Till alla er Nyblivna Mammor, Hur ser er vardag ut nu?

[babyfoal]

Hej alla nyblivna mammor och grattis ännu en gång!

Själv sitter jag här med 11 veckor kvar och bara längtar.....

Jag undrar dock, hur känns det nu? Såhär direkt efter er förlossning?
Hur ser vardagen ut? Hur upp-och-nervänd blir allt?

Är allt en dans på rosor? Hur omtumlad blir man? Hur tar er man/sambo det hela? Är det ensamt? Har ni hämtat er från själva förlossningen?

Kanske märkliga frågor, men skulle vara intressant att höra från er som precis har fått och hur omställningen är?

Jag har vänner som redan har barn som är stora nu, men dom är ju 'invanda' föräldrar. Är mer nyfiken hur just den där känslan är, när man går från att vara två till tre

 

[memma]

Sv: Till alla er Nyblivna Mammor, Hur ser er vardag ut nu?

Intressanta frågor, ska bli skoj o läsa svaren i denna tråden, även om det är mkt induvuduellt så, men ändå......

Från mig som har 15 dagar till BF och längtar gärnet nu (& vill inte gå över tiden.....)

 

[taccotad]

Sv: Till alla er Nyblivna Mammor, Hur ser er vardag ut nu?

Nu har jag i och för sig redan en 2.5åring men sitter här just nu med en 5 veckors knatte.

Tycker att omställningen 2 till 3 var skitjobbig. HAde svårt att acceptera att det lilla livet skulle styra mig på det viset som dom faktiskt gör. När vi nu blev 4 i familjen kändes allt mkt enklare. Nu var vi mer i det. När stora syskonet föddes var det varken dans på rosor eller nåt sånt. Jag tyckte mest det var jobbigt, ensamt och kände mig ledsen trots att jag såklart hade fått världens sötaste lilla bebis.

Denna gången är det en helt annan sak.
Hur det känns, första veckorna gick jag omkring på små rosa fluffiga moln. Allt var helt underbart. Sen har värsta "ruset" lagt sig och jag mår som vanligt. Rent fysiskt mådde jag superbra direkt efter förlossningen. Helt otroligt!

Vardagen är inte som tidigare precis men lillebror blir ju så illa tvungen att hänga med på det mesta. Men i övrigt så gör jag ungefär samma som tidigare + lite till. KOm igång med ridningen snabbt och det är jättekul. Visst kan det en del dagar vara upp och ner med skrikiga barn, hungriga barn, allt är kaos. Men brukar ordna sig rätt bra ändå.

En dans på rosor vill jag väl inte kalla det även om vi haft tur med både stor- och lillebror. Storebror har tagit detta otroligt bra och lillebror sover mkt. Men kan väl säga som så att när klockan är 19.30 och storebror sover...då brukar jag däcka i soffan.

Min sambo har tagit det väldigt bra. Han är en bra pappa och en bra sambo. Han sköter det mesta här hemma nu. Tar storebror om nätterna om han vaknar. Går upp tiiidigt när storebror vaknar och ger mig sovmorgon när det finns möjlighet. Han är superbra!

Jag tycker en sak är viktig som nybliven mamma, det är att man ska lyssna på sin magkänsla och göra det som känns bäst. Man får mängder av åsikter,tips mm och självklart kan man lyssna men i slutändan göra det man tycker känns bäst!

 

[Freyja_bus]

Sv: Till alla er Nyblivna Mammor, Hur ser er vardag ut nu?

Att få barn är såklart omtumlande, framförallt känslomässigt! Helt plötsligt har man ju ett litet barn som är totalt beroende av en, hur häftigt som helst men kanske också lite skrämmande.

För mig har det varit mycket enklare att vara förälder än vad jag hade föreställt mig (och vad andra hade sagt), men My är ju så liten ännu så det kan säkert ändra sig tusen gånger om. Min vardag ser ut ungefär som innan My kom, med undantaget att hon nu alltid är med på allting (och att jag inte jobbar då förståss). Hon hänger bl.a med mig till stallet, när hon sover hemma fixar jag med saker här hemma, jag träffar vänner, går på stan ibland, går på fester (med My såklart), fixar med nybygget och går på långa promenader.

När vi kom hem från förlossningen, som för övrigt var det häftigaste jag varit med om, tog det ungefär en vecka innan jag vågade mig ut till stallet och innan det började kännas som att man skulle klara av vardagen. I början låg jag mest på soffan och ammade och blev uppassad av min man. Supermysigt! Femte dagen efter att My föddes rann mjölken till ordentligt och jag fick världens feberfrossa, naturligtvis så skulle min man jobba dygn då (jobbar som brandman och tog ut de tio dagarna på vardagspass med inte helgspassen för då skulle han förlora två dagar). Det var jättejobbigt, men som tur var kunde min mamma och min svärmor komma hit o ta hand om oss! Det visade sig senare vara en infektion, så jag fick antibiotika och blev bra =)

I början var ju allting lite klurigt. Jag var mycket själv eftersom min man jobbar frenetiskt på vårt nybygge som måste vara färdigt till slutet av maj. Bara att lyckas gå på toaletten eller att göra iordning lite lunch var värsta projektet =) Men nu flyter allting på som vanligt, man har lärt känna varandra och jag kan tolka Mys signaler mycket bättre nu och hon är trygg med mig och kan ligga lite själv och leka, vilket ju underlättar mycket. I början ville hon ha kroppskontakt dygnet runt!

Så, som svar på dina frågor utifrån mitt perspektiv;

Ja, det blir lite omtumlande i början men mest på ett positivt sätt! Jag tycker att jag snabbt kom in i vardagen igen och att vi hittade ett sätt som passade oss väldigt bra. My har sovit på nätterna sen hon föddes och vaknar bara en gång för att äta. Eftersom vi samsover behöver ingen av oss vakna speciellt mycket, utan det är bara att slänga fram tutten och somna igen! Suveränt!

My har ju inte heller skrikit speciellt mycket, och är för det mesta en väldigt nöjd och glad bebis och det tackar jag för. Det gör ju saker och ting väldigt mycket enklare än om hon t ex hade haft kolik.

Min man har tagit allting med ro, för sådan är han =) Det är underbart att se honom med My, och det gör att mina känslor för honom växer enormt mycket (fast jag inte trodde att det gick). Han är med My så mycket han kan, men eftersom han bygger på huset och det måste bli färdigt så blir det framförallt på kvällarna. Men i morse fick jag minsann sovmorgon och det var härligt! Det är också helt fantastiskt att känna att vi är en liten familj, och det är också stärkande för relationen =)

Ensamt tycker jag inte att det är, men jag håller ju igång hela dagarna och har så mycket för mig så det kanske är därför. Sen umgås man ju så mycket med bebisen och är i princip aldrig ensam i fysisk mening =)

Lycka till med den kommande bebisen, du har världens häftigaste upplevelse framför dig!

//Julia

 

[Calazirya]

Sv: Till alla er Nyblivna Mammor, Hur ser er vardag ut nu?

Jag undrar dock, hur känns det nu? Såhär direkt efter er förlossning?
Hur ser vardagen ut? Hur upp-och-nervänd blir allt?

Vår vardag går mest ut på att lära känna våran lilla tjej

Eftersom vi har hund också så måste vi ut och det tror jag bara är bra.
Vi brukar åka ut till havet/skogen och tar antingen vagnen med oss om det går eller så bär vi i sele. ( Ella älskar vilket som )

Men dagarna rinner i väg, i morgon blir ju Ella 2 veckor

Jag var inställd på att allt skulle vara jätte jobbigt ( många varningar ), men för mig känns det inte alls jobbigt, men det beror ju såklart tills stor del på hur bebisen är.
Ella sover jätte bra på nätterna ( än så länge ) men hade hon haft ont i magen och varit vaken större delar så hade det varit jobbigare.



Jag har väl känt av en mildare form av Baby Blues, det var i anslutning till att min mamma for hem och vi blev ensamma med Ella.
Jag tvivlade på min förmåga som mamma, speciellt på kvällarna kom den känslan krypande, inte för att Ella varit ledsen och skrikig, jag vet inte riktigt varför helt enkelt.

Mycket som händer i kroppen, man uppskattar ju trots allt att 70-80 % får någon form av Baby Blues.

Men annars mår jag faktiskt toppen, nu börjar ju allt stabilisera sig lite och man har väl börjat komma in i någon sorts spädbarnsrutin.

Är allt en dans på rosor? Hur omtumlad blir man? Hur tar er man/sambo det hela? Är det ensamt? Har ni hämtat er från själva förlossningen?

Ja det mesta känns faktiskt som en dans på rosor nu ju mer jag släpper min tvivel, men det är helt klart väldigt omtumlande.
Sambon/pappan är underbar här hemma, jag hade sådan tur för han fick vara hemma 4 veckor ( istället för 10 dagar ) så nej jag känner mig inte ensam.

Sedan när han går tillbaka till jobbet så har jag vänner med nykläckta bebisar och en jätte bra öppen förskola här i närheten, för mig är det superviktigt att försöka ta mig ut på något någon/några dagar i veckan.

Ang förlossningen, jag snittades ju så den första veckan var faktiskt riktigt tråkig eftersom jag inte klarade att gå så långt.
Igår var första promenaden som varade i 2 timmar och jag är så stolt över att jag orkade .
Men snittsåret känns jätte bra, läker fint och det kommer knappt synas sedan

Är mer nyfiken hur just den där känslan är, när man går från att vara två till tre

Jag tror jag talar för hela min familj när jag säger detta:

Att gå från 3 ( jag, sambo + hund ) till att vara fyra har varit helt fantastiskt och all kärlek och lycka man känner är faktiskt helt obeskrivligt.

 

[Tillit]

Sv: Till alla er Nyblivna Mammor, Hur ser er vardag ut nu?

+ Freyja:

Vad härligt att läsa om hur ni har haft det! Jag vet ju att det är individuellt hur det går och känns med ett nytt litet barn i familjen, men det är så härligt att läsa om hur mysigt det kan vara!
Jag har börjat fundera mycket på just den här biten, att komma hem och sen då?
Vi har ju också en hund hemma, och funderar mycket på hur det kommer gå med henne och bebisen.
Tror inte det ska vara några som helst problem, då vovven älskar barn och är allmänt mysig och underbar med folk, men man funderar ju ändå, för det är ju en helt annan situation nu.

Hursom, väldigt härligt att läsa era berättelser!

Babyfoal: Det är så roligt, för på senaste så startar du ofta trådar om saker jag precis gått och funderat på! Väldigt passande

 

[Calazirya]

Sv: Till alla er Nyblivna Mammor, Hur ser er vardag ut nu?

Ang hunden

Vi gjorde som så att när vi kom hem med Ella så ställde vi ner babyskyddet på golvet så fick Zaga lukta av och hälsa i sin takt.

Ingen stress och press.

Sedan får man passa lite i början, Zaga var ju inte ett dugg van med en sådan liten skrutta och kan lätt bli lite klumpig.

Redan nu ( 2 veckor senare ) går allt mycket bättre, hon är försiktig men samtidigt otroligt nyfiken

 

[Tillit]

Sv: Till alla er Nyblivna Mammor, Hur ser er vardag ut nu?

Det låter som ett jättebra sätt att låta dom hälsa på varandra! Tack för tipset

Också att hunden känner att den får vara med, och inte blir undanknuffad hela tiden, det tror jag är viktigt. Eller vad tror du?

 

[Freyja_bus]

Sv: Till alla er Nyblivna Mammor, Hur ser er vardag ut nu?

Nu har ju inte jag hund, men däremot två katter. Katter kan man ju inte kommunicera med på samma sätt som en hund, så jag var lite orolig att det skulle kunna bli problem. Man har ju hört om katter som lägger sig på ungen i vagnen osv...

Det har dock gått jättebra! Vi gjorde som Cala o lät dem nosa på My i babyskyddet, o sen har vi succesivt vant dem vid att vara nära. Nu har My börjat greppa saker, o då blir det lite slit i pälsen på dem, så nu gäller det att passa så de inte blir busiga av det o klöser henne...



//Julia

 

[Calazirya]

Sv: Till alla er Nyblivna Mammor, Hur ser er vardag ut nu?

Också att hunden känner att den får vara med, och inte blir undanknuffad hela tiden, det tror jag är viktigt. Eller vad tror du?

Ja det tror jag är jätte viktigt, att man inte skuffar undan hunden hela tiden

Sedan blir det automatiskt att man får säga till lite, Zaga vill gärna pussa på Ella i ansiktet och det gillas inte av Ella

 

[Tillit]

Sv: Till alla er Nyblivna Mammor, Hur ser er vardag ut nu?

Vilken mysig bild! Ser ut som katten ligger och håller koll så ingen kommer och bråkar med My!

Calazirya:
Hihi nej det kan jag förstå, Zagas tunga måste ju nästan vara lika stor som Ellas lilla ansikte

 

[Lamborghini]

Sv: Till alla er Nyblivna Mammor, Hur ser er vardag ut nu?

Hej alla nyblivna mammor och grattis ännu en gång!

Själv sitter jag här med 11 veckor kvar och bara längtar.....

Jag undrar dock, hur känns det nu? Såhär direkt efter er förlossning?
Hur ser vardagen ut? Hur upp-och-nervänd blir allt?

Är allt en dans på rosor? Hur omtumlad blir man? Hur tar er man/sambo det hela? Är det ensamt? Har ni hämtat er från själva förlossningen?

Kanske märkliga frågor, men skulle vara intressant att höra från er som precis har fått och hur omställningen är?

Jag har vänner som redan har barn som är stora nu, men dom är ju 'invanda' föräldrar. Är mer nyfiken hur just den där känslan är, när man går från att vara två till tre

För min del känns allt hur bra som helst! Det går jättebra allting och man förstår alltid vad han vill om han piper lite. Han skriker bara om han blir kall på skötbordet, men det är okej för det är det värsta han vet

Vaknar ett par-tre gånger på natten och vill ha mat + byta blöja.

Jag kände mig aldrig helt förstörd o trött efter förlossningen så jag har hämtat mig alldeles utmärkt! Vaknar oftast före Elias på mornarna. Sjusovare där

Min sambo är underbar med honom och mot mig. Inga konstigheter där!

Så än så länge är det en dans på rosor

Fått några gråt-attacker: När jag blev rädd för att han var för snäll i babyskyddet, visste inte om nåt var fel För att han är så himla fin och för hormonomställningen typ 4 dagar efter förlossningen. Annars inget!

Vardagen kretsar kring Elias såklart, men det känns så himla naturligt att jag inte fått känslan att "oj vilken omställning det är" än i alla fall. Både jag och min sambo är lugna människor, vilket är jätteskönt.

Han är en vecka gammal idag och första 2 dagarna gick åt att bara sitta/ligga och titta på honom. Man satte inte på TV eller dator eller nåt sånt

 

[taccotad]

Sv: Till alla er Nyblivna Mammor, Hur ser er vardag ut nu?

Vi gjorde likadant med båda barnen, satte ner babyskyddetpå golvet så hunden fick lukta. Sen har det inte varit några större bekymmer. Det blir lite mer intensivt även för hunden när barnet börjar ta sig fram för egen maskin och är på allt.

 

[Snyggve]

Sv: Till alla er Nyblivna Mammor, Hur ser er vardag ut nu?

Man satte inte på TV eller dator eller nåt sånt

Jo tack, det märkte vi nog. Och här satt vi andra och väntade på bilder

 

[Lamborghini]

Sv: Till alla er Nyblivna Mammor, Hur ser er vardag ut nu?

Jo tack, det märkte vi nog. Och här satt vi andra och väntade på bilder

Sorry!

