Testamente

[tanten]

en fråga som jag antar att det finns korta och enkla svar på?

Jag vill skriva ett testamente. Av den enkla anledningen att jag vill garantera att min kvarlåtenskap blir min enda arvinges enskilda egendom.

Kan jag göra det själv? Finns det formalia man kan missa när det sedan ska registreras (tingsrätt väl?)
-fullständiga uppgifter om mig
-fullständiga uppgifter om den som ska ärva mig
-testamentet (att all min kvarlåtenskap ska vara arvtagarens enskilda egendom).Om arvtagaren är avliden ska allt istället gå till xxx)
-underskrift och vittnen

Räcker det?

 

[bumpo]

Prata med banken alt en begravningsbyrå låter som en bra idé för att få ordning på dina frågor.

 

[Sonic76]

en fråga som jag antar att det finns korta och enkla svar på?

Jag vill skriva ett testamente. Av den enkla anledningen att jag vill garantera att min kvarlåtenskap blir min enda arvinges enskilda egendom.

Kan jag göra det själv? Finns det formalia man kan missa när det sedan ska registreras (tingsrätt väl?)
-fullständiga uppgifter om mig
-fullständiga uppgifter om den som ska ärva mig
-testamentet (att all min kvarlåtenskap ska vara arvtagarens enskilda egendom).Om arvtagaren är avliden ska allt istället gå till xxx)
-underskrift och vittnen

Räcker det?

Pappa skrev ett sånt med grannarna som vittne.
Inga problem där
Sen beror det ju på om det finns nån som kan vilja bestrida det.
Men är det bevittnat och du anses vara vid dina sinnens fulla bruk vid underskriften så är det nog väldigt svårt att bestrida.

 

[Clabbe]

Testamenten går inte att registrera.
Det kan vara en bra idé att ta hjälp av en jurist så du blir säker på att det blir juridiskt hållbart och skyddas mot klander (finns det t.ex. någon som kan tänkas invända mot vad du vill ska ske?).

 

[tanten]

Testamenten går inte att registrera.
Det kan vara en bra idé att ta hjälp av en jurist så du blir säker på att det blir juridiskt hållbart och skyddas mot klander (finns det t.ex. någon som kan tänkas invända mot vad du vill ska ske?).

Det finns inga tvivel om vem som ska ärva. Det finns inga andra släktingar som kan tänkas ha det minsta intresse (har ingen släkt). Hur arvet fördelas ändras inte det minsta av ett testamente.

Det enda jag vill säkerställa är att egendomen blir enskild.

 

[Clabbe]

Det finns inga tvivel om vem som ska ärva. Det finns inga andra släktingar som kan tänkas ha det minsta intresse (har ingen släkt). Hur arvet fördelas ändras inte det minsta av ett testamente.

Det enda jag vill säkerställa är att egendomen blir enskild.

Då kan du nog fixa det på egen hand enligt de uppgifter du hade i ditt startinlägg.

 

[Sar]

en fråga som jag antar att det finns korta och enkla svar på?

Jag vill skriva ett testamente. Av den enkla anledningen att jag vill garantera att min kvarlåtenskap blir min enda arvinges enskilda egendom.

Kan jag göra det själv? Finns det formalia man kan missa när det sedan ska registreras (tingsrätt väl?)
-fullständiga uppgifter om mig
-fullständiga uppgifter om den som ska ärva mig
-testamentet (att all min kvarlåtenskap ska vara arvtagarens enskilda egendom).Om arvtagaren är avliden ska allt istället gå till xxx)
-underskrift och vittnen

Räcker det?

Glöm inte datering. Brukar finnas mallar på nätet

 

[dobbis]

Mår du dåligt ?

 

[tanten]

Mår du dåligt ?

Nä.

Men det känns på något sätt viktigt att få det gjort. Mänskligt att döma har jag högst en tredjedel av livet kvar. Och det finns tidig demens i släkten.
Jag var gift med en man vars hela förmögenhet var enskild egendom. Så vi levde tillsammans med ungefär lika mycket tillgångar och allt hans var hans, och allt mitt var gemensamt.

Vill inte att avkomman ska hamna där.

(Att jag dödstädat ett par gånger när jag misstänkt att jag skulle kunna vara på väg är en annan sak. Jag har överlevt bägge gångerna. )

 

[Petruska]

Nä.

Men det känns på något sätt viktigt att få det gjort. Mänskligt att döma har jag högst en tredjedel av livet kvar. Och det finns tidig demens i släkten.
Jag var gift med en man vars hela förmögenhet var enskild egendom. Så vi levde tillsammans med ungefär lika mycket tillgångar och allt hans var hans, och allt mitt var gemensamt.

Vill inte att avkomman ska hamna där.

(Att jag dödstädat ett par gånger när jag misstänkt att jag skulle kunna vara på väg är en annan sak. Jag har överlevt bägge gångerna. )

Min mormor och morfar hade bara skrivit i testamentet att deras barns arv skulle vara deras enskilda egendom. Det räckte. Samma situation som du: helt självklart vilka som skulle ärva och hur arvet skulle fördelas. (Två barn. Men i princip samma sak.)

 

[Monimaker]

Om du känner att du är det minsta osäker på hur ett sådant tillägg i testamentet utformas skulle jag absolut ta hjälp av en jurist för att författa det - när jag läste en strökurs i juridik kom testamenten och arvsrätt upp hela tiden och det var otroligt enkelt att ett testamente föll på rent svaga formuleringar. Jag vet inte hur mycket testamenten och gåvobrev vi fick sitta och knäcka sönder som övning . .

Även om det inte vekar förekomma någon tvekan om ven det är som skall ärva nu skulle jag utgå från att arv verkligen bringar ut det sämsta och mest snikna hos människor. Det är därför det är så viktigt att allt är korrekt uppfört och formulerat.

Oftast finns det nog en väldigt stor personlig respekt för testamenten, men vill någon jävlas på riktigt kan det nog bli rätt mycket problem.

 

[lundsbo]

Du har PM

 

[Lazy Lady]

en fråga som jag antar att det finns korta och enkla svar på?

Jag vill skriva ett testamente. Av den enkla anledningen att jag vill garantera att min kvarlåtenskap blir min enda arvinges enskilda egendom.

Kan jag göra det själv? Finns det formalia man kan missa när det sedan ska registreras (tingsrätt väl?)
-fullständiga uppgifter om mig
-fullständiga uppgifter om den som ska ärva mig
-testamentet (att all min kvarlåtenskap ska vara arvtagarens enskilda egendom).Om arvtagaren är avliden ska allt istället gå till xxx)
-underskrift och vittnen

Räcker det?

Vi fick hjälp av banken att formulera testamente på rätt sätt, vi va ogifta då och skrev för att vi skulle ärva varandra som om vi vore gifta då vi har mycket gemensamma tillgångar.

 

[tanten]

Om du känner att du är det minsta osäker på hur ett sådant tillägg i testamentet utformas skulle jag absolut ta hjälp av en jurist för att författa det - när jag läste en strökurs i juridik kom testamenten och arvsrätt upp hela tiden och det var otroligt enkelt att ett testamente föll på rent svaga formuleringar. Jag vet inte hur mycket testamenten och gåvobrev vi fick sitta och knäcka sönder som övning . .

Även om det inte vekar förekomma någon tvekan om ven det är som skall ärva nu skulle jag utgå från att arv verkligen bringar ut det sämsta och mest snikna hos människor. Det är därför det är så viktigt att allt är korrekt uppfört och formulerat.

Oftast finns det nog en väldigt stor personlig respekt för testamenten, men vill någon jävlas på riktigt kan det nog bli rätt mycket problem.

Tack för input.

Jag kan inte komma på en enda människa som skulle kunna ha några som helst möjligheter att ärva mig?
Jag har ingen släkt. Inga syskon, inga föräldrar i livet och inga andra släktingar heller. Jag själv är ensambarn. Så den enda person jag har blodsband till är just min avkomma.

Min bror är adopterad av familjen han vuxit upp i så vi ärver inte varann. Han är dessutom väldigt mycket äldre.

Så vem skulle kunna jävlas? (har jag för dålig fantasi för att inse vem?)

Så - "svaga formuleringar" är väl det enda som skulle vara ett problem?

 

[tolksele]

Nä.

Men det känns på något sätt viktigt att få det gjort. Mänskligt att döma har jag högst en tredjedel av livet kvar. Och det finns tidig demens i släkten.
Jag var gift med en man vars hela förmögenhet var enskild egendom. Så vi levde tillsammans med ungefär lika mycket tillgångar och allt hans var hans, och allt mitt var gemensamt.

Vill inte att avkomman ska hamna där.

(Att jag dödstädat ett par gånger när jag misstänkt att jag skulle kunna vara på väg är en annan sak. Jag har överlevt bägge gångerna. )

Men avkommans eventuella partner hamnar ju i din sits?

Jag förstår dock argumentet, men oftast hört det gällande tex någon sommarstuga som gått i släkten länge, eller liknande.

 

[LenaH]

Tack för input.

Jag kan inte komma på en enda människa som skulle kunna ha några som helst möjligheter att ärva mig?
Jag har ingen släkt. Inga syskon, inga föräldrar i livet och inga andra släktingar heller. Jag själv är ensambarn. Så den enda person jag har blodsband till är just min avkomma.

Min bror är adopterad av familjen han vuxit upp i så vi ärver inte varann. Han är dessutom väldigt mycket äldre.

Så vem skulle kunna jävlas? (har jag för dålig fantasi för att inse vem?)

Så - "svaga formuleringar" är väl det enda som skulle vara ett problem?

Den enda som skulle tänkas vilja "jävlas" (eller ifrågasätta) är ju din avkommas respektive.

 

[tanten]

Men avkommans eventuella partner hamnar ju i din sits?

Jag förstår dock argumentet, men oftast hört det gällande tex någon sommarstuga som gått i släkten länge, eller liknande.

Japp. Exakt så.

Jag vill inte att hen ska vara tillsammans med någon som kan få del i det som är hens. Dvs så att inte hen hamnar i MIN sists. Att det hen har blir en partners giftorättsgods.

Här är det inte frågan om något som gått i släkten länge. Jag köpte huset 2012. Hen kommer dessutom att sälja allt så fort jag kolar. Det är vi överens om . Om där finns något arv så ska det vara möjligt för min avkomma att glatt sätta sprätt på pengarna .

Det här huset och det jag har på banken är mitt. Bara mitt. Och jag vill att det ska bli samma för min avkomma. Det ska vara bara hens.
(hens far är skapligt förmögen så allt som ärvs från mig är bara kul-pengar. Extra guldkant).

 

[cirkus]

Jag vill inte att hen ska vara tillsammans med någon som kan få del i det som är hens. Dvs så att inte hen hamnar i MIN sists. Att det hen har blir en partners giftorättsgods.

Tyvärr så kan ditt barn ändra det om hen vill.
Min bror fick ett halvt hus av våra föräldrar med formuleringen att det var enskild egendom och även att avkastningen därav var enskild egendom. Han första fru vägrade gifta sig med honom om han inte gjorde mina föräldrars gåvor till giftorättsgods. Så när de skilde sig krävde hon förstås sin del

 

[Monimaker]

Tack för input.

Jag kan inte komma på en enda människa som skulle kunna ha några som helst möjligheter att ärva mig?
Jag har ingen släkt. Inga syskon, inga föräldrar i livet och inga andra släktingar heller. Jag själv är ensambarn. Så den enda person jag har blodsband till är just min avkomma.

Min bror är adopterad av familjen han vuxit upp i så vi ärver inte varann. Han är dessutom väldigt mycket äldre.

Så vem skulle kunna jävlas? (har jag för dålig fantasi för att inse vem?)

Så - "svaga formuleringar" är väl det enda som skulle vara ett problem?

Då borde det ju vara lugnt om det verkligen inte finns någon annan som kan vara intresserad som man måste 'skydda' arvet (den enskilda egendomen) ifrån och som kan ifrågasätta ett testamente. Jag skulle nog bara ha låtit en jurist se över testamentet så att det inte finns något tvetydigt i det.

@LenaH, visst är det så att makar (det vill säga en potentiell partner till TS avkomma) bara ärver varandra om de är barnlösa eller har gemensamma barn; särkullbarn ärver väl allt den avlidne lämnar efter sig om det inte finns gemensamma barn eller om testamente säger annat? Såvida det inte görs om till giftorättsgods?

 

[vallhund]

OT, ni har väl sett att @Lazy Lady fyller år idag?