Status
Stängd för vidare inlägg.
För några år sedan skrev jag ett blogginlägg på min andra blogg som handlade om atomer. Det mesta i dessa är ju faktiskt tomhet. Det i sin tur betyder att så gott som allt vi ser är tomhet. Nästan inget finns egentligen. Om man knölar ihop alla atomer på jorden, exklusive den tomhet som finns i dem, då har man en liten boll med en diameter som motsvarar vad en ny femkrona har. (Källa: @Tranan )

Om nu den materia vi har omkring oss egentligen inte är så verklig som den ser ut, så är väl våra tankar ännu mindre verkliga. De går ju inte att bevisa ens. Eller ja, man kan se var i hjärnan som det pågår aktivitet. Responser i kroppen går också att mäta med biofeedbackteknik. Men själva tanken går inte att bevisa.

Efter att jag började med medicin så har volymen på mina jobbiga tankar skruvats ner med ungefär 70%. Det har gett utrymme för andra tankar. (Tystnad i huvudet upplever jag nästan aldrig, inte ens när jag mediterar. Men korta stunder kan det bli tyst.) Men finns det någon poäng med tankarna? Inte mycket skulle jag tro. Det är behändigt att tänka när man vill få något gjort, t.ex. handla mat. Men det mesta är ju egentligen bara brus och de flesta tankarna har vi redan tänkt förut. Jag har en fäbless för att stup i kvarten fråga "varför" för att försöka förstå hur saker och ting fungerar. Jag är som en tjatig unge som undrar varför, varför, varför hela tiden. Det går igen i rätt mycket jag gör.

En fransk snubbe som hette René Descartes myntade uttrycket ”Jag tänker, alltså är jag”. Men om man slutar tänka (om än bara för en stund), slutar man att vara då? Givetvis inte. När tankarna tystnar får man en chans att iaktta. Vad är det som är? Det kan ge intressanta insikter.

Jag kan ibland klara av att se mer än ett perspektiv åt gången. Vid ett tillfälle, innan jag började med medicin, så var det som två versioner av mig där samtidigt, mitt vanliga jag och ett depressivt jag, varav det sistnämnda dominerade. Sådant kan man notera om tankarna stillnar och man är tillräckligt närvarande. Och själva kärnan av mig är ju densamma oavsett vilka känslor jag har.

Förutom att tankarna lugnat ner sig, dessa tankar vars existens inte går att bevisa, har jag fått lite mer energi. Just nu är jag förvisso väldigt trött men rent generellt finns en liten gnutta mer ork. Igår orkade jag faktiskt rida Senioren. Men någon inspiration att göra saker finns inte. Inspiration förresten, vad är det? Går det att ta på? Varifrån kommer det? Har det någon substans? Och på tal om substans, finns det någon substans i hjärtesorg? Det gör ju rent fysiskt ont i hela hjärttrakten, men ändå är det inget fysiskt fel som orsakar det.

Men rent generellt innehåller väl mitt liv ganska mycket tomhet just nu. Det är inte mycket som händer. Idag gick jag en promenad. Sen gick jag ut med komposten. En rad potatis har jag fått upp också. I övrigt inget. Min sjukskrivning räcker en dryg vecka till. Sen vet jag inte vad som händer. Det känns inte riktigt troligt att jag ska kunna gå upp i heltid om lite drygt en vecka. Möjligen halvtid. Jag tycker det är svårt att veta hur pass mycket jag orkar och hur pass pantad jag är (d.v.s. hur många fel jag riskerar att göra på jobbet). 25% har i alla fall fungerat. Men jag kan väl inte sitta här och rulla tummarna i evigheter heller. Så småningom behöver ju det här vacuumet jag lever i, fyllas med något.

Trots att hela verkligheten egentligen är ganska tunn om man börjar syna det i sömmarna, så ter sig verkligheten ändå som verklig. Det är de där bergen med papper som växer för att jag inte orkar rensa och kasta. Det är de där räkningarna som jag missat att betala för att jag är rörig. Och så är det det där faktumet att jag andas varje dag, har behov av att äta och så vidare. Sånt där som visar att livet pågår.

Och jösses amalia vad det här inlägget tog tid att skriva. Kanske är det inte ens begripligt.
 

Haha, mja, lite rörigt blev det allt :p många tankar!

Angående räkningarna, finns det ingen hjälp att få med sådant? Vad kan du lägga på autogiro/e-faktura? Vi har varit hopplösa med räkningar bitvis. Nu har vi någon enstaka räkning i brevlådan bara som inte öppnas förrän man faktiskt betalar den (öppnar man den och tänker "fixar efter maten" glömmer man bort den och öppnad räkning reagerar vi inte lika mycket på), resten på autogiro eller e-faktura. E-faktura är suveränt! Ett mail att det finns en e-faktura, en notis på internetbanken att det behöver godkännas, tryck på godkänn i internetbanken, klart. Jag går ju in på banken ett par ggr/mån för att kolla saldo på kortet ändå så det är lätt att bara godkänna på vägen liksom.
 
Haha, mja, lite rörigt blev det allt :p många tankar!

Angående räkningarna, finns det ingen hjälp att få med sådant? Vad kan du lägga på autogiro/e-faktura? Vi har varit hopplösa med räkningar bitvis. Nu har vi någon enstaka räkning i brevlådan bara som inte öppnas förrän man faktiskt betalar den (öppnar man den och tänker "fixar efter maten" glömmer man bort den och öppnad räkning reagerar vi inte lika mycket på), resten på autogiro eller e-faktura. E-faktura är suveränt! Ett mail att det finns en e-faktura, en notis på internetbanken att det behöver godkännas, tryck på godkänn i internetbanken, klart. Jag går ju in på banken ett par ggr/mån för att kolla saldo på kortet ändå så det är lätt att bara godkänna på vägen liksom.
Nä, det finns ingen hjälp med sådant och jag har klarat det bra hittills. Min rutin har varit att lägga alla räkningar vid datorn, men nu har det inte funkat. Jag har ibland inte ens orkat tittat i högarna som kommit i brevlådan. Nu var det en som kommer en gång om året som missats, samt en som kommer om jag haft bilen på verkstad.

Jag har redan autogiro och sånt på vissa räkningar.
 
Jag tror tvärtom, att våra tankar är jätteviktiga. Jag tror att man ska lära sig hantera dem, i stället för att försöka stänga av och trycka ner dem.

Tankarna låter ju oss kläcka nya idéer, till exempel. De tillåter/förbjuder oss att göra vissa saker, och att tycka vissa saker. Jag är rätt övertygad om att det är just tankarna som påverkar måendet i stort. När man lyckas tänka mer positivt mår man bättre, och vice versa. Man kan absolut "tänka sig till" mer energi, till exempel.

"Det är bara våra tankar som stressar oss", sa min chef häromdagen på ett möte. Och det är sant. Situationen som hon pratade om hade säkerligen inte upplevts alls lika stressig om personerna inblandade i den hade hanterat det som hände efter hand, i stället för att tänka på allt som skulle kunna hända - och bli stressade av det - innan det ens har hänt.

Och när du iakttar, inte är du helt "tankefri" då? Om du tänker att nu tänker jag inte, då tänker du ju också....
 
Jag tror tvärtom, att våra tankar är jätteviktiga. Jag tror att man ska lära sig hantera dem, i stället för att försöka stänga av och trycka ner dem.

Tankarna låter ju oss kläcka nya idéer, till exempel. De tillåter/förbjuder oss att göra vissa saker, och att tycka vissa saker. Jag är rätt övertygad om att det är just tankarna som påverkar måendet i stort. När man lyckas tänka mer positivt mår man bättre, och vice versa. Man kan absolut "tänka sig till" mer energi, till exempel.

"Det är bara våra tankar som stressar oss", sa min chef häromdagen på ett möte. Och det är sant. Situationen som hon pratade om hade säkerligen inte upplevts alls lika stressig om personerna inblandade i den hade hanterat det som hände efter hand, i stället för att tänka på allt som skulle kunna hända - och bli stressade av det - innan det ens har hänt.

Och när du iakttar, inte är du helt "tankefri" då? Om du tänker att nu tänker jag inte, då tänker du ju också....
Var har jag sagt att tankarna ska stängas av och tryckas ner? Men det är skillnad på tankar och tankar. De allra flesta är väldigt oviktiga. Och jag vet att man påverkar måendet och kemin i kroppen med sina tankar. Inget nytt under solen. Ren iakttagelse kräver inte tankar. Det kräver närvaro, medvetenhet.