 

[Tora]

Sv: Till alla er Nyblivna Mammor, Hur ser er vardag ut nu?

De första 2-3 veckorna gick bra. Min sambo var/är helt underbar.

Nu när lilleman är äldre (3,5 månad) är det inte riktigt lika roligt. Lilliman gillar inte barnvagnen, selen eller att bäras ute. Han skriker när jag klär på honom, när jag bär honom, när han sitter i bilbarnstolen osv. Han har lite tålamod och är svårroad.

Han har också lite problem med magen på nätterna och vaknar ofta. Dock somnar han om fort men ändå (skall på akupunktur imorgon). Har fått väldigt dålig hjälp från BVC och fått ordna allt själv.

Trots allt så älskar jag min lilla kille mer än mitt egna liv. Men vare gång jag ser mammor med "snälla" barn så blir jag lite avundsjuk. Deras bäbisar sitter/ligger i barnvagnen/selen/sjalen och ser så nöjda ut. Min vill inte ens ha en napp.

Mvh

Tora

 

[Calazirya]

Sv: Till alla er Nyblivna Mammor, Hur ser er vardag ut nu?

Calazirya:
Hihi nej det kan jag förstå, Zagas tunga måste ju nästan vara lika stor som Ellas lilla ansikte

 

[MittNyaJag]

Sv: Till alla er Nyblivna Mammor, Hur ser er vardag ut nu?

Jag har ju "avslöjat" i tidigare trådar att det helt klart inte varit en dans på rosor hela tiden. Men oxå att det blir bättre!

Direkt efter förlossningen var jag arg, ledsen, besviken, överlycklig och glad. Mitt akutsnitt står för de första känslorna och Sebastian för de övriga. Det blev ju inte som vi tänkt oss och det har tagit tid att komma till ro med. Vi stannade på BB fyra dagar och jag hade inte velat åka hem tidigare. Tvärtom kändes det jobbigt att lämna tryggheten på BB där man kunde be om hjälp när man kände sig osäker. Samtidigt var det jätteskönt att komma hem till den trggheten hemmet har.

Det tog 1½-2 veckor innan jag kyckades ta mig till stallet.

Annars har inte vardagen här hemma inte ändrats så mycket ändå, sambon jobbar och jag är hemma... Jag pluggade innan och var hemma mycket.
Allting tar lite längre tid än innan nu och man kan inte alltid avsluta det man påbörjat när man trodde men man lär sig snabbt att göra det mesta med en hand. Eller som nu när jag skriver detta med en hand och äter med den andra samtidigt som jag vaggar sonen till sömns i sjalen...

Jag tycker det kan bli ganska ensamt, bor på liten ort och trots att jag är född och uppvuxen här har jag inte så många att umgås med. Dagens höjdpunkt är när sambon kommer hem...

Sambon har tagit allting bra. Han tyckte nog det var jobbigare än han vill erkänna i början för han kunde inte sova på nätterna och har aldrig kunnat sova på dagarna medan jag somnar på tre röda bara jag får fem minuter över. Av den anledningen var han väldigt trött första tiden, det är först nu han kunnat sova ordentligt. Snittet var nog jobbigt även för honom, när de plötsöligt rullar iväg mig och allt går jättefort när man räknat med att i "lugn och ro" få upp barnet på bröstet.
Han är dock helt underbar och ett enormt stöd. Jag hade inte velat göra det här utan honom.

Jag trodde att jag var förberedd men det är nog så att man inte kan förbereda sig på att få barn. Det är verkligen det största som kan hända i livet.

 

[Tillit]

Sv: Till alla er Nyblivna Mammor, Hur ser er vardag ut nu?

Åh gud så sött!

 

[jerseyko]

Sv: Till alla er Nyblivna Mammor, Hur ser er vardag ut nu?

Nu är min son snart 18 månader men den känns som vi kom hem från BB igår!

Jag fick en depression efter förlossningen och det var självklart asjobbigt, men att bli förälder var verkligen en dans på rosor

Djuren har accepterat och tagit hand om Rasmus från första sekunden!