda galopp? Att utnyttja galoppen för att få framåtbjudning, för att få en härlig tölt från galoppen eller rent utav förbättra den? Eller har jag bara haft otur? Måste man rida många gånger för en tränare för att den ska våga låta en galoppera?

Nu har jag träffat på några som använder galoppen, men majoriteten har inte gjort det alls eller som ovan totalt ignorerat mig när jag galopperade. Ingen har använt den som min dressyrtränare, dvs på samma vis som andra gångarter efter hästens förutsättningar. Favoriten tycks vara merparten av lektionen på volt i skritt och tölt och ibland trav. Det känns inte så inovativt direkt och tar dessutom inte fram det bästa ut hästen då hon vill ha lite action, olika uppgifter, öka minska byta gångart, rida olika vägar. Ja ungefär som när jag lärde mig rida på storhäst.

Ni som tränar folk här hur gör ni och vad har folk för erfarenheter?

 

[Kolbeinn]

Nu kan jag bara svara utifrån hur jag arbetar som tränare (både för elever och egna hästar).
Jag har några hästar själv, varav en har väldigt mycket problem med grunderna, speciellt i tölten. Därav rids mycket lösgörande i skritt, "grundtölt" i lång och låg, det är självklart enklast att göra i voltarbete men jag utnyttjar hela banan/grusvägarna också. Han jobbas även däremellan i galopp och trav för att stärka sig, nu har han desto bättre otroligt bra galopp och kan ligga på en liten liten volt med bärighet och bra takt. Dock fokuserar vi just nu vid VAD är problemet -> korta tölten -> stärka korta tölten -> men samtidigt att använda galoppen däremellan som lösgörande och belöning. Jag tror inte på att man ska fastna på volten eller att inte ändra sina övningar, även om jag tidigare hade relativt lätt att fastna i mina övningar. Hästen OCH ryttaren ska ha kul i träningen.
Sen kan man sladda runt på en volt bäst man vill om den inte rids korrekt, man får ändå inget resultat då.

Som tränare för ryttare handlar det mest om att se helheten, det kan ta ett par gånger innan man som instruktör (speciellt när man har många elever) att "känna in" sig på ekipaget om det är nytt. Även där fokusera på VAD vill ryttaren uppnå? VAD är problemet kommer det från ryttaren eller pga brist i hästens utbildning? HUR ska vi lösa det? VILKEN NIVÅ är ryttaren på?
Nu har jag desto värre märkt att de flesta har problemet att hästarna blir otroligt spända vid samling, eftersom att ryttaren inte kan länga hästens överlinje ordentligt i de övriga gångarterna. Jag jobbar enligt "du måste kunna länga innan du kan plocka upp", vilket jag hoppas att de flesta gör. Renodling av hjälper är också otrooooligt viktigt.
Klart att vi rider i och tränar de övriga gångarterna också, men de flesta elever vill helst arbeta i tölten och några är inte helt redo att arbeta i en korrekt galopp än, även om de kan galoppera.
En av mina elever (som rider en av mina hästar) jobbar otroligt mycket i galopp-halt-galoppfattning-halt osv på grund av dålig framåtbjudning av hästen. När han är med på noterna kan man börja jobba med tölten. Tyvärr är hans problem att han styvar sig i tölten, hur lösgjord och fin han än är i de andra gångarterna så det är en liten... återvändsgränd? att försöka lösa det genom galoppen. ÄVEN om galoppen stärker tölten. Så luddigt det blev.. Hoppas ni förstår.

En islandshäst är ju inte bara en töltmoppe, jag tränar mina efter dressyrens alla delar. Även om jag utnyttjar olika "dressyrövningar" mycket till tölten betyder inte det att man skiter i galopp eller trav. Ibland sätter jag både mig själv och mina elever på galopp-åttan i halsring. Då är det skärpning och inte bara flamsa runt i någon slags ponnyrace-galopp.

Så. Hoppas jag skrev förståeligt såhär på natten.

 

[orientalkatten]

Nu var det en som fick gallopera på helgens kurs. Men det var inte jag, vi jobbar fortfarande med tempo, lösgörande, länga överlinjen. Denna gången var det mest lösgörande i trav. Min häst kan galloppera på volt bra men blir lite för taggad. Så för min del så kör jag galloppen hemma i svag uppför så att bromsen fungerar. jag tycker att hästarna generellt har mycket bättre stabilare gångarter nu än för 10 år sedan på kurser och tävlingar. Så galloppen kommer nog mer på träningar framöver. Ska fråga min hemmatränare nästa gång om att stärka galloppen. Tyvärr har många för liten paddock/ mindre bra underlag för ett bra gallopparbete. Men bra att det tas upp, ska börja med gallopp i paddock när grannens stora körpaddock är lite torrare.

