- Svar: 63
- Visningar: 6 960
Jag har de senaste åren blivit mer medveten om vad jag tänker och framförallt hur jag ibland fastnar i olika tankeloopar. Tex vet jag att när jag börjar fundera över att sälja min valack, så betyder det att jag behöver mer vila. Så fort jag vilat i kapp mig blir jag arg på mig själv, för självklart ska jag inte sälja nån häst! 
Men jag har en tankeloop som ständigt återkommer och jag vet inte riktigt hur jag ska bekämpa den. Så jag tänker att jag skriver här och sen kanske nån orkar läsa och komma med kloka svar.
Tankeloopen ser ut som följande: Jag blir peppad av min omgivning (ofta kompis, men ibland räcker det med att läsa på buke) att jag ska tävla igen. Så jag lägger upp en noggrant uttänkt plan för hur jag ska lägga upp träning, återhämtning, massage etc för stoet jag rider. Känner mig så pepp och längtar verkligen efter tävlingarna (ofta inträffar det här dessutom strax innan tävlingssäsongen dvs mars alternativt nu, när höstsäsongen är några månader bort).
Vi tränar på, följer planen nästan till punkt och pricka (ibland gör ju verkligheten att jag måste ändra nåt) och så börjar jag tycka att det är tråkigt att vara så "låst" i vad vi ska göra. Alternativt tycker jag att tränaren (ifall vi rider för en sån just den perioden) pushar oss för mkt för fort. Så successivt gör jag roliga saker istället för det vi "ska" göra och så känner jag mig inte tillräckligt förberedd inför tävlingen och sisådär 2-3 veckor innan strejkar jag totalt och bestämmer mig för att ALDRIG MER få för mig att tävla (eller för den delen sätta några j*kla mål. Hata mål.).
Sen har jag en period på några veckor/månader då hästen går bättre än någonsin (för att jag släppt prestationsångesten och bara rider med känsla) och jag har så himla roligt ihop med henne. För att sen återigen bli peppad, nån som fäller en kommentar om hur himla bra hon rör sig nu (eller hoppar), hur skoj det skulle vara att se henne på tävlingsbanorna, hur nån precis varit på tävling och det var såååå roligt.
Ja, ni fattar. Det här har pågått iaf sedan 2014 då jag tävlade för första gången på riktigt. De tävlingar jag startat har mest präglats av att jag känner ett tvång att prestera, varvid hästen låser sig (förutom i hoppning, det tycker hon är på tok för roligt, så då hoppar hon iaf) och jag tycker det är dödstråkigt att tävla. Vi har testat hoppning, dressyr och bruksridning, ifall det gör nån skillnad. Jag vet att jag är perfektionist när det kommer till ridningen och att jag har på tok för mycket vinnarskalle. Så jag tänker att det bästa är att undvika att tävla helt.
Nu är jag på väg in i loopen igen, men vill ha hjälp att stoppa i tid. För hästen är så fantastiskt fin just nu, hoppar otroligt, rör sig så jag inte kan sitta i sadeln ordentligt och jag har flera stallkompisar som peppar att jag såklart ska tävla henne.
HJÄLP!
Men jag har en tankeloop som ständigt återkommer och jag vet inte riktigt hur jag ska bekämpa den. Så jag tänker att jag skriver här och sen kanske nån orkar läsa och komma med kloka svar.
Tankeloopen ser ut som följande: Jag blir peppad av min omgivning (ofta kompis, men ibland räcker det med att läsa på buke) att jag ska tävla igen. Så jag lägger upp en noggrant uttänkt plan för hur jag ska lägga upp träning, återhämtning, massage etc för stoet jag rider. Känner mig så pepp och längtar verkligen efter tävlingarna (ofta inträffar det här dessutom strax innan tävlingssäsongen dvs mars alternativt nu, när höstsäsongen är några månader bort).
Vi tränar på, följer planen nästan till punkt och pricka (ibland gör ju verkligheten att jag måste ändra nåt) och så börjar jag tycka att det är tråkigt att vara så "låst" i vad vi ska göra. Alternativt tycker jag att tränaren (ifall vi rider för en sån just den perioden) pushar oss för mkt för fort. Så successivt gör jag roliga saker istället för det vi "ska" göra och så känner jag mig inte tillräckligt förberedd inför tävlingen och sisådär 2-3 veckor innan strejkar jag totalt och bestämmer mig för att ALDRIG MER få för mig att tävla (eller för den delen sätta några j*kla mål. Hata mål.).
Sen har jag en period på några veckor/månader då hästen går bättre än någonsin (för att jag släppt prestationsångesten och bara rider med känsla) och jag har så himla roligt ihop med henne. För att sen återigen bli peppad, nån som fäller en kommentar om hur himla bra hon rör sig nu (eller hoppar), hur skoj det skulle vara att se henne på tävlingsbanorna, hur nån precis varit på tävling och det var såååå roligt.
Ja, ni fattar. Det här har pågått iaf sedan 2014 då jag tävlade för första gången på riktigt. De tävlingar jag startat har mest präglats av att jag känner ett tvång att prestera, varvid hästen låser sig (förutom i hoppning, det tycker hon är på tok för roligt, så då hoppar hon iaf) och jag tycker det är dödstråkigt att tävla. Vi har testat hoppning, dressyr och bruksridning, ifall det gör nån skillnad. Jag vet att jag är perfektionist när det kommer till ridningen och att jag har på tok för mycket vinnarskalle. Så jag tänker att det bästa är att undvika att tävla helt.
Nu är jag på väg in i loopen igen, men vill ha hjälp att stoppa i tid. För hästen är så fantastiskt fin just nu, hoppar otroligt, rör sig så jag inte kan sitta i sadeln ordentligt och jag har flera stallkompisar som peppar att jag såklart ska tävla henne.
HJÄLP!
