Tips för att släppa handbromsen vid ridning på hetsig häst

[purity_666]

Jag rider en kallblodstravare som har lite stressbeteende kvar sen travet. Han vill också göra allt i högt tempo, gärna fullt ös medvetslös. Vi har kommit så långt i ridningen så jag kan rida ordentliga dressyrpass och få honom att jobba i form. Ute har vi lite fler diskussioner om tempo, men jag kan skritta på långa tyglar och han håller skritten och sänker huvudet, till skillnad från i början när han gick runt som en giraff. Jag måste dock göra halvhalter ofta i traven och har vi sällskap tävlar han gärna. Men det går framåt.

Problemet jag har är på tävling. Vi rider bruksridning och har bara tävlat 3 gånger. Första gången var katastrof då hästen var överstressad av situationen. Igår var 3:e gången och han skötte sig 1000 gånger bättre.
Grejen kommer vid ridning då. Han blir så taggad så han vill bara springa. I bruksridning ska man rida i skritt där det är skritt, i traven ska man rida snirkliga banor genom koner osv, man ska kunna backa i vinkel, plocka upp föremål och flytta dom (som sist skulle man sätta pinnar i petflaskor=inte så stora hål att pricka). Det går alltså inte att genomföra i fullt tempo. Det medför väldigt otrevlig ridning från min sida och det känns inte bra. Jag kräver ingen som helst "form" genom banan. Jag önskar bara ett hanterbart tempo.

Vi klarade alla momenten igår (förutom backning då vi klev iväg åt alla möjliga håll). Vi kunde t.o.m. stå i halt i 20 sekunder. SÅ han är ju inte okontaktbar, han är så jäkla framåt. Minsta jag släpper lite så drar han iväg. Det blir jättesvårt att styra genom smala passager mellan koner i full fart. Så jag rider med handbromsen i, hela banan. Även när vi är på väg till nästa hinder eftersom annars går han ur skritten direkt.
Jag inser att det är träning som gäller. Åka ut med honom så han vänjer sig vid att komma ut och också inser att det inte betyder travtävlingar = fullt ös och max adrenalin.
Men hur hanterar jag ridningen utan att sitta med handbromsen i? Det känns inte bra och det ser inte trevligt ut.
Hemma hanterar jag det genom att tråka ut honom de dagar han är som värst. Då lägger vi 20 småvolter tills han slutar takta, eller rider slalom över hela vägen. Eller dagar då han bara är på tårna struntar jag i tempot och bara rider ut och låter honom blåsa av sig. Nu funkar inget av det på tävlingsplats.
Jag försökte rida ut en sväng på en grusväg, men då blev han stirrigare. På framridningen fick jag rida med halvhalter hela tiden men han var lugnare. Sen ute på banan får han bråttom. Är det bara att gilla läget tills vi varit ute så mycket så han lugnar sig?

Jag försöker göra halvhalter och släppa, men så fort man släpper drar han iväg. Han reglerar inte heller tempot själv efter uppgiften. Han tycker det går strålande att springa i fullt ös mellan konerna.

Det är svårt också eftersom han är så olika på framridningen och inne på banan. På framridningen finns ju andra hästar och då kan han till slut tagga ner lite. Han är ju van vid att vara i ridhus hemmavid och ha sällskap av andra hästar.

Så tips? Borde jag rida fram längre så han är tröttare? Jag vill inte riktigt ställa så stora krav på honom nu när allt är nytt fortfarande, jag vill bara helst slippa vara hård i handen och ha bromsen i hela tiden. Han får gå med huvudet och kroppen hur han vill, bara han inte rusar.

Det är också enorm skillnad på när man går med honom för hand vid platsen. Jag hade honom framme långt innan så han kunde vänja sig och han gick och betade och var lugn. Så fort jag hoppade upp kom dock tempot fram direkt.

Det kommer säkerligen bli bättre med rutin, men lite trevligare ridning av mig fram till dess vore fint. Så era bästa tips för att hålla hästen i det tempot ni vill, när hästen bara vill springa fort som tusan. En bruksbana tar typ 7 minuter att ta sig runt. Vi ser ut som ett hett hoppekipage ungefär. Fast vi tar oss runt dit vi ska och vi gör det vi ska.

Han kan ju stå still också, fina killen. Bild från igår i momentet att hoppa av på flakvagnen, gå fram en bit och sen hoppa upp igen. Klarade det galant, sen bar det av i skritt i högsta tempo så fort jag landat i sadeln.

