Tankeloop

Jag har de senaste åren blivit mer medveten om vad jag tänker och framförallt hur jag ibland fastnar i olika tankeloopar. Tex vet jag att när jag börjar fundera över att sälja min valack, så betyder det att jag behöver mer vila. Så fort jag vilat i kapp mig blir jag arg på mig själv, för självklart ska jag inte sälja nån häst!

Men jag har en tankeloop som ständigt återkommer och jag vet inte riktigt hur jag ska bekämpa den. Så jag tänker att jag skriver här och sen kanske nån orkar läsa och komma med kloka svar.

Tankeloopen ser ut som följande: Jag blir peppad av min omgivning (ofta kompis, men ibland räcker det med att läsa på buke) att jag ska tävla igen. Så jag lägger upp en noggrant uttänkt plan för hur jag ska lägga upp träning, återhämtning, massage etc för stoet jag rider. Känner mig så pepp och längtar verkligen efter tävlingarna (ofta inträffar det här dessutom strax innan tävlingssäsongen dvs mars alternativt nu, när höstsäsongen är några månader bort).

Vi tränar på, följer planen nästan till punkt och pricka (ibland gör ju verkligheten att jag måste ändra nåt) och så börjar jag tycka att det är tråkigt att vara så "låst" i vad vi ska göra. Alternativt tycker jag att tränaren (ifall vi rider för en sån just den perioden) pushar oss för mkt för fort. Så successivt gör jag roliga saker istället för det vi "ska" göra och så känner jag mig inte tillräckligt förberedd inför tävlingen och sisådär 2-3 veckor innan strejkar jag totalt och bestämmer mig för att ALDRIG MER få för mig att tävla (eller för den delen sätta några j*kla mål. Hata mål.).

Sen har jag en period på några veckor/månader då hästen går bättre än någonsin (för att jag släppt prestationsångesten och bara rider med känsla) och jag har så himla roligt ihop med henne. För att sen återigen bli peppad, nån som fäller en kommentar om hur himla bra hon rör sig nu (eller hoppar), hur skoj det skulle vara att se henne på tävlingsbanorna, hur nån precis varit på tävling och det var såååå roligt.

Ja, ni fattar. Det här har pågått iaf sedan 2014 då jag tävlade för första gången på riktigt. De tävlingar jag startat har mest präglats av att jag känner ett tvång att prestera, varvid hästen låser sig (förutom i hoppning, det tycker hon är på tok för roligt, så då hoppar hon iaf) och jag tycker det är dödstråkigt att tävla. Vi har testat hoppning, dressyr och bruksridning, ifall det gör nån skillnad. Jag vet att jag är perfektionist när det kommer till ridningen och att jag har på tok för mycket vinnarskalle. Så jag tänker att det bästa är att undvika att tävla helt.

Nu är jag på väg in i loopen igen, men vill ha hjälp att stoppa i tid. För hästen är så fantastiskt fin just nu, hoppar otroligt, rör sig så jag inte kan sitta i sadeln ordentligt och jag har flera stallkompisar som peppar att jag såklart ska tävla henne.

HJÄLP!

 

[lytesout95]

För vems skull är det du vill tävla och vad vill du uppnå med ditt tävlande?

Personligen har jag tävlat hyfsat mycket genom åren och känner inte att jag behöver "lägga till" så mycket träning utöver det vi redan har gjort/gör till vardags. Jag kan få ett infall 2 v innan eller ännu mindre när jag sett en tävling på lagomt avstånd.

Men min primära drivkraft numera är att åka ut på tävling för att träffa likasinnade och för att fika. Det är såpass dyrt att ha häst och då ska det vara kul också. Att tävla ska inte kännas som en belastning utan mer som en belöning för allt hö/spån jag har burit och all skit jag mockat Och mina förväntningar är ganska modesta, jag är nöjd om dressyrrörelserna utförs där de ska enligt programmet.

Så, om du kan lätta lite på att allt måste vara perfekt och göra det mer för att det ska vara roligt så tror jag att du kommit en bit på väg. Gör det någon skillnad för dig om du är ute på klubbnivå eller lokalt? Välj då det som känns minst prestationsinriktat.

 

[kryddelydd]

Hehe, jag tycker att du verkar ha en effektiv strategi för träning och utveckling.
Det vill säga, du tror du vill tävla och så hittar du träningsmotivation och får flow.
Det är väl tillräckligt bra???

Själv tävlar jag, som du vet, en del i lite olika discipliner och hela tiden på en ganska modest nivå. *Jag har ingen sådan bra träningsplan som du beskriver - men tittar på vilka moment som ingår i de dressyrprogram jag tänker starta för året, och vilka moment som måste börja komma in för att klara lite svårare nivå.

Sedan finns det olika saker som får mig att faktiskt anmäla mig till tävlingar.
Det ena är ju prestationsmedaljerna, som är gulliga, och SM-kval.
Det andra är att jag fått för mig att jag vill sabotera cupen lite i år och jag planerar tävlingsstarterna efter det.

Men för mig är inte tävling målet, utan ett sätt att hitta planering för vad som ska tränas: för att klara denellerden nivån behöver jag träna detellerdet momentet.
Dessutom gör det mig inget att misslyckas på tävling och få dåliga poäng. Lille Grålle har fått dåliga poäng på sina dressyrstarter i år - han kan betydligt bättre hemma på träning men jag har inte fått till det på tävling den dagen han var iväg - men det gör ju inget. Jag får ta till mig de skriftliga råden i kommentarerna - och särskilt de muntliga råd jag fick av en av domarna efter avslutad klass, och bli bättre.

 

[Habina]

För vems skull är det du vill tävla och vad vill du uppnå med ditt tävlande?

Det där är en väldigt intressant fråga. Jag behöver nog klura lite på svaret. Men spontant är det väl att man "ska" tävla när man har en så pass bra häst som jag har (göra reklam för rasen sas). Det jag vill uppnå är att vinna, men då har jag såklart valt fel ras. Så om jag ska vara mindre ärlig skulle jag säga att jag vill uppnå nån slags måttstock på hur bra vi är (vilket just nu är rätt kasst, har inte ens ridit på godkända % i dressyren och aldrig tävlat högre än 70 cm klubbhoppning).

Men jag ska som sagt klura lite till.

 

[Habina]

Hehe, jag tycker att du verkar ha en effektiv strategi för träning och utveckling.
Det vill säga, du tror du vill tävla och så hittar du träningsmotivation och får flow.
Det är väl tillräckligt bra???

Själv tävlar jag, som du vet, en del i lite olika discipliner och hela tiden på en ganska modest nivå. *Jag har ingen sådan bra träningsplan som du beskriver - men tittar på vilka moment som ingår i de dressyrprogram jag tänker starta för året, och vilka moment som måste börja komma in för att klara lite svårare nivå.

Sedan finns det olika saker som får mig att faktiskt anmäla mig till tävlingar.
Det ena är ju prestationsmedaljerna, som är gulliga, och SM-kval.
Det andra är att jag fått för mig att jag vill sabotera cupen lite i år och jag planerar tävlingsstarterna efter det.

Men för mig är inte tävling målet, utan ett sätt att hitta planering för vad som ska tränas: för att klara denellerden nivån behöver jag träna detellerdet momentet.
Dessutom gör det mig inget att misslyckas på tävling och få dåliga poäng. Lille Grålle har fått dåliga poäng på sina dressyrstarter i år - han kan betydligt bättre hemma på träning men jag har inte fått till det på tävling den dagen han var iväg - men det gör ju inget. Jag får ta till mig de skriftliga råden i kommentarerna - och särskilt de muntliga råd jag fick av en av domarna efter avslutad klass, och bli bättre.

Det blir ju lite upphackat när jag ändrar mig hela tiden, tycker egentligen inte att vi kommit längre än där vi var hösten 2015, som enligt dåvarande tränare var "startklar för LD hoppning, om det varit en vanlig ryttare. Eftersom det är du så filar vi lite till så du känner dig helt nöjd när du väl startar". Häpp...

Just SM gnager i mig, för ofta börjar det med att jag bestämmer mig för att faktiskt debutera LD. Sen börjar jag kolla upp tävlingar och inse att om jag tävlar den och den tävlingen, så hinner jag kvala till SM (dvs starta LC helt plötsligt) om jag nollar den och den tävlingen och så vips ska vi plötsligt iväg till SM och jag känner mig inte alls redo för det.

I fjol fick jag åka på föreningskvot tom, men bromsade precis innan vi skulle kvala (krävdes max 4 fel i en LC) för att jag kände att jag pressade hästen (och mig själv?) för mycket med tvånget att inte ha mer än 4 fel.

Suck och dubbelsuck. Jag skulle vilja att det var roligt, men det blir som bara blä av alltihop.

 

[kryddelydd]

Det blir ju lite upphackat när jag ändrar mig hela tiden, tycker egentligen inte att vi kommit längre än där vi var hösten 2015, som enligt dåvarande tränare var "startklar för LD hoppning, om det varit en vanlig ryttare. Eftersom det är du så filar vi lite till så du känner dig helt nöjd när du väl startar". Häpp...

Just SM gnager i mig, för ofta börjar det med att jag bestämmer mig för att faktiskt debutera LD. Sen börjar jag kolla upp tävlingar och inse att om jag tävlar den och den tävlingen, så hinner jag kvala till SM (dvs starta LC helt plötsligt) om jag nollar den och den tävlingen och så vips ska vi plötsligt iväg till SM och jag känner mig inte alls redo för det.

