Tell me all about... tax?!

F

Fruentimber

Kanin- och dvärgtypen.
Jag och sambon satt igår och kikade på tv när en tax swischade förbi och jag berättade att jag har den goaste lilla kanintaxen i en allmänlydnadsgrupp. Sambon började ställa lite frågor som jag googlade runt på och jag insåg att jag inte alls visste så mycket om rasen som jag trodde mig göra. Hade ingen aning om att det krävs jaktmerit för championat t ex, det är ju toppen? Trodde att rasen i princip helt gått in för sällskap (alternativt jakt vs sällskapstyp) så det var verkligen en positiv överraskning.

Nu är ju inte vi jägare men viltspår och personspår är ju himla roligt.

Vad har ni för uppfattning om rasen och de olika typerna?
 
Jag har väldigt begränsad erfarenhet av tax, men jag har iallafall träffat 4 stycken lite mer ingående. Kan ju säga att jag inte är ett fan..

Tax nr 1, en släktings långhåriga sällskapstax. Han lät ingen utom hand husse och matte komma i närheten, han var livrädd för allt och alla. Väldigt söt och oförarglig, men verkligen noll personlighet utöver "jag är rädd!"
Tax nr 2, min lillasysters sambos mormors hund. Fruktansvärd helvetesvarelse, strävhårig tax. Hugger barn, vuxna, hundar och allt som kan tänkas komma i närheten, helt utan anledning. Hon kan ligga och gosa med någon för att helt plötsligt avgrundsmorra och hugga dem i armen.
Tax nr 3, en stallkunds släthåriga merle-kanintax. Extremt rädd med väldigt stor kroppszon. Skrek för minsta lilla.
Tax nr 4, äldre dams sällskapstax, strävhårig. Skällig men trevlig och go, enligt mamma. Hon är störtförtjust i den taxen, och det är hon som känner den.

Det är min uppfattning om rasen, mentalitetsvis.
 
Jag har väldigt begränsad erfarenhet av tax, men jag har iallafall träffat 4 stycken lite mer ingående. Kan ju säga att jag inte är ett fan..

Tax nr 1, en släktings långhåriga sällskapstax. Han lät ingen utom hand husse och matte komma i närheten, han var livrädd för allt och alla. Väldigt söt och oförarglig, men verkligen noll personlighet utöver "jag är rädd!"
Tax nr 2, min lillasysters sambos mormors hund. Fruktansvärd helvetesvarelse, strävhårig tax. Hugger barn, vuxna, hundar och allt som kan tänkas komma i närheten, helt utan anledning. Hon kan ligga och gosa med någon för att helt plötsligt avgrundsmorra och hugga dem i armen.
Tax nr 3, en stallkunds släthåriga merle-kanintax. Extremt rädd med väldigt stor kroppszon. Skrek för minsta lilla.
Tax nr 4, äldre dams sällskapstax, strävhårig. Skällig men trevlig och go, enligt mamma. Hon är störtförtjust i den taxen, och det är hon som känner den.

Det är min uppfattning om rasen, mentalitetsvis.

:o

Inga vidare erfarenheter, mao. :D Vi hade en normalstor strävhårig tax i stallet jag hängde mycket vid som yngre. Han var hur cool som helst, lite egen men väldigt go. Det var kanske 20 min promenad till stallet så det hände titt som tätt att han följde efter en hem, och sen vände tillbaka när han förstod att han inte fick följa med in. :p Men utöver det har jag nog väldigt begränsad erfarenhet av tax. Bara föreställt mig taxen som antingen utpräglad jakthund eller "kärringhund".

Kanintaxen i min allmänlydnadsgrupp är väldigt trevlig och verkar stabil och trygg (och är ta mig tusan så söt att man smälter).
 
Själv blev jag nerpussad av en jättfin liten taxfröken förra veckan, släthårig. De andra taxfröknar jag känt har varit strävhåriga och underbara så min syn på tax är att de är väldigt trevliga hundar men jag kommer nog inte skaffa någon själv av rädsla för ryggproblem.
 
Själv blev jag nerpussad av en jättfin liten taxfröken förra veckan, släthårig. De andra taxfröknar jag känt har varit strävhåriga och underbara så min syn på tax är att de är väldigt trevliga hundar men jag kommer nog inte skaffa någon själv av rädsla för ryggproblem.

Ja, det var ju detta med diskbråck...
Fick ändå intrycket att taxklubben pratar om detta som ett ärftligt problem och uppmanar uppfödare att ha sena avelsdebuter och ta bort hundar med ryggproblem från aveln.
 
Trodde bara det var krav på viltspår för att bli champion i utställningen.

På strävhårig finns dom flesta jakthundar och vissa linjer hos korthårig finns kvar.
 
Min erfarenhet är att de är jättetrevliga hundar, dock egna! :p De har problem med diskbråck och i viss mån mentalitet, så kolla uppfödare! Jag upplever dem som väldigt roliga, arbetsamma och trivs man med "terriermentalitet" så kommer man trivas med tax :) Stor hund i liten förpackning, som inte alltid vet att de är små;)

Mina föräldrar har haft tax och mina morföräldrar hade tax hela livet. Envisa som synden, personliga, roliga att jobba med (spår, viltspår, jakt och lydnad) Lydnaden krävdes dock mer motivation än tex viltspår (där de gick som en klocka). De vi haft har också haft ett väldigt tydligt hundspråk, varit bra på att "uppfostra" valpar och fungerat bra tillsammans med andra hundar. Alla har även fungerat bra i stallet och på ridturer (dock inte lika väl med alla katter....)
 