 

[Djurjouren]

Jag låter bara elever som kan galoppera utan att luta i svängarna galoppera på träningar. Annars ger det bara slitage på hästen.

 

[Boj]

Sedan är ju min erfarenhet också att när man kommer till just galopp, så krävs först träning av just fattningen. I princip så är det inte så många som klarar en korrekt fattning med allt vad det innebär, dit räknar jag nu även egen häst i nuläget. I vårt fall har vi inte hunnit dit, annars är ju tyvärr sanningen att en galoppfattning inte rids på det sätt som den borde ridas där hästen startar med bakbenet.

 

[kryddelydd]

Jag har inte tränat för så många olika islandshästtränare (tre hittills, varav två endast vid vardera ett tillfälle).
De hästar jag har haft med för tränare, har inte varit färdiga för att galoppera. En för att hon lätt spänner sig och jag tycker - som @Kolbeinn skriver om - att avslappning och längning av överlinje är viktigast innan man kan jobba vidare. Den hästen rids alltså huvudsakligen i skritt, "skrölt" (svag tölt som behöver grundas) och trav. Trav är hennes avslappningsgångart.
Den hästen blir extra spänd under vintern och därför rider jag henne inte vintertid.
Häst nummer två som varit med på kurs, är en gemgångare som har väldigt stark lateral. Efter ett knappt års lösgörande ridning, hittade han också en trevlig och ganska bra trav. Vänstergaloppen har vi kunnat fatta i paddocken, men kvaliteten är skrutt och därför inte mycket att jobba med. Högergaloppen kommer nu vid uteritter, men inte träningsbar i paddocken.

Jag har också två unghästar som jag än så länge inte ridit för instruktör, men som ska sättas igång mer på allvar under våren.
Den ene är en valack, femgångare, född -09. Han är riden sedan december -14 (sent av olika omständigheter), har alla gångarter på plats men är lång. Där kommer inte heller galoppen att vara mitt första fokus: hästen behöver ridas ihop mer i övriga gångarter innan det är meningsfullt att jobba galoppen för instruktör. Jag rider honom förstås i båda galopperna på uteritt.
Den andre är en hingst, femgångare, född -11. Honom red jag 20-talet gånger under året som treåring, sedan har han fått vila men ska nu sättas igång. Igår "luftade" jag honom för första gången sedan oktober och alla gångarter sitter där de ska. Han klarar också båda galopper och har väldigt lätt för vänstergaloppen som han tar samlat av sig själv. Visar alla fem gångarter i hagen.
Han ska också grundtränas i skritt, trav och tölt för instruktören innan jag har nytta av galoppövningarna.

Alltså har jag inte heller tränat galopp för instruktör men jag tycker mest att det är rätt eftersom hästarna inte är redo för den träningen på bana. Jag vill göra övningar som leder mig vidare när jag rider för instruktör, och på islandshästarna kan jag än så länge utveckla galoppen själv och har mer nytta av hjälpen i framför allt tölten.

Jag tränar mig själv att skola galoppen på andra hästraser som jag också har.

 

[Nielaa]

Tycker inte de är konstigt alls.. de flesta tävlar kanske bara i T8 och då måste man lägga mkt fokus på tölten.. och när man då väl betalar dyra pengar för att rida för en tränare vill man kanske utveckla just tölten mest så man vinner tävlingar.

Tävlar man V5 ja då behöver man ju träna på alla gångarter annars kommer man inge vart,
En ravare lägger ju massa fokus på just traven.. vissa ridtränar travaren som omväxling men fortfarande är de ju traven som ligger i fokus.

En galopphäst samma där.. man lägger stor fokus p åatt utveckla galoppen.

En hopphäst lika där man vill få till en bra galopp eftersom det är den man använder mest.
När jag tränar i körning vill jag inte galoppera.. eftersom galopp inte ingår i mitt program i den klassen jag ska tävla i.. så varför lägga pengar på nått och träna på nått jag inte ska tävla i??
Galoppera med vagnen gör jag hemma.
Men på träningar vill jag träna på de jag ska tävla i så jag utvecklas i min klass.


