"Tant-ryttare-hästmänniska-hobbynivå-tråd"

[Kilauea]

Hur har ni era hästar? Inackorderade, eget stället?

I ett litet privat stall 800 meter bort. Dvs så nära hemma man kan komma utan att vara hemma.
Just nu går det min gubbe och en 27 årig shettis där. Shettisen är inkörd och har gått på ridskola förut, så planen är att sonen ska få börja rida (åka) på honom i sommar.
Har kört nån gång när medryttaren ridit min.

Går dagligen hundpromenader förbi stallet och om inte annat så tar det typ 2 min på cykel dit (men 5 tillbaka pga uppförsbacke ).

 

[Lillgrådis]

Dessutom kretsar alldeles för mycket i mitt liv om vad andra tycker. Tyvärr. Jag har fått jobba stenhårt på det.

Känner igen det draget tyvärr, och de där ständiga försöken att vara till lags - men stå på dig! Det går att bli bättre på att värna om vad tycker JAG och vad vill JAG och säga fuck off till sådana som inte respekterar det. Jag kommer på mig själv de senaste veckorna med att allt oftare säga/tänka "jaha så tycker du, men jag är 50 år nu, nu gör jag vad jag själv tycker". Men tränar man lite på det så kan man säga så när man är 30 också och vara lika övertygande. Tror du får jätteroligt med den söta ponnyn.

 

[morgaine]

Men HEJ!
Åh så roligt att se så många svar och likasinnade
Hagdekorationer, ibland kanske mina går under kategorin flamingos och solcellslyktor var ju en väldigt bra ide, förutom att det är på vintern de behövs som mest, när man går ut och famlar i mörkret och inte vet om det är en häst, en älg eller en björn som kommer springande mot en. Men jag antar att solcellslyktor laddar dåligt vintertid så fyller ingen funktion när de behövs som mest

Jodå, de glöder på kvällen så det skulle man kunna ha på vintern. Vi har det vid entrén till vår gård året runt. De slutar lysa vid midnatt men då är ju folk och fä inne.

 

[Regret]

Här blåser det förfärgligt. Så roar mig med att titta på "Hästar, hästar, hästar" på Öppet Arkiv. Herrejösses vilken skillnad det är jämfört med idag. Men oj så roligt, vilken nostalgitrip, jag skjutsas tillbaka i tiden till repsadelgjordar och teddyvojlockar, flätade pannband, hjälmar som antingen såg ut som moppehjälmar, Jofa-hjälmar med byglar vid öronen och hakskydd i plast, eller kaskar utan hakband på ridskolechefen Och man hade på sig vanliga kläder
In och kika ❤

 

[nullo-modo]

Tror också att det ligger mycket i hur bekväm man är själv i beslutet om vad man själv vill med hästarna hur mycket folk går på om medryttare och annat.

 

[_Zacke_]

Här är min andra "tantponny" han gör inte heller så mycket, men försöker hålla igång honom lite mer nu då han blivit alldeles för tjock. Här om dagen fick han dra hem lite ved

 

[_Zacke_]

Och min fina prins börjar äntligen rätta sig till någorlunda i pälsen efter det rejäla ringormsutbrottet han fick när han precis flyttade hit fick klippa honom lite här och där för att kunna behandla ordentligt men ville inte helklippa eftersom dom går på lösdrift och sådär. Så det blev inte så fint

 

[Fibusen]

Och min fina prins börjar äntligen rätta sig till någorlunda i pälsen efter det rejäla ringormsutbrottet han fick när han precis flyttade hit fick klippa honom lite här och där för att kunna behandla ordentligt men ville inte helklippa eftersom dom går på lösdrift och sådär. Så det blev inte så fint Visa bifogad fil 51231

Så otroligt fin ponny! Jag gick ju också och köpte mig en irish cob för ganska precis 2 år sen efter några år med halvblod, unghäst, tränings och tävlingsplaner, men livet kom emellan (och jag blev för harig efter jag fick barn!) och det slutade alltså med en ”skogsluffarponny” för mig! Haft egen häst sen jag var 11, ridit sen jag var typ 7? Men första ponnyn jag äger, och nästan ens rider, skaffar jag mig när jag fyllt 32! Jag växte jättesnabbt när jag var liten och var oftast ett eller två huvud längre än andra i min ålder, så jag hade ingen direkt ponnytid då jag som var längst alltid fick rida storhästarna så ponnysarna räckte till åt dom andra som var kortare!
Jag har noll ambitioner, mer än att vi ska vara bästa kompisar och ha trevligt ihop. Sen om det innebär promenader, sitta och snacka i hagen, långa uteritter, eller ett pass på ridklubben kvittar. Just nu är vi inne i en period där vi rider lite mer ”seriöst”, men om en vecka kan vi lika gärna mest gå på våra promenader igen och ”snacka skit” bara. Eller komma på något annat roligt vi måste testa. Hur som helst så är det första hästen (ponnyn) på läääääänge jag känner mig helt trygg på, och bara det är ju en stor vinst! Vi kommer aldrig tävla,eller träna för tävlan. Jag älskar pysslet runt hästarna mer än själva ridningen och det var det jag kände att jag absolut inte ville vara utan.