Vi står nog så långt ifrån varandra att jag inte kan förklara och bli förstådd.
 
Var har jag sagt att tankarna ska stängas av och tryckas ner? Men det är skillnad på tankar och tankar. De allra flesta är väldigt oviktiga. Och jag vet att man påverkar måendet och kemin i kroppen med sina tankar. Inget nytt under solen. Ren iakttagelse kräver inte tankar. Det kräver närvaro, medvetenhet.

Vi står nog så långt ifrån varandra att jag inte kan förklara och bli förstådd.
Jag hoppas och tror att jag också har någon sorts koll på ämnet. Nio års studier - något måste ju ha fastnat :up: !
 
Ett litet tillägg @bettysmatte

Identifierar du dig med tankarna? Är dina tankar samma som "du"?

Jag vet att jag inte är mina tankar och känslor. Jag har dem. Det är skillnad.
 
Egen erfarenhet? Jobbat mycket med egen personlig utveckling?

Teori är en sak. Praktik en annan. Jag talar från egen erfarenhet.
Ja, faktiskt egen erfarenhet också. Jag lyckades på egen hand bryta år av ätstörningar, vilket väl delvis var det som gjorde mig intresserad av teorin bakom. Sedan har vi väl alla som levt ett antal år på denna jord erfarenhet bara från att leva i och för sig?
 
Ett litet tillägg @bettysmatte

Identifierar du dig med tankarna? Är dina tankar samma som "du"?

Jag vet att jag inte är mina tankar och känslor. Jag har dem. Det är skillnad.
Mina tankar är "färgade" av mig, och går att påverka och ändra av mig. Mina tankar kring saker och ting påverkas ju också av mina erfarenheter. Tankar och personlighet går hand-i-hand, tycker jag.
 
Ja, faktiskt egen erfarenhet också. Jag lyckades på egen hand bryta år av ätstörningar, vilket väl delvis var det som gjorde mig intresserad av teorin bakom. Sedan har vi väl alla som levt ett antal år på denna jord erfarenhet bara från att leva i och för sig?
Antal levda år säger exakt noll. Man kan ha väldigt många levda år bakom sig men ändå inte ha utvecklats mentalt mer än till 13 års ålder.

Men jag vidhåller att tankar är redskap, inte ett självändamål. Och som redskap används de inte alls i lika stor utsträckning som det används till tjatter i huvudet. Tjattret pågår ju nästan dygnet runt.
 
Mina tankar är "färgade" av mig, och går att påverka och ändra av mig. Mina tankar kring saker och ting påverkas ju också av mina erfarenheter. Tankar och personlighet går hand-i-hand, tycker jag.
Att tankarna påverkas av erfarenheter köper jag.

Själv ser jag personligheten som en del av mig men inte kärnan i mig. Och kopplingen mellan personlighet och tankar finns bara delvis.
 
Alltså det där med att komma ihåg... Tack och lov för smartphones, säger jag bara. Stallpassen lägger jag in i kalendern med fyra alarm. Och för att komma ihåg att skriva in stallpassen i kalendern har jag ytterligare en kalenderhändelse som jag ställt in återkommande varje månad. Med fyra alarm... Kalendern och Google Keep är mina livräddare.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok Är det möjligt att ta sig ur en depression? Klart det är ... Men det känns rätt tröstlöst. Jag har varit inne i en rätt djup depression...
Svar
18
· Visningar
1 896
Senast: Blyger
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Håller på att vänja in mig på ny medicin och mår sådär helt ärligt. Vet att det kan ta några veckor men det känns som jag har fått typ...
Svar
0
· Visningar
613
Senast: miumiu
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Sedan jag började att "dela tankar" här i en dagbokstråd, har jag sett flera fördelar med att göra just det. Det är ett väldigt nyttigt...
6 7 8
Svar
147
· Visningar
22 555
Senast: MML
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag är mitt inne i första sommaren med att försöka odla ätbara grejer på min plats. Visst har jag pysslat mycket med trädgård tidigare...
Svar
4
· Visningar
686
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp