Sv: Tävla med hundilsk staffe?
Oj tror du det finns ett litet hopp alltså?
Som sagt han har varit klockren fram till 3 års ålder. Unghundstiden märktes knappt. Det är precis som han har en massa hormoner i gungning...?! Fast han har haft det på olika sätt i ett halvår nu.
Började med utfall mot vissa (asjobbiga) hundar som jag har lyckats jobba bort. Sen märkte jag tendenser mot min väns tikar att han gick och "mätte" sig lite när de inte träffats på ett tag.
För några veckor sedan hamnade han av en olyckshändelse mitt i en laddad situation med en tik där han i min mening tände på alla cylindrar alldeles för snabbt för att anses vara sunt.
Något liknande hände härom kvällen när en lös schäfertik kom fram till honom.
Båda händelserna kunde med nöd och näppe avvärjas utan att någon hund blev skadad men jag och ägare till inblandade hundar var rejält chockade efter.
Vet du att PRECIS såhär var det för min tik, en schäfer-collie korsning. Här på buke sades det att hon var i en könsmognadsperiod som kommer runt 3 års ålder och det blir tyvärr så med dessa hundar bla bla bla.
Jag slet med mig själv, bråkade med andra om det och hävdade klart att det kan inte vara möjligt att en hund blir sådär "bara för att" - efter ett 3-årigt helvete visade sig hunden ha cancer.
Jag kommer aldrig i livet acceptera att en hund som är normal och trevlig blir aggressiva bara för att de når en viss ålder!! Jag tror knappast det är normalt! Min hund kunde snedtända över absolut ingenting, gärna i situationer när det blev lite upphetsat men det var absolut inget krav, hon gav sig på hundar som bara gick förbi henne helt lugnt tillslut. I början var det provokationer hon reagerade på (som hon aldrig brydde sig om innan) och senare gick det till att hon ville mörda vilken hund som helst oavsett. Jag valde att kastrera (för jag hittade noll när vi röntgade, tog blodprov och gick igenom hunden) men när hon tillslut vände sig mot en av mina egna som hon känt i 3 år och sovit ihop med tog jag beslutet att ta henne till veterinären och avliva. Och där kunde veterinären konstatera att hon hade gått med oupptäckt cancer. Vilket inte syntes alls på henne utåt, den där hunden var så glad att man inte hade en susning.
Jag vet precis hur du känner dig, det gjorde mig otroligt olycklig och ledsen att behöva se min hund som en fara. Jag skämdes, jag grät och jag önskade verkligen att hon kunde förstå att äta andra hundar inte var OK. Mest av allt för hennes skull eftersom hon inte fick vara med och umgås med oss på samma vis längre, jag var jämt tvungen att stänga undan henne.
Men jag personligen valde att avstå tävlande med henne just för att jag aldrig skulle kunna garantera att inte någon annan hund kom fram och ville hälsa/mucka. Och även om man kan tycka att folk får skylla sig själva för att de inte har koll på sina hundar så hade inte jag samvete att utsätta någon annans hund för skaderisker. Blir de skadade är det ändå en hund som måste lida genom rehab både fysiskt och psykiskt.
Om jag vore du skulle jag ta hunden till veterinären och kolla igenom den topp till tå.
. Men jag vill inte ha några knäppgökar till hundar bredvid min, hur säker min än är.