I fjol fick jag åka på föreningskvot tom, men bromsade precis innan vi skulle kvala (krävdes max 4 fel i en LC) för att jag kände att jag pressade hästen (och mig själv?) för mycket med tvånget att inte ha mer än 4 fel.

Suck och dubbelsuck. Jag skulle vilja att det var roligt, men det blir som bara blä av alltihop.

Kan förstå hur du tänker för i år har jag testat lite hoppning.
Det vill säga, har satt upp några hinder på ridbanan och testat och två av hästarna hoppar rätt villigt.
Men varken hästarna eller jag förstår det där med taxering.
Så var jag på en LE tävling, clear round, och det gick OK.
Därför startade jag en LD, clear round och det gick också OK.
Och nu funderar jag på om en av dem skulle få prova LC (han har helt klart höjden i sig) för att kanske då kunna åka på föreningskvot.
Men jag har bestämt mig för att rida några fler LD eftersom jag behöver bli bättre på att rida hoppning. Jag måste upp i tempo för att hästarna ska ha en chans. Dock kan det tänkas att Grålle kan få vara med i UC i hoppning också, och det skulle ju kunna vara rimligt. Om han nollar de två hopptävlingar han är anmäld till, vill säga.
Men UC känns inte alls lika jobbigt som SM, ju.

Sedan ser inte jag "tvång" i det hela, men där handlar det ju lite om hur man lurar sig att tänka.
Jag som egentligen inte hoppar, ser enstaka rivna hinder som överraskande bra, och tänker att om jag skulle prova LC så vore plockepinn rätt sannolikt. Så tänkte jag om LD också, för all del. Så allt som är bättre än plockepinn är ju bra, typ.

 

[lytesout95]

Tillägg: Det har också sin tjusning att stå på sidan med en inlejd pilot i sadeln. Jag har på flera av mina hästar satt upp en duktig tävlingsryttare för att ge hästen bättre förutsättningar än vad jag själv kunnat.

 

[Pancakes]

Jag tänker att först och främst behöver du kanske fundera på om du ens VILL tävla. Det verkar inte solklart så.

Sen, OM du vill tävla så behöver du inte göra det så svårt för dig. För att rida lätta klasser behöver man inte ha ett månader långt, stenhårt träningsschema som gör att man tappar sugen helt. Det går liksom bra ändå, kanske till och med bättre eftersom du skriver att det känns som bäst när du rider mer kravlöst.

Vill du däremot INTE tävla så be dina kompisar respektera att du inte vill att de tar upp det hela tiden.

 

[Habina]

Tillägg: Det har också sin tjusning att stå på sidan med en inlejd pilot i sadeln. Jag har på flera av mina hästar satt upp en duktig tävlingsryttare för att ge hästen bättre förutsättningar än vad jag själv kunnat.

Det hade varit himla skoj (tror jag, finns risk att jag ändå förväntar mig orimligheter) om inte min häst gjorde sån skillnad på folk och folk.

Hon gör liksom jobbet med andra, men har inte hjärtat med på samma sätt som när jag rider.

 

[Habina]

Jag tänker att först och främst behöver du kanske fundera på om du ens VILL tävla. Det verkar inte solklart så.

DET är verkligen knäckfrågan. Hur vet man det?

 

[Pancakes]

DET är verkligen knäckfrågan. Hur vet man det?

Spontant får jag känslan av att du faktiskt inte vill och försöker få andra att bekräfta att det är okej. MEN det är ju verkligen bara en gissning! Dessutom baserat på väldigt lite info.

Du kanske skulle anmäla till nån lämplig tävling i juni, skit i träningsupplägg, massör och allt vad det är som får dig att tappa sugen. Bara rid. Starta tävlingen och se om det kändes roligt?

 

[Nepenthe]

Kan du inte bara rida och träna på en lagom nivå och sen vara lite mer spontan i att anmäla till en tävling?

Jag menar du tycker träningen är kul men se inte tävlingen som målet, utan en del av träningen?

Målet kan ju vara att ha roligt med din vän

 

[mackan]

@Habina jag minns iaf jättetydligt när du skaffat hästen precis och var aktiv på ett annat forum, att du utttyckligen skrev då att främsta anledningen att du skaffade just den rasen var för att slippa pressen att tävla .

Det är ju massor med år sedan, så anledningar och tankar du har nu behöver ju inte alls vara kopplade till det givetvis. Men så uttryckte du det då.

 

[Habina]

@Habina jag minns iaf jättetydligt när du skaffat hästen precis och var aktiv på ett annat forum, att du utttyckligen skrev då att främsta anledningen att du skaffade just den rasen var för att slippa pressen att tävla .