 

[Solis]

Jag har inte så mycket tips angående tävlingssituationen egentligen (det låter som ett roligt tävlingskoncept!). Men rent spontant skulle jag analysera vardagsridningen, alltså hur fungerar grundridningen hemma. Fungerar gas och broms, svarar hästen verkligen ärligt på drivning och förhållning? Måste man använda handen i förhållningen eller går det att variera tempo och rida övergångar med hästen ”på sätet”? Jag hade satsat på ren grundridning hemma för att få hästen lydigare för hjälperna. Och sedan satsa på att försöka rida precis likadant på tävling som på träning för att hästen ska kunna känna igen de signaler man ger, vara konsekvent oavsett vad som händer. Jag tror dessutom att mycket av problemen löser sig när hästen får mer rutin.

 

[purity_666]

Bruksridning är skitroligt =) Det är något alla kan testa.

Vi jobbar vidare på hemmaplan och ridningen är ju långt ifrån perfekt där, även om det är mycket bättre.
Han är ganska okänslig för sätet men lyssnar bra på röst. Gasen är aldrig några problem, minsta lilla smackning, eller tryck med skänkeln så går han fram. Bromsen är trögare, men blir bättre och bättre. Det är stor skillnad på när och var man rider. Framåtbjudning har han alltid oavsett. Bromsen funkar bättre och sämre.
Jag får bromsa mycket med hand/röst. Halvhalter hela tiden. Försöker rida lätt i mitt tempo för att dämpa hans tempo. Är han hetsig och vill fram blir han lätt taktig och frustrerad.

Vi jobbar vidare som sagt, rider för tränare med vana av travare också så det kommer nog bli bättre. Känns som jag skulle vilja ha med henne ut ibland just för att han alltid är lydigare inne och ute tar springlusten lite överhanden.
Vi red ut med ägarens dotter och hennes ponny häromdagen. De ville i stort sett bara skritta hela turen och ponnyn gick inte superfort förstås. Ponnyn och ägarens andra häst var knappt varma när vi kom hem. Hästen jag rider var sjöblöt av svett för att det är så jobbigt att behöva hålla lugnt tempo. Att bara springa är mycket lättare.

 

[Mabuse]

Bruksridning är skitroligt =) Det är något alla kan testa.

Vi jobbar vidare på hemmaplan och ridningen är ju långt ifrån perfekt där, även om det är mycket bättre.
Han är ganska okänslig för sätet men lyssnar bra på röst. Gasen är aldrig några problem, minsta lilla smackning, eller tryck med skänkeln så går han fram. Bromsen är trögare, men blir bättre och bättre. Det är stor skillnad på när och var man rider. Framåtbjudning har han alltid oavsett. Bromsen funkar bättre och sämre.
Jag får bromsa mycket med hand/röst. Halvhalter hela tiden. Försöker rida lätt i mitt tempo för att dämpa hans tempo. Är han hetsig och vill fram blir han lätt taktig och frustrerad.

Vi jobbar vidare som sagt, rider för tränare med vana av travare också så det kommer nog bli bättre. Känns som jag skulle vilja ha med henne ut ibland just för att han alltid är lydigare inne och ute tar springlusten lite överhanden.
Vi red ut med ägarens dotter och hennes ponny häromdagen. De ville i stort sett bara skritta hela turen och ponnyn gick inte superfort förstås. Ponnyn och ägarens andra häst var knappt varma när vi kom hem. Hästen jag rider var sjöblöt av svett för att det är så jobbigt att behöva hålla lugnt tempo. Att bara springa är mycket lättare.

Kan du släppa på handbromsen utan att han springer i vanliga fall, hemma? Alltså, om du gör halt, och sen släpper hästen på lång tygel, står han still då tills du lägger till skänkeln? Om inte, så skulle jag börja där. När det funkar, höj svårighetsgraden, till att hästen ska kunna skritta på kort tygel utan att öka om du ger ordentlig eftergift, och till sist att du kan göra samma sak i trav och galopp. Alltså att hästen verkligen förstår att eftergift inte = öka farten, utan att man bara ska öka farten när du lägger till skänkeln. Om du måste göra halvhalter och bromsa hela tiden hemma för att han ska hålla jämnt tempo och inte dra iväg, så låter det ju som att ni har lite träning kvar innan han förstår att han ska ligga i samma tempo, och bara öka när du ber om det.

 

[purity_666]

Jag kan göra halt och släppa och det funkar ja.

Skritten är sådär, är flera med vill jag ju att han ska kunna gå lite lugnare så de slipper småtrava för att komma ikapp. Där kan jag få plocka en del. Tror han vet vad jag menar ändå eftersom han kan hålla tempot en liten stund och sen småökar.