Han är 14 år nu, och han kommer få bo hos mig tills han blir gammal och får somna in. Det spelar liksom ingen roll vad som händer, blir han oridbar så får han bli kvar som min stora hund typ. Jag hoppas han lär sonen att rida också. Sonen är lika förtjust i ponnyn som ponnyn är i honom, så jag tror nog att det ska gå bra.
Han är våran lycka på fyra hovar!

 

[Speedway]

Alltså, jag läste titeln på tråden och tänkte att här hör jag hemma. Jag är ju en typisk "tant-ryttare-hästmänniska-hobbynivå". Och så började jag läsa tråden och insåg att det handlade om något helt annat.

Jag är ju tant, +50 år, och hästen är ett 19-årigt sto med PPID men hon är allt annat än hagprydnad. Vi får ju inte tävla p g a medicinering men den dagen min turbokuse inte får hålla igång så är det nog dags att säga adjö.

Vi har nyligen flyttat till ett nytt, fint stall med 10 andra hästar och många trevliga hästägare och vi trivs förträffligt bra. Alla är aktiva på olika sätt. Skogsridning, dressyrträning, terränghoppning, tömkörníngsträning och några unghästar som mest är på lekisstadie.

Idag har min häst agerat ridskolehäst till en ponnymamma som har bestämt sig för att börja rida, peppad av sin tonårsdotter. Imorgon kommer hon vara skogsmullehäst med mig och på söndag ska vi skutta över några småhinder.

Tantmatten och tanthästen.

 

[morgaine]

Alltså, jag läste titeln på tråden och tänkte att här hör jag hemma. Jag är ju en typisk "tant-ryttare-hästmänniska-hobbynivå". Och så började jag läsa tråden och insåg att det handlade om något helt annat.

Jag är ju tant, +50 år, och hästen är ett 19-årigt sto med PPID men hon är allt annat än hagprydnad. Vi får ju inte tävla p g a medicinering men den dagen min turbokuse inte får hålla igång så är det nog dags att säga adjö.

Vi har nyligen flyttat till ett nytt, fint stall med 10 andra hästar och många trevliga hästägare och vi trivs förträffligt bra. Alla är aktiva på olika sätt. Skogsridning, dressyrträning, terränghoppning, tömkörníngsträning och några unghästar som mest är på lekisstadie.

Idag har min häst agerat ridskolehäst till en ponnymamma som har bestämt sig för att börja rida, peppad av sin tonårsdotter. Imorgon kommer hon vara skogsmullehäst med mig och på söndag ska vi skutta över några småhinder.

Tantmatten och tanthästen.

Visa bifogad fil 51257

Fin häst!
Mina är inte heller hagprydnader. Jag rider och kör så mycket jag orkar fast kroppen spjärnar emot.
Mest uteritter men också lite lektioner för en tränare.
Och så rider sonen och ett par grannbarn rider på ponnyn så att hon ska hålla igång ordentligt.

 

[Cilla80]

Jag identifierar mig starkt med trådstarten! Har två shettisar som barnen rider på ibland, och jag kör ibland, men väldigt mycket på baserat på lust för tillfället. Och en uppstallad islandshäst som inte är min men som jag rider ibland, mest för att hänga på barnen. Vi byggde lösdrift med stora hagar just för att kunna ha gott samvete även när vi inte har så mycket tid, och jag är glad över att ha hästarna som familjemedlemmar och sällskap, och för all del, till att pryda hagarna. :-)

Fyller alldeles snart 40 och känner att jag har precis rätt nivå av hästengagemang för den här tiden i livet. Drömmer om att börja på ridskola, av alla saker, hellre än att göra mer ambitiösa saker med mina egna pälsklingar.

 

[Görel]

Här känner jag att jag passar in! Har kvar egenuppfödda Celia nio år. Vi har haft flera motgångar på vägen som en fraktur och ett föl som dog. Hon ligger efter i utbildningen. Jag har problem med min rygg, ärftligt och hästolyckor ovanpå det, och kan inte rida varje dag. Därför arbetas hon en hel del på töm men ibland har jag för ont även för att kunna göra det.

Genom åren har jag blivit tjatad och även hackad på för att jag ridit för lite, det finns de som fått för sig att det enda arbete som duger för en häst är under ryttare. Själv ser jag det som okunnigt om man inte förstår allt det positiva tömkörning ger en häst.

Sen i höstas får jag hjälp av en kompis med att motionera och utbilda vidare. Det är till stor hjälp för motivationen och orken!

Min ögonsten

 

[Lavinia]

Känner att här passar jag nog in.

Min OmNom är 16 år och har diverse skador. Vi har hängt ihop i snart 12 år och jag kan inte tänka mig ett liv utan henne, alltså får jag anpassa mig efter hennes kropp. Vi tränar dressyr fortfarande, men i mer rehab-tänk än innan, annars är det tömkörning, inkörning, klickerträning och turer i skogen som gäller för oss. .

Vi rider bara när vi känner för det, ibland blir det mest bara klicker och mys. För mig gör det ingen större skillnad, jag mår iaf bättre när jag inte måste prestera så galet mycket. Så länge hon har mat är hon nöjd :-)

/L

 

[ameo]

På 90-talet nån gång sa jag att "jag skulle inte vilja ha hästar utan att tävla".
Den inställningen är sedan länge väldigt långt borta, efter att jag halkade in på avelsbiten istället - både på hästar och människor. Därtill fick jag en reumatisk diagnos för ca 15 år sedan.
Min ridning numera består till minst 95% av skritt i skogen, övriga procent är när nacke och rygg klarar av att trava en liten bit och eventuellt en kort galopp (sällsynt dock)
Min promenaddrake är en dressyrstammad häst, som egentligen har nästan alla förutsättningar för dressyrens högsta klasser - utom den lilla detaljen att det krävs en viss samarbetsvilja också.... Men skritt i skogen klarar man utan samarbetsvilja, så det funkar ganska bra.

 

[prinsessfeminist]

Vi har två hästar (en maxad d-ponny och en liten häst) och barnen är mina alibis att ha två.

Dessa fina connemaror är inga hagprydnader utan rids i princip varje dag och vi tränar dressyr varannan vecka och vi hoppade varannan vecka till april.

Av olika anledningar för hoppningen vila ett tag. Dottern blev lite rädd och vill satsa på dressyr och själv insåg jag att min häst behöver lite mer dressyrträning.

Målet är att starta klubbmästerskap i dressyr. Kanske även hoppning, då hästarna älskar att hoppa!

Så jag kvalificerar på alla punkter för denna tråds rubrik.

Sade jag också att jag är som ett barn när det gäller att uppskatta att vara vara med hästarna, pyssla, titta på dem i hagen och beundra deras fantastiska egenskaper?

Och att jag lägger ned tid och engagemang på lite frihetsdressyr och har ett litet hemligt mål att rida utan utrustning...

Och att jag egentligen ser hästägandet som att jag har dem som förklädda hundar?



Jag älskar alla hästar och växte aldrig ifrån det.

/Priffe- förvuxen fjortis

 

[Speedway]

Idag grävde vi upp bommarna ur backen och gymnasticerade oss lite. Det behöver man i vår ålder så man inte stelnar till.

Glad häst, glad tantmatte.

 

[Speedway]

Omväxling förnöjer. Idag hade vi strandhäng med den snygga favoritvalacken. Nöjd häst.

 

[trixan]

Kan tänka mig att det är fler här inne som titt som tätt råkar ut för folk som ifrågasätter varför man inte rider mer osv. Hur hanterar ni det? Vad brukar ni svara? Vissa verkar tycka att det är djurplågeri när hästarna inte rids 5-6 gånger i veckan och att det är ens ansvar som hästägare att antingen skaffa medryttare eller pussla om sitt liv så hästen får ridas mer

Brukar säga att de är konvalescenter...eller att jag är det;0). Oftast är vissa personer på mig för att det måste ju "kosta jättemycket pengar"...varpå jag alltid svarar "Jag har råd"=).

Har haft hästar utlånade förr...och det har tyvärr inte gått så bra, så det gör jag inte om!

 

[ameo]

Hade missat denna frågan, såg jag.

Kan tänka mig att det är fler här inne som titt som tätt råkar ut för folk som ifrågasätter varför man inte rider mer osv. Hur hanterar ni det? Vad brukar ni svara? Vissa verkar tycka att det är djurplågeri när hästarna inte rids 5-6 gånger i veckan och att det är ens ansvar som hästägare att antingen skaffa medryttare eller pussla om sitt liv så hästen får ridas mer

Det där beror nog på flera faktorer. Har man häst uppstallad på anläggning där de går i små hagrutor några timmar om dagen, så kan jag nog hålla med om att hästen mår bättre av att aktiveras de flesta av veckans dagar.
Mina hästar går på lösdrift i flock och aktiverar sig själva. Det har faktiskt aldrig varit någon som ifrågasatt varför jag inte rider mer än jag gör.

 

[_Zacke_]

Hade missat denna frågan, såg jag.

Det där beror nog på flera faktorer. Har man häst uppstallad på anläggning där de går i små hagrutor några timmar om dagen, så kan jag nog hålla med om att hästen mår bättre av att aktiveras de flesta av veckans dagar.
Mina hästar går på lösdrift i flock och aktiverar sig själva. Det har faktiskt aldrig varit någon som ifrågasatt varför jag inte rider mer än jag gör.

Lösdrift och stor hage med kompis här också.