Det är ju massor med år sedan, så anledningar och tankar du har nu behöver ju inte alls vara kopplade till det givetvis. Men så uttryckte du det då.

Jodå, du anar inte hur många gånger jag tänkt tillbaka på den tanken. Jag var inte riktigt beredd på hur mycket ”tjat” det är om att man ”måste” tävla för att bevisa hur fantastisk fjordhästen är.

Inte blir det bättre av att jag har en häst som rör sig så hon bör kunna gå medelsvår dressyr och hoppar med sån kraft och teknik att hon lätt skulle hoppa 1,20...

Men ikväll tog vi oss en mysig skrittur barbacka och det kändes verkligen som vad jag behövde.

 

[Habina]

Kan du inte bara rida och träna på en lagom nivå och sen vara lite mer spontan i att anmäla till en tävling?

Jag menar du tycker träningen är kul men se inte tävlingen som målet, utan en del av träningen?

Målet kan ju vara att ha roligt med din vän

Jag tror att jag är felkonstruerad i hjärnan. För även om jag försöker intala mig själv det, så slutar det ändå med att jag blir arg och besviken för att jag inte vinner.

 

[Habina]

Spontant får jag känslan av att du faktiskt inte vill och försöker få andra att bekräfta att det är okej. MEN det är ju verkligen bara en gissning! Dessutom baserat på väldigt lite info.

Du kanske skulle anmäla till nån lämplig tävling i juni, skit i träningsupplägg, massör och allt vad det är som får dig att tappa sugen. Bara rid. Starta tävlingen och se om det kändes roligt?

Det finns en tävling nästa helg, LE+ och rent prestationsmässigt skulle vi klara av det ganska lätt. Men direkt kommer alla tankar på hur jag ska styra upp träningen, då måste vi hoppa bana i helgen för att förbereda och så måste jag försöka ta reda på ifall jag måste backa med släpet eller om det går att köra runt på den här tävlingsplatsen. Du hör ju...

 

[Nepenthe]

Jag tror att jag är felkonstruerad i hjärnan. För även om jag försöker intala mig själv det, så slutar det ändå med att jag blir arg och besviken för att jag inte vinner.

Men medryttare då? Så kan du njuta bara o strunta i tävlingar men ändå se hästen tävlas?

Jag har inga nerver för tävling så jag kommer nog aldrig göra det. Sen är det ju lättare sagt än gjort att tänka om!

 

[Habina]

Men medryttare då? Så kan du njuta bara o strunta i tävlingar men ändå se hästen tävlas?

Jag har inga nerver för tävling så jag kommer nog aldrig göra det. Sen är det ju lättare sagt än gjort att tänka om!

Bra tanke! Men som jag skrev ovan, hästen gör skillnad på folk och folk. Så hon hoppar tex med rejält avstamp, suger tag i hindren sådär härligt med mig på ryggen. Men med andra så hoppar hon precis så hon kravlar sig över hindret (med de ryttare som är ok enligt henne) eller vägrar röra sig ur fläcken (med de ryttare som kräver saker av henne!).

 

[mackan]

Jodå, du anar inte hur många gånger jag tänkt tillbaka på den tanken. Jag var inte riktigt beredd på hur mycket ”tjat” det är om att man ”måste” tävla för att bevisa hur fantastisk fjordhästen är.

Inte blir det bättre av att jag har en häst som rör sig så hon bör kunna gå medelsvår dressyr och hoppar med sån kraft och teknik att hon lätt skulle hoppa 1,20...

Men ikväll tog vi oss en mysig skrittur barbacka och det kändes verkligen som vad jag behövde.

Fast varför är det så viktigt vad andra tycker ?
Tro fanken liksom att du tappar sug/känner press om det är MSV krav/påståenden folk prackar på dig, och du tillåter dig pressas av, när ni enligt din utsago är på LE nivå i dagsläget liksom Vem fanken hade känt sig pepp utifrån den ribban ?

Sen ang hur hästen är under andra ryttare så kan det ju vara så för en del hästar att de behöver lite tid för att känna sig trygga/pepp under annan ryttare om du skulle vilja ha den tävlad men av någon annan än du själv menar jag

 

[Habina]

Fast varför är det så viktigt vad andra tycker ?
Tro fanken liksom att du tappar sug/känner press om det är MSV krav/påståenden folk prackar på dig, och du tillåter dig pressas av, när ni enligt din utsago är på LE nivå i dagsläget liksom Vem fanken hade känt sig pepp utifrån den ribban ?

Det är väl mest att jag tar åt mig när jag har en så pass bra häst, som jag varken tävlar eller avlar på. Att jag ”slösar bort” henne helt enkelt.

Sen säger ju ingen att vi ska vara på den nivån idag, bara att vi, med träning och fokus, skulle kunna komma dit.