Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jo de är vita inutiJag kollar just nu på en le Creuset på nätet, menar du de där som är vita inuti? Det är alltså det som är emaljeringen? Jag är inte så bra på det härMen jisses vad dyra de är
![]()
Jag steker absolut på lite i den emaljerade och det blir ju lätt stekt och det är inga problem att få lök gyllene i smör i grytan. Men vet ju inte om du har högre krav på bryning.@Badger kan man bryna i en emaljerad?
Ok jag håller nog inte med om någonting han sägerAlltså nu läste jag på den här bloggen http://www.javligtgott.se/gjutjarnsskola-samt-en-liten-titt-pa-mina-pannor-och-grytor/ att man inte ska koka i gjutjärnsgrytor och att emaljerade inte går att bryna i, så nu är jag på ruta 1 igen.Jag är ute efter nåt som man kan både bryna och koka i, som när man gör grytor och färssås t ex. Och den ska ha lock.
Ja jag tror inte det var gjutjärnet han menade att man inte ska koka i, jag tror det var kolstålet. Att koka tomatsås i vår gjutjärnsgryta påverkar färgen på rätten åt det mörkare hållet och kanske smaken lite + att man får i sig järn (nyttigt för mig). Men det påverkar inte grytan (eller ok, vår gamla lilla har lite håligheter i botten men den är nog från 60-talet). Men om du kokar tomat i le Buyer kolstål så åker hela ytan av och det tar markant smak om rätten ligger kvar och svalnar i kärlet. Jag är ganska så övertygad om att det är precis det han pratar om. Speciellt eftersom han inte verkar äga någon gjutjärnspanna, men däremot en liten rund le Buyer kolstålspanna som verkligen inbjuder till att koka tomat i (vilket vi som sagt gör.. men då får man ju ha fett i igen efteråt och som sagt hälla upp det på tallriken kvickt, och inte koka länge.)Ja, jag hade ju för mig att min mamma brukade göra det.
Hur i hela friden sliter man ut en gjutjärnsgryta?Jag tror att det mest handlar om att man riskerar slita ut det i förtid. Att det smakar järn är väl för att syran gör att det släpper mer järn, helt enkelt. Men jag har inte heller upplevt det någon gång.
Min gamla lilla har ju gropar som sagt i botten. Jag kör ju på ändå men järnet har lossnat i flagor. Det var kanske tveksam kvalitet.Hur i hela friden sliter man ut en gjutjärnsgryta?
Materialet är ju jättetjockt och även om man skulle koka tomat i det dagligen skulle man inte kunna minsta tjockleken mer än mikroskopiskt mycket.
Om man tar fram en gjutjärnsgryta som stått oanvänd i många år så är den ofta rätt rostig. Att ta bort rost och skrubba fram en yta tar ju bort material. Långt mer än en tomaträtt skulle göra.
Hur i hela friden sliter man ut en gjutjärnsgryta?
Materialet är ju jättetjockt och även om man skulle koka tomat i det dagligen skulle man inte kunna minsta tjockleken mer än mikroskopiskt mycket.
Om man tar fram en gjutjärnsgryta som stått oanvänd i många år så är den ofta rätt rostig. Att ta bort rost och skrubba fram en yta tar ju bort material. Långt mer än en tomaträtt skulle göra.
Låter konstigt?Min gamla lilla har ju gropar som sagt i botten. Jag kör ju på ändå men järnet har lossnat i flagor. Det var kanske tveksam kvalitet.
Nä inte behöver du står till vars för något.Jag förstår inte riktigt varför jag ska stå till svars för det fysiska fenomen som sker när järn möter syra?Känns ganska orimligt, om du frågar mig.
Jag får fota denLåter konstigt?
Porigt gjutjärn har man väl sett. Men järn som lossar flagor verkar märkligt. Inte något jag nånsin sett faktiskt. Flagor har jag bara sett på nonstick-beläggningar.
Vad är det för gryta? Väldigt gammal eller av nyare sort? Finns det något spår av tillverkaren?
Ja va bra! Jag är jättenyfiken!Jag får fota denoch publicera, äntligen kanske jag kan få reda på vad den lider av.
Ursprunget är -stulet ur mammas skåp (när jag var student och åt små grytor), gissar att den då har slingrat sig ur mormors eller gammelmormors skåp i sin tur en gång. Att hon skulle köpt den betraktar jag som extremt osannolikt (om det inte var på loppis för att den var söt).
Undersidan är såvitt jag vet anonym. Men jag ska vända på den. Den kanske kommer från IKEA![]()
En liten tanke kom.Jag får fota denoch publicera, äntligen kanske jag kan få reda på vad den lider av.
Ursprunget är -stulet ur mammas skåp (när jag var student och åt små grytor), gissar att den då har slingrat sig ur mormors eller gammelmormors skåp i sin tur en gång. Att hon skulle köpt den betraktar jag som extremt osannolikt (om det inte var på loppis för att den var söt).
Undersidan är såvitt jag vet anonym. Men jag ska vända på den. Den kanske kommer från IKEA
(Hennes gamla emaljgryta som nog har dött led av ngt liknande, emalj borta i fläckar och fläckarna var liksom gropar. Iofs har hon varit kemist också)
Ugh, det vore ju otäckt. Men som sagt den fick åka diskmaskin nu senast och jag är ändå hyggligt övertygad om att det ändå är järn. (håller tummarna)En liten tanke kom.
Kan det vara så att det som lossnar inte är järn, utan väl instekt beläggning från tidigare matlagning? Om du rispar i den med kniv eller annat vasst - hur ser det ut? Går det att få loss flagor? För i så fall är det inte järn utan just inbränd mat. Blir stekytan rostig om den får stå fuktigt?
Hittade en bloggsida
https://blogg.land.se/skog-till-bord/storstada-din-gjutjarnspanna/
Pannor är svårt... Särskilt om man har en sambo som är van vid teflonpannan och tycker att gjutjärnet är ”hopplöst”. Tog ett tag innan jag förstod varför. (Och jag tror inte att han är ensam - många idag har bara lagat mat i teflon).
Allt han lagar i gjutjärnet fastnar (och sen måste pannan brännas in på nytt...) Till slut fattade jag att det är tillagningsmetoden som är kruxet! Han är ”lärd” att i princip all mat får näringsämnena förstörda om värmen är för hög - skriker högt om något får det minsta lilla hårdstekt yta...
Gjutjärnet mår alltid bäst av att bli rejält upphettat först och sedan värmen sänkt och då får man inga problem med att något fastnar. Och sen ska det göras rent när det fortfarande är ”hett” - med hett vatten. Jobbar fortfarande med att ”lära om” sambon, men det går trögt...
Jag rekommenderar gjutjärn alla dagar i veckan!
Jag älskar våra ”riktiga” pannor, arvegods och säkert snart 100 år. IKEAS gjutjärn är jag däremot inte lika impad av. Det verkar vara nån sorts beläggning ovanpå gjutjärnet? Nån som vet?
Vi står i begrepp att byta ut den gamla teflonkastrullen (eller vad det nu är, sån där svart non stick-beläggning) där beläggningen har släppt i botten. Behöver en som är minst 3 liter. Men vad ska man köpa istället? Är det verkligen så giftigt som det sägs med teflon, tefal eller vad det nu kallas? Gjutjärn verkar vara meckigt med att det ska brännas in (hur man nu gör det?) och så ska man inte använda diskmedel med den påföljden att lukt och smak sitter kvar. Det finns keramiska grytor men de har också någon slags non stick-beläggning vad jag förstår. Jag har googlat grytor och kastruller men blir bara mer förvirrad än jag var innan. Vad är bäst? Vad använder ni? Ska man lägga så stor vikt vid teflonfaran eller är det överdrivet?