C
cagner
1999 förlorade jag min katt i en olycka.
Då fick jag ett par ord om hur man kan känna efter att ha förlorat ett djur och vad man ska tänka på.
Jag har sparat pappret i alla år och tänkt att det kommer nog till nytta igen.
Nu vill jag dela med mig av orden.
Sällskapsdjur betyder så mycket för många av oss människor. För majoriteten är ett djur en familjemedlem, ett sällskap och en vän, som alltid är trofast och bereder sin ägare mycket glädje. Men djur har också ett egenvärde och är inte enbart till för oss människor.
Det innebär ett stort ansvar att skaffa sig ett djur- från början och hela tiden fram till den dag, när man genom dess sjukdom eller ålder måste skiljas åt.
Kan Du inte själv bedöma, när tiden är kommen, måste Du lita till Din veterinär.
Om Du orkar med det, rekommenderar vi, att Du är med vid avlivningen. Det händer nämligen ibland att konstiga tankar annars kan uppträda efteråt.
Det är ingenting att skämmas för, om Du sörjer ett djur, som du måste förlora.
Det är sedan flera år både utrett och konstaterat av en av landets biskopar- i samarbete med en kvinnlig veterinär- att sorgearbetet efter ett djur följer samma lagar som efter en avliden människa. Förlusten av ett djur kan således sätta igång samma intensiva känslor, som när någon anhörig eller vän gått bort.
Sorgearbetet är indelat i tre olika stadier. Först kommer en chock, som kan vara mellan några minuter upp till flera dagar. Sedan tränger skuldkänslorna in, att Du kanske inte alltid varit så snäll och mild som Du borde.
Detta drabbar undantagslöst alla, hur bra matte/husse man än varit.
Till slut- även om det dröjer- har på något sätt även dessa intensiva känsloupplevelser blivit ett med Din personlighet. Slutligen resulterar det i, att Di inte känner Dig nedbruten utan berikad. I tid rör det sig nästan alltid om en sexmånadsperiod.
Många av Dina medmänniskor har kanske svårt att förstå, att djur kan vara värda tårar och oändlig saknad.
Att sörja ett djur behöver emellertid varken betyda tecken på hysteri eller mänskliga kontaktsvårigheter.
För många fler än Du kanske tror, att t.ex. "bara en katt/hund" det enda man har att leva för.
Av lång erfarenhet från djurägare, vars djur dött eller vi måste avliva, och till tröst för Dig som nu är i samma situation, vet vi att det ur sorg och saknad av ett älskat djur spirar ljusa minnen från lyckliga dagar, även om det tar sin tid.
När Du så småningom arbetat Dig igenom Din sorg och kanske skaffar Dig ett nytt djur, måste Du ha klart för Dig att man aldrig kan ersätta ett förlorat djur med ett annat. Liksom vi människor har varje djur sin speciella personlighet och charm.
Djursjukhuset i Skara
Då fick jag ett par ord om hur man kan känna efter att ha förlorat ett djur och vad man ska tänka på.
Jag har sparat pappret i alla år och tänkt att det kommer nog till nytta igen.
Nu vill jag dela med mig av orden.
Sällskapsdjur betyder så mycket för många av oss människor. För majoriteten är ett djur en familjemedlem, ett sällskap och en vän, som alltid är trofast och bereder sin ägare mycket glädje. Men djur har också ett egenvärde och är inte enbart till för oss människor.
Det innebär ett stort ansvar att skaffa sig ett djur- från början och hela tiden fram till den dag, när man genom dess sjukdom eller ålder måste skiljas åt.
Kan Du inte själv bedöma, när tiden är kommen, måste Du lita till Din veterinär.
Om Du orkar med det, rekommenderar vi, att Du är med vid avlivningen. Det händer nämligen ibland att konstiga tankar annars kan uppträda efteråt.
Det är ingenting att skämmas för, om Du sörjer ett djur, som du måste förlora.
Det är sedan flera år både utrett och konstaterat av en av landets biskopar- i samarbete med en kvinnlig veterinär- att sorgearbetet efter ett djur följer samma lagar som efter en avliden människa. Förlusten av ett djur kan således sätta igång samma intensiva känslor, som när någon anhörig eller vän gått bort.
Sorgearbetet är indelat i tre olika stadier. Först kommer en chock, som kan vara mellan några minuter upp till flera dagar. Sedan tränger skuldkänslorna in, att Du kanske inte alltid varit så snäll och mild som Du borde.
Detta drabbar undantagslöst alla, hur bra matte/husse man än varit.
Till slut- även om det dröjer- har på något sätt även dessa intensiva känsloupplevelser blivit ett med Din personlighet. Slutligen resulterar det i, att Di inte känner Dig nedbruten utan berikad. I tid rör det sig nästan alltid om en sexmånadsperiod.
Många av Dina medmänniskor har kanske svårt att förstå, att djur kan vara värda tårar och oändlig saknad.
Att sörja ett djur behöver emellertid varken betyda tecken på hysteri eller mänskliga kontaktsvårigheter.
För många fler än Du kanske tror, att t.ex. "bara en katt/hund" det enda man har att leva för.
Av lång erfarenhet från djurägare, vars djur dött eller vi måste avliva, och till tröst för Dig som nu är i samma situation, vet vi att det ur sorg och saknad av ett älskat djur spirar ljusa minnen från lyckliga dagar, även om det tar sin tid.
När Du så småningom arbetat Dig igenom Din sorg och kanske skaffar Dig ett nytt djur, måste Du ha klart för Dig att man aldrig kan ersätta ett förlorat djur med ett annat. Liksom vi människor har varje djur sin speciella personlighet och charm.
Djursjukhuset i Skara
