Tjock

Trigger varning till dom som tycker allt om vikt och hur man ser ut och sånt är triggande.
Men en sak som jag får psyk bryt på är att det verkar som det är helt för bjudet för mig att tycka att jag är tjock eller fet eller nåt sånt. Även fast det är online och andra inte ens vet hur jag ser ut ändå så bara måste dom säga mot?
Och som att bara för jag har HAFT anorexi så KAN inte jag vara tjock nånsin eller? Så om jag skriver nånting att jag är tjock så säger nån eller flera mot det. Då gör ju dom bara så jag ännu mera skäms och att jag är så JÄVLA miss lyckad så ingen kan ens TRO att jag är tjock för det verkar o möjligt. Men jag VET ju hur jag ser ut och hurmycket jag väger och allt sånt så jag VET hur det ÄR. Men det är så o möjligt så andra inte ens kan tänka sig det hur tror ni att det känns för mig då? Som att jag är så jävla fel så det borde inte ens vara möjligt att vara jag.
Och ja jag har haft anorexi. Och jag har haft sond och blivit tvingad att äta och sånt. Och sen har jag bott på hvb och ätit normalt och nu har jag haft rullstol i över ett halv år ändå är det O MÖJLIGT att jag skulle ha blivit tjock? Jag fattar inte hur andra tänker då och jag blir så JÄVLA frusterad!
Och att det är o sunt att vara under viktig JA SÅKLART men det be tyder inte att jag VILL vara det heller bara för jag inte vill vara TJOCK?
Och en sista sak att tillexempel Molly Hammar och Molly Sanden båda dom är ju lite mot det tjockare hållet. Och jag tycker att båda dom är JÄTTE FINA så det är inte som att det alltid är nåt dåligt att vara tjock. Som att dom inte kan vara tjocka för dom är fina. Men jag tycker att ja dom är lite tjocka OCH dom är jätte fina! Men som dom som tycker att man inte ska tänka att mansjälv är tjock så egentligen shamear ju dom tjocka som att det MÅSTE vara dåligt att vara tjock. Istället för att kanske säga typ Okej jag förstår att du är tjock nu men du kan ändå vara jätte fin!

 

[Fjordfrälst]

Ja som exempel så gjorde Molly Hammar ett inlägg att hon hatar smal hets och sånt och att hon hade svårt att hitta byxor som passar henne. Och alltså hon är ju inte jätte tjock men ändå tjockare motför det finns kläder i domflesta affärerna uppen bart.
Men ja båda dom är verkligen jätte fina tycker jag! Och det har inget med att göra om dom är tjocka eller inte.
Och det med över vikt så det är faktist inte att BARA kolla på bmi så av gör det om nån är över viktig eller under viktig eller normal viktig som också är ett ganska dumt ord. Men endel tillexempel kan ha jätte mycket muskler så är dom över viktiga med bmi fast dom kan ändå ha förlite kropps fett. Och endel kanske är normal viktiga i bmi men dom är jätte o tränade och har dåliga värden och sånt. Och det är ju inte bra för hälsan utan då kanske nånannan som har lite högre bmi men den har bra värden och är stark och så den kan ändå vara mera hälso sam.
Så det är absolut INTE bara om man är tjock eller smal eller mellan som är om man är hälso sam heller.

Hon är klok, jo ibland kan det vara svårt med det där med byxor helt klart!

Det har ju pratats länge om att BMI inte är så jättetillförlitligt som du säger med välmusklade då ju muskler väger mer än fett. Och visst är det så att en som ser smal ut kan ha skitvärden pga dålig kost gentemot någon som kanske är rundare som faktiskt är mer hälsosam ändå!

 

[Pratsch]

Jag tror jag förstår hur du tänker.

Men tänkte skriva hur det är för mig
Jag tycker att jag är tjock just nu efter två graviditeter, 20 kg upp mot min normalvikt. Dessutom har kroppen förändras och jag har hängmage. Jag jobbar med att acceptera min nya kropp och för mig blir det negativt att tänka på mig själv som tjock. Det ordet är negativt laddat för mig. Dessutom triggar det min ätstörning att använda ordet tjock om mig själv. Därför försöker jag att undvika det ordet men jag håller med om att det egentligen bara är ett beskrivande ord egentligen, som hårfärg.

Sen har jag en skev kroppsuppfattning om mig själv. Jag kan se bilder på när jag vägde normalt och nu se att jag var smal då, men då tyckte jag inte det utan jag uppfattar mig som större mot vad jag kanske är egentligen.

Sen tycker jag att du har rätt att bli ledsen när du inte blir lyssnad på, speciellt när du försöker förklara. Många behöver bli bättre på att lyssna och bekräfta utan att döma, bortförklara eller komma med oönskade råd. Jag försöker tänka på det själv men vet att jag kunde agerat bättre i många situationer . Men jag försöker i alla fall.

 

[LiviaFilippa]

Jag tror jag förstår hur du tänker.

Men tänkte skriva hur det är för mig
Jag tycker att jag är tjock just nu efter två graviditeter, 20 kg upp mot min normalvikt. Dessutom har kroppen förändras och jag har hängmage. Jag jobbar med att acceptera min nya kropp och för mig blir det negativt att tänka på mig själv som tjock. Det ordet är negativt laddat för mig. Dessutom triggar det min ätstörning att använda ordet tjock om mig själv. Därför försöker jag att undvika det ordet men jag håller med om att det egentligen bara är ett beskrivande ord egentligen, som hårfärg.

Sen har jag en skev kroppsuppfattning om mig själv. Jag kan se bilder på när jag vägde normalt och nu se att jag var smal då, men då tyckte jag inte det utan jag uppfattar mig som större mot vad jag kanske är egentligen.

Sen tycker jag att du har rätt att bli ledsen när du inte blir lyssnad på, speciellt när du försöker förklara. Många behöver bli bättre på att lyssna och bekräfta utan att döma, bortförklara eller komma med oönskade råd. Jag försöker tänka på det själv men vet att jag kunde agerat bättre i många situationer . Men jag försöker i alla fall.

Ja och då såklart kan du und vika det ordet om dig! Och jag fattar det att du kan se på bilder att du var smal fast du inte tyckte det då. För så är det för mig också att jag ser på gamla bilder att jag inte var tjock då även fast jag tyckte det DÅ. Men det be tyder ju inte att jag INTE är tjock NU.
Och tack att du tycker att jag har rätt att bli ledsen för det

 

[Fjordfrälst]

Ja och då såklart kan du und vika det ordet om dig! Och jag fattar det att du kan se på bilder att du var smal fast du inte tyckte det då. För så är det för mig också att jag ser på gamla bilder att jag inte var tjock då även fast jag tyckte det DÅ. Men det be tyder ju inte att jag INTE är tjock NU.
Och tack att du tycker att jag har rätt att bli ledsen för det

Givetvis blir man ledsen när man försöker förklara för stängda öron! Det blir jag med och förbannat frustrerad.

 

[LiviaFilippa]

Givetvis blir man ledsen när man försöker förklara för stängda öron! Det blir jag med och förbannat frustrerad.

Ja men det mest jobbiga är att det blev jävligt triggande och att jag skäms mera för hur jag ser ut och är motför jag har gjort nästan nånsin nu. För uppen bart så är det ju nåt fel på mig då om det är sååå o möjligt att bli tjock. Men jag ÄR det alltså antingen så äter jag ALLDELES förmycket eller så blir jag tjock o normalt lätt motför alla andra? För det är SÅÅ o tänk bart att jag är tjock så det går inte ens att tro på mig men jag vet ju att jag ÄR det.
Så då känns det som jag är ännu mera fel och o normal och konstig motför ALLA andra och att jag är så jävla pinsam och dålig som äter såmycket så jag blir tjock.
Det är SKIT TRIGGANDE.

 

[Fjordfrälst]

Ja men det mest jobbiga är att det blev jävligt triggande och att jag skäms mera för hur jag ser ut och är motför jag har gjort nästan nånsin nu. För uppen bart så är det ju nåt fel på mig då om det är sååå o möjligt att bli tjock. Men jag ÄR det alltså antingen så äter jag ALLDELES förmycket eller så blir jag tjock o normalt lätt motför alla andra? För det är SÅÅ o tänk bart att jag är tjock så det går inte ens att tro på mig men jag vet ju att jag ÄR det.
Så då känns det som jag är ännu mera fel och o normal och konstig motför ALLA andra och att jag är så jävla pinsam och dålig som äter såmycket så jag blir tjock.
Det är SKIT TRIGGANDE.

Du kanske har fått extra energigivande mat kanske? Mer kcal/energi på färre tuggor? Bara en tanke. Jobbigt hur som helst så klart med triggers och som gör att man mår dåligt! Verkligen Jobbigt!

 

[LiviaFilippa]

Du kanske har fått extra energigivande mat kanske? Mer kcal/energi på färre tuggor? Bara en tanke. Jobbigt hur som helst så klart med triggers och som gör att man mår dåligt! Verkligen Jobbigt!

Nej det har jag inte utan jag har ätit vanlig jävla mat.

 

[Fjordfrälst]

Nej det har jag inte utan jag har ätit vanlig jävla mat.

Ja du basalmetabolismen är ju olika för olika personer och kan ju vara så att du rörde bort en hel del förr när du tävlingsred. Jag har lagt på mig en hel del sen jag sa upp mig från mitt rörliga jobb.....Får börja haka på grannen med sina 4 hundar och ut och gå lite framöver

 

[LiviaFilippa]

Ja du basalmetabolismen är ju olika för olika personer och kan ju vara så att du rörde bort en hel del förr när du tävlingsred. Jag har lagt på mig en hel del sen jag sa upp mig från mitt rörliga jobb.....Får börja haka på grannen med sina 4 hundar och ut och gå lite framöver

Men jag vill inte disskutera varför jag är tjock nu.

 

[Fjordfrälst]

Men jag vill inte disskutera varför jag är tjock nu.

Nej nej det släpper vi! Har du och din familj några planer för helgen? (Om jag inte missat det någonstans) .

 

[tuaphua]

Ja men det mest jobbiga är att det blev jävligt triggande och att jag skäms mera för hur jag ser ut och är motför jag har gjort nästan nånsin nu. För uppen bart så är det ju nåt fel på mig då om det är sååå o möjligt att bli tjock. Men jag ÄR det alltså antingen så äter jag ALLDELES förmycket eller så blir jag tjock o normalt lätt motför alla andra? För det är SÅÅ o tänk bart att jag är tjock så det går inte ens att tro på mig men jag vet ju att jag ÄR det.
Så då känns det som jag är ännu mera fel och o normal och konstig motför ALLA andra och att jag är så jävla pinsam och dålig som äter såmycket så jag blir tjock.
Det är SKIT TRIGGANDE.

Våra kroppar funkar olika. Vi går upp eller ner olika av samma mat/rörelse etc. Vissa saker kan man inte påverka riktigt.
Plus att efter anorexi, vid stress, med ålder, hormonella saker etc så kan ju energiomvandlingen ändras. Ibland går man upp eller ner av sånt. Och det är helt normalt allting, både upp och ner och att det svänger en del.
Så du är inte konstig eller fel på något vis!

 

[LiviaFilippa]

Våra kroppar funkar olika. Vi går upp eller ner olika av samma mat/rörelse etc. Vissa saker kan man inte påverka riktigt.
Plus att efter anorexi, vid stress, med ålder, hormonella saker etc så kan ju energiomvandlingen ändras. Ibland går man upp eller ner av sånt. Och det är helt normalt allting, både upp och ner och att det svänger en del.
Så du är inte konstig eller fel på något vis!

Men jag vill inte disskutera varför jag är tjock utan jag försökte bara förklara varför det var så jävla triggande.

 

[LiviaFilippa]

Jag fattar inte varför jag är så jävla dålig på att förklara det jag menar. Men jag blir jävligt frusterad av det iallafall att jag aldrig kan förklara hur jag känner om nåt och att andra kan acseptera det. Men nej det går inte utan andra måste ALLTID säga mot och sånt. Det kanske låter som en liten skit sak men det är inte en skit sak när det ALLTID blir så och att jag ALDRIG får tycka eller känna som jag gör utan nån måste ALLTID säga mot för jag tycker eller känner ju alltid fel tydligen.

 

[Ullmerkott]

Klart det är jobbigt om andra försöker tala om för en hur man borde känna och tycka om sig själv. Samtidigt är det väl väldigt vanligt att personer med anorexi tycker att de själva är tjocka även om de inte är det, och att just uppfattningen "jag är tjock" tenderar att bli väldigt farligt för personer med den sjukdomen. Så det är antagligen din historia som gör att folk är lite extra rädda för att du ska tycka du är tjock.

Jag upplever själv att jag är olika tjock beroende på hur jag står, sitter, vilken hållning jag har och vad jag har på mig. Om jag sitter, har kläder med fel passform eller lite dålig muskeltonus upplever jag mig själv mycket tjockare än vad jag är om jag står upp, i passande kläder och har bra hållning. Så jag tror mycket sittande gör att man KÄNNER sig mycket tjockare än vad man egentligen är, för de allra flesta av oss. Känslan har man ju rätt till, men det är bra att tänka på att vi ju inte är direkt objektiva när det gäller oss själva.

 

[manda]

Ja exakt! Tack att du fattar!
Men det känns hopp löst ifall man försöker förklara det men det är helt o möjligt ändå. Och att andra är så jävla be stämda att dom VET och mansjälv HAR FEL så det är detenda dom kan disskutera o avsett hur man försöker förklara. Så blir det som man bara blir fråga satt och för minskad som att nånannan som kanske INTE VET har mera rätt om mig motför vad jag har så kanske dom tycker att dom är SNÄLLA? Fast det är ju verkligen inte snällt iallafall utan det är bara att inte lyssna och inte ha respekt för denandra.

Apropå att du skriver att det känns hopplöst att försöka förklara, så gör jag på lite olika sätt

Jag fattar inte varför jag är så jävla dålig på att förklara det jag menar. Men jag blir jävligt frusterad av det iallafall att jag aldrig kan förklara hur jag känner om nåt och att andra kan acseptera det. Men nej det går inte utan andra måste ALLTID säga mot och sånt. Det kanske låter som en liten skit sak men det är inte en skit sak när det ALLTID blir så och att jag ALDRIG får tycka eller känna som jag gör utan nån måste ALLTID säga mot för jag tycker eller känner ju alltid fel tydligen.

Nu kan ju inte jag veta hur det är för dig, men jag vill berätta hur jag känner kring missförstånd och att inte bli hörd och sådant. Även om det kanske är olika.

Förut i mitt liv har jag verkligen velat förklara och lagt ansvaret på mig själv om att andra ska förstå mig rätt. När jag upptäckt hur mycket andra människors egen föreställningsvärld bestämmer hur de uppfattar mig och saker jag säger så känner jag oftare ”det där står för dem och det påverkar inte mig för jag vet hur jag menar på riktigt och vad de tänker om mig ändrar inte vem jag ÄR”. Även om jag inte känner så, så brukar jag påminna mig om det och försöka släppa för jag tror inte jag kan nå fram ändå och det kostar massa energi men ger ingenting.

Men i vissa situationer känner jag att jag behöver skydda mig från vad de GÖR som beror på att de missuppfattat mig. Tex finns en hemtjänstpersonal som alltid säger ”varför ligger du här? Varför går du inte ut i solen och blir frisk?”. Det är ju så dumt att klockorna stannar; om allt som krävdes för att jag skulle bli frisk var att gå ut i solen så skulle ju jag vara frisk för länge sedan. Så för att slippa höra hennes tjat säger jag ”det där stämmer inte och jag vill inte prata om det”. Jag kan inte ändra hur hon tänker (jag har provat) men jag kan som tur är slippa höra tjatet. Då hamnar i alla fall jag inte i lika frustrerande samtal med henne och jag slipper också ansvaret och frustrationen att hon inte fattar vad jag menar och inte kan ändra perspektiv.

Det var nog mest ett långt sätt att säga: vad andra säger och tänker om dig och om hur du uttrycker dig har mer med dem än med dig att göra. Det är inte ditt ansvar att få dem att förstå dig. Att de inte förstår dig ändrar inte vem du är. Men ibland behöver vi ju ändå skydda oss från att ”måsta leva deras missuppfattning om vem vi är och vad vi tänker”. Men det är inte samma sak som att det är vårt jobb att få dem att tänka om oss som vi gör.

 

[tuaphua]

Men jag vill inte disskutera varför jag är tjock utan jag försökte bara förklara varför det var så jävla triggande.

Sorry om det verkar som jag gör det! Jag fattar att det är triggande med sådana kommentarer.
Jag pratar inte om dig utan hur vi alla människor fungerar i ett vidare perspektiv.
Det jag menade var är att vi alla är olika och ingen är fel. Just för att du skrev att det känns som det är fel på dig.
Och du frågade ”Men jag ÄR det alltså antingen så äter jag ALLDELES förmycket eller så blir jag tjock o normalt lätt motför alla andra?”

Den frågan svarade jag på och skrev om andra för att jag tycker det är ledsamt om du ska känna dig konstig och fel pga den kommentaren.
Sen fattar jag att man kan göra det iaf.

 

[LiviaFilippa]

Klart det är jobbigt om andra försöker tala om för en hur man borde känna och tycka om sig själv. Samtidigt är det väl väldigt vanligt att personer med anorexi tycker att de själva är tjocka även om de inte är det, och att just uppfattningen "jag är tjock" tenderar att bli väldigt farligt för personer med den sjukdomen. Så det är antagligen din historia som gör att folk är lite extra rädda för att du ska tycka du är tjock.

Jag upplever själv att jag är olika tjock beroende på hur jag står, sitter, vilken hållning jag har och vad jag har på mig. Om jag sitter, har kläder med fel passform eller lite dålig muskeltonus upplever jag mig själv mycket tjockare än vad jag är om jag står upp, i passande kläder och har bra hållning. Så jag tror mycket sittande gör att man KÄNNER sig mycket tjockare än vad man egentligen är, för de allra flesta av oss. Känslan har man ju rätt till, men det är bra att tänka på att vi ju inte är direkt objektiva när det gäller oss själva.

Ja men det är stor skillnad på om nån är o rolig för att nån ska bli sjuk igen motför att man bara HELT vägrar att lyssna på den och har massa argu ment om att man har rätt om nånannan fast man inte har det och ut går från saker som inte är sant.
Alltså nu kanske dethär inte blir nåt jätte bra exempel för jag orkar inte tänka så bra men tillexempel om jag var o rolig att nån skulle bli sjuk i anorexi igen om den tyckte att den var tjock och jag inte kände den irl så kanske jag skulle fråga nånting om det och försöka att fatta mera hur den personen tänkte.
Men om jag inte hade sett den irl så skulle jag inte börja säga mot den att jag tror absolut inte på den att den är tjock och att den jäm för med när den var under viktig och att det är o möjligt att bli tjock om man äter normalt och massa sånt och ut gå från massa saker som jag inte VISSTE. Utan då tycker JAG att det mest blir triggande och dum förklarande och ganska så taskigt egentligen för då lyssnar man ju inte alls på den som man säger att man är o rolig för eller bryr sig vad den tycker eller känner.

 

[LiviaFilippa]

Apropå att du skriver att det känns hopplöst att försöka förklara, så gör jag på lite olika sätt

Nu kan ju inte jag veta hur det är för dig, men jag vill berätta hur jag känner kring missförstånd och att inte bli hörd och sådant. Även om det kanske är olika.

Förut i mitt liv har jag verkligen velat förklara och lagt ansvaret på mig själv om att andra ska förstå mig rätt. När jag upptäckt hur mycket andra människors egen föreställningsvärld bestämmer hur de uppfattar mig och saker jag säger så känner jag oftare ”det där står för dem och det påverkar inte mig för jag vet hur jag menar på riktigt och vad de tänker om mig ändrar inte vem jag ÄR”. Även om jag inte känner så, så brukar jag påminna mig om det och försöka släppa för jag tror inte jag kan nå fram ändå och det kostar massa energi men ger ingenting.

Men i vissa situationer känner jag att jag behöver skydda mig från vad de GÖR som beror på att de missuppfattat mig. Tex finns en hemtjänstpersonal som alltid säger ”varför ligger du här? Varför går du inte ut i solen och blir frisk?”. Det är ju så dumt att klockorna stannar; om allt som krävdes för att jag skulle bli frisk var att gå ut i solen så skulle ju jag vara frisk för länge sedan. Så för att slippa höra hennes tjat säger jag ”det där stämmer inte och jag vill inte prata om det”. Jag kan inte ändra hur hon tänker (jag har provat) men jag kan som tur är slippa höra tjatet. Då hamnar i alla fall jag inte i lika frustrerande samtal med henne och jag slipper också ansvaret och frustrationen att hon inte fattar vad jag menar och inte kan ändra perspektiv.

Det var nog mest ett långt sätt att säga: vad andra säger och tänker om dig och om hur du uttrycker dig har mer med dem än med dig att göra. Det är inte ditt ansvar att få dem att förstå dig. Att de inte förstår dig ändrar inte vem du är. Men ibland behöver vi ju ändå skydda oss från att ”måsta leva deras missuppfattning om vem vi är och vad vi tänker”. Men det är inte samma sak som att det är vårt jobb att få dem att tänka om oss som vi gör.

Det är nog väldigt o lika om man kan tänka så. För om andra säger saker som blir triggande eller att man känner sig för minskad och dum förklarad så är det kanske inte så enkelt att bara tänka att det är deras problem.

 

[manda]

Det är nog väldigt o lika om man kan tänka så. För om andra säger saker som blir triggande eller att man känner sig för minskad och dum förklarad så är det kanske inte så enkelt att bara tänka att det är deras problem.

Nej, så är det ju förstås.

 

[LiviaFilippa]

Sorry om det verkar som jag gör det! Jag fattar att det är triggande med sådana kommentarer.
Jag pratar inte om dig utan hur vi alla människor fungerar i ett vidare perspektiv.
Det jag menade var är att vi alla är olika och ingen är fel. Just för att du skrev att det känns som det är fel på dig.
Och du frågade ”Men jag ÄR det alltså antingen så äter jag ALLDELES förmycket eller så blir jag tjock o normalt lätt motför alla andra?”

Den frågan svarade jag på och skrev om andra för att jag tycker det är ledsamt om du ska känna dig konstig och fel pga den kommentaren.
Sen fattar jag att man kan göra det iaf.

Jag fattar det men det blir ändå jätte triggande att nån som jag litar på skriver att det är iprincip o möjligt att bli tjock av att äta normalt och jag VET ju det jag vet hur jag ser ut. Så då blir det att alltså så måste jag ju äta förmycket då.