tråden för obekymrade föräldar

[golit]

för alla er som inte oroar er, som tycket att det rullar väl på, mitt i sömlösheten, böjeksemen, skolstarten och tonårsfyllan.

Internet är ju lite som kvällstidningar, det är inte en heltäckande bild av verkligheten som visas upp och diskuteras. Man kan gå på Stureplan utan att ta kokain och man kan åka till Södertälje utan att bli våldtagen. Faktum är att verkligheten är lite gråare och vanligare. Än en förstasida på aftonbladet och en uppmärksammad tråd på internet.

golit lovar, det blir folk av de flesta. Även utan cykelhjälm, med udda strumpor. Fast man är trött och inkonsekvent som förälder och misslyckades med barnkalaset.

man gör sitt bästa och det blir folk av de flesta.

 

[Hyacinth]

Sv: tråden för obekymrade föräldar

Man kan sätta av ett par hundra per månad till framtida terapi. Det så kallade "terapikontot".

Så behöver man inte ha ångest över strumpmixen.

 

[golit]

Sv: tråden för obekymrade föräldar

Man kan sätta av ett par hundra per månad till framtida terapi. Det så kallade "terapikontot".

Så behöver man inte ha ångest över strumpmixen.

Eller så köper man nya chaps för barnbidraget... och tänker att barnet har råd med sin egen terapi.

 

[voltis]

Sv: tråden för obekymrade föräldar

Vet inte vad du vill ha för svar här men....
Jag är en person som har svårt för att oroa mig! Speciellt när det gäller dottern.
Vi är rätt "laid back" båda föräldrarna och bekymrar oss sällan.
Tex:
Vi har bekanta som besökt vårdcentralen med sina små fler gånger än jag kan minnas - vi 0 ggr.
Första lämningen på dagis kändes toppen, funderade knappt på vad hon gjorde utan litade på att fröknarna skulle höra av sig om det var ngt.
Vi bor i en stockholmsförort med lite sämre rykte. Men jag ser guldkornen och vet att hon kommer få en fin uppväxt.
Jag gillar uttrycket: lite skit rensar magen

Vi är ingen mönsterfamilj men har en lugn atmosfär som nog avspeglas på dottern som (hittills!) har varit mkt lättsam! (3åring)
Kanske blir det mer oro och saker att tänka på när hon når skolåldern..!

Men det går heller inte att jämföra sig m andra föräldrar o barn. Allas situationer är ju så olika!

 

[Hyacinth]

Sv: tråden för obekymrade föräldar

Vadan denna nyvunna förtjusning för "föräldrar"? (Bra med nya inputsj


Föredrar din nya skrivstil btw.

 

[golit]

Sv: tråden för obekymrade föräldar

Vet inte vad du vill ha för svar här men....
Jag är en person som har svårt för att oroa mig! Speciellt när det gäller dottern.
Vi är rätt "laid back" båda föräldrarna och bekymrar oss sällan.
Tex:
Vi har bekanta som besökt vårdcentralen med sina små fler gånger än jag kan minnas - vi 0 ggr.
Första lämningen på dagis kändes toppen, funderade knappt på vad hon gjorde utan litade på att fröknarna skulle höra av sig om det var ngt.
Vi bor i en stockholmsförort med lite sämre rykte. Men jag ser guldkornen och vet att hon kommer få en fin uppväxt.
Jag gillar uttrycket: lite skit rensar magen

Vi är ingen mönsterfamilj men har en lugn atmosfär som nog avspeglas på dottern som (hittills!) har varit mkt lättsam! (3åring)
Kanske blir det mer oro och saker att tänka på när hon når skolåldern..!

Men det går heller inte att jämföra sig m andra föräldrar o barn. Allas situationer är ju så olika!

golit vill bara ha, en det fixar sig tråd. Det är för mycket oro och ångest bland föräldrar. Sen kan golit vara bekymrad över att det står chels... på tröjan.

Det kan ge barn allvarliga trauman oavsett om det är blomstershowen eller nåt annat

 

[golit]

Sv: tråden för obekymrade föräldar

Vadan denna nyvunna förtjusning för "föräldrar"? (Bra med nya inputsj


Föredrar din nya skrivstil btw.

ah.. från stallet.com tiden svarade nog golit på sånt här, sen när föräldrar blev eget på buke så hänger golit mest på senior av gammal vana.

... och jo det blir lite väl präktigt och prusseluskigt på föräldrar för att golit ska orka i längden

.... att vara förälder är ju för golit mer att stå ut med man inte är perfekt. Inte att be om råd hur man blir det.

 

[Amha]

Sv: tråden för obekymrade föräldar

En sån här tråd var precis vad jag behövde. Jag har följt ett par trådar om medicinering och blöjavvänjning idag och oroat mig för barnuppfostran och hur man agerar i alla lägen när det kommer berg man ska över. Hur behåller man tålamodet och vilken modell är mest korrekt osv. Tilläggas bör att min unge inte ens är född än. Du kan ju tänka dig

Sambon säger: det går nog bra. Jag säger: men dagens syn på barnuppfostran är ju inte alls lik den jag fick när jag var liten (född 1990). Å andra sidan ändras det varje generation för det var inte heller likadant när mamma var liten, när mormor och morfar var små osv.

Löjligast av allt är nog att jag oroar mig för att barnets alla släktingar med barn kommer att ha läst instruktionsboken för vårt barn, den instruktionsboken vi aldrig får se, och ska komma med massa bra råd trots att de inte kommer känna barnet på samma sätt som vi och dela våra åsikter.

Som sagt, skönt att läsa att folk kan vara "obrydda", jag ska försöka tagga ner lite själv inser jag när jag läser detta det löööser sig!

 

[Inte_Ung]

Sv: tråden för obekymrade föräldar

Jag oroar mig inte mycket.
Det går bra för mina barn - de trivs med livet.

 

[lil-sis]

Sv: tråden för obekymrade föräldar

Mina föräldrar körde på "äh det löser sig" och tja det gör det ju.
Allt är ju inte perfekt men det fungerar.
Vi hade inte ens fasta tider när vi skulle komma hem.
Jag och brorsan är åttiotalister med sorgligt lite utbildning, brorsan driver eget företag som går bra och mina arbetskamrater har sådant förtroende för mig att jag numer är huvudskyddsombud. Och mitt yrke är tämligen mansdominerat.

Så det löser sig.

 

[Snurrfian]

Sv: tråden för obekymrade föräldar

Nog tror jag att alla föräldrar någon gång oroar sig, gör man inte det är det nog något fel ändå!
Men på det stora hela så flyter livet på rätt bra, två härliga ungar som klarar sig bra i skola och sociala livet.
Men jag tror det är lite som vi diskuterade tidigare, ju äldre barnen blir desto mer olika blir problemen, när barnen är små så är det mat, sova, blöjor ungefär hela ens värld oavsett vad föräldrarna har för bakgrund.

Nu kanske jag oroar mig mer över skolans ointresse, men det hjälper ju inte att diskutera här utan det diskuterar jag med andra föräldrar på skolan eftersom vi alla har samma problem.

Jag kan få gråa hår av äldsta barnet som är på väg in i tonåren när det riktiga fjortistugget drar igång, men samtidigt kan jag även känna "det är övergående, det är en fas" Men å andra sidan så är det väldigt milt och på det stora hela så är det mest spännande att se dem växa upp och hitta nya roller och nya sätt att tänka och vara.

 

[ako]

Sv: tråden för obekymrade föräldar

Jag tror att jag är skapligt cool, men OM jag börjar tänka på riktigt hemska saker som barncancer och drunkningar, ja då blir jag rätt dyster... Men jag försöker låta bli sådant, för man måste ju faktiskt leva oxå . Just nu ska jag erkänna att jag nojar (fast inte på en nivån förstås) lite över huruvida L ska byta dagis eller inte, mer om det i en tråd jag änkte knåpa i hop famöver

 

[Badger]

Sv: tråden för obekymrade föräldar

kn:

Jag oroar mig inte så mycket och är ganska glad och nöjd. Men i samma ögonblick man skriver eller säger ngt sådant så dyker det säkert upp ngt. Om jag tänker efter så är det såklart väldigt enkelt att komma på ngt man kan oroa sig för också (typ kommer barnet ha blöjor tills han fyller 18.).

