Wildhearts
Trådstartare
För ca 3 månader sedan köpte jag ett 7-årig lipizzanersto. Hon har haft 2 föl, inte så mycket riden, men tydligen tricktränad i tidig ålder.
Tidigare ägare lärde henne att stegra både från marken och med ryttare på ryggen. Hon har haft 2 andra ägare efter detta och jag har nu köpt en lite lätt förvirrad häst. Min tanke är att börja om från början till stor del eftersom en lipizzaner dessutom mognar sent mentalt.
Jag rider ut för att få framåtbjudning, jag longerar (utan inspänningstyglar) för att få förtroende, framåtbjudning och även för att få till en ställning och mjukhet i kroppen.
När jag rider på banan så är det väldigt kravlöst eftersom det är just på ridbanan låsningen sitter. Jag tänker hela tiden framåt och inte uppåt. Samlingen har hon naturligt på ett helt annat sätt än en halvblodshäst så jag har märkt att om jag bibehåller en mjuk kontakt och får henne att gå framåt så kommer hon relativt lätt i form och arbetar på bra, men det får absolut inte tvingas fram med hjälp av tyglarna.
Hon känner sig mer och mer trygg med mig och har börjat förstå vad jag vill och inte vill, men så fort någon annan sitter upp (har hänt vid 2 tillfällen) så har hon en tendens att inte gå framåt utan lättar i framändan istället.
Mitt upplägg är att:
1. Longera och tömköra mycket för att få henne att arbeta i rätt form utan konflikter eftersom hon är mycket tryggare i arbetet från marken. Detta helt utan inspänningstyglar eftersom det inte behövs på henne enligt mig. Efter ett tag av longering så går hon jättefint, frustar och trivs. Ska gå på kurs i tömkörning nästa vecka och hoppas får stor glädje av att även arbeta med detta.
2. Ridning i skog och mark för framåtbjudning, social träning, befästa galoppfattningen och för att få muskler och kondition.
3. Ridning på banan i första hand ridning framåt, ordentliga vägar. Detta för att avdramatisera ridning på banan. Gärna longering före för att få henne lite avslappnad och att hon även får röra på sig.
4. Jag fortsätter att rida henne själv ett tag till eftersom hon verkar förstå mig nu och frustrationen därför inte blir så stor.
I mina ögon handlar det inte om att jag mesar med henne utan att jag istället försöker ge henne rätt möjligheter för att på så sätt hamna i så få konfliktsituationer som möjligt. Hon behöver bygga muskler, få två mer liksidiga sidor och få kondition för att orka arbeta.
Vad tror ni?
Tidigare ägare lärde henne att stegra både från marken och med ryttare på ryggen. Hon har haft 2 andra ägare efter detta och jag har nu köpt en lite lätt förvirrad häst. Min tanke är att börja om från början till stor del eftersom en lipizzaner dessutom mognar sent mentalt.
Jag rider ut för att få framåtbjudning, jag longerar (utan inspänningstyglar) för att få förtroende, framåtbjudning och även för att få till en ställning och mjukhet i kroppen.
När jag rider på banan så är det väldigt kravlöst eftersom det är just på ridbanan låsningen sitter. Jag tänker hela tiden framåt och inte uppåt. Samlingen har hon naturligt på ett helt annat sätt än en halvblodshäst så jag har märkt att om jag bibehåller en mjuk kontakt och får henne att gå framåt så kommer hon relativt lätt i form och arbetar på bra, men det får absolut inte tvingas fram med hjälp av tyglarna.
Hon känner sig mer och mer trygg med mig och har börjat förstå vad jag vill och inte vill, men så fort någon annan sitter upp (har hänt vid 2 tillfällen) så har hon en tendens att inte gå framåt utan lättar i framändan istället.
Mitt upplägg är att:
1. Longera och tömköra mycket för att få henne att arbeta i rätt form utan konflikter eftersom hon är mycket tryggare i arbetet från marken. Detta helt utan inspänningstyglar eftersom det inte behövs på henne enligt mig. Efter ett tag av longering så går hon jättefint, frustar och trivs. Ska gå på kurs i tömkörning nästa vecka och hoppas får stor glädje av att även arbeta med detta.
2. Ridning i skog och mark för framåtbjudning, social träning, befästa galoppfattningen och för att få muskler och kondition.
3. Ridning på banan i första hand ridning framåt, ordentliga vägar. Detta för att avdramatisera ridning på banan. Gärna longering före för att få henne lite avslappnad och att hon även får röra på sig.
4. Jag fortsätter att rida henne själv ett tag till eftersom hon verkar förstå mig nu och frustrationen därför inte blir så stor.
I mina ögon handlar det inte om att jag mesar med henne utan att jag istället försöker ge henne rätt möjligheter för att på så sätt hamna i så få konfliktsituationer som möjligt. Hon behöver bygga muskler, få två mer liksidiga sidor och få kondition för att orka arbeta.
Vad tror ni?