Sv: Tonårs dotter
Jag antar att ni har pratat med henne om sex och preventivmedel innan?
När jag var i ditt läge (det är verkligen så, de är små ena dagen och nästa är de så stora
min dotter förändrades igen så mycket nyligen att det är bara att inse, oavsett att hon inte är myndig så är hon vuxen ändå. Så klok, så förståndig
) så hade vi haft preventivmedel diskussionen många gånger och det var skönt att det inte var första gången vi pratade om det, nu när det var på "riktigt".
Jag ringde till um eftersom jag ville veta hur de resonerade och hur de gjorde, och jag ville att de skulle veta att det var ok för mej att hon började med piller.
När jag behövde piller första gången sa sköterskan till mej att jag skulle komma tillbaka och få recept när jag hade haft sex
och det ville jag inte att min dotter skulle råka ut för ett sådant rikspucko.
Det jag gjorde för att skydda min dotter var att jag inte ville att hon sov över hos honom innan hon verkligen kände honom.
Hon tyckte att det var ok.
Varför jag inte ville det är för att jag vet hur dumt det kan bli om han vill och inte hon (eller viceversa) och man står där flera mil hemifrån.
Då var det bättre att han sov över här, då kunde hon bara komma ner till mej om hon behövde det.
Allt man förbjuder är det man med säkerhet kan veta att barnen gör så det är ingen bra väg att gå, man kan säga att man vill att de ska vänta men jag tycker egentligen inte att man som förälder ska lägga sig i när det sker.
Jag var inte mogen för sex när jag var 14 men för den sakens skull finns det inget som säger att min dotter inte var det, det är ju hennes känsla som är viktig, inte min.
Just känslan, att det känns bra är vad jag försökte förmedla till min dotter, att det aldrig får kännas fel utan då har man rätt att säga stopp utan någon förklaring.
Jag förstår att du känner hjälp
men det är nu du ska lita på att allt du har visat din dotter på vägen fram hit, att hon har tagit in det, gjort om det till sitt eget och att du har gjort allt för att hon ska få ett bra liv.
För det är ju det det handlar om, vi följer och guidar våra barn för att de ska få bra liv, det hjälper inte att komma nu och försöka övertala elller övertyga utan man måste lita till sig själv och till sitt barn och bara vara den stora varma famnen som barnen kan behöva komma tillbaka till många många gånger innan de är riktigt redo att ta steget ut helt själva i livet.
Men visst är det lite otäckt och jobbigt när navelsträngen brister lite till.