Mitt råd är att vill man rida och utvecklas i renodlad dressyr på en islandshäst att man tar hjälp av en renodlad dressyrtränare som inte kan nått om tölt.
Och så tränar man bara skritt trav och galopp för denne tränare. och så har man en isistränade där man får hjälp med tölt och ev pass.

Så har jag gjort och de funkade super numera tränar jag inte tölten dock.

Jag älskar vanlig hederlig dressyr och har utbildat min isis upp till FEI dressyr i ponnyklass och lägger faktiskt mer fokus på skritt trav och galopp än tölten.
För jag har märkt att genom att stärka främst galopp och samling bärighet utvecklades tölten också.
Sedan jag körde in henne dessutom har tölten blivit superfin utan att jag har tränat den alls på över 3 år. Har enbart töltat rakt fram under dessa 3 år då och då, så körning gör underverk för tölten

Själv skulle jag tycka de är lite tråkigt att inte galoppera.. det är ju kul en härlig grusväg som bara inbjuder till en fartfylld galopp en solig sommardag.. AAAAAA livskvalité på hög nivå=)

Men jag tror inga hästar lider av att man utesluter en gångart för dom det är ju upp till var och en hur man vill rida=)

 

[kryddelydd]

@Kolbeinn .
Jag har haft ett slags diskussion med en bekant vad gäller islandshästar och träning och lämpliga tempon. Utifrån ditt tidigare inlägg tolkar jag in något som nog mest påminner om min uppfattning men vill gärna höra fler synpunkter än de min vanliga tränare ger.
Övriga - som kan - får gärna komma med kloka synpunkter också (och jo, jag inser nog att jag kapar tråden lite här).

Jag har bildat mig uppfattningen att om jag tränar islandshäst med tävling som mål (vid odefinierad tidpunkt - när hästen känns färdig för det) så bör jag fortfarande huvudsakligen stärka tölten i långsamt tempo.
I min värld, som är lite snäv och utsträcker sig till mina fem islandshästar, så känner jag att jag i det långsamma tempot hinner upptäcka och förhoppningsvis korrigera taktmissarna relativt snabbt och därmed förbättrar taktförmågan (jag är alltså på ganska basal nivå med mina pållar; ingen av dem och framför allt inte jag är redo för tävling).
Jag tänker mig sedan att när takten är ren och bra, kan jag allt eftersom tänja gränserna för tempot. Hästen är förhoppningsvis stark nog att orka hålla takten även i högre tempo, och hästen och jag är förhoppningsvis tillräckligt hopridna för att vi sedan ska hinna korrigera de taktmissar som säkerligen kommer att dyka upp.

Jag rider just nu ett par femgångare, och har upptäckt att de har en "bekvämhastighet" som inte är den allra långsammaste tölten men inte heller - förstås - ökad tölt, där de har lättast att själva hålla takten skapligt ren.

I traven däremot upplever jag att de klarar sig rätt bra även i högre tempo: är traven ren så är den - även om det förstås´innebär mer korrekt styrketräning i långsammare tempon medan högt tempo mest påminner om "travar-trav" som visserligen är taktren men kvalitetsmässigt sämre och betydligt flackare jämfört med om man siktar mot "dressyrens ökade trav".

Galoppen, åter, kan ju behöva en hastighet för att mina bentrasslande femgångare ska ha ren takt men även här blir ju rimligen aktionen bättre om man försöker jobba mer mot samling och sedan längning som i dressyr.

Min kompis å andra sidan har uppfattningen att eftersom man tävlar i ganska högt tempo (och visst går det undan åtminstone i det som tidigare kallades öppna klasser medan tempot verkar vara långsammare i de lättare klasserna om jag får generalisera) så måste man också träna (grundträning är det vi pratar om här, för att förtydliga, gällande en femgångare som blir ganska passtaktig i tölten) i högt tempo.
När det gäller kompisens häst så fungerar den absolut att "släppa fram" i traven och blir då rätt flott, men i övriga gångarter är jag mer tveksam.

Utifrån min uppenbarligen vinklade och smått röriga tankegång: har jag mer rätt som tror att taktmissar först behöver arbetas och korrigeras i långsamt tempo?
Har jag mer rätt som tror att arbete i långsamt tempo bygger upp på ett helt annat sätt?

När det gäller "tregångare" av andra raser, har jag ganska stor erfarenhet..

