Vår förra häst var efter Elfenspuk och undan ett sto som var 75% fullblod.
Ett fuxsto som blev 21 år, somnade in i somras. En mycket speciell och fantastisk häst. Ingen stjärna varken i dressyr eller hoppning men fick man henne med sig så kämpade hon och ställde upp på det mesta. Fick man henne inte med sig så var det inte så kul. Maken till envis häst har jag sällan träffat. Trots massor av dressyrträning och grundridning gick det aldrig att få en lugn och sansad uteritt om man gjorde mer än att skritta. Fort skulle det gå. Kunde vara överjävlig ute (takta, studsa, bita tag i bettet mm.) och sen om man gick in t ridhuset förvandlas till en hyffsat lydig häst på 1 sekund, och det även när hon var 20 år
Hållbar, förutom en skada på ringbandet (vila 2 månader sen bra) stod om inte en dag på grund av hälta på de 7 år vi hade henne och inte innan dess heller om jag kommer ihåg rätt. Sen vid 21 så sa benen ifrån. Dock hade hon kissing spines, antagligen på grund av kort rygg med ganska grov benstomme men fungerade för "normal" ridning och träning samt lättare tävling.
Inte helt lätt att hantera, försökte ofta skrämmas, mån om sitt "space" både mot andra hästar och människor, väldigt kittlig men okomplicerat om man var på ny platser.
Nu ska inte jag ha någon mer häst men om jag någon gång ska ha det så får det gärna vara en trakhener.
Full fart på 20 åringen: