Terapi - utbruten ur Varför vill folk ha en partner?

[Wille]

Ja..där har vi många varit. O tagit oss vidare ifrån. Många av oss har blivit bedragna, utnyttjade, etc, tappat tron på förhållanden. osv. Ganska tuffa grejer. Sökt oss utåt, gått i terapi, läkt, skaffat verktyg för att klara av livet.

Men. Sen är det fritt o välja om man vill prova igen o bli läkt i hur det är att ha o vara i relationer. Sunda m samtycken o fria viljor.

Det är inte så enkelt när man har en hel ryggsäck med trauman, ända från födseln. Och jag har aldrig fått terapi för det jag har varit med om. Jag funkar helt enkelt inte.

 

[Squie]

Det är inte så enkelt när man har en hel ryggsäck med trauman, ända från födseln. Och jag har aldrig fått terapi för det jag har varit med om. Jag funkar helt enkelt inte.

Det är ingen som sagt det är enkelt!
Trauman har vi alla..på olika sätt

Hur kommer det sig att det inte varit ngn terapi för din del?

 

[lil-sis]

Det är inte så enkelt när man har en hel ryggsäck med trauman, ända från födseln. Och jag har aldrig fått terapi för det jag har varit med om. Jag funkar helt enkelt inte.

Det går att lappa ihop även väldigt trasiga människor. Det är inte enkelt och det kräver både stor egen insats och hjälp av proffs. Men det går.

 

[Inte_Ung]

Det är inte så enkelt när man har en hel ryggsäck med trauman, ända från födseln. Och jag har aldrig fått terapi för det jag har varit med om. Jag funkar helt enkelt inte.

Jag tror inte att hoppa in i något förhållande är en jättebra ide innan det är bearbetat.
I ett förhållande så är man mentalt naken inför varandra.

 

[Enya]

Det är inte så enkelt när man har en hel ryggsäck med trauman, ända från födseln. Och jag har aldrig fått terapi för det jag har varit med om. Jag funkar helt enkelt inte.

Jag förstår att det är svårt, men du är den enda som kan få det att fungera. Det kommer inte till dig om du inte aktivt arbetar för det.
Jag har en hel ryggsäck med trauman själv och vet att det inte bara är att göra si eller så som oftast skrivs på buke, men slutligen är det ändå så att antingen får jag engagera mig för att få det jag vill ha eller så får jag låta bli och vara utan.

Ett sätt är att börja med terapi för att hantera trauman som är i vägen. Annars lär man bara få ytterligare ett trauma i sin ryggsäck och som man kan ha att skylla på sedan. Och inte ens det är så bara.

 

[Wille]

Det är ingen som sagt det är enkelt!
Trauman har vi alla..på olika sätt

Hur kommer det sig att det inte varit ngn terapi för din del?

Jag har helt enkelt inte fått någon terapi. Tog 5 år innan jag t.ex. fick kbt för min panikångest. Men resten har ingen brytt sig om. Blev t.o.m. stämplad med borderline men utan att få veta diagnosen och utan att få hjälp. Psykvården funkar helt enkelt inte.

Det går att lappa ihop även väldigt trasiga människor. Det är inte enkelt och det kräver både stor egen insats och hjälp av proffs. Men det går.

Men då måste man få tillgång till vården. Det har jag inte fått.

Jag tror inte att hoppa in i något förhållande är en jättebra ide innan det är bearbetat.
I ett förhållande så är man mentalt naken inför varandra.

Har ju blivit återtraumatiserad. Lyckades ju dölja mycket under många år, men så hände det saker som ställde till det.

 

[Wille]

Jag förstår att det är svårt, men du är den enda som kan få det att fungera. Det kommer inte till dig om du inte aktivt arbetar för det.
Jag har en hel ryggsäck med trauman själv och vet att det inte bara är att göra si eller så som oftast skrivs på buke, men slutligen är det ändå så att antingen får jag engagera mig för att få det jag vill ha eller så får jag låta bli och vara utan.

Ett sätt är att börja med terapi för att hantera trauman som är i vägen. Annars lär man bara få ytterligare ett trauma i sin ryggsäck och som man kan ha att skylla på sedan. Och inte ens det är så bara.

Just nu går jag i terapi för min blodfobi. Och inget annat får plats där. Jag vet inte riktigt hur man får terapi för annat. Har liksom inte lyckats få terapi för det jag behöver. Innan jag började med nuvarande psykolog så gick jag hos en annan, men det kändes bara som bortkastad tid. Det var som att snacka med en vägg. Någon gång fick jag feedback, men det var sällan.

 

[Enya]

Just nu går jag i terapi för min blodfobi. Och inget annat får plats där. Jag vet inte riktigt hur man får terapi för annat. Har liksom inte lyckats få terapi för det jag behöver. Innan jag började med nuvarande psykolog så gick jag hos en annan, men det kändes bara som bortkastad tid. Det var som att snacka med en vägg. Någon gång fick jag feedback, men det var sällan.

Jag fick min terapi via vc, för just detta. Tänker att det är ett sätt att testa? Det måste vara rätt person, eller att man känner att det fungerar. Svårt annars att det ska bli bra av det.

 

[Wille]

Just nu går jag i terapi för min blodfobi. Och inget annat får plats där. Jag vet inte riktigt hur man får terapi för annat. Har liksom inte lyckats få terapi för det jag behöver. Innan jag började med nuvarande psykolog så gick jag hos en annan, men det kändes bara som bortkastad tid. Det var som att snacka med en vägg. Någon gång fick jag feedback, men det var sällan.

Och jag har valsat mycket i psykiatrin sen jag var barn, men jag har aldrig känt mig sedd. Man har mest skrapat på ytan, om ens det.

 

[Wille]

Jag fick min terapi via vc, för just detta. Tänker att det är ett sätt att testa? Det måste vara rätt person, eller att man känner att det fungerar. Svårt annars att det ska bli bra av det.

Jag har fått tips om ett ställe dit jag kan söka när jag är klar med nuvarande terapi. Vet ju dock inte alls om det kommer gå bra.

Vc tror jag inte ett dugg på. De var de som hjälpte mig in i allmänpsykiatrin där jag inte tyckte jag fick hjälp.

 

[Enya]

Jag har fått tips om ett ställe dit jag kan söka när jag är klar med nuvarande terapi. Vet ju dock inte alls om det kommer gå bra.

Vc tror jag inte ett dugg på. De var de som hjälpte mig in i allmänpsykiatrin där jag inte tyckte jag fick hjälp.

Sök dit och hoppas att det blir bra.

VC brukar kunna skicka remisser till mer än psykiatrin. I skåne är de olika privata psykologer som tar in patienter på remiss från VC, sådana som faktiskt inte har i psykiatrin att göra eftersom de behöver psykologhjälp men inte är så allvarligt så att de behöver psykiatrisk hjälp på sjukhusen. Så det är bara att säga att du inte vill till allmänpsykiatrin. Å andra sidan brukar de i Skåne inte ta emot på för "lätt" nivå som kan hanteras av vcs psykologer eller de andra psykologerna på olika mottagningar.

 

[Wille]

Sök dit och hoppas att det blir bra.

VC brukar kunna skicka remisser till mer än psykiatrin. I skåne är de olika privata psykologer som tar in patienter på remiss från VC, sådana som faktiskt inte har i psykiatrin att göra eftersom de behöver psykologhjälp men inte är så allvarligt så att de behöver psykiatrisk hjälp på sjukhusen. Så det är bara att säga att du inte vill till allmänpsykiatrin. Å andra sidan brukar de i Skåne inte ta emot på för "lätt" nivå som kan hanteras av vcs psykologer eller de andra psykologerna på olika mottagningar.

Det funkar inte likadant här.

 

[Squie]

Jag har helt enkelt inte fått någon terapi. Tog 5 år innan jag t.ex. fick kbt för min panikångest. Men resten har ingen brytt sig om. Blev t.o.m. stämplad med borderline men utan att få veta diagnosen och utan att få hjälp. Psykvården funkar helt enkelt inte.

Fått o fått. Terapi får man inte serverat utan det får man skaffa sig själv. Det är det bittra.

En del här följde mig när jag gick igenom min UMS (2004-2012). Tog mig 4 år till jag fick hjälp. Jag ansågs för sjuk för grupp KBT o fick vänta in att ngn hade tid med mig. Jag fick sedan en extern (privat) o fick resa Sthlm-Uppsala under 1,5 år. KBT.

Min nästa livskris (2018-2023) krävde terapi den med. En helt annan form av kris, många förluster på rad (dumpad av exet, lurad på pengar, solo i allt) , 5 flyttar på 4 år över halva Sverige, mobbad, lurad etc. Jag gick sönder på ett annat sätt. Terapi gick inte att få i landstingets regi utan den har jag fått betala själv.

 

[Wille]

Fått o fått. Terapi får man inte serverat utan det får man skaffa sig själv. Det är det bittra.

En del här följde mig när jag gick igenom min UMS (2004-2012). Tog mig 4 år till jag fick hjälp. Jag ansågs för sjuk för grupp KBT o fick vänta in att ngn hade tid med mig. Jag fick sedan en extern (privat) o fick resa Sthlm-Uppsala under 1,5 år. KBT.

Min nästa livskris (2018-2023) krävde terapi den med. En helt annan form av kris, många förluster på rad (dumpad av exet, lurad på pengar, solo i allt) , 5 flyttar på 4 år över halva Sverige, mobbad, lurad etc. Jag gick sönder på ett annat sätt. Terapi gick inte att få i landstingets regi utan den har jag fått betala själv.

Jag har liksom valsat i psykvården sedan jag var barn. Har bett om att bli utredd varför jag mått så dåligt. Fick en borderlinediagnos bakom min rygg. Och sen utkastad. Visste inte vad jag kunde kräva.

Jag har försökt få hjälp i många år, men inte lyckats. Och den förra psykologen jag gick hos var som att prata med en vägg.

Och jag har också försökt glömma mitt förflutna. Trodde att jag lyckades rätt bra. Men det sket sig.

 

[Enya]

Det funkar inte likadant här.

Det är trist. Borde vara lika överallt.

 

[Enya]

Fått o fått. Terapi får man inte serverat utan det får man skaffa sig själv. Det är det bittra.

En del här följde mig när jag gick igenom min UMS (2004-2012). Tog mig 4 år till jag fick hjälp. Jag ansågs för sjuk för grupp KBT o fick vänta in att ngn hade tid med mig. Jag fick sedan en extern (privat) o fick resa Sthlm-Uppsala under 1,5 år. KBT.

Min nästa livskris (2018-2023) krävde terapi den med. En helt annan form av kris, många förluster på rad (dumpad av exet, lurad på pengar, solo i allt) , 5 flyttar på 4 år över halva Sverige, mobbad, lurad etc. Jag gick sönder på ett annat sätt. Terapi gick inte att få i landstingets regi utan den har jag fått betala själv.

Alla har inte råd att betala terapi själv. Det är faktiskt en verklighet många sitter i.

Men det borde att gå att få inom vården på något vis.

 

[Squie]

Alla har inte råd att betala terapi själv. Det är faktiskt en verklighet många sitter i.

Men det borde att gå att få inom vården på något vis.

Nej, det har inte alla. Inte jag heller. Det var det…eller dö.

Poängen med mitt inlägg är att idag inom vården får man ta ett jätteansvar o fixa själv. Man kan inte hänga på sig offerkoftan o tro att ngn annan löser. För så funkar det inte längre.

 

[Squie]

Jag har liksom valsat i psykvården sedan jag var barn. Har bett om att bli utredd varför jag mått så dåligt. Fick en borderlinediagnos bakom min rygg. Och sen utkastad. Visste inte vad jag kunde kräva.

Jag har försökt få hjälp i många år, men inte lyckats. Och den förra psykologen jag gick hos var som att prata med en vägg.

Och jag har också försökt glömma mitt förflutna. Trodde att jag lyckades rätt bra. Men det sket sig.

Glömma är spontant dumt. Det brukar bita en till slut iaf.

Terapi är också svårt för det handlar mkt om personkemi. Min första sa det att 3 ggr går åt till o lära känna o veta om man ska gå vidare ihop. Det är jättebeklagligt när folk inte får den hjälp de behöver. Terapin idag har jag förstått handlar om diagnos-problem-lösning (inom landstinget). Inom det privata bygger man mer utifrån behov. Men som också framkommit i tråden, det ser väldigt olika ut i landet.

 

[Wille]

Nej, det har inte alla. Inte jag heller. Det var det…eller dö.

Poängen med mitt inlägg är att idag inom vården får man ta ett jätteansvar o fixa själv. Man kan inte hänga på sig offerkoftan o tro att ngn annan löser. För så funkar det inte längre.

Så man ska fixa vårdens ineffektivitet också? Hjälper ju inte att göra allt man kan när man bara möts av en vägg av ineffektivitet och bristande kompetens. Eller blir utkastad.

 

[Enya]

Nej, det har inte alla. Inte jag heller. Det var det…eller dö.

Poängen med mitt inlägg är att idag inom vården får man ta ett jätteansvar o fixa själv. Man kan inte hänga på sig offerkoftan o tro att ngn annan löser. För så funkar det inte längre.

Det skulle inte vara möjligt för mig att betala terapi själv så då hade jag fått välja att dö i så fall.

Buke får ofta saker att låta som att "det bara är..." och så är det inte. Det är verkligen inte lätt med sjukvården som du skriver, men alla har inte heller råd med egen bekostnad oavsett vad som är alternativen. Så där kanske mer handfasta tips på var man kan vända sig vore en tanke i sådana fall tex, just eftersom sjukvården är förbenat sjuk och man måste vara frisk för att orka manövrera dess skitbyråkrati. Och mår man dåligt är det svårt att finna energi till att rodda en massa. Allt tar energi då.

Helt klart hjälper inte offerkofta. Men det är lätt att hamna där.
Ett exempel som jag tycker är så bra på att visa. Jag skulle till sjukvården och operera in rör i öronen. Jag pratade med audionom på AF och var uppgiven och trött. Jag hade inte ens kollat tåg osv, jag hade ingen energi, det var så mycket liksom! Det tog henne endast sekunder att kolla vilket tåg jag skulle ta, och en sten lyftes från mitt bröst.

Om fler kunde förstå hur obetydliga små saker för dem kan vara stora stenbumlingar för andra så hade det kanske varit lättare att förstå offerkofta och "jag orkar inte" kommentarer från folk.