 

[Reykur]

@Nielaa - Det du säger överensstämmer inte alls med verkligheten.. Orsaken till att man kanske inte tränar galopp för tränare är ofta att hästen och ryttaren kanske inte är redo för just det. Det har inget att göra med vad just den ryttaren planerat att rida för klasser (har aldrig ens fått frågan av en tränare..) utan helt enkelt vad den hästen och ryttaren behöver för arbete.

 

[Kolbeinn]

@Kolbeinn .
Jag har haft ett slags diskussion med en bekant vad gäller islandshästar och träning och lämpliga tempon. Utifrån ditt tidigare inlägg tolkar jag in något som nog mest påminner om min uppfattning men vill gärna höra fler synpunkter än de min vanliga tränare ger.
Övriga - som kan - får gärna komma med kloka synpunkter också (och jo, jag inser nog att jag kapar tråden lite här).

Jag har bildat mig uppfattningen att om jag tränar islandshäst med tävling som mål (vid odefinierad tidpunkt - när hästen känns färdig för det) så bör jag fortfarande huvudsakligen stärka tölten i långsamt tempo.
I min värld, som är lite snäv och utsträcker sig till mina fem islandshästar, så känner jag att jag i det långsamma tempot hinner upptäcka och förhoppningsvis korrigera taktmissarna relativt snabbt och därmed förbättrar taktförmågan (jag är alltså på ganska basal nivå med mina pållar; ingen av dem och framför allt inte jag är redo för tävling).
Jag tänker mig sedan att när takten är ren och bra, kan jag allt eftersom tänja gränserna för tempot. Hästen är förhoppningsvis stark nog att orka hålla takten även i högre tempo, och hästen och jag är förhoppningsvis tillräckligt hopridna för att vi sedan ska hinna korrigera de taktmissar som säkerligen kommer att dyka upp.

Jag rider just nu ett par femgångare, och har upptäckt att de har en "bekvämhastighet" som inte är den allra långsammaste tölten men inte heller - förstås - ökad tölt, där de har lättast att själva hålla takten skapligt ren.

I traven däremot upplever jag att de klarar sig rätt bra även i högre tempo: är traven ren så är den - även om det förstås´innebär mer korrekt styrketräning i långsammare tempon medan högt tempo mest påminner om "travar-trav" som visserligen är taktren men kvalitetsmässigt sämre och betydligt flackare jämfört med om man siktar mot "dressyrens ökade trav".

Galoppen, åter, kan ju behöva en hastighet för att mina bentrasslande femgångare ska ha ren takt men även här blir ju rimligen aktionen bättre om man försöker jobba mer mot samling och sedan längning som i dressyr.

Min kompis å andra sidan har uppfattningen att eftersom man tävlar i ganska högt tempo (och visst går det undan åtminstone i det som tidigare kallades öppna klasser medan tempot verkar vara långsammare i de lättare klasserna om jag får generalisera) så måste man också träna (grundträning är det vi pratar om här, för att förtydliga, gällande en femgångare som blir ganska passtaktig i tölten) i högt tempo.
När det gäller kompisens häst så fungerar den absolut att "släppa fram" i traven och blir då rätt flott, men i övriga gångarter är jag mer tveksam.

Utifrån min uppenbarligen vinklade och smått röriga tankegång: har jag mer rätt som tror att taktmissar först behöver arbetas och korrigeras i långsamt tempo?
Har jag mer rätt som tror att arbete i långsamt tempo bygger upp på ett helt annat sätt?

När det gäller "tregångare" av andra raser, har jag ganska stor erfarenhet..

Jag svarar lite flummigt kanske, men jag sitter med feber och magsjuka.

Korta tölten / arbetstölten är ju en viktig del om man vill tävla just i högre klasserna, då det är ett av momenten som ingår. DOCK i exempelvis V1 har alla momenten lika stor del poängmässigt, till skillnad från F1 där pass + töltpoängen (obs valfritt tempo i tölten!) räknas x 2. Däremot upplever jag att en häst som är stark i sitt arbetstempo är en häst som klarar ökad tölt utan att falla isär, tycker man (tyvärr) ser ganska många som rider i en sjujävla fart men det går ut över hästens bärighet och balans.
Dessutom STÄRKER tölten galoppen och vice versa.
Däremot är takten absolut viktigast, även om jag själv kan tänja på gränserna när jag arbetar hästen i att stärka sig, då "gör det inte" så mycket om den till en början är lite passtaktig innan vi hittar styrkan där. Hänger du med hur jag menar? Däremot är det absolut lättare att korrigera hästen i långsammare tempon, absolut.

