Det beror på hur man menar. Räknar man in dem som rider den i trevlig form men inte rider tölt eller inte har tävlingsmässig taktrenhet och aktion eller bara de som är på "tävlingsnivå"?

Aktiva tävlingsryttare är 1 för det mesta skulle jag tro (åtminstone det jag har sett), 1 som gör det ibland på träning (beror på häst - medvetet eller omedvetet låter jag vara osagt...) och 1 till som för det mesta lyckas och alltid strävar dit även om det blir på bekostnad av aktionen. Så snarare 2 än 10 är väl svaret.

Om man räknar på det andra viset så kommer man högre i siffror såklart, kanske uppåt 10, men inte över 20 (men jag känner inte så väldigt många ryttare som jag sett flera gånger heller...) ;) Kan kanske komma ihåg ca 50 ryttare med tanke på hur de red. :angel:
 
Den som rider på ett hästmässigt hälsosamt sätt. Gör den det dessutom på tävlingsnivå är det berömvärt.Om man rider hälsosamt hela tiden så når man oxå toppen, det tar bara längre tid...
Det är lite dumt det här med islandsvärlden. Man sätter takt som nummer ett, inom dressyren sätter man andra saker innan takten, svung, samling, styrka etc. Man behöver en himla massa saker för att orka hålla takten, orka bära sig och det är just den biten som det är så synd att man struntar i i islandshästeriet.
Oavsett vad så är 2 alldelles för lite för att få Sverige på samma nivå som tex tyskarna. Det är synd, tycker du inte det?
 
Precis! Oftast rider och tränar man relativt hästvänligt hemma, men sen när man kommer till banan...

Vi har en relavtivt nyligen töltsatt valack hemma (se användarbilden) som var mycket travaktig, lättast i början var att ta tölten ur galoppen (nedsaktningen) och rida honom i ganska hög och friform (som ni kan se i vart fall på användarbilden, där Madde töltsatt honom). Detta för att få honom att hitta takten. Innan dess hade jag valt ett helt annat tillväga gångssätt, mycket dressyr, samlad skritt några steg långsam tölt, men sedan kom vi inte längre. Fungerade inte på honom helt enkelt som ibland kan sakna framåtanda och vara lite lat! Men nu när tölten bara rullar på så har vi börjat jobba mer lösgjort och samlat, exempelvis kort tölt på volt. Vi jobbar mycket med böjda spår, olika tempon och nu när han orkar mer allt eftersom så känner man att formen bara blir bättre och bättre. Hästen är mer lösgjort än någonsin och viljan finns där vill jag lova! Tölten var verkligen pricken över i:et!
Men visst finns det dagar då man undrar varför människan (inklusive mig själv) plågar hästar med ridning, vi borde nog spela golf i stället...

Nån som vet hur Carola Linds projekt går?
 
Visst är det synd! Men vi ska ju inte dra ALLA svenskar över en kam heller när det finns duktiga ryttare som rider på ett bra sätt! ;)

Det är ju egentligen inte så konsitgt att vi måste prioritera takt mer i islandshästvärlden. Hur många halvblod går i något annat än ren trav? Våra raggsockor har ju däremot en viss tendens att blanda takter i en faslig fart om man inte bekymrar sig om att reda ut det. Om inte takten var högt upp på bedömningsskalan skulle vi snart inte ha någon ren tölt kvar alls! Men jag skulle vilja att bedömningen var: Takt, form, sist och inverkningar, aktion istället för som det är nu.

Men det finns ju de som har varit med längre än jag och sett en positiv utveckling redan jämfört med hur det såg ut för 10 år sedan. Framförallt kan tydligen förändringen ses hos ungdomsryttarna och det lovar ju gott för framtiden! Enligt samma person så kommer det nog inte vara någon på högsta nivå som INTE rider sin häst i en trevlig form om 10 år (den personen är en av mina 2 själv så "form" i det här fallet är nog riden bakifrån) . Så det är väl bara att hålla tummarna för att det stämmer och ha is i magen och vänta då... :cool:

Hur många tyskar vet du då som kan rida tölt i en hästvänlig form? :confused:
 
du vill inte ha med tempo alls på bedömning? eller glömde du den?

Jag tror att takt är och kommer att förbli det viktigaste i bedömningen på islandshästtävlingar. Att gångarten är REN tycker jag är bra att man prioriterar högst, men aktion ligge lite väl högt upp på bedömningsskalan...
(Oj vad tråden har seglat iväg, men det är kul!)

/Malin
 
Man prioriterar takt oxå inom dressyren men anser sig behöva styrka och bärighet först för att därur få aktion :-)
Studera tyskarna och se själv, jag var på Vm och njöt av att studera deras välridna hästar.
 
När jag gick ridledarutbildningen suktade instruktörerna också efter de tyska ridskolornas (även islandshäst!) annorlunda upplägg av utbildningen, så det återstår väl att se hur lång tid det tar innan någon slår sig på att använda sig av samma modell i Sverige :)
 
Jag tror att takt är och kommer att förbli det viktigaste i bedömningen på islandshästtävlingar. Att gångarten är REN tycker jag är bra att man prioriterar högst, men aktion ligge lite väl högt upp på bedömningsskalan...

/Malin

Men har jag missat allt eller nåt? Bedöms det inte i ordningen: "takt, tempo, form, aktion" ? Så aktionen ligger väl redan längst ner... :confused:

Undrade lite bara... :)
 
På både gott och ont har vi börjat jobba hästarna i en allt mer hälsosam form. Tyvärr ser man allt fler hästar som går med huvudet i "rätt" position, med följderna att de är på framdelen och ofta med ej helt ren takt.

Självklart menar jag inte att alla rider så här, för de som har kunskapen vet att formen kommer från bakbenen, men tyvärr tillhör inte detta allmänt vetande.

Visst är det underbart vacker att få döma en häst som kommer i en vacker form, från bakbenen, och med god samling, ren takt och stora rörelser. Hoppas bara att kunskapen sprider sig om hur man rider en häst i form, på riktigt. Här har tränarna ett stort ansvar.

//
 
Kom att tänka på ensak. Självklart är det br att takt kommer först på bedömning men bara för att det är så så behöver man ju inte prioriter atakten först när man tränar.
Jag kan personligen säga att samtliga mina hästar har varit extermt felridna grisepassare och travtaktare och med sen åratal sänkta ryggar. De som jag från början letade upp takten på istället för formen tog längst tid att få bra men de osm jag ansåg var så dåliga att det inte ens var lönt att bry sig om takten de är de som är bäst nu.
Det enda jag gjorde var att gå från skrit till nått som inte var trav med höjd rygg. De fick rulla, skutta och fara och grisepassa precis hur de ville så länge de gjorde det med ryggen uppe. Först fösvinner grisepassen efter ågra mänader, och de blir travtaktiga, sen blir dte rätt ok men sen börjar de rolla. Jag korrigerade ingenting men när de började med roolningen så slutade jag tölta ett tag och red mkt slutor, mkt böjning och mkt dressyr, lärde mig korrrigera bakbenen och sen kom rollningen mer sällan.
Takten kommer alltså alldelles av sig själv om man bara är enträgen. Ingen häst dör av att grisepassa någon månad eller att travtakta sig runt i tillvaron. De bättrar sig själv när styrkan kommer.
 
Kan inget annat än att instämma. Har själv en häst som var ihoppressad på isländskt sätt och var superflott. När jag sedan tog över kunde och ville jag inte sätta samma press. Detta resulterade i att han snart började grisepassa.

Nu har jag tränat honom med höjd rygg och med mycket böjning. Först när han blivit stark i böjningen har jag börjat rida honom rak. Idag töltar han helt ren med ryggen uppe och endast för sätet, endast mjuk tygelkontakt när bogen ska flyttas.

Visst låter det underbart, och det är det :D

// Selma
 
på denna bild:

kol3.jpg


skyfflar hästen in bakbenen eller använder det bakknäet rätt?

/Malin
 
Blir väl lynchad om jag skriver vad jag tycker....
Detta är en häst som går på skelettet.Om du kollar hasn bakkotor så ser du att de nästan når ner i marken, ett bevis på att han inte använder tex bakknäet för att ta upp stötar och påfrestningen på hasen blir enorm.
Ett enormt undertramp där bakbenet tom går förbi mitteln av hästen är aldrig ett hälosamt undertramp, bara inskyfflade bakben.
Om man tänker logiskt och funderar ut att om hästen hade haft bägge bakbenen därunder, hade den stått upprätt eller ramlat framlänges eller baklänges?
Jag får det till att den om den slappnat av i det läget så hade den ramlat bakåt och det vill den givetvis inte så då lägger den en massa vikt framåt istället för att kompensera obalansen.(det är då de otaliga halvhalterna kommer in i bilden)
Men denna häst ger ju sken av att sett ur islandsögon inte vara framtung alls gissar jag?
Men om ni studerar framkotorna så trampar även de igenom rätt rejält.
Den har en massa vikt bakåt på en bakdel som inte kan hantera den och då får man den här "formen" , spända halsmuskler, låst bäcken, sänkt rygg, ihopbitna käkar och framben som är totalt frånkopplade från resten av kroppen och kan sprattla hur mkt som helst.

Det är väl moment 21 inom sporten gissar jag? Denna häst såg jag på Vm och den har ju en exteriör som är vad jag tycker bra, det är kanske därför som man lurats att tro att den kan ridas så här. Den ser för otränade ögon färdig ut när den i själva verket bara är byggd av naturen på ett bra sätt. Såna hästar behöver oxå styrketräning.
 

Liknande trådar

Islandshäst Visste inte riktigt var jag skulle lägga denna tråd, så det fick bli här, då det är en islandshäst det gäller och det är det häsr...
Svar
12
· Visningar
2 010
Senast: Freyr
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp