Tittigt/nervöst sto vid "nya" saker

[Loons]

Tjo jag är inne i en fundersam period, finns där håp om en sådan häst någonsin skal bli trygg att rida, eller kommer hon alltid vara tittig och rädd av sig? Min känsla är att hon inte är "dum", men att hon verkligen blockerar totalt i hjärnan och då skenar i blind rädsla med bock bakåt (hon tycker inte om saker som händer bakom henne alls). Häromdagen flippade hon på ridbanan då jag tömkörde henne, bockserier med spark bakut, reste sig etc, i ridhuset är hon trygg och lugn, men ute, det är en annan femma. Ibland om något är annorlunda än dagen innan, så är det väldigt farligt också.

Känns väldigt slitsamt, då jag köpte häst ville jag inte ha en häst som bockar, skenor etc. Men en lätt häst, gärna framåt med energi, men inte en som tittar och är rädd för allt och sen bockar av sin ryttare. Kan såna hästar bli trygga och lugna, eller kommer dom alltid vara såhär?
Hon är utroligt snäll och fin i stallet, spola vatten på benen, skoning, kommer fram i hagen för lite klia och mys and är vid dessa lägen nyfiken och snäll. Så då tycker jag mycket om henne, men när det kommer till dessa utbrott då känner jag mig inte trygg och tycker verkligen inte det är kul att hålla på med häst då alls....

 

[Loons]

kan tillägga att flera andra i stallet också skulle beskriva mitt sto som ängstlig och rädd av sig, och inte dominant/het. Hon verkar osäker och är typ rädd av sig, inte stoig på något sätt. Hon är dessutom väldigt väldigt ranglåg i flocken, och har förut blivit jaktat av dominante hästar vart vi fick byta hage på henne.

 

[Boj]

Men då måste du bli hennes ledare, som hon kan lita på. Det här är något vi har jobbat med hos min häst, så när han börjar fjanta sig så går vi back till basic. Dvs jag flyttar på hästen, och börjar bara med att kräva rakt fram eller på volt och sedan kanske vi lägger in lite sidförande. Hästar reagerar också kraftigast på saker rakt fram ifrån, varför det kan vara en bra ide att gå en liten bit mot det farliga och sedan vika av då hästen lättare kan uppfatta vad som är så gräsligt. För min del tror jag inte att de blir bättre om hästen får nosa på det som uppfattas som obehagligt, ofta sker detta under en viss stress av ryttaren som överförs till hästen och så är fortfarande samma sak lika obehaglig.

 

[Aliah]

Låter mycket som vår första häst! Världens snällaste i hanteringen men tittig och rädd för allt. Vi backade bandet.. gick långa promenader varje dag.. till lust och leda.. fokus på att hon skulle lyssna.. hittade på massor med henne men ingen ridning på ett tag förutom där hon fungerade.. Vägrade ge oss och visade att ingenting är farligt.. hon blev en super häst till slut!

 

[mackan]

Jag hör till kategorin som
Inte tycker att hästarna blir tryggare av att varje gång de tittar på ngt ska de få "välja själva" att tex stå stilla, gå fram och lukta på grejerna osv. För ett flyktdjur som bara har "sig själv" att råda så gör de så, men under människa för att de ska bli trygga och lita på att människan dels leder och dels faktiskt bestämmer, behöver de lära sig att det människan säger är det som går att lita på och de ska därmed inte behöva ta saken i egna händer.

Om en ryttare varje gång hästen tittar/tvekar överlåter åt hästen att stanna, skygga, sakta närma sig för att lukta osv, så har ju människan i princip överlåtit åt hästen att ansvara för bedömningen om något är ok eller inte.

Jag anser inte att hästarna blir särskilt trygga av det . Snarare har man talat om för dem att de själva får ta beslut om ett föremål/tittobjekt dvs ryttaren backar i ansvar/trygghet och lämnar över åt hästen. Då kommer inte hästen skilja på det och ridningen /hanteringen i övrigt särskilt mycket dvs ryttaren/människan är ingen de ser som trygghet att förlita sig på/förhålla sig till generellt.

 

[DressageNerd]

@Loons Kanske Tristan tucker-metoden kan vara något för er?