Trodde bara det var krav på viltspår för att bli champion i utställningen.

På strävhårig finns dom flesta jakthundar och vissa linjer hos korthårig finns kvar.

Vad jag kan läsa mig till finns det flera prov som räknas som jaktmerit, bl a viltspår men också gryt- och drevprov.
 
Min erfarenhet är att de är jättetrevliga hundar, dock egna! :p De har problem med diskbråck och i viss mån mentalitet, så kolla uppfödare! Jag upplever dem som väldigt roliga, arbetsamma och trivs man med "terriermentalitet" så kommer man trivas med tax :) Stor hund i liten förpackning, som inte alltid vet att de är små;)

Mina föräldrar har haft tax och mina morföräldrar hade tax hela livet. Envisa som synden, personliga, roliga att jobba med (spår, viltspår, jakt och lydnad) Lydnaden krävdes dock mer motivation än tex viltspår (där de gick som en klocka). De vi haft har också haft ett väldigt tydligt hundspråk, varit bra på att "uppfostra" valpar och fungerat bra tillsammans med andra hundar. Alla har även fungerat bra i stallet och på ridturer (dock inte lika väl med alla katter....)

Låter ju ganska trevliga. :)
Är MH och BPH vanligt i rasen?
 
Aldrig stött på en släthårig eller långhårig tax som varit okej. Har väl stött på typ 10-ish stycken. Som barn fick jag snabbt lära mig att ta omvägar runt gårdens helveteshund "Myran", en långhårig röd tax som var helt rabiat. Hon skulle verkligen hugga allt och alla. Farmor hade en granne vid sommarstugan som lät sin släthårstax gå lös och bita folk i hasorna.
En granne har en långhårig dvärgtax och det är tragiskt att se den stressade lilla plutten. Rädd för det mesta och "löser" det genom att bli helt tossig och skälla på allt han ser. Kan inte leka med andra hundar utan ska bara bitas och rida. En man som kom och kollade ventilationen för några veckor sedan reagerade på hur vänlig vår hund var och sa att han nyss blivit biten i hasorna av en tax.

Har dock å andra sidan aldrig träffat en otrevlig strävhårstax och jag har också uppfattningen att de verkar ha friskare ryggar. De är antagligen inte lika populära som sällskapshundar då de inte anses vara lika söta och har inte avlats åt skogen på samma sätt.
 
Uppväxt med strävhåriga taxar, använda till praktisk jakt. En av dom var en lömsk typ som högg barn utan synbar anledning. Annars supertrevliga hundar. Har ägt en korthår själv, fick tyvärr ta bort honom vid tre års ålder pga helt kass mentalt. Bet allt och alla utom mig. Vill dock flagga för att han kom från en oseriös uppfödare och mitt mest hjärndöda hundköp ever. En dyr läxa...

Är själv sjukt svag för taxar, det är ngt särskilt med tax :love:
 
Hittade faktiskt en långhårig gryt champion och tydligen finns linjerna kvar i hemlandet:).

Från en som tycker att ta titlar i viltspår kan alla klara så räknar inte det som jaktmerit.
 
Jag har träffat rätt trevliga taxar!
I hembyn hade (har kanske? Jag bor ju inte där sedan rätt länge nu.) en granne en släthårstax som användes aktivt I jakt och det var en helskön jycke! Älskade allt och alla och gick på tur I byn ibland, tur alla visste var han bodde. Vldigt 'på' I jaktbiten vet jag. Han hade problem med att hålla hullet uppe under säsongen, men SÅ glad hela tiden!
Här I stallet har en av hästägarna en väldigt okomplicerat strävhårig tant-tax. Hon går alltid lös och strosar och hanger på helt enkelt. Inga bekymmer med något alls verkar det som, om än inte särskilt kontaktsökande heller.
Och så har uppfödaren till min terrier numera släthåriga minitaxar (Mer pengar per valp där :angel: ) Hon föder upp i stallet helt utan papper eller så, men de verkar också rätt okej. De håller avstånd och är rätt bjäbbiga men så bor de inte i huset heller utan ute i kennel, tanker att med lite mer socialisering skulle de säkert vara annorlunda. Funkar med folk gör de I alla fall, då de ränner lösa bland turister och lektionsfolk större delen av dagen.
 
De långhåriga dvärg/kanintaxar jag träffat har jag tyvärr inte varit ett större fan av. Bitska och bjäbbiga. Dessa har dock varit rätt ouppfostrade och gör inget annat än går promenader. Har däremot haft en strävhårig normalstor taxfröken på kurs, vilket fick mig att inse att det visst finns trevliga taxar :love: Denna skulle användas till jakt.
 
Hittade faktiskt en långhårig gryt champion och tydligen finns linjerna kvar i hemlandet:).

Från en som tycker att ta titlar i viltspår kan alla klara så räknar inte det som jaktmerit.

Fast jag skriver ju bara den information som står, dvs viltspår klassas som jaktmerit.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Vi har idag en Finsk lapphund, gammal gubbe på 14 år, och en jakt labbe, precis året fyllda. Från början så var tanken att sambon skulle...
2
Svar
39
· Visningar
4 217
Senast: Tuggben
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Höstföräldrar 2023
  • Kalla hamburgare
  • Västeråsträffstråden

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp