Hej,
Jag skall förklara.
de flesta som jag visade är egentligen samma koppling, eller iallafall samma syfte, fast den ena på volt och den andra rakt fram. Som de två första jag länkar här nedan. Tömmen under rumpan kan i de flesta fall lika gärna vara utanför svansen, men jag gillar att ha den under om hästen fixar det. Den håller sig där den skall då plus att det kan vara till hjälp när man tränar bort huvudkast. (Se nedan). Har man tömmen bakom rumpan istället för över ryggen när man dubbellongerar kan man driva på hästen med den och har bättre kontroll än om den ligger över ryggen och jag tycker att jag får lättare att hålla den stabilare om jag har den runt hästen.
Dessa två:
den ena den andra är egentligen är ungefär detsamma bara det att man får bättre kontroll på hästen om man har inre tömmen så den går genom bettringen före gjorden samt att hästen för tydligare signaler om att den skall svänga. Man få koppla om när man byter varv.
På osäkra hästar som snurrar och fixar mycket kan det vara lättare att lära dem vad som är tanken om man har tömmarna fästa längre ned= lättare att vända tillbaka dem om de snurrar tex. UNDER FÖRUTSÄTTNING att man vant dem vi tömmarna ordentligt så att de inte blir rädda när de hamnar så långt ned.
Den här varianten har jag använt mig av en hel del på hästar som (liksom min egen) går och sätter nosen i vädret och/ eller kastar med huvudet för att komma undan tygeltagen. När den gör det så blir det obehagligt för den, dvs den drar sig själv i munnen på ena sidan samtidigt som det rör sig under svansen på den. De brukar förstå att det är enklare att ha huvudet i normalläge och inte bråka med tömmarna. Sedan kan man överföra det till ridningen, när hästen sätter upp huvudet eller kastar med det klämmer man med skänkeln, ena eller båda och ev. gör en förhållning. De jag tränat såhär har förstått efter ett tag och lagt ihop två och två. kastar jag med huvudet trycker det någonstans gör jag det inte får jag vara ifred.
Den här kopplingen Och dess motsvarande dubbellongeringskoppling använder jag också en del på hästar som kastar med huvudet och sätter upp det i vädret. det blir som en löpande inspänning. Oftast räcker det mer eller mindre med tömmens tyngd för att hästen skall slappna av och går den emot och/ eller försöker dra iväg får den lite motstånd. Som inte bara drar bak huvudet utan också ned. (Det där lät hemskt, men jag gör hellre så än låter hästen spänna underhalsen och sätta upp huvudet, då har man inte så bra chanser att hålla den om man går fem meter bakom) Jag vill poängtera att jag ofta bara använder mig av tömmens tyngd när jag håller på med både tömkörning och dubbellongering, jag håller aldrig hårt, det brukar inte behövas, och gör det det så går jag tillbaka tills det funkar med lös kontakt, eller bara vikten av tömmarna.
Har du fått svar på frågorna?
