Tappat Ledarskap (Långt)

[QuickStar]

Tips och råd önskas!

Mitt sto är otrolig att rida, rent fantastisk faktiskt, MEN bara när hon själv vill, för att uppleva ett sådant underbart ridpass måste man genomlida 10 pass i ren och total skräck! Så ska det absolut inte behöva vara anser jag som inte gett upp hoppet om denna fina häst som ridhäst.

Köpte henne för våren 2001 och har alltså haft henne i 3 år (hjälp vad tiden går fort), hon var jätte härlig att rida men redan från början visade hon mycket egen vilja och gjorde lite små dumheter, tex. kasta sig åt sidan och resa sig lite smått för att ”protestera” nu i efterhand inser jag att jag borde tagit i tu med hennes små idéer direkt istället för att låta det passera.
Våren 2002 betäcktes hon och eftersom det var mitt första föl så var jag extra försiktig med stoet och töm körde och skrittade mest, tyvärr kastade hon och obetäcktes sedan i juni 2003.
Mellan kastningen och om betäckningen reds hon normalt (lugn igångsättning) under denna perioden var hon OTROLIGT jobbig och stod mest på bakbenen hela tiden och jag tyckte det var otroligt obehagligt så efter hon vad betäckt och konst. Dräktig blev det ingen ridning utan mest bete och lite tömkörning.
Pga. Min gamla ryggskada som förvärrades av damens små påhitt så lånades hon ut och kommer nu hem till hösten. FV har ridit henne och hon har inte gjort några större påhitt utan mest ”studsat” lite, dock har inte större krav ställts på henne.

Hon ska betäckas om så hon kommer förhoppningsvis hem dräktig men jag vill helst inte låta henne stå. Utan försöka få ordning på henne och då eventuellt till nästa höst när fölet är avvant sätta igång henne och kanske ut och tävla lite. Jag vet att hon kan bli en kanon häst om man bara får henne att koncentrera sig mer på mig och tänka mindre efter eget huvud.

Till saken hör att hon är OTROLIGT rang hög mot andra hästar medans hon är lägre än mig i rang så länge jag är på marken, inbillar jag mig i alla fall . Hon är otroligt trevlig att ha att göra med förutom vid ridning och lastning, när hon för något år sedan kom på exakt hur hon ska göra för att komma undan. Jag har hittills alla gånger fått in henne i transporten på under 30 minuter men en gång i tiden gick hon bara rakt in och det vill jag att hon skall göra igen.

Vad råder Ni mig till att göra?
Hon är genom gången av duktig veterinär, hon hittar inga fel. Samma veterinär är utbildad hästtandläkare och kollar munnen på henne 2ggr/år. Hon har en analyserad och uträknad foderstat så det borde inte finnas några brister men chansen att något är fel fysiskt finns ju fortfarande.
Läst om någon annan här på forumet som hade vart på Hbg kliniken (?) och de hade gett hästen smärtstillande och då gick hästen som en klocka fastän hon tidigare var genomgången ua. Kan ju vara värt att prova

Vad tror ni, ska jag prova med ledarskaps övningar - börja om från början helt enkelt och försöka blir en starkare ledare än henne. Utsätta henne för prövningar under tiden för att se om hon följer mig som hon borde göra om jag är hennes ledare, ex.p gå in i transporten, gå över presenningar ja allt man kan hitta på och sedan försöka behålla hennes förtroende även på ryggen?
Tidigare ägare tog hon över för så de redde inte ut det helt, så det sitter väl troligtvis kvar i henne och eftersom jag inte tog tag i det direkt gör hon så även för mig.

Har tidigare inte haft så här rang höga hästar och har därmed inte stött på dessa problem och det känns så totalt onödigt att låta denna bra häst enbart gå till avel för att jag inte reder ut henne, jag vill åtminstone ge henne en chans till så snälla hjälp mig!

 

[martha]

Det som förvånar mig är att ledarskapen oftast inte funkar BÅDE på mark och på rygg....Varför??

Är det du som blir osäker på ryggen?? Jag vill inte ha ledarskap i den författning som är på denna sidan, jag väljer att jobba bredvid min häst och på ett sätt som harmonerar med just DEN hästen...ett ranghögt sto bråkar inte med oss om den inte har anledning till det...antingen får du ha klara besked åt henne ...eller...vara mer följsam.

Mina ranghöga hästar jag haft har alla varit underbara individer i ALLT, jag kan BE dom att göra saker, men inte beordra...det gäller att kunna finlira på ett vettigt sätt och hästarna kommer aldrig att protestera mot nåt( under förutsättning att dom är fräsha förstås)

Sätt dig ner och fundera över hur du och ditt sto vill ha det...ge dig inte och försök "förstå" din häst...alla hästar har olika personligheter och det som funkar på en häst kanske inte funkar på din.......mina hästar skulle nog skratta ihjäl sig om jag skulle göra ledarskaps"övningar" med dom

 

[QuickStar]

Anledningen till att det funderar på mark och inte rygg- ingen aning!

Möjligt att även min häst kommer asgarva åt mig om jag försöker mig på ledarskaps övningar men det skulle ändå kännas bra att sysselsätta henne på marken på någon sätt.

Hon är den självklara ledaren i en flock- hon bråkar nästan aldrig och i så fall endast när någon går på henne.

Jag gillar din metod och ditt sätt att tänka, jag vill sammarbeta med henne men inte bestämma över henne precis som jag inte vill att hon ska bestämma över mig. utan att man är ett team.

Jag blir osäker på ryggen på henne inte direkt när jag sitter upp utan när hon börjar hitta på dumhet så blir jag no rent av rädd för hon ställer sig högt och står och vinglar precis som om hon ska tippa bakåt vilken sekund som helst, så det mesta är nog mitt fel tyvärr men jag vet inte hur jag ska bära mig åt!!

Min valack är jätte trevlig att rida och hittar inte på några större dumheter även om han försöker, dock märker jag att jag har mycket bättre självförtroende nu än innan jag skaffade honom, mycket beror nog på att han är relativt lätt att få och tänka på annat och glömma bort sina hyss varpå jag känner "yez jag klarade det utan att bli rädd" så fortfätter jag att rida honom och klara ut hans hyss så finns ju möjligheten att jag fortsätter i den stilen även på stoet.

 

[martha]

Rid din valack ofta och på så sätt få ett bättre självförtroende på ryggen

Behandla din häst(stoet) som hon är värd...som en ledare...hon är ledare i hästflocken och du utanför...men det är dkillnad med häst/häst och människa häst....ett sto med så hög rang har även integritet..och den skall man INTE sabba, dessa ston brukar vara underbara att jobba med om man gör det på rätt sätt...bestäm gärna, men tillsammans med henne och gör saker IHOP..

Mina travare MÅSTE jag göra så med...för att få ut mest möjliga ur dom...dom skall tycka att det är ROLIGT att jobba med mig...inte bara för att dom måste

 

[Darbhanga]

Jag har varit i din sits. Köpte då jag var 17 år och hade haft tre mkt snälla ponnyer av läromästartyp ett 2-årigt halvblod med 50 % fullblod i sig. Till en början (jag fick hjälp av uppfödaren med inridning) gick allt mkt bra men sen kom hon på att hon var större & starkare än mig s.a.s Från marken hade vi aldrig problem, hon har alltid varit gudomlig att leda, sköta, lasta, sko, tömmköra, longera ja allt man kan göra från marken. Så där fanns inget att träna. Men när jag kom upp på hennes rygg blev jag osäker eftersom hon gick upp på bakbenen eller bockade om hon inte fick som hon ville, läs gå dit hon ville. Det var helt klart att hon var bossen av oss två för då vi gjorde saker hon gillade och kände sig trygg i som t.ex. hoppning var det aldrig problem. Vi tävlade 0.90/1.00 m nolla men kunde inte rida ut en skritt-tur ensamma.

Min häst blev väldigt osäker av att gå från flocken och då jag själv blev osäker ballade hon s.a.s ur. Hon krävde en ryttare som sa åt henne bestämt vad den önskade, då kände hon sig trygg och följde ryttaren. I all hanetring på marken kände jag mig trygg, alltså var även hon trygg och då var det inga problem att lämna flocken.

Därtill är hon en mkt smart dam som kräver stimulans av hjärnan, då trivs hon som bäst när hon får lite att klura på.

Min häst var oxå genomgången u.a. tom röntgad rygg (med tanke på kissing spines och liknande), regelbundet raspad, skodd etc.

Våren då hon var 7 år kom jag till en vändpunkt då jag tänkte att jag måste ta tag i detta på allvar. Då hade vi hankat oss fram med sällskap på uteritter, lite på hennes villkor i dressyren och hoppat med framgång sen hon var 4 år. Hon fick åka till en kille som är duktig på problemhästar och var där 3 månader och han tog ur henne allt trots, fick henne att tänka framåt i alla lägen. Han red mest ut på henne, mkt på öppna fält som varit svårt (hon drog hem). Hästen jag fick hem var inte samma som jag lämnat, hon hade liksom ändrat sin grundinställning till ryttaren. Visst hände det att hon testade mig sen oxå men aldrig på det vis som innan.

Efter detta har vi tävlat framgångsrikt i både hoppning, dressyr, fälttävlan, western och i år har hon fått föl. Jag är glad att jag inte sålde henne för hon är en gudomlig liten häst som gett mig massor nu när hon är på min sida.

Jag tycker Martha ovan beskriver det väldigt bra som man måste hantera sånna hästar; antingen ta ledarskapet helt (som min sambo gör då han rider henne) eller så be henne (som jag mer gör) men ändå inte på ett mjäkigt vis, utan klart och tydligt. Då blir hon trygg och ger allt för sin ryttare.

 

[Muppo]

Ahhhh! låter som jag är i den sits du varit! Min häst törs inte lita på ryttaren utan tror han vet bäst och vill göra på sitt sätt... vem var killen du tog hjälp av?!? jag har verkligen tröttnat nu... Jag har den mest specielle hästen här i världen(kan intygas av många, många...) och om jag skulle berätta om alla hans upptåg skulle bukefalos server klappa ihop

 

[snofflan]

Säger som Muppo; vem var den där killen? Låter intressant. Om du inte vill lämna ut hans namn så kan du väl PM:a.

 

[Darbhanga]

Vet inte om man får göra reklam här men det är hoppryttaren John Hickey som fått ordning på min häst, en av sambons och många andra trasselhästar jag sett genom åren. Jätteduktig!

 

[snofflan]

Aha! Har bara sett honom på Falsterbo. Verkligen en duktig kille. Var håller han till någonstans? Var han dyr?

 

[Darbhanga]

Bålsta då min häst var där, men det är ganska många år sen nu. Han var relativt billig. Pm:a för mer info.

 

[Mona]

En god vän till mig hade en häst som verkar vara väldigt lik den du har. Det visade sig, efter 3-4 år tror jag tom att det var, att den hästen hade sk "kissing spines".
Hästen, ett sto, veterinärbesiktigades både ute på fält och på klinik ett antal gånger innan detta uppdagades, och under tiden var livet naturligtvis ett helvete för både hästen och min kompis.

Stoet var väldigt duktig på att hoppa och det gjorde hon mer än gärna, men däremellan hade man alltid känslan av att hon "jäklades" - att saker å ting skulle vara på hennes villkor...

Jag säger inte att det verkligen är något fysiskt fel på din häst, men hästar beter sig väldigt sällan så som du beskriver om dom inte har ont.
Det finns naturligtvis alltid undantag från alla regler.

Jag skulle också vilja tillägga att min erfarenhet av ett riktigt befäst ledarskap är att det fungerar lika bra på marken som på ryggen. Det handlar så mycket om förtroende mellan häst och ryttare/ledare och det ändras inte bara för att man sitter på.

Jag vet inte om du blev något klokare alls av mitt inlägg i debatten, men jag önskar dig all lycka till och hoppas verkligen att det ordnar sig för dig och din häst!