Tävlingsinriktad häst-uteritter!

[_Taggis_]

Förstår hur du ser på saken.
Kul med alla synpunkter men det är ingen kapplöpningshäst jag köpte.
Jag vet att vissa egenskaper kan vara svårare att dämpa, därav sökte jag tips på detta som är ett problem för oss just nu.
Min häst har ingen hög flyktbenägenhet som gör att han springer utan väldigt trygg och självsäker, däremot översocial.(obviously)

Att han får braka iväg i race-galopp när han själv vill är ingen bra idé, det är ju det han vill, där handlar det om respekt och lyhördhet inför sin ryttares önskemål.
Därav ett "lydnadsproblem" då han i dessa tillfällen inte godtar min önskan om att stanna i det önskade tempot.
Så kanske är det dags att backa bandet och börja om med groundwork för oss, innan vi ger oss ut på galopper med sällskap!
Tack för alla svar

Ja vi ser nog helt enkelt lite olika på saken. Men jag tycker du gör klokt i att backa bandet och låta bli att utsätta er för det svåraste just nu.

Det fetade vet jag inte om jag missuppfattar dig eller inte, men det känns som att du lägger in värderingar här som din häst knappast kan förväntas förstå? Hästar har av naturen en drift av att få springa av sig ibland, vissa mer än andra. Det handlar inte om olydnad eller brist på respekt.
Jag tänker att vi ryttare ibland behöver vara lite respektfulla och lyhörda inför våra djur istället för att alltid förvänta oss att de ska lyda oss utan nåt tillbaka. Nu kanske det inte är vad du menar, men jag tror det är tänkvärt för oss alla att ibland vända på tanken när vi har ett problem - Vad gör jag för att min häst ska få sina önskningar och behov tillgodosedda? Många hästar har ett stort behov av att få blåsa ur sig regelbundet, och får de inte göra det så blir det ju lätt att det kokar över. Och på dessa överkokande hästar förväntar vi oss lydnad och fokus på våra önskemål? Det blir ofta en ond cirkel.

Nu menar jag inte att man ska låta dem dra iväg närhelst de önskar. Men det kan vara en god tanke att ställa sig frågan hur jag ser på min häst och mina förväntningar på den, och hur den kan antas se på mig...
Min häst har mkt hög energi, och blir ganska het ute samtidigt som den är tittig och skyggar för allt möjligt i alla hastigheter. Jag får välja vart jag låter den rasa av sig. Det perfekta är en uppförsbacke med god sikt, eller ett öppet fält där jag ser vart vi är på väg och att inget lurar bakom en krök. Men att aldrig under några omständigheter låta den få utlopp för detta behov skulle ge mig större bekymmer, det går inte att hålla in en sån häst för till slut går energin uppåt istället. Nu på vintern är det ett dilemma eftersom underlaget ute är så kasst att vi bara kan skritta i kombination med att kylan gör hästen ännu mer energisk. Men inte ser jag den som olydig och respektlös. Jag struntar i att rida ut i de perioder på vintern som det inte går att rida ordentligt, tur att vi har ridhus. Det blir mkt bommar och gymnastikhoppning istället men ja - det är en liten utmaning vintertid trots åtgärder.

 

[Pegasus63]

Gör hallt när hästen börjar hetsa upp sig, skritta sedan resten av vägen hem även om det betyder att ni inte längre har sällskap tillbaka till stallet. Det är du som bestämmer tempo, inte hästen.

Efter någon vecka med det här, kan du över gå till hallt, och sedan skritt varje gång hästen får för sig att "tävla". När den andra hästen försvunnit från synfältet, gör ni övergångar skritt, trav, halt. galopp mm resten av vägen hem.

En uteritt är i grunden enbart en "dressyr" övning på rakt spår och lydnad är alltid överordnad oavsett gångart och sällskap.

 

[Kaching]

Har ni någon ex-galoppör i stallet? De är ofta tränade för att hålla önskat tempo i galopp, och vana att galoppera i klunga.

Jag red två pensionerade galoppörer under en massa år och den ena var pigg men städad. Han kunde någon enstaka gång låtsas om att han inte kände bromsen särskilt bra (så det gick lite fortare än önskat), och med två specifika hästkompisar var livet alldeles för roligt för att galoppera städat i grupp För honom var det humöret för dagen och sällskapet avgörande, de är ju djur, inte maskiner.

Den andra, hon var het, egensinnig och hade inte lika många olika växlar som sin bror Eftersom både hon och brorsan (ovan) var galopptränade så kunde man vid behov rida upp i röva på brorsan, som accepterade att agera bromskloss, och när det inledande "TJOHO!" var över så kunde man sakta men säkert börja påminna henne om bromsen och dess funktion och mening. Var man lugn så gick det fint att galoppera ute. Om man blev rädd av hennes inledande "TJOHO!" så tyckte hon det var jobbigt och även om handbromsen alltid fungerade i slutändan så fick man ingen kul upplevelse tillsammans.

Ett tips (förutom öva, öva, öva och avdramatisera) är att trava ute. Har du redan travat långa sträckor så blir galoppen inte lika spännande när det väl är dags för den. Många jag ridit ut med (valacken ovan fick såklart ofta agera ridsällskap ute för han var så kul att rida ut på i alla gångarter) sitter och skrittar i 100 år, sedan kommer den där perfekta galoppbacken och då blir det full kareta upp för den. Klart hästen tycker det är svinkul, och den har ju all energi kvar inför backen!

Sedan tycker jag personligen det är bra att öva på att skritta på lång/halvlång tygel ute (börja i ridhuset/på banan) och sammankoppla det med avslappning. Många heta hästar sitter och blir hållna på kort tygel en hel uteritt för ryttaren är nervös att hästen spontant ska sticka, vilket leder till en ond cirkel där hästen förväntansfullt på kort tygel väntar på att något ska hända, och ryttaren sitter och försöker förhindra att något händer.

Säkert inga tips som funkar för alla, men det kanske kan vara lönt att testa?

 

[Koko11]

Ja vi ser nog helt enkelt lite olika på saken. Men jag tycker du gör klokt i att backa bandet och låta bli att utsätta er för det svåraste just nu.

Det fetade vet jag inte om jag missuppfattar dig eller inte, men det känns som att du lägger in värderingar här som din häst knappast kan förväntas förstå? Hästar har av naturen en drift av att få springa av sig ibland, vissa mer än andra. Det handlar inte om olydnad eller brist på respekt.
Jag tänker att vi ryttare ibland behöver vara lite respektfulla och lyhörda inför våra djur istället för att alltid förvänta oss att de ska lyda oss utan nåt tillbaka. Nu kanske det inte är vad du menar, men jag tror det är tänkvärt för oss alla att ibland vända på tanken när vi har ett problem - Vad gör jag för att min häst ska få sina önskningar och behov tillgodosedda? Många hästar har ett stort behov av att få blåsa ur sig regelbundet, och får de inte göra det så blir det ju lätt att det kokar över. Och på dessa överkokande hästar förväntar vi oss lydnad och fokus på våra önskemål? Det blir ofta en ond cirkel.

Nu menar jag inte att man ska låta dem dra iväg närhelst de önskar. Men det kan vara en god tanke att ställa sig frågan hur jag ser på min häst och mina förväntningar på den, och hur den kan antas se på mig...
Min häst har mkt hög energi, och blir ganska het ute samtidigt som den är tittig och skyggar för allt möjligt i alla hastigheter. Jag får välja vart jag låter den rasa av sig. Det perfekta är en uppförsbacke med god sikt, eller ett öppet fält där jag ser vart vi är på väg och att inget lurar bakom en krök. Men att aldrig under några omständigheter låta den få utlopp för detta behov skulle ge mig större bekymmer, det går inte att hålla in en sån häst för till slut går energin uppåt istället. Nu på vintern är det ett dilemma eftersom underlaget ute är så kasst att vi bara kan skritta i kombination med att kylan gör hästen ännu mer energisk. Men inte ser jag den som olydig och respektlös. Jag struntar i att rida ut i de perioder på vintern som det inte går att rida ordentligt, tur att vi har ridhus. Det blir mkt bommar och gymnastikhoppning istället men ja - det är en liten utmaning vintertid trots åtgärder.

Absolut! Jättebra skrivet.
Han får springa av sig ofta ute när jag rider själv då jag vanligtvis gillar fart! Men inte genom att jaga andra! Känner min häst och vet att detta är mer ett dåligt beteende som behöver jobbas bort, än en instinkt jag försöker trycka ner då han även i sällskap med andra har en vana att gnaga/bita den framför i rumpan i skritt och har ingen respekt även om de kickar bort honom ärr han där igen ... Men kanske finns det signaler jag missar så ska analysera och hitta ett säkert sätt att få detta med uteritterna att bli mindre vilda

 

[Koko11]

Har ni någon ex-galoppör i stallet? De är ofta tränade för att hålla önskat tempo i galopp, och vana att galoppera i klunga.

Jag red två pensionerade galoppörer under en massa år och den ena var pigg men städad. Han kunde någon enstaka gång låtsas om att han inte kände bromsen särskilt bra (så det gick lite fortare än önskat), och med två specifika hästkompisar var livet alldeles för roligt för att galoppera städat i grupp För honom var det humöret för dagen och sällskapet avgörande, de är ju djur, inte maskiner.

Den andra, hon var het, egensinnig och hade inte lika många olika växlar som sin bror Eftersom både hon och brorsan (ovan) var galopptränade så kunde man vid behov rida upp i röva på brorsan, som accepterade att agera bromskloss, och när det inledande "TJOHO!" var över så kunde man sakta men säkert börja påminna henne om bromsen och dess funktion och mening. Var man lugn så gick det fint att galoppera ute. Om man blev rädd av hennes inledande "TJOHO!" så tyckte hon det var jobbigt och även om handbromsen alltid fungerade i slutändan så fick man ingen kul upplevelse tillsammans.

Ett tips (förutom öva, öva, öva och avdramatisera) är att trava ute. Har du redan travat långa sträckor så blir galoppen inte lika spännande när det väl är dags för den. Många jag ridit ut med (valacken ovan fick såklart ofta agera ridsällskap ute för han var så kul att rida ut på i alla gångarter) sitter och skrittar i 100 år, sedan kommer den där perfekta galoppbacken och då blir det full kareta upp för den. Klart hästen tycker det är svinkul, och den har ju all energi kvar inför backen!

Sedan tycker jag personligen det är bra att öva på att skritta på lång/halvlång tygel ute (börja i ridhuset/på banan) och sammankoppla det med avslappning. Många heta hästar sitter och blir hållna på kort tygel en hel uteritt för ryttaren är nervös att hästen spontant ska sticka, vilket leder till en ond cirkel där hästen förväntansfullt på kort tygel väntar på att något ska hända, och ryttaren sitter och försöker förhindra att något händer.

Säkert inga tips som funkar för alla, men det kanske kan vara lönt att testa?

Toppenbra tips detta är en quarter- gångartshäst med iaf en högre växel! Rids alltid på långa tyglar men förstår vad du menar med att spänning kan byggas upp för dem som konstant rider på kort tygel, speciellt även på uteritter, viktig poäng!

 

[Lingon]

Sedan tycker jag personligen det är bra att öva på att skritta på lång/halvlång tygel ute (börja i ridhuset/på banan) och sammankoppla det med avslappning. Många heta hästar sitter och blir hållna på kort tygel en hel uteritt för ryttaren är nervös att hästen spontant ska sticka, vilket leder till en ond cirkel där hästen förväntansfullt på kort tygel väntar på att något ska hända, och ryttaren sitter och försöker förhindra att något händer.

Säkert inga tips som funkar för alla, men det kanske kan vara lönt att testa?

Min medryttarhäst kan det därmed att skritta lugnt på lång tygel. Inga problem oavsett hur pigg hon är. Lång tygel=avslappning. MEN! När jag sen kortar tygeln ser hon det som att "Jiippppi!! Nu ska vi springa!!". Men jag kan utan problem ge henne lång tygel efter en galopp där hon varit väldigt taggad. Iaf när jag väl fått ner henne i skritt från allmänt taktande.

 

[Kaching]

Min medryttarhäst kan det därmed att skritta lugnt på lång tygel. Inga problem oavsett hur pigg hon är. Lång tygel=avslappning. MEN! När jag sen kortar tygeln ser hon det som att "Jiippppi!! Nu ska vi springa!!". Men jag kan utan problem ge henne lång tygel efter en galopp där hon varit väldigt taggad. Iaf när jag väl fått ner henne i skritt från allmänt taktande.

Tycker det är SÅ skönt med hästar som fixar det. Hur många gånger har man inte ridit ut med sällskap som efter galoppen spattigt hetsar hem i förhoppning att man ska galoppera hela vägen hem, in genom stalldörren?