Tankeloop

Jag har de senaste åren blivit mer medveten om vad jag tänker och framförallt hur jag ibland fastnar i olika tankeloopar. Tex vet jag att när jag börjar fundera över att sälja min valack, så betyder det att jag behöver mer vila. Så fort jag vilat i kapp mig blir jag arg på mig själv, för självklart ska jag inte sälja nån häst!

Men jag har en tankeloop som ständigt återkommer och jag vet inte riktigt hur jag ska bekämpa den. Så jag tänker att jag skriver här och sen kanske nån orkar läsa och komma med kloka svar.

Tankeloopen ser ut som följande: Jag blir peppad av min omgivning (ofta kompis, men ibland räcker det med att läsa på buke) att jag ska tävla igen. Så jag lägger upp en noggrant uttänkt plan för hur jag ska lägga upp träning, återhämtning, massage etc för stoet jag rider. Känner mig så pepp och längtar verkligen efter tävlingarna (ofta inträffar det här dessutom strax innan tävlingssäsongen dvs mars alternativt nu, när höstsäsongen är några månader bort).

Vi tränar på, följer planen nästan till punkt och pricka (ibland gör ju verkligheten att jag måste ändra nåt) och så börjar jag tycka att det är tråkigt att vara så "låst" i vad vi ska göra. Alternativt tycker jag att tränaren (ifall vi rider för en sån just den perioden) pushar oss för mkt för fort. Så successivt gör jag roliga saker istället för det vi "ska" göra och så känner jag mig inte tillräckligt förberedd inför tävlingen och sisådär 2-3 veckor innan strejkar jag totalt och bestämmer mig för att ALDRIG MER få för mig att tävla (eller för den delen sätta några j*kla mål. Hata mål.).

Sen har jag en period på några veckor/månader då hästen går bättre än någonsin (för att jag släppt prestationsångesten och bara rider med känsla) och jag har så himla roligt ihop med henne. För att sen återigen bli peppad, nån som fäller en kommentar om hur himla bra hon rör sig nu (eller hoppar), hur skoj det skulle vara att se henne på tävlingsbanorna, hur nån precis varit på tävling och det var såååå roligt.

Ja, ni fattar. Det här har pågått iaf sedan 2014 då jag tävlade för första gången på riktigt. De tävlingar jag startat har mest präglats av att jag känner ett tvång att prestera, varvid hästen låser sig (förutom i hoppning, det tycker hon är på tok för roligt, så då hoppar hon iaf) och jag tycker det är dödstråkigt att tävla. Vi har testat hoppning, dressyr och bruksridning, ifall det gör nån skillnad. Jag vet att jag är perfektionist när det kommer till ridningen och att jag har på tok för mycket vinnarskalle. Så jag tänker att det bästa är att undvika att tävla helt.

Nu är jag på väg in i loopen igen, men vill ha hjälp att stoppa i tid. För hästen är så fantastiskt fin just nu, hoppar otroligt, rör sig så jag inte kan sitta i sadeln ordentligt och jag har flera stallkompisar som peppar att jag såklart ska tävla henne.

HJÄLP!

 

[Habina]

Intressant!

Vi närmar oss tävlande på väldigt olika sätt.
Jag reducerar min prestationsångest genom att gärna starta klasser som jag vet är lite svåra. Jag vet att jag kan lyckas med målsättningen (60% i dressyr; felfritt i hoppning de få starter jag gjort) men det är helt OK för mig att inte uppnå de målen.
Placering jämfört med övriga startande bryr jag mig över huvud taget inte om.

Bakgrunden till detta ligger egentligen i min insikt att jag är en högst medioker ryttare, och har hästar som inte är inköpta pga hög kvalitet utan utifrån andra kriterier (där lågt pris och/eller färg har varit tydliga inslag).
Och när jag började rida tävling, för 10-12 år sedan, inom westernridningen, så var det heller inte så viktigt med placering. Alla andra som var med, var positiva och vänliga ändå.
Och så har det faktiskt varit inom dressyren också - i stort sett alla andra deltagare har varit positiva och vänliga eftersom jag kommer med "udda" ras där folk har väldigt låga förväntningar i min region och därför får man lite "söt-poäng" av de andra som är med.

Jag strävar mot konkreta mål som procent i dressyr och helst så småningom felfritt i hoppningen (även jag är ju i avd B).

Fast om en dryg vecka åker jag på westerntävling, första westerntävlingen på fem år. Då kanske jag vill lite mer än att bara överleva banorna - men jag har ingen aning om hur övriga ekipage är i utbildningsnivå eftersom det var så länge sedan jag var ute.

Det låter som du har samma sköna inställning som en av mina kompisar. Hen rycker på axlarna och tycker ”går det så går det”. Inte så hen startar i så svåra klasser att det blir fara för hen eller hästen, men just för att avdramatisera lite. Jag har ofta önskat att jag hade samma approach.

 

[kryddelydd]

Det låter som du har samma sköna inställning som en av mina kompisar. Hen rycker på axlarna och tycker ”går det så går det”. Inte så hen startar i så svåra klasser att det blir fara för hen eller hästen, men just för att avdramatisera lite. Jag har ofta önskat att jag hade samma approach.

Precis så.
Går det så går det.
Går det inte så fattar inte hästen att den inte lyckades.
Och då är det jag som möjligen kan få skämmas i värsta fall.

 

[kryddelydd]

Precis så.
Går det så går det.
Går det inte så fattar inte hästen att den inte lyckades.
Och då är det jag som möjligen kan få skämmas i värsta fall.

och jag är inte så rädd för att skämmas.
Eller rättare sagt, jag skäms inte så värst över misslyckad tävlingsinsats. Särskilt inte när jag vet (och så brukar det vara) att pålle gör betydligt bättre ifrån sig hemma på träning.
Som Reggie, som slog upp i galopp där det skulle vara travökningar på en dressyrtävling. Och som fick avbrott i galoppen.
Så brukar det inte bli hemma - inget att hetsa upp sig över och gav förstås rätt risiga poäng.
Men det var ju inget att skämmas över.

 

[monster1]

Jag har de senaste åren blivit mer medveten om vad jag tänker och framförallt hur jag ibland fastnar i olika tankeloopar. Tex vet jag att när jag börjar fundera över att sälja min valack, så betyder det att jag behöver mer vila. Så fort jag vilat i kapp mig blir jag arg på mig själv, för självklart ska jag inte sälja nån häst!

Men jag har en tankeloop som ständigt återkommer och jag vet inte riktigt hur jag ska bekämpa den. Så jag tänker att jag skriver här och sen kanske nån orkar läsa och komma med kloka svar.

Tankeloopen ser ut som följande: Jag blir peppad av min omgivning (ofta kompis, men ibland räcker det med att läsa på buke) att jag ska tävla igen. Så jag lägger upp en noggrant uttänkt plan för hur jag ska lägga upp träning, återhämtning, massage etc för stoet jag rider. Känner mig så pepp och längtar verkligen efter tävlingarna (ofta inträffar det här dessutom strax innan tävlingssäsongen dvs mars alternativt nu, när höstsäsongen är några månader bort).

Vi tränar på, följer planen nästan till punkt och pricka (ibland gör ju verkligheten att jag måste ändra nåt) och så börjar jag tycka att det är tråkigt att vara så "låst" i vad vi ska göra. Alternativt tycker jag att tränaren (ifall vi rider för en sån just den perioden) pushar oss för mkt för fort. Så successivt gör jag roliga saker istället för det vi "ska" göra och så känner jag mig inte tillräckligt förberedd inför tävlingen och sisådär 2-3 veckor innan strejkar jag totalt och bestämmer mig för att ALDRIG MER få för mig att tävla (eller för den delen sätta några j*kla mål. Hata mål.).

Sen har jag en period på några veckor/månader då hästen går bättre än någonsin (för att jag släppt prestationsångesten och bara rider med känsla) och jag har så himla roligt ihop med henne. För att sen återigen bli peppad, nån som fäller en kommentar om hur himla bra hon rör sig nu (eller hoppar), hur skoj det skulle vara att se henne på tävlingsbanorna, hur nån precis varit på tävling och det var såååå roligt.

Ja, ni fattar. Det här har pågått iaf sedan 2014 då jag tävlade för första gången på riktigt. De tävlingar jag startat har mest präglats av att jag känner ett tvång att prestera, varvid hästen låser sig (förutom i hoppning, det tycker hon är på tok för roligt, så då hoppar hon iaf) och jag tycker det är dödstråkigt att tävla. Vi har testat hoppning, dressyr och bruksridning, ifall det gör nån skillnad. Jag vet att jag är perfektionist när det kommer till ridningen och att jag har på tok för mycket vinnarskalle. Så jag tänker att det bästa är att undvika att tävla helt.

Nu är jag på väg in i loopen igen, men vill ha hjälp att stoppa i tid. För hästen är så fantastiskt fin just nu, hoppar otroligt, rör sig så jag inte kan sitta i sadeln ordentligt och jag har flera stallkompisar som peppar att jag såklart ska tävla henne.

HJÄLP!

Du gillar inte att tävla men känner dig pressad att tävla för att visa upp rasen (som du skaffat för att slippa pressen om att tävla). Det verkar logiskt att låta bli att tävla tycker jag och hitta andra vägar till att ha mål att jobba mot. Tex pay and jump eller programridning eller något liknande som inte går ut på att vinna.

 

[Raderad medlem 6459]

Inget alls.

Vad menade du i ditt inlägg då? Det var rätt tydligt att träna hästen fastän det regnar = pressa för hårt och inte bry sig om hästen.

 

[Hippocampus]

Jag tänker lite såhär. Du sätter upp ett mål, att tävla 70 cm till exempel. Sen lägger du upp sådana träningsupplägg så att du kanske omedvetet vet att du inte kommer att tävla för att uppläggen är så stora att du inte "orkar" hålla de. Om du förstår vad jag menar? Det blir liksom en försvarsmekanism att inte utsätta dig för det "jobbiga", att visa upp er och risken att "misslyckas" enligt din definition av att misslyckas. För en 70 cm hoppklass behöver ju knappt träning överhuvudtaget om hästen går som hobbyhäst i alla gångarter i vardagen och någon hoppning då och då. Det behöver inga intervallträningar, inga minut-upplägg osv.

Så när jag läser låter det mer för mig att du inte vågar eller vill utsätta dig för något som finns utanför din komfortzon, inte så mycket om tävlingsinstinkt, även om sådan instinkt kan vara olika för olika människor. Där skulle jag nog börja jobba med, varför är du rädd för att "misslyckas"?

 

[monster1]

Vad menade du i ditt inlägg då? Det var rätt tydligt att träna hästen fastän det regnar = pressa för hårt och inte bry sig om hästen.

Jag tror snarare hon menar pressa sig själv och inte bry sig om sig själv.

 

[Mabuse]

Det där är en väldigt intressant fråga. Jag behöver nog klura lite på svaret. Men spontant är det väl att man "ska" tävla när man har en så pass bra häst som jag har (göra reklam för rasen sas). Det jag vill uppnå är att vinna, men då har jag såklart valt fel ras. Så om jag ska vara mindre ärlig skulle jag säga att jag vill uppnå nån slags måttstock på hur bra vi är (vilket just nu är rätt kasst, har inte ens ridit på godkända % i dressyren och aldrig tävlat högre än 70 cm klubbhoppning).

Men jag ska som sagt klura lite till.

Det känns som att du tänker att ni ska upp till bevis när det ska tävlas, nu måste du visa hur bra ni är? Mitt recept skulle vara att tävla mer. Det är inte varje gång man får till det, men om man tävlar mycket tar det bort mycket av prestationsångesten. Går det inget bra den ena gången kommer det snart en ny chans. Plus att man måste lära sig själva tävlandet också, det tar tid och många starter.

 

[mackan]

Du skriver nåt som inte stämmer, då måste jag såklart bemöta felaktigheterna.

Jag förstår inte hur du drar paralleller mellan regn och överansträngning, uppenbarligen har du inte förstått vad jag menar.

Absolut, jag läste det bara som ett superdefensivt svar helt plötsligt och blev förvånad utifrån det.

Jag kan SJÄLVKLART inte veta hur du funkar/definiera dig. Det var bara en reflektion/fundering från min sida i sammanhanget .

Jag har under alla år du skrivit mycket på forumen, fått intryck att du har ryck där du tränar/satsar/tävlar superintensivt en kort period. Sen tar det tvärstopp och du tappar sugen helt och gör nästan inget på månader. Utifrån det funderade jag på det att du anser dig vara en extrem tävlingsmänniska.

Men som sagt - det är ju bara intryck jag fått och det intrycket kan ju mycket väl vara totalt tvärfel det är jag helt ödmjuk för att så kan vara

 

[Nepenthe]

Mål istället för tävling kan ju vara att träna för någon man ser upp till? Eller kanske åka på kurser i någon annan inriktning än den man vanligtvis håller sig till?

Jag följer endel akademiska ryttare på instagram där jag gärna velat åka iväg med häst på ett helgläger
De jag följer har alla möjliga raser på hästar på träning.

 

[Habina]

Vad menade du i ditt inlägg då? Det var rätt tydligt att träna hästen fastän det regnar = pressa för hårt och inte bry sig om hästen.

Då behöver du läsa om inlägget. Det var två olika stycken som handlade om olika saker.

 

[Habina]

Jag tänker lite såhär. Du sätter upp ett mål, att tävla 70 cm till exempel. Sen lägger du upp sådana träningsupplägg så att du kanske omedvetet vet att du inte kommer att tävla för att uppläggen är så stora att du inte "orkar" hålla de. Om du förstår vad jag menar? Det blir liksom en försvarsmekanism att inte utsätta dig för det "jobbiga", att visa upp er och risken att "misslyckas" enligt din definition av att misslyckas. För en 70 cm hoppklass behöver ju knappt träning överhuvudtaget om hästen går som hobbyhäst i alla gångarter i vardagen och någon hoppning då och då. Det behöver inga intervallträningar, inga minut-upplägg osv.

Så när jag läser låter det mer för mig att du inte vågar eller vill utsätta dig för något som finns utanför din komfortzon, inte så mycket om tävlingsinstinkt, även om sådan instinkt kan vara olika för olika människor. Där skulle jag nog börja jobba med, varför är du rädd för att "misslyckas"?

Tror problemet är tudelat. Dels det jag skrivit om ovan, att min tävlingsinstinkt gör att jag blir rädd att pressa hästen för hårt och därför backar jag av istället. Dels att jag inte vill misslyckas. Det sistnämnda beror på min bakgrund och är något jag jobbar med, men det tar tid att släppa tankarna på att alltid göra allt perfekt och aldrig göra fel.

Men visst har du rätt i att det också är en del i problemet, ska jag utvecklas som människa kanske det skulle vara bra att tävla ändå.

 

[Habina]

Det känns som att du tänker att ni ska upp till bevis när det ska tävlas, nu måste du visa hur bra ni är? Mitt recept skulle vara att tävla mer. Det är inte varje gång man får till det, men om man tävlar mycket tar det bort mycket av prestationsångesten. Går det inget bra den ena gången kommer det snart en ny chans. Plus att man måste lära sig själva tävlandet också, det tar tid och många starter.

Det där är också en intressant aspekt. Eftersom jag är vuxen får jag för mig att jag ska ”kunna” tävla som i ett trollslag, fast jag endast varit ute en handfull gånger och egentligen skulle behöva några år på mig att skaffa rutin...

 

[Habina]

Absolut, jag läste det bara som ett superdefensivt svar helt plötsligt och blev förvånad utifrån det.

Jag kan SJÄLVKLART inte veta hur du funkar/definiera dig. Det var bara en reflektion/fundering från min sida i sammanhanget .

Jag har under alla år du skrivit mycket på forumen, fått intryck att du har ryck där du tränar/satsar/tävlar superintensivt en kort period. Sen tar det tvärstopp och du tappar sugen helt och gör nästan inget på månader. Utifrån det funderade jag på det att du anser dig vara en extrem tävlingsmänniska.

Men som sagt - det är ju bara intryck jag fått och det intrycket kan ju mycket väl vara totalt tvärfel det är jag helt ödmjuk för att så kan vara

Men det är ju den loopen jag har beskrivit i första inlägget och som fått sin förklaring ovan (dvs min tävlingsinstinkt vill pressa på, medan mitt klokare jag blir rädd om hästen och därför avbryter satsningen).

 

[Habina]

Jag har bestämt mig för att följa @Mabuse förslag och testa om jag kan tävla mig igenom prestationsångesten.

Så nu har jag lagt upp en plan för kommande månader, med en LC:1 i mitten på augusti och sen LD kommande helger (blir 3-5 starter) med mantrat att skaffa rutin.

Återkommer med nya reflektioner i oktober.

 

[monster1]

Jag har bestämt mig för att följa @Mabuse förslag och testa om jag kan tävla mig igenom prestationsångesten.

Så nu har jag lagt upp en plan för kommande månader, med en LC:1 i mitten på augusti och sen LD kommande helger (blir 3-5 starter) med mantrat att skaffa rutin.

Återkommer med nya reflektioner i oktober.

Får jag månne föreslå att du sätter upp målet ha kul och utvärderar det efteråt istället för den andra prestationen?

 

[Habina]

Får jag månne föreslå att du sätter upp målet ha kul och utvärderar det efteråt istället för den andra prestationen?

Du tänkte att målet ska vara "ha kul" istället för "skaffa rutin"? Bara så jag hänger med.

 

[monster1]

Du tänkte att målet ska vara "ha kul" istället för "skaffa rutin"? Bara så jag hänger med.

Japp, skaffar dig rutin gör du ju ändå hur du än gör dvs om du tar dig till tävlingen. Framförallt se till att du inte FÅR ägna dig åt själva tävlingsprestationen. Du ska BARA ha roligt med din häst och dina vänner/ryttarkollegor. Bara koncentrera dig på det helt och hållet.

 

[Habina]

Japp, skaffar dig rutin gör du ju ändå hur du än gör dvs om du tar dig till tävlingen. Framförallt se till att du inte FÅR ägna dig åt själva tävlingsprestationen. Du ska BARA ha roligt med din häst och dina vänner/ryttarkollegor. Bara koncentrera dig på det helt och hållet.

Will do.

 

[AraSlei]

Det låter som du har samma sköna inställning som en av mina kompisar. Hen rycker på axlarna och tycker ”går det så går det”. Inte så hen startar i så svåra klasser att det blir fara för hen eller hästen, men just för att avdramatisera lite. Jag har ofta önskat att jag hade samma approach.

Nu tävlar jag inte med häst utan med hund, men det enda som verkligen fungerat mot min prestationsångest och nervositet är att ge mig ut och tävla Nu börjar jag tycka att det är riktigt roligt, även om jag inte får i mig något att äta förrän efter start och blir ledsen och besviken över att vi kanske inte alltid presterar på topp.