 

[Björk]

Sv: tråden för obekymrade föräldar

.... att vara förälder är ju för golit mer att stå ut med man inte är perfekt. Inte att be om råd hur man blir det.

Å, så bra! Den ska jag sno av dig!



Jag brukar säga att man får liksom förlåta sig själv som männniska för misstag man gör (i föräldrarollen eller annars).

Jag är inte speciellt orolig eller bekymrad. Tja, ibland, visst, men oftast inte. Jag förutsätter att det mesta löser sig och att jag ändå är duglig som morsa. Däremot lever jag med en partner som oroar sig mer än mig. Mest jobbigt för honom och där försöker jag liksom "lugna" för att oron inte ska ta överhanden ibland.

 

[ako]

Sv: tråden för obekymrade föräldar

Såvida barnet inte har.något handikapp kan jag faktiskt LOVA dig att hen lär sluta
Med blöja i sinom tid . Vår son blev självmant torr både dag o natt i en handvändning när han var 3 år 4 mån. Ganska sent men helt bekymmersfritt

 

[Badger]

Sv: tråden för obekymrade föräldar

Puh, hoppas. Två månader kvar till den berömda treårsdagen då alla ska vara blöjfria och -neeeej inte potta! är ett inte helt ovanligt vrål. Men nåja, detta var ju den obekymrade tråden. Är inte sååå bekymrad ännu sen kommer väl ngt nytt man kan fundera lite över. Så nåja relativt obekymrad endast.

 

[ako]

Sv: tråden för obekymrade föräldar

Ta det helt lugnt. Folk är så himla hysteriska med blöjfrihet, det kommer när det kommer o i de allra flesta fall innan 4.

 

[golit]

Sv: tråden för obekymrade föräldar

En sån här tråd var precis vad jag behövde. Jag har följt ett par trådar om medicinering och blöjavvänjning idag och oroat mig för barnuppfostran och hur man agerar i alla lägen när det kommer berg man ska över. Hur behåller man tålamodet och vilken modell är mest korrekt osv. Tilläggas bör att min unge inte ens är född än. Du kan ju tänka dig

Sambon säger: det går nog bra. Jag säger: men dagens syn på barnuppfostran är ju inte alls lik den jag fick när jag var liten (född 1990). Å andra sidan ändras det varje generation för det var inte heller likadant när mamma var liten, när mormor och morfar var små osv.

Löjligast av allt är nog att jag oroar mig för att barnets alla släktingar med barn kommer att ha läst instruktionsboken för vårt barn, den instruktionsboken vi aldrig får se, och ska komma med massa bra råd trots att de inte kommer känna barnet på samma sätt som vi och dela våra åsikter.

Som sagt, skönt att läsa att folk kan vara "obrydda", jag ska försöka tagga ner lite själv inser jag när jag läser detta det löööser sig!

Synen är nog inte så värst annorlunda, men man utsätts för mycket mer råd nu för tiden.

 

[golit]

Sv: tråden för obekymrade föräldar

Å, så bra! Den ska jag sno av dig!



Jag brukar säga att man får liksom förlåta sig själv som männniska för misstag man gör (i föräldrarollen eller annars).

Jag är inte speciellt orolig eller bekymrad. Tja, ibland, visst, men oftast inte. Jag förutsätter att det mesta löser sig och att jag ändå är duglig som morsa. Däremot lever jag med en partner som oroar sig mer än mig. Mest jobbigt för honom och där försöker jag liksom "lugna" för att oron inte ska ta överhanden ibland.

Det är fult att stjäla... Du får den.

 

[Jamtland]

Sv: tråden för obekymrade föräldar

Vi hade inte ens ork/energi med diskussionen om potta med vår äldsta. Hon blev avskräckt och VÄGRADE potta öht, blöjfri blev hon inte förrän vid fyra års ålder och hon är en helt normal unge som går första klass och inte har ett bekymmer i världen utom att hon har alltför många pojkvänner...

Hör nog till de obekymrade föräldrarnas skara, bm var mäkta upprörd när jag väntade första och förhörde mig noga om jag inte "förträngde min rädsla" eftersom jag enligt henne var alldels för lugn och hade för lite frågor...

Magkänslaoch sunt förnuft kommer man långt på!