Att det under de senaste FYRA åren har beslutats om förelägganden tyder på att det kommit nytt blod till kommunen med lägre toleransnivå än föregående inspektör. Jag vet inte att det är så, utan jag gissar att det är så (OBS).
Den magra hästen var tydligen sjuk. Innan kan det ha handlat om tunna hästar som inte fått mat regelbundet. Mycket svårt att kolla upp att en person ger mat åt hästarna så och så många gånger om dagen och i vilken mängd.
Föreläggandena kan också gällt olika saker (precis som Peter Lundin menar) Bristande veterinärvård en gång = djurägaren tar ut veterinär då och då = kravet uppfyllt. Djuren får för lite grovfoder eller dåligt grovfoder = djurägaren köper in grovfoder som borde räcka under en längre period = kravet uppfyllt för den gången. Djuren är i behov av verkning = djurägaren tar ut hovslagare = kravet uppfyllt får den gången.
Sedan kan inte inspektören åka ut till djurägaren en gång i veckan eller ens en gång i månaden på grund av tidsbrist. Nästa gång kan vara tre månader efter för att kolla om föreläggandet har uppfyllts. Sedan kan det funka hyfsat under en period tills djurägaren hamnar i svårigheter igen (kan vara ekonomi eller personliga problem i någon form t ex.).
Man måste också tänka på att dessa personer ser sig själva som de enda som vet hur djur ska skötas. De är i de flesta fall oerhört manipulativa och är otroligt duktiga på att verka trovärdiga i sina försök att rätta till sin djurhållning. Därför blir ofta dessa fall som hela tiden håller sig på gränsen alldeles för långdragna i allmänhetens ögon.
Jag tycker nog ändå att kraven på en god djurhållning har höjts en del (det var inte allt för länge sedan man började kräva högre kunskapskrav för inspektörerna, och de inspektörer som åkt med för att de jobbat med djurskydd länge börjar hamna i pensionsåldern nu), så i framtiden kommer förhoppningsvis inte den här typen av långdragna fall bli mer sällsynta. Iom övergången till länsstyrelsen tycker jag (i alla fall i mitt län) att det blivit snabbare hantering av klagomålsärenden och surdegar som ovan nämnda ärende. Till nackdel för den vanvård som kunde upptäckas vid rutininspektioner, men till fördel för de djur som upptäcks av allmänheten och för de djur där bristerna är kända redan.