Traven funkar om vi håller ett ganska högt tempo, då kan jag lägga honom där och rulla på. I kort trav krävs det att jag jobbar honom hela tiden, men det är också för att det rent fysiskt ännu är jobbigt för honom att hålla ihop sig själv. Då vill han endera gå ner i skritt eller öka traven, men det går att hålla kort trav om jag jobbar lite.


Så temposkiftningar ska vi absolut jobba mer på, och övergångar. Lydnad överhuvudtaget antar jag, speciellt i lite tempo.

Men hemma lyssnar han ändå bättre. Visst måste jag visa ganska tydligt vad jag vill, men sen kan vi ligga i bra tempo utan att smygöka. Eftersom han håller högt tempo naturligt, utan att stressa och takta, blir jag ganska fartblind själv när vi är ensamma ute. Rider jag i sällskap får vi ju alltid dra ner tempot rätt rejält så det är nyttigt för oss.

 

[Mabuse]

Jag kan göra halt och släppa och det funkar ja.

Skritten är sådär, är flera med vill jag ju att han ska kunna gå lite lugnare så de slipper småtrava för att komma ikapp. Där kan jag få plocka en del. Tror han vet vad jag menar ändå eftersom han kan hålla tempot en liten stund och sen småökar.

Traven funkar om vi håller ett ganska högt tempo, då kan jag lägga honom där och rulla på. I kort trav krävs det att jag jobbar honom hela tiden, men det är också för att det rent fysiskt ännu är jobbigt för honom att hålla ihop sig själv. Då vill han endera gå ner i skritt eller öka traven, men det går att hålla kort trav om jag jobbar lite.


Så temposkiftningar ska vi absolut jobba mer på, och övergångar. Lydnad överhuvudtaget antar jag, speciellt i lite tempo.

Men hemma lyssnar han ändå bättre. Visst måste jag visa ganska tydligt vad jag vill, men sen kan vi ligga i bra tempo utan att smygöka. Eftersom han håller högt tempo naturligt, utan att stressa och takta, blir jag ganska fartblind själv när vi är ensamma ute. Rider jag i sällskap får vi ju alltid dra ner tempot rätt rejält så det är nyttigt för oss.

Jag tänker kanske att ni inte ska öva på temposkiftningar, utan tvärtom öva på att hålla samma fart, och inte skifta tempo. Att han kan gå kvar i ett lugnt tempo utan att smygöka efter en liten stund, och utan att du måste bromsa var femte meter för att han runnit iväg. Nu låter det ju lite som att han tror att defaultläget är att pinna på, så om du inte säger nåt på en stund så återgår han till det läget. Ska han gå kvar i lugnt läge måste du säga till honom hela tiden. Att sitta och tjuvhålla och bromsa hela tiden är rätt stressande för en häst som tror den ska springa, och förklarar varför han blir sjöblöt - inte för att det är fysiskt jobbigt för honom att skritta sakta, utan för att det är otroligt stressande för honom att hela tiden bli bromsad och hejdad, och inte få kliva på i det tempo han tror är rätt.

 

[purity_666]

Ja det är ju så. Han blir frustrerad av att gå sakta. Eller "normalt" tempo enligt de andra hästarna. Skritten tycker jag inte är ett problem egentligen, visst håller han högre tempo, men han går inte stressat eller så, utan det är det tempot han är bekväm i. Jag rider ofta på långa tyglar ute och han håller jämt tempo, även om det ligger över de flesta andra hästar skrittempo. Vi kan rida i kortare skritt när vi jobbar ordentligt.
På tävling kan han skritta i det tempot, men han får ju inte trava.

Jag har en ful ovana ute: jag kortar tyglarna vid varje trav. Jag är medveten om det egentligen, men glömmer ofta bort mig själv. Det måste jag jobba på, att börja rida mer med korta tyglar ute så inte korta tyglar signalerar att snart händer det nåt.

Jag ska tänka på att jobba på bättre tempo i traven. Galopp har vi inte kommit till än.

 

[holymary]

Har egentligen ingen jättekunskap, men jag kämpade som medryttare på en ridtravare i vintras som betedde sig precis så som du beskriver. Fort fort fort. Jag gjorde mycket övergångar till en början, vilket gick bra ett tag och sedan började han tjuva, tolka allt jag gjorde (harkling, klapp på halsen, klia på benet etc.) som framåtdrivande...