Jag har en 5-gångsvalack hemma som jag tränar lite. Han har också hellre lite högre tempo (inte för högt för då tappar man kontakten med bakbenen) för att det är "enklare" där. Däremot går han absolut bäst i arbetstölten, men det är jobbigare för ryttaren Passtakten är ju i grund och botten för att de mer "skjuter på" än bär med bakbenen och styvar ryggen.

Honom tränade vi i galopp på volt i kort tempo, precis som med mina fyrgångare, med otroligt mycket galoppfattningar från lång och låg-trav för att stärka honom i galoppen och inte bara "rusa" i galoppen som många gör. Det ser flashigare ut men en riktigt bra arbetsgalopp får alla gånger högre poäng (och är mer hållbar) än en som bara gasar.

Jag tror inte något sätt är rätt eller fel, men i mitt grundarbete (med ALLA hästarna) är att få de att länga sig innan jag kan plocka upp dem, då jag inte vill rida på spänning i samling.

Ska se om jag kan svara bättre/utveckla senare.

 

[kryddelydd]

Jag svarar lite flummigt kanske, men jag sitter med feber och magsjuka.

Korta tölten / arbetstölten är ju en viktig del om man vill tävla just i högre klasserna, då det är ett av momenten som ingår. DOCK i exempelvis V1 har alla momenten lika stor del poängmässigt, till skillnad från F1 där pass + töltpoängen (obs valfritt tempo i tölten!) räknas x 2. Däremot upplever jag att en häst som är stark i sitt arbetstempo är en häst som klarar ökad tölt utan att falla isär, tycker man (tyvärr) ser ganska många som rider i en sjujävla fart men det går ut över hästens bärighet och balans.
Dessutom STÄRKER tölten galoppen och vice versa.
Däremot är takten absolut viktigast, även om jag själv kan tänja på gränserna när jag arbetar hästen i att stärka sig, då "gör det inte" så mycket om den till en början är lite passtaktig innan vi hittar styrkan där. Hänger du med hur jag menar? Däremot är det absolut lättare att korrigera hästen i långsammare tempon, absolut.

Jag har en 5-gångsvalack hemma som jag tränar lite. Han har också hellre lite högre tempo (inte för högt för då tappar man kontakten med bakbenen) för att det är "enklare" där. Däremot går han absolut bäst i arbetstölten, men det är jobbigare för ryttaren Passtakten är ju i grund och botten för att de mer "skjuter på" än bär med bakbenen och styvar ryggen.

Honom tränade vi i galopp på volt i kort tempo, precis som med mina fyrgångare, med otroligt mycket galoppfattningar från lång och låg-trav för att stärka honom i galoppen och inte bara "rusa" i galoppen som många gör. Det ser flashigare ut men en riktigt bra arbetsgalopp får alla gånger högre poäng (och är mer hållbar) än en som bara gasar.

Jag tror inte något sätt är rätt eller fel, men i mitt grundarbete (med ALLA hästarna) är att få de att länga sig innan jag kan plocka upp dem, då jag inte vill rida på spänning i samling.

Ska se om jag kan svara bättre/utveckla senare.

Tack för svar!
Tycker att jag nog förstod ganska bra och att du är tydlig.
Hänger absolut med i dina åsikter om hästar som "faller isär" när man låter den springa iväg. Jag tycker mig se en hel del fusk med grundarbetet vilket säkert fungerar upp till en viss nivå med talangfulla hästar men om man vill träna hästen långsiktigt så tycker inte jag att man kan fuska med grunderna.
Jag tränar gärna (generellt; inte på mina islänningar eftersom de inte är färdiga för det) galoppen genom fattningar ur skritt. Man får ännu bättre bärighetsträning än när man fattar ur trav enligt min erfarenhet. Vill man spänna bågen riktigt, kan man träna fattningar ur ryggning och då välja att fatta när rätt bakben är som djupast under hästen i ryggningen. Den övningen kräver uppenbarligen en korrekt ryggning där hästen "sätter sig" på bakbenen i ryggningen och inte där hästen ryggar med bakbenen bakom sig.

 

[Lo_]

Jag galopperar min femgångshäst mycket, han kommer loss och slappnar av. Det sker både ute och på bana, på banan är det mycket fattningar och gärna åttvolt så han får tänka till och ställa om med byte på mitten.

På träningar har jag upplevt att jag gärna får galoppera som uppvärmning men också att de tränare jag ridit för varit öppna för att använda galoppen spm ett medel för att lösgöra resten av gångarterna när jag föreslagit det.