De bästa ridturerna vi hade på slutet var i stort sett helt kravlösa, med mestadels långa eller halvlånga tyglar, mycket röst och säte. Till en början var jag rädd att släppa tyglarna i traven, men tog då hjälp av en tjej i stallet som longerade medan jag tränade balansen och helt enkelt fick känna mig trygg i hans trav och tempo utan att ta stöd i tyglarna - vilket jag annars gjorde då han var så stark.. Märkte rätt fort att det var just tygeltaget som eggade honom, att ju hårdare jag tog desto snabbare ville han gå. Utan tygeltaget blev han väl inte direkt sävlig, men iallafall rejält lugnare. Jag gjorde dessutom precis som dig när jag skulle trava - kortade tyglarna. Tjoho sa han och sprang iväg När jag sedan istället bad om trav med skänklarna och långa tyglar så blev han helt chockad.

Nu kom vi tyvärr aldrig till punkten att jag kunde rida med stöd i behagligt tempo, då jag slutade i våras när det hade börjat ta sig. Men jag är ganska övertygad att med mycket träning så hade vi kommit dit! Det kändes som rätt väg att gå, att försöka få bort reaktionen tygeltag=springa fortare, som trots allt travare får lära sig.

Hoppas att jag kunde vara till någon hjälp iallafall.
Lycka till!

 

[Fiador]

Ett bra sätt att få ivriga individer att lugna ner sig utan att bli frustrerade är att istället för att korta tyglarna och "dra" (eller förhålla) så leder man in dom på en volt som blir mindre och mindre och mindre tills om saktar av och då leder man ut dom igen. Då behöver man förstås en ridbana samt att man behöver lägga en grund så att dom böjer sig och följer tygeln med huvud och hals på ett mjukt och följsamt sätt först.

Jag övar alltid in detta från stillastående först. Så att hästen följer tygeln i sidled med huvudet utan att flytta hovarna och utan motstånd/stretande.

Att avleda energin på detta sätt är väldigt psykologiskt och man låter hästen själv få välja att sakta ner/lugna ner sig. På ivriga individer brukar jag säga, ja men vad trevligt att du har sån bjudning nu då, men kom in här på volten så "rusar" vi på lite här i stället. Efter en stund så brukar dom börja fråga om det inte är OK att sakta ner snart kanske.

Annars hästar som har bråttom och/eller går med snabba vägvinnande steg ute på uteritter, det är ju inte något problem i sig. Jag brukar tänka att det är mycket mer positivt att en häst vill arbeta och bjuder på sig själv framåt med siktet ställt lååååångt bort i horisonten, än en häst som drar benen efter sig och bara längtar hem till stallet. Men det är klart en fördel om man kan hitta nån slags medelväg där, helst utan att dra i tyglarna för det skapar bara frustration och en för hästen än större längtan att jäkta på.

 

[KSF]

Jag har aldrig provat på denna tävlingsform men hetsiga hästar på tävling har man ju suttit på. A och O för mig, spelar ingen roll egentligen om hästen är hetsig är planering, inte bara på tävling men innan. Många gånger är det du själv som gör det värre. Du är lite stressad på en häst som är spänd och sedan blir det nya rutiner som hästen inte är van vid = ingen bra combo. Skrev i hop en liten lista med saker som jag brukar tänka på:

1. PLANERING! Jag rider inte längre fram planlöst och blir nervös utan vet exakt vad jag ska göra, har en framridningsplan som jag arbetat ut för hästen jag rider. Från när hästen lastas ut till jag korsar mållinjen har jag en plan (med inräknad felmarginal). Dessutom rider jag (oftast) det jag planerar att göra på framridningen dagen innan hemma. Bara för att veta att det fortfarande fungerar och om det inte gör det så kan jag lösa det då och inte på tävling.
2. ANDING/AVSLAPPNING. Brukar tyst nynna små visor om hästen är nervös, ex. blinka lilla stjärna eller något annat lämpligt. Genom detta så pratar du inte bara automatiskt lugnt med hästen utan du glömmer ej bort att andas. Två lugnande effekter i en!
3. ÖVNING GER FÄRDIGHET: Ge aldrig upp! Brukar tänka på att det till och med blir hästar av de knäppa "ungdomarna" som ibland kommer på tävling. Har varit med om att stallets skräck blivit läromästaren som inte kommer hem utan minst en rosset och till och med fungerar som mentalt stöd för de nya förmågorna. Denna häst som blev runtskickad för att han var för hopplös för många att vilja rida in och utbilda !
4. TRÄNA: Inte bara på tävling men också grundarbetet hemma. Hitta ett system som fungerar och var konsekvent. Vissa hästar springer mer om du drar. Andra måste sättas tillbaka ordentligt en gång för att komma ur sin "bubbla". Andra behöver träna mycket och få jobba av sig för att få kropp och huvud i balans för att själva kunna bete sig lugnt och balanserat. Man får anpassa häst till häst. Själv tycker jag om att få en tränares ögon på hästen och få hjälp med just det här vad man ska jobba med och hur man ska